Polska präster vill ha familj
Läste en artikel om det i senaste numret av Kyrkans tidning. Tyvärr finns bara en kortversion på nätet - pappersartikeln är bättre och mer utförlig!
"52 procent av Polens katolska präster vill leva i vanlig familj och ha fru och barn, detta enligt en undersökning gjord av teologiprofessor Jozef Baniak, vid Adam Mickiewicz-universitetet i Poznan i Polen.
Den ännu opublicerade undersökningen visar också att av de 823 tillfrågade prästerna erkänner 12 procent att de har fast relation med en kvinna. En tredjedel av landets präster funderar också på att lämna kyrkan på grund av det påtvingade celibatet.
De präster som erkänner sexuellt umgänge med en kvinna möts med rekommendationer att tala tyst om det hela av sina överordnade. Detta visar, enligt Kjell Albin Abrahamsons krönika, på ett stort gap mellan katolska kyrkans ord och dess handling.
Homosexuella präster ingår inte i undersökningen, men professor Baniak påstår att en tredjedel av landets präster är homosexuella."
Dagen skriver också om det.
Var detta verkligen en nyhet för någon? Gääääsp...
***
Uppdatering:
Precis efter att ha skrivit detta loggade jag in på Facebook, där någon just hade postat denna video - reklam för Björn Borg... Jo jo...
Inlägg
13 kommentarer:
Vill bara påpeka en sak, det är inget konstigt i att prästerna bra gärna skulle vilja gifta sig, det är helt naturligt och är någonting gott, men de ger upp detta just för något ännu större, "a greater good".
Har läst på en kallelsehemsida att en nunna sade till prästkandidaterna att om de inte är kallade till att bli fäder har de ingenting där att göra. En präst är ju en spirituell fader till spirituella barn. Man måste alltså ha en kallelse att bli far för att kunna bli en präst, men inte en biologisk far.
Sedan så, som många präster vittnat om, försvinner ju inte ens lust för att man blir präst. Som katoliker tillämpar vi alla något som kallas kyskhet, celibatet går ju lite längre.
Jag har ingen aning om hur frågan var utformad heller, så det kan också påverka resultatet.
"Det finns lögner, det finns förbannade lögner och så finns det statistik."
Såg inte att du skrev det där om "homosexuella" präster först...
Men jag vidhåller:
"Det finns lögner, det finns förbannade lögner och så finns det statistik."
Jag undrar hur tusan de kommit fram till den siffran, urvalet var nog avgörande... Som de där kända siffrorna som RFSL gått runt och spridit, om att 10% skulle "vara" "homosexuella" där siffrorna insamlades på de mest skumma ställena...
Har ju postat den där Björn Borg-videon tidigare, den är verkligen förskräcklig. Man undrar ju verkligen vad meningen är med den. Antikristna tendenser finns överallt i vårt samhälle, och i Sverige så är det mycket tacksamt att vara antikristen.
Minutz,
Något "större" - ja, det är väl vad som tutas i dem för att de ska kunna känna sig heroiska i sitt lidande...?
Jag tycker att det är så fel.
Vill de vara gifta så borde de få vara det - och vara präster.
Så som i urkyrkan och ända fram tills för några århundraden sen.
Vad gäller videon:
Kanske det mest handlar om ovanan att se något som i vår kyrka inte syns öppet? Två män (präster dessutom) som älskar varandra så mycket att de vill dela sitt liv tillsammans, inte ensamma - utan med Guds välsignelse.
Sann och djup kärlek är vacker. Eller har du en annan uppfattning?
Och så har den en liten humoristisk twist också. För man tror ju att det handlar om något annat.
Jag blev glad av att se den kvinnliga prästen på slutet... :-)
Om du tror att det står tydligt om homosexualitet i bibeln så tycker jag att du ska ta en titt på det här inlägget som jag läste igår:
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2009/02/jamforande-bibelstudium-1kor-69.html
Verkligen långt ifrån solklart!
Vilket manar till stor försiktighet om ens tolkning eventuellt skulle leda till att man orätt dömer andra...
Vad gäller prästerna i vår kyrka - det är allmänt känt att det är många homosexuella som söker sig till seminarierna. Att det blivit något av en gay-subkultur. Säkert praktiskt om man som präst inte vill gifta sig med en kvinna - det gör det ju enklare att ha förhållanden som inte märks.
Därmed inget sagt om procenten - men en tredjedel för tillfället låter inte alldeles orimligt.
Tror det skulle minska om tvångscelibatet upphävdes. För då skulle det synas tydligare vilka de är.
Charlotte-Therese: celibatet är det högsta sättet på vilket man kan hantera den mänskliga sexualiteten. Detta beskrivs flera gånger i Bibeln, av både Jesus Kristus och av Petrus. I Bibeln läser vi "Hans lärjungar sade till honom: ‘Om mannens ställning till hustrun är sådan, är det bäst att inte gifta sig’. Och han sade: ‘Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns eunucker, som har gjort sig själva sådana för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.’ " (Matteusevangeliet 19:10-12).
Sankt Paulus skrev också: "Det är gott för en man att inte komma vid någon kvinna. Men med fara för otukt, låt varje man ha sin egen hustru, och låt varje kvinna ha sin egen man. - Ty jag önskar, att alla vore som jag. Men var och en har sin egen gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat sätt. är du bunden vid en hustru, sök då inte att bli fri. är du fri från hustru, sök då inte en hustru. Men om du tar en hustru, har du inte syndat. Den som är ogift tänker på vad som hör Herren till, hur han skall behaga Gud. Men den däremot som är gift tänker på vad som hör världen till, hur han skall behaga sin hustru, och han blir kluven." (Första Korinthierbrevet 7).
Katolik.nu har ägnat en sida åt varför celibatet är viktigt.
Vad vi själva "tycker" är inte relevant. Det som är viktigt som kristen är att följa Guds vilja, inte vår egen.
Visst är sann och djup kärlek vackert. Enbart lust är det inte.
Jag tror att många, många blandar ihop kärlek och lust i vårt tidevarv. Bara för att man känner lust till någon innebär det inte att man är kär i den personen, och världen säger till oss att vi skall "pröva bilen innan vi köper den" om den liknelsen säger dig något... (jag personligen tycker det är sjukt, och har så tyckt även som ateist)
Det var ju skönt att det var en kvinnlig präst förresten, då var ju faktiskt ingenting heligt i videon.
Jag har hört från många att det skulle vara "felöversättningar" av Bibeln, men det är enbart av folk som har ett bakomliggande syfte - att legitimera sin egen synd. För att det är synd råder det inga tvivel om, i frågan om homosexuella handlingar finns stöd i Kyrkans position inte bara i Bibeln och Traditionen utan även hos Kyrkofäderna. Det är dessutom mot naturlagen, vilket gör det hela ett snäpp värre.
Dessutom vill jag också påpeka att det är enorm skillnad att döma någon och att tillrättavisa någon.
Säg en person som mumsar i sig x antal Mariekex-paket, om jag då säger till personen att den hamnar i Helvetet, då har jag dömt personen, men om jag istället säger att du, du kanske skall vara försiktig med att överdriva din konsumtion, då har jag informerat personen om det felaktiga.
Jag skulle väl kunna inbilla mig att det finns viss "logik" i länder där tron har en större roll än i Sverige att människor som "är" "homosexuella" (om man nu kan "vara" det... vilket är en annan diskussion) söker sig då till det som innebär minst problem för personen ifråga (säg att man är uppvuxen i en katolsk familj).
Oavsett så ser jag inte att det spelar någon roll, och det är ju också förmodligen skillnad i "graderna" så att säga då Kyrkan centralt har kommit fram till att personerna med "djupt rotade homosexuella tendenser" inte bör/får gå in i seminarierna.
Jag vet inte vad för olika grader av dessa tendenser som finns, men detta gör förmodligen en hel del skillnad.
En präst skall ju också just handla som en far, eller vara som en far till församlingsmedlemmarna, det är ju något av grundidén. Då måste man också ha en korrekt formad personlighet som är redo att axla rollen som spirituell fader.
Minutz,
Du borde nog studera lite efterkonciliär katolsk teologi - för det du skriver om celibatet här (har inte tittat på ditt länkade inlägg) stämmer inte riktigt.
Det är inte det "högsta" - och ska inte ställas mot äktenskapet och nedvärdera detta.
Och sedan Paulus tid har mycket hänt - han kom med de där direktiven för att han trodde att det handlade om dagar, månader tills Jesu återkomst - då blir det hela väldigt logiskt. Då är det bäst för alla att leva i celibat och koncentrera sig fullt ut på det andliga livet och att berätta för världen om Gud.
Jesu ord handlar om kallelse till celibat. Prästkallelse är en sak, celibatskallelse är en annan sak - det är fel av kyrkan att bunta ihop dem. Det är nog största orsaken till att seminarierna gapar ganska tomma i Europa.
Du kommer sedan mest med en massa fördomar. Väldigt trist att läsa sånt.
Bara ett exempel:
>Jag har hört från många att det skulle vara "felöversättningar" av Bibeln, men det är enbart av folk som har ett bakomliggande syfte - att legitimera sin egen synd.
Jag talar inte i egen sak - så åtminstone ett undantag från ditt påstående finns det.
Och jag har ingen agenda annat än att mer av Sanningen ska bli synlig - vad jag än skriver om.
Jag skrev:
"Sann och djup kärlek är vacker."
Hur kan du tolka det som "enbart lust" bara för att det handlar om två personer av samma kön? Jag stödjer absolut inte det här samhällets brist på moral. Men det är en helt annan fråga än vad vi diskuterar här.
Läs gärna lite psykologi, så kanske du förstår bättre vad homosexualitet är - t.ex. att det inte är en sjukdom (som kristna, och även samhället i övrigt länge tolkade det som), som folk kan bli botade från. Många har skadats svårt genom kristnas "förböner" emot sin medfödda (uppenbarligen av Gud skapade) läggning. Och jag förmodar att det fortfarande sker, främst i frikyrkoförsamlingar, runt om i landet?
Är det en synd om ordet är felöversatt och egentligen betyder något helt annat?
Tycker rent allmänt att det är bättre att se in i sitt eget hjärta när det gäller synd, än att se på vad andra gör - för då får man svårt att peka ut andra, oavsett vad det handlar om. Det var ökenfäderna och de bästa kyrkofäderna bra på. De tillrättavisade alltid dem som menade att andra var syndare.
De som har homosexuella tendenser får fortfarande gå på seminarier - om de intygar att de lever i celibat. Rensningen av seminarierna kom till för att påven trodde att homosexuella är detsamma som pedofiler.
Ja, en präst bör vara som en far - eller mor - för sin församling - och därför vore det väl bra med många fler präster som har erfarenhet av att vara förälder?
Charlotte-Therese: apropå celibatet så är det visst fortfarande det högsta, det bästa sättet att hantera den mänskliga sexualiteten på - förutsatt att man är kalla till det. Om man är kallad till familjeliv är förstås det för en personligen ett högre kall, men rent objektivt är celibatet det bästa ur Guds synvinkel. Men Gud har en plan för oss alla, därför är det inte säkert att man är kallad till celibatet.
Jag tror du blandar ihop celibatet med att prästerna och andra i det religiösa livet skulle vara några "supermänniskor" eller så.
Om nu celibatet är den största anledningen till att seminarierna står tomma, hur förklarar du då att de mer klassiska seminarierna - enligt vad jag har läst - är överfulla?
Med klassiska menar jag de som förordar den gamla Mässan, den Gregorianska Mässformen, t.ex. FSSP - Priestly Fraternity of Saint Peter.
Visst kan man diskutera huruvida översättningar av Bibeln är korrekta, men som katoliker så följer vi ju Kyrkans tolkning av Bibeln. Om vi tolkar efter eget huvud kan det gå käpprätt åt, ja..
T.ex. säger ju Gamla Testamentet att en som arbetar på vilodagen skall stenas, och den enda som Jesus Kristus stoppar från att bli stenad (mig veterligt) är en äktenskapsbryterska. Innebär det att de enda vi inte ska stena är äktenskapsbrytare?
Skulle inte tro det.
Att Bibeln de facto inte nämner "homosexuella handlingar" just är helt enkelt för att ordet, "homosex" och dess släktingar är relativt nytt, som kom i och med en sjukdomsbeskrivning av bland annat Socialstyrelsen. Men Bibeln säger klart och tydligt att det är ett mycket gravt brott mot Gud "män som ligger med män såsom med en kvinna". Det går inte heller att säga att detta är enbart om det är just en man som ligger med en man som med en kvinna, utan det måste tolkas i en vidare bemärkelse, liksom hela Bibeln, annars är vi bokstavstroende och inte Bibeltroende.
Jag vidhåller att ibland är det berättigat att tillrättavisa, utav kärlek för personen och omsorg för denne. Det finns många som önskar förleda istället.
Apropå skandalen som drabbade Kyrkan, "pedofilskandalen" som den kom att kallas, så borde den enligt vad jag har läst snarare benämnas såsom "homofilskandalen" då runt 80% av fallen handlade just om snarare homosexuella handlingar än om pedofila handlingar.
En präst är just som en far, det finns en mening och symbolik med detta. En kvinna är inte kallad att bli präst, Jesus Kristus valde enbart ut män att få uppdraget just som präster i och med den sista måltiden. Dessutom är en präst gift med Kyrkan så att säga, som är en hon, därför vore det bara något sjukt om det skulle vara en prästinna (eller "kvinnlig präst" om du så vill, fast detta är förstås ett påhitt). Prästinnor fanns - och finns - i många trosinriktningar, men det är inte Gud sanna vilja för den sanna tron.
Pax Et Bonum.
Minutz,
>rent objektivt är celibatet det bästa ur Guds synvinkel.
Detta är inte katolska kyrkans officiella syn efter Andra Vatikankonciliet - tidigare var det dock en missuppfattning som var mycket spridd. Vilket ledde till många "kallelser" av sådana som ville försöka göra "det högsta" - vara mer perfekta än andra. Numera ses detta bara som en kallelse bland andra - inte högre, inte bättre.
>Om nu celibatet är den största anledningen till att seminarierna står tomma, hur förklarar du då att de mer klassiska seminarierna - enligt vad jag har läst - är överfulla?
Dels för att dessa har kvar den felaktiga synen - vilket uppmuntrar heroiskt och högmodigt lagda själar till att vilja utöva "askes" i allas åsyn och bli beundrade för det.
Och dels för att sektliknande och bakåtsträvande rörelser alltid drar till sig folk, särskilt sådana som inte kan skilja mellan yta och djup utan tror att det förra är ett tecken på det senare.
>Visst kan man diskutera huruvida översättningar av Bibeln är korrekta, men som katoliker så följer vi ju Kyrkans tolkning av Bibeln.
Katoliker i Sverige använder Bibel 2000 - inte någon katolsk bibelöversättning.
Och inte tror du väl att översättarna medvetet har ändrat i texten? När man inte vet vad ord betyder bör man dock inte hitta på saker, så som det har gjorts ifråga om detta bibelställe - särskilt inte då det drabbar människor illa.
Intressant att du tar upp just texten om stenade - jag har tänkt på den sen jag läste det du skrev tidigare - tar upp det i ett nytt inlägg senare idag.
>Jag vidhåller att ibland är det berättigat att tillrättavisa, utav kärlek för personen och omsorg för denne.
Ok - mottag då en skarpt omsorgsfull tillrättavisning: ditt sätt att tänka och skriva är mycket nedlåtande gentemot homosexuella och kvinnliga präster. Du gör dig därigenom förmodligen skyldig till ett större ont än det du dömer andra för. Omvänd dig och tro evangelium!
Nä det var ingen nyhet. Men en riktig nyhet vore det om Katolska kyrkan skulle ändra de dogmer som uppenbart är fel och skadar så många människor. Att så inte sker visar hur förstockade man är. Tänk om de sexuella övergrepp som Katolska kyrkan gjort sig skyldig till kunnat undvikas åtminstone till en del om inte denna obibliska dogm om celibattvång funnits. Jag tror alltså inte att celibat är fel, inte heller att bilda familj. Men det ska vara frivilligt och fritt val. Det är tvånget från kyrkans sida som är fel och obibliskt. Jag skulle vilja kalla Katolska kyrkan för kärlekslös. Men jag tror det måste vara så att det nästan är helt omöjligt att ändra på kyrkans dogmer. Ingen kan, ingen vågar, ingen finns med det kurage som krävs. Med celibattvånget är risken stor att en stor del av de som blir katolska präster har problematiska sexuella drifter som blir övermäktiga trots att de kanske trodde motsatsen.
Ps. Glömde skriva under inlägget.
/TOR
hvad jeg ledte efter, tak
En intressant blogg.
Jag är uppfostrad katolik. Jag är troende idag men inte religiös sen några år tillbaka, inte sagt att jag inte kommer börja gå i kyrkan igen. Men en intressant sak angående dömande (vilket tas upp i texten). Jag dömer inte någon och under min uppväxt då jag gick i kyrkan gjorde jag inte heller det. Däremot blev jag dömd och anklagades för att döma andra. Jag ansåg att precis som andra så får jag tycka och tro vad jag vill. Däremot ansåg andra att jag tycker och tänker på ett sätt för att de har fördomar om katoliker. Det är inte min ensak om någon är homosexuell, gör abort etc. I gymnasiet gick jag i en klass med ett antal homosexuella. Jag brydde mig inte ett dugg om det däremot brydde de sig om att jag var katolik. Jag tar ansvar för mina handlingar. Nu vet jag att alla katoliker inte är sådana. De finns bra och dåliga människor inom katolska kyrkan precis som överallt annars. Vad gäller pedofili och homosexuelitet-det finns i alla kulturer mm så är det. Även i katolska kyrkan.
Jag har vänner som är katoliker-troende, praktiserande sådana och vänner som tror på annat. En av mina bästa vänner är nunna och en helt underbar person som verkligen lever helhjärtat med det hon gör. Hon var inte nunna när vi lärde känna varandra.
Vad gäller att bli präst är det ens eget ansvar. Jag är misstänksam mot präster men det är vad jag känner inför dem. Jag skulle inte vilja att mina framtida barn blev präster men vill de det så får de ju det självfallet. Det är ingen som tvingar män till att välja det. Och de vet vad de går in för-bla att leva i celibat. Då är det ens ansvar att följa det. Och går de in för annat (tex för att gömma sin homosexuelitet) ja då har de gjort fel från början. Men de får ju ta sitt ansvar. Personligen tycker jag att vara mor är det största kallet-med det är väl för att jag verkligen vill ha barn och är kvinna!:) Svårare än så är det inte.
Jag fascineras av katolska kyrkan och de berättelser jag hör och livsöden. Det viktigaste är väl ändå Kärleken. Inte vem som har rätt och fel.
Anonym,
Vill du kanske välja en pseudonym så det går att skilja mellan dem som skriver anonymt? Det blir ganska rörigt annars...
Tack för en intressant kommentar.
Kan känna igen mycket av det. Så mycket av svårigheterna i debatten beror på fördomar och vissas tankar om att de har rätt att döma över andras tro.
Jag har också vänner med de mest skilda uppfattningar - en av mina bästa vänner under skoltiden är homosexuell. Vi förlorade tyvärr kontakten när jag blev katolik. Inte för att jag ville det, utan förmodligen p.g.a. hans, eller hans andra vänners, uppfattning om katolska kyrkans fördömande av homosexuell utlevnad.
Självfallet finns det både goda och dåliga förebilder överallt.
Men därmed inte sagt att allt är perfekt överallt och att inget behöver förändras. Så är det även i katolska kyrkan.
Jag tror att många av de saker som debatteras idag kommer att ändras i framtiden...
Ja, det viktigaste är kärleken.
Glömde att kommentera det du skrev om "det största kallet".
Jag tror att var och en ser det den känner sig kallad till som det "största" eller viktigaste man kan tänka sig. Oavsett vad det är.
Skicka en kommentar