söndag 22 februari 2009

Stenkastandets synd

- Vad är synd?

Den frågan ställde jag inom mig igår, apropå ett annat samtal här i bloggen. Och fick lite oväntat genast svaret: "Att kasta första stenen."

Stenkastandet ska förstås bildligt - det kan handla om elaka tankar, ord eller handlingar gentemot andra.

Det gäller att inte låta dem gro och utvecklas. För ofta går det successivt från tanke till handling. Bäst är att stoppa stenens framfart redan på tankestadiet. Det lyckas kanske inte alltid. Nåväl - då får man försöka stoppa den på ordnivån istället. Och lyckas inte heller det så är det förhindra handlingar som gäller. Lyckas ingenting så är insikt om synden, omvändelse och bikt enda utvägen ur stenkastargropen. Bäst är att vända sig till Gud i bön, eller fly till bikten redan i de första stadierna.

Därmed inte sagt att handlingar nödvändigtvis är värst - tankar som mal och förpestar ens inre kan vara det allra värsta - eller ord som inte borde uttalas eller skrivas.

Men det klassiska mönstret för stenkastning skulle på ett enkelt sätt kunna beskrivas så.

Detta med stenkastande anspelar förstås på följande text i Johannesevangeliet (8:2-11)

"Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade.

De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för.

Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne."
Och han böjde sig ner igen och ritade på marken.

När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.""

13 kommentarer:

Sleepaz 22 februari 2009 20:39  

Men samtidigt så är det ändå Gud som givit Judarna lagen. Så det måste innebära att Gud ansåg att den som begick äktenskapsbrott skulle dömas enligt lagen och få ett sådant straff..
Jag anser inte att Jesus är emot att kvinnan skall stenas. Om han är emot det talar han emot sig själv som givit lagen till sitt folk.
Det han är emot är den pervertering av lagen som det skriftlärda använder den som..
Dels så skärper Jesus upp lagen i bergspredikan då han säger att den som är gift och ser på en annan kvinna med åtro, redan där begår han äktenskapsbrott. Lagen börjar alltså inifrån hjärtat.
Alltså finns det många äktenskapsbrytare av dem som skall stena kvinnan. Dem är inte bättre själva, dem är själva syndare, ändå anser dem att kvinnans synd skall straffas med döden. Jesus accepterar inte synden som kvinnan gjorde, men han visar barmhärtighet och ger en chans till förlåtelse och bättring.
"Inte heller jag dömmer dig" säger han till kvinnan
Sen så är dem skriftlärda lite luriga och snikna och vill lura Jesus när dem kommer fram med kvinnan till honom.
Svarar Jesus nej så kan dem använda skriften/Mose lag emot Jesus svar för att påvisa att Jesus hädar mot lagen. Men svarar han därimot att kvinnan skall dö, då bryter han mot det Romerska lagarna, då Romarna under denna tiden var dem ända som fick utfärda dödstraff. Så Jesus ger dem alltså ett klockrent svar med det svar han ger. Sen så är väl även dem flesta judar väl införstådda med "Predikaren 7:21" Och inser att dem har att göra med en profet som kan skriften, därför lämnar dem äldre platsen först och sänker ner stenarna..


"Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden
som gör gott och aldrig syndar." (Pred 7:21)

Ja detta är en variant till tolkning :)

Ludvig Hoffman 22 februari 2009 20:57  

Jag anser att syndabegreppet kan sammanfattas i två "åtalspunkter":

1. Brott mot upphovsrätten. Att inte erkänna Gud som skaparen och visa honom den respekt och vördnad han har rätt till. Det är ju bara Gud som skapat ur intet.

2. Trolöshet mot huvudman. (Matt 25)

Charlotte Therese 22 februari 2009 22:14  

Sleepaz, Ludvig,

Menade detta inlägg symboliskt - det handlar om vår tids olika slags kristna stenkastning - inte främst om bibeltexten.

Utan om oss själva alltså.

Som en tankeställare så här inför fastan.

Innan humorn tar vid.

Charlotte Therese 22 februari 2009 22:21  

P.S. För att ändå säga några ord om bibeltexten.

Tror inte att Gud nånsin har velat att någon ska stenas. Utan att det kan vara människor som har missuppfattat budskapet - tolkat det så det passar deras ingrodda lagiskhet och hårda hjärtan?

Detsamma finns det ju exempel på än i dag.

Vet inte hur jag annars ska tolka det - för jag känner inte igen något av den Gud jag känner i ett sådant förhållningssätt.

Kan det bero på att de ännu inte hade upplevt mycket av Andens uppenbarelse? Inte kunde känna igen när det var Gud som talade och inte? Jfr. Samuel. Och det som står nånstans i NT om att var och en ska lära känna Gud - från den minsta till den största. För att Anden bor i dem och vägleder dem.

Katolik i Sverige 23 februari 2009 00:24  

Det är en mycket tänkvärd berättelse. Men tyvärr missbrukas den ofta. Jesus sa "Gå nu och synda inte mer". Han sa inte "Gå nu och fortsätt synda". Vilket jag tolkar som att vi inte ska döma någon ohörd. Men den som anklagas för synd måste också rannsaka sig själv och se sanningen om sig själv. Och sluta synda.

Sedan finns det ju olika uppfattningar om vad som är synd. Själv tycker jag det är en lika stor att begå äktenskapsbrott som att kasta första stenen. Det tror jag att Jesus också ansåg, för annars hade han sagt åt kvinnan att fortsätta begår äktenskapsbrott.

Katolik i Sverige 23 februari 2009 00:26  

PS även från mig: Jag tror inte heller att Gud vill se någon stenad. Men jag tror heller inte att Gud vill se människor synda. Svåra tolkningsfrågor, inte minst som många (höger)kristna lutar sig mot Bibeln då de försvarar dödsstraffet. Bra diskussionsämne!

Mikael 23 februari 2009 02:06  

Hej Charlotte Therese!

Att synda är att missa målet!

Jag tror att Markus Birro skulle försvara Totti här, han missar väldigt sällan målet!

Vad är då målet vi inte får missa,
Här skulle jag vilja skriva
Matt 22:37-40, oj nu gjorde jag visst det igen. Ber om ursäkt.

Att vandra och alltid hålla detta i sitt medvetna är att träffa rätt och nå målet. mer krävs inte!

Att vi syndar är ofrånkomligt skulle vi säga "nä det gör aldrig jag", så har vi väl lyckats bryta mot det mesta.

Tänkte på en rolig historia nu:

Det var Prästen som kom ut ur affären, på trappen satt två unga pojkar och ljög för varran.

Vad gör ni pojkar, frågade prästen.

- Jo, när vi kom ut, hitta vi en krona på marken och vi tävlar om den.
- Den som ljuger bäst får behålla den!

Då sa prästen. - Inte skall ni ljuga barn. Det har jag aldrig gjort.

- Okej. Sa pojkarna:
- Här har du kronan.


Mikael

Sleepaz 23 februari 2009 08:15  

Charlotte:
"Tror inte att Gud nånsin har velat att någon ska stenas. Utan att det kan vara människor som har missuppfattat budskapet - tolkat det så det passar deras ingrodda lagiskhet och hårda hjärtan?"
--------------------------------

Men frågan är väl isf vem som givit det judiska folkets lagar? Tex Femte Mosebok kapitel 21 vers och vers 24. Lagarna gavs till Israels folk.
Jag anser inte att Jesus protesterar emot stenandet som straff i sig. Han kunde ju isf sagt att den lagen var människo bud och skulle inte längre gälla som lag för folket. Men det gör han inte..
Det är givetvis en svårtolkad fråga men..
Jesus ställer inte emot varandra vad Mose säger och vad han själv säger. Han förkastar inte Mose lag och ger en ny moral. Han tar inte bort ett jota från lagen (Matt 5)

Samt "ni har hört att det är sagt till fäderna"

"Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda.*Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er:* Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen"

Det är iaf inte helt lätttolkat :)

Charlotte Therese 23 februari 2009 10:15  

Rita,

Ja, det är något av poängen tror jag, att stenkastningen i sig är minst lika allvarlig som det stenkastarna vill komma åt.

Så vem ska kasta sten på stenkastarna?

Det är där jag tror jag fann något:

Det gäller att inte kasta första stenen. Om ingen gör det så blir det inget stenkastande.

Logiskt, enkelt.

Charlotte Therese 23 februari 2009 10:24  

Mikael,

>Att vi syndar är ofrånkomligt skulle vi säga "nä det gör aldrig jag", så har vi väl lyckats bryta mot det mesta.

Precis - och det är därför vi bör akta oss för att kasta alltför mycket sten på andra.


Sleepaz,

Du har rätt i att Jesus skärper lagen. Och just genom att han gör det så blir elaka tankar i princip lika allvarligt som t.ex. att slå någon. Det onda börjar redan i tanken.

Jag tror att han skärper lagen för att visa oss ursprunget till det onda, så att vi lär oss att känna igen det och inte går vidare.

Därför gäller det att upptäcka gruskornen innan de blir till stenbumlingar. Så att säga.

Bibeltexten var bara ett exempel.

Det handlar om oss:

>Stenkastandet ska förstås bildligt - det kan handla om elaka tankar, ord eller handlingar gentemot andra.

Sleepaz 23 februari 2009 10:49  

Charlotte.. Jag håller med dig, allt utgår från hjärtat. Och det är nog säkerligen så att dem skriftlärda misstolkat lagen..
Dock tror jag att händelsen med äktenskapsbryterskan verkligen har inträffat vilket ger den en historisk händelse också.. Fast det är ju bibelns styrka, och mångsidighet.
Här är lite mer tankar..

Jesus ger sig på skriftlärda fariséer. Och han ger sig på den stränga syn man har gjort lagen till. Lagen har blivit ett sätt för dem att utöva makt gentemot folket.
Man har även byggt till "staket" runt lagen för att lagen skall kunna hållas.
På ett ställe i NT så plockar Jesus lärjungar ax på sabbaten.
Fast just det med plocka ax på sabbaten kommer ifrån Fariséernas egna "stadgar" som rör vilka yrken som klassas som ett "icke" godtjänt yrke på sabbaten. Vidare så drar Jesu ett exempel på dessa stadgar när det tex. gäller att rädda en oxe från gropen, Jesus visar här att detta likväl kan vara ett yrke, alltså lever fariséerna inte efter lagen i sina hjärtan utan för syns skull.
Dem skriftlärda är rättfärdiga utåt sett, alla ser upp till dem. Det är dem som tronar på lagen. Men i deras rättfärdighet är som en kunglig grav.. Vacker på utsidan, men rutten på insidan.
Så att vara mer rättfärdig än fariséerna innebär alltså att ödmjuka sig från sitt inre. Lagen utgår från hjärtat.

Jesus visar oss i bergspredikan den rätta synen på lagen. Lagen utgår från hjärtat.
Är du tex. gift och spanar på andra kvinnor med åtrå, jag då är det synd säger Jesus. Känner du hat och ilska mot en medmänniska jag då säger Jesus att det är synd.
Jesus visar svårigheten med att hålla lagen, han snäpper upp den. Han visar dess sanna syfte.
Jesus visste att det fanns människor som var hycklare, som höll lagen för "hållandets" skull, men samtidigt var fulla av synd i sitt inre. Lagen uppenbarar vår oförmåga att fullt ut klara oss från att synda. När vi insett detta har lagen gjort sitt verk i oss.

Charlotte Therese 23 februari 2009 11:13  

Sleepaz,

Instämmer...

Det var det jag ville visa.

Just därför bör man tänka sig för när man står med en sten i handen.

Risken är att hjärtat förhärdas av för mycket stenkastande.

Blir fariseiskt "rättfärdigt".

Sleepaz 24 februari 2009 15:21  

Amen Charlotte :)

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP