onsdag 11 februari 2009

Påvliga snedsteg

De börjar bli ganska många nu - de saker som gör katolska kyrkan förhållandevis omöjlig, både invärtes, och i världens - samt olika religiösa traditioners - ögon:

* uttalandet om islam i Regensburg 2006 - som försvårade religionsdialogen med muslimer

* återinförandet av tridentinsk mässa 2007 - som alienerade från Andra Vatikankonciliets anda

* uttalandet kort därefter om att protestantiska kyrkor inte är riktiga kyrkor - som försvårade ekumeniken i den riktningen

* hävandet av bannbullan för SSPX-biskoparna - som ledde till ett judiskt avståndstagande

* undervisningsförbud och/eller exkommuniceringar av kyrkoförnyare

* utnämnandet av en ultrakonservativ biskop i Österrike (som sagt ungefär lika klipska saker som Williamson) - vilket lär öka den katolska utträdeshastigheten åtminstone lokalt

Läste en artikel som ger en del tänkbara orsaker till allt detta.

Mest intressant är något jag inte visste, att påven har haft stroke två gånger, 1991 och 2003, vilket kan tänkas påverka omdömet...

Vad finns det annars för vettig förklaring till att den tidigare så oerhört skärpte kardinalen som påve begår blunder efter blunder?

Hans mål som påve var att ena kristenheten och att föra Europa tillbaka till kyrkan.

Vad var det som gick så snett?

***

"Clearly something is awry in the Vatican. Why? Could it be that the pope and the Vatican do not want true theological dialogue with Protestants, Muslims and Jews? Perhaps the turn to the right is an attempt to gain more true believers as evangelical fundamentalists tried to do in America. Is it possible that the Vatican is trying to claim Europe for Roman Catholicism against the supposed threats of Protestantism and Islam?

Is the unity Benedict XVI seeks a mask for a pre-Reformation papal hegemony over Europe, including Eastern Europe? In 2006 Benedict XVI and the Ecumenical Patriarch Bartholomew I of Constantinople signed a Common Declaration to seek union, but Russian and other Eastern Orthodox bishops deeply distrust the Vatican attempts to regain lost bishoprics in the Ukraine and other East European venues. In the Protestant case, Vatican unity means capitulation to papal definitions, not reaching out in a mutual embrace. Could the underreported strokes suffered by the Pope in 1991 and 2003 be affecting his judgment?

What is abundantly clear is that Benedict XVI's original lofty ideals of regaining Christian unity and returning Europe to the church are even more distant than when he began his papacy. Not only is the papacy loosening itself from the ecumenical embrace, it is also unclasping the hands of faithful Catholics. This is a papacy sadly gone astray one misstep at a time."

Läs hela artikeln här.

32 kommentarer:

Anonym 12 februari 2009 kl. 00:35  

Hej Charlotte Therese!

Jag ställde några tankar angående Ekumenik du svara inte där, men du svarade med den reaktion jag ville ha som du nu gör.

Du ser ransakande på din egen organisation och kyrka.

Men innan du sablar ner den Katolska ledningen till botten.

Tänk på att i SydAmerika lyckades Pingströrelsen med att väcka liv i enorma massor av människor och den katolska kyrkan förlorade mycket på detta och där till blev det ekonomiska levnadsförhållanden bättre och den karismatiska Pingströrelsen släppte fram kuvade människor till en stor kraft.

Den katolska kyrkan markerade! De är inte bra, de fifflar, de är inte riktiga kristna!

Nästa steg att gå vidare är att påvisa sin särart, för att överleva
och bibehålla det man har.

Historien upprepar sig detta hände Judarna när Jesus kom som en tornado och splittrade Judar med de som följde Kristus.

Katolska kyrkan agerar som den måste försvara sin existens.

Jag tror inte det är rädsla för detta. utan det verkar vara rädsla att förlora medel så att den ekonomiska kvaliten ligger kvar.

Men vad påverkar påvens agerande ekumeniken med:

Har jag rätt är det av ekonomisk oro att tappa underlag för de anställda som är orsak.

Kan ekumeniken råda om den är till för att vi ska ha den så länge (jag) kan vinna på det.

Förutsättning för ekumenik är att det är inte jag som skall vinna utan vi och här hoppas jag på att vi kan börja räkna in alla!

Anonym 12 februari 2009 kl. 09:48  

Än så länge har påven det ganska lugnt. Åtminstone i jämförelse med de 16 första påvarna som var så missbehagliga för samhället att de avrättades.

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 11:27  

Mikael,

Jag har redan tidigare meddelat att jag inte kommer att svara mer när du frågar samma saker i så gott som varje inlägg.

Du får alltså inga fler svar på det jag redan har svarat på så många gånger.

Vad gäller ekumeniken och den riktning påven har valt så tror jag inte att det handlar ett dugg om ekonomi, utan om misslyckade försök att föra katolska kyrkan tillbaka till en gången tid, och att samla de övriga kristna som vill vara med om detta under samma tak.


Johan,

Jo, men jag önskar honom nog, mot den bakgrund som kom fram i artikeln, en ännu lugnare och fridfullare ålderdom.

Han borde få en alldeles egen korkek där han kan sitta i fred och filosofera och lukta på blommorna...

Han är trots allt 81 år.

Tänk om påvar kunde väljas när de är unga och fulla av energi och inspiration - och sedan inte behövde sitta på livstid. Det borde kanske vara en maxgräns på tio år?

Simon 12 februari 2009 kl. 12:58  

Vissa av sakerna är bara vinklade av media, andra saker är bara bra. Det är väl ett bra tecken ifall Kristi tjänare blir förfölja och fördömda av samhället precis som Kristus blev. Allt är i sin ordning i alla fall.

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 13:12  

Simon,

Att någon "förföljs" p.g.a. att ha sagt obegripliga dumheter är inte ett tecken på Kristi efterföljelse.

Det är just bara - dumt.

En annan sak är att media inte alltid tolkar saker rätt - som den nu berömda julgrodan (där budskapet inte handlade) om regnskogar och homosexuella.

Men det som faktiskt sagts (och gjorts) är stundtals värre än feltolkningarna.

Anonym 12 februari 2009 kl. 19:19  

Hej igen!

Nu ansåg jag det var aktuellt att trumma in samma kommentar i en fråga kan dessa punkter ligga i den kristna gemenskapen som vi alla kan ha som utgångspunkt i vårt arbete för Ekumenik.

Sen anser jag att dessa frågor är så lätt att glömma när vi försöker bilda en kanon för vad som enar oss.

Vi ser hellre till vår grannes fel och brister än till hans förtjänster och om det inte är självklart att vi får vara som vi är!

Men samtidigt kan knyta våra likheter i få grundtankar kommer vi aldrig nå längre i vårt ekumeniska arbete.

Mikael

Simon 12 februari 2009 kl. 19:37  

Charlotte:

Jag kan bara inte se att något av detta är dumt överhuvudtaget. Det som är dumt är hur media framställt saker, men det är en helt annat sak. Ifall man går till källan och försöker förstå varför saker sker, varför de har skett och vad som har skett och vad som har sagt och varför så kanske förstår man. Men det kanske känns lite läskigt?

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 19:43  

Simon,

Det är först när man förstår det hela som det blir riktigt läskigt...

Och sorgligt.

Eftersom det inte är värdigt Kristi kyrka.

Anonym 12 februari 2009 kl. 20:15  

Charlotte, Simon. Ok, nu vill jag gärna veta vem av er två som har förstått. :-)

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 20:22  

Johan,

Är det inte uppenbart...? ;-)

Simon 12 februari 2009 kl. 20:32  

Johan:

beror på vad man menar med "förstått". Charlotte har förstått att det är lätt att åka med strömmen och att det är enkelt att ta in information från media utan att tänka kritiskt.

Progressiva katoliker ogillar alltid påvar, eftersom påvar sitter för att försvara den katolska tron och leda sin flock rätt.

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 21:18  

Johan,

Som synes är Simon okritisk till allt som kommer från kyrkligt håll (d.v.s. uppifrån). För om en auktoritet säger något så måste det ju vara kanonbra - eller hur!

Gissa hur Hitler fick så många anhängare...

Sånt är livsfarligt - grogrunden för sekterism och värre.

Simon,

Kritiskt tänkande är essentiellt...

Naturligtvis är jag kritisk till medias rapportering - det finns bra och dåliga artiklar.

Och min favoritpåve, by the way, är Johannes den XXIII.

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 21:25  

P.S.

Kanske bäst att inskärpa: jag har inget emot påvar. Men visst har jag synpunkter på saker som skulle kunna förbättras - även rörande kyrkans ledarfunktioner. Så att det blir bättre.

Gör den nuvarande påven något bra så får han givetvis en massa cred för det.

Tyvärr har det varit lite tunnsått med braiga saker därifrån på sistone... Men de kanske kommer?

Simon 12 februari 2009 kl. 22:42  

Jag förstår iofs inte hur du kan jämföra hitler med påven men det må så vara, det får stå för dig.

Det är nämligen så, vilket kanske överaskar dig, att jag, med många faktiskt uppskattar Benedikt XVI och allt han gör med Kyrkan. Så det har egentligen inte att göra med att svälja allt som kommer från kyrkliga auktoriteter, även om man förstås ska acceptera Kyrkans auktoritet.

Charlotte Thérèse 12 februari 2009 kl. 22:54  

Simon,

Jämförelsen var inte mellan Påven och Hitler - utan mellan deras lärjungars attityd - som är precis densamma - och därför så farlig om man inte ser upp.

Nej, inte är det någon överraskning att du uppskattar allt påven hittar på - det är ju just vad denna inställning går ut på...

Anonym 12 februari 2009 kl. 23:54  

Hej än en gång!

Sett på svt1 kl. 21:30-22:00.
Programmet försökte belysa lite djupare om vad som hänt efter Biskoparna i SSPX skulle komma till nåder och vad som hänt efter Uppdrag gransknings program.

Där påstod de att Påven ses av katolska anhängare som Jesus ställföreträdare.

Och att Påven ser en ära i att ena kyrkan.

Det finns lobbingverksamhet som vill påverkar EU i en konservativ inriktning.

Och att den Katolska kyrkan har vissa problem med sitt ledarskap.
För påven har inte full översikt längre.

Kan detta föra något bra med sig.
Jag tror inte det utan vi står i läge för ännu mer splittring,
vi ser än mindre på vilken värdegrund som Jesus ville att vi skulle vara som Bröder i Kyrkan.

Bitte 13 februari 2009 kl. 18:51  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Charlotte Thérèse 13 februari 2009 kl. 19:19  

Mikael,

Tack för tipset - synd att vi inte fick veta det innan programmet sändes - jag missade det - har ingen koll på sånt.

Rita,

Du läste visst inte mina kommentarer ovan innan du skrev det där?

Jag har som sagt inget emot påven.

Men det är just det där att han inte är ofelbar som kommer till tydligt uttryck här - punkterna var några exempel tagna ur artikeln jag refererar till.

Vad gäller den tridentinska mässan versus den nutida mässan, så är det inte riktigt samma sak som latinsk mässa versus mässa på folkspråket. I min församling har vi ofta en kombination - där stora delar är på latin.

Men prästen mumlar inte för sig själv långt framme vid altaret, medan folk i bänkarna ber rosenkransen iklädda svarta spetsslöjor.

Det är nog den största skillnaden. Alla (katoliker) förstår, och alla kan delta. Dessvärre kan detta stänga ute dem som inte är katoliker, och inte vana vid mässans vanliga ordning. Tar man med nya personer till församlingen vill man helst inte göra det en söndag när stora delar är på latin... Man vill ju att de ska förstå.

Det påven har gjort här är ett stort steg tillbaka från det som Andra Vatikankonciliet förde med sig, i syfte att flirta med SSPX'arna. Och de är inte ens tacksamma...

Charlotte Thérèse 13 februari 2009 kl. 19:23  

P.S.

Ställer mig dock allt mer frågande till varför vi alls har mässor med många latinska inslag i Sverige. I min församling händer det ibland tre söndagar i rad - fast det bara ska vara en söndag i månaden.

Det här är mycket sällsynt i andra länder. Jag har aldrig stött på det under någon resa utomlands, och ingen annan som jag har talat med har heller gjort det.

Mässan firas som regel alltid på folkspråket i andra länder. Så varför gör inte vi det?

Anonym 14 februari 2009 kl. 00:26  

Jag håller inte med att alla de snedsteg som du pratar om verkligen är snedsteg. Påven har ju haft vissa uttalanden som blivit väldigt omskrivna och kontroversiella, men det beror ju främst på att media har tolkat honom felaktigt och tagit citat ur sammanhanget och det blir det fel. Det kan inte vara något egentligt snedsteg.

Sen att protestantiska kyrkor inte skulle vara riktiga kyrkor, det är ju verkligen ingen nyhet och det har i praktiken inte försvårat någon ekumenik. De som har varit mest kritiska har ändå inte varit intresserade av någon ekumenik och är ändå betydligt mindre kyrka än Svenska kyrkan och The Anglican Communion eftersom de inte är episkopala och inte har den historiska successionen, även om den betvivlas av den katolska kyrkan. De som är kritiska tror egentligen inte heller på en enda helig katolsk eller allmännelig och apostolisk kyrka, i den bredaste mening.

När det sedan gäller mässordningen; när du säger att det är ett misstag att tillåta den så ställer du dig ju i samma fack som SSPX som ju anser att den postkonciliära mässan är fel. Det borde vara helt självklart att bägge är tillåtna. För övrigt borde man ju också kunna översätta den tridentiska mässan till folkspråket och fira den även på svenska om man skulle vilja. Gudtjänstspråket är omöjligt en teologisk fråga.

Charlotte Thérèse 14 februari 2009 kl. 12:25  

Jonas,

De flesta av Påvens uttalanden finns att läsa på nätet.

Vad är det som media har tolkat fel i fråga om de saker som räknas upp i artikeln jag refererar till?

Påven har bett om ursäkt för det han sa om muslimer. Ingen feltolkning där inte.

SSPX - där behövs ingen feltolkning för att kritisera handlandet.

Jaha, så du är alltså nöjd med att i Påvens ögon inte tillhöra någon "riktig kyrka"?

Har jag sagt att mässordningen är fel?

Nej, men väldigt otidsenlig.

Det finns anledningar till att man byter ut sånt som har blivit föråldrat, passé. Att man förnyar.

Ska Kyrkan kunna gå framåt så kan den inte ta två steg bakåt (eller mer) för varje framsteg.

Charlotte Thérèse 14 februari 2009 kl. 12:30  

P.S. Största problemet med SSPX är att de har fastnat i ett visst skede i historien - den tridentinska mässan är bara ett uttryck för det. Att inte erkänna Andra Vatikankonciliet är mycket större än så.

Om man nu vill återuppliva gamla utdöda mässordningar (som ingen i t.ex. Sverige som varit med om det under sin uppväxt vill fira), så varför inte dem från 40-talet, 200-talet, 900-talet också. Bara som exempel.

Varför just enbart vurma för den tridentinska mässan - där folket inte egentligen är delaktigt?

Nej, det är ganska märkligt att vilja förflytta kyrkan tillbaka till en tid som flytt. Och inte erkänna något av det som kommit efter.

Anonym 14 februari 2009 kl. 23:06  

Charlotte, Påven har inte bett om ursäkt för att han sagt något han inte menat utan för att hans uttalande kanske kan misstolkas.

Jag har inte sagt att jag är nöjd med att jag enligt katolska kyrkan inte tillhör någon riktig kyrka, men jag får ju ha respekt för den åsikten, och uttalandet var ingen nyhet och varför försämrar eller förbättrar för ekumeniken.

Jo man kan tycka att mässordningen är förlegad, men måste den vara exakt lika i varje församling i varje mässa för att kyrkan ska vara katolsk? Det tror jag inte. Därför kan det ju inte vara fel att förbjuda den gamla mässordningen, vad som inte är ok borde däremot vara att vägra delta i en mässa bara för att det är den ena eller andra ordningen.

Den Förlorade Sonen 16 februari 2009 kl. 10:40  

"He who eats the pope dies."
French proverb

Charlotte Thérèse 16 februari 2009 kl. 11:19  

Eh - äter påven?

Aldrig hört det uttrycket.

Tror inte att det finns några papofager.... :-)

Är det ett ordspråk i stil med det om att äta den hand som föder en...?

Den Förlorade Sonen 17 februari 2009 kl. 12:17  

Det betyder att man skall vara väldigt försiktig i att kritisera Kristi ställföreträdare på jorden.

Det är endast Gud som kan döma honom.

Fast det finns ju alltid de som vill vara påve för att sen arbeta sig uppåt. : )

Charlotte Thérèse 17 februari 2009 kl. 12:48  

Jag skulle då hellre utvidga det till att man ska vara försiktig i sitt dömande, vem det än är man riktar det mot.

För den som är störst på jorden är kanske inte det i Guds ögon. Det kan vara den vi föraktar som har den främsta platsen i Guds rike...

Gud är den enda som är kapabel att döma någon enda av oss. Och känner jag Gud rätt så slutar det inte med en fällande dom.

Förstår inte det sista - hur kan man arbeta sig uppåt om man är påve? Vilken position är högre?

Den Förlorade Sonen 17 februari 2009 kl. 13:03  

Att man vill sätta sig i Guds ställe.

Högmod.

Den Förlorade Sonen 17 februari 2009 kl. 13:08  

Och jag håller med dig fullständigt i att de föraktade och svaga har den främsta platsen i Guds rike. Det har ju alltid varit så.

Charlotte Thérèse 17 februari 2009 kl. 16:52  

Nej, högmod är inte bra, oavsett var det förekommer.

Jo, de utstötta har en särskild plats i Guds hjärta - och borde ha det i våra också...

Anonym 11 augusti 2009 kl. 18:53  

Latinska mässor firas regelbundet överallt, så du får nog stå ut med att det firas även i Sverige! Vem är du, eller någon annan, att sätta dig över en mässform som förekommit i 2000 år??!

Charlotte Thérèse 11 augusti 2009 kl. 19:00  

Anonym,

(Stänger av funktionen som gör att folk kan skriva anonymt om det kommer fler namnlösa kommentarer.)

Vad jag tycker om latinska mässor kan du läsa om i andra inlägg. Det handlar inte om språket här - utan om påvens påtagliga bakåtsträvande till en tid som för länge sedan flytt bort. Rent allmänt. Och det kan exemplifieras bl.a. av återinförandet av det, men inte bara.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP