Helgon och helgon...
Några av mina favvohelgon firas under den första veckan i oktober, närmare bestämt den 1:a (Thérèse av Lisieux), 4:e (Franciskus av Assisi) och 7:e (Birgitta av Vadstena).
Sinsemellan är de väldigt olika. Och det kanske är olikheterna jag har fastnat för, det speciella med var och en.
Idag firas alltså Birgitta, som numera är utnämnd till en av Europas skyddspatroner. Lägligt nog läste jag idag ett kapitel om Birgitta (och Franciskus!) i Emilia Fogelklous bok...
Vill bara citera ett par korta stycken därur som jag tycker säger väldigt mycket:
"Birgittas fromhet var inte en känslostämning eller en renlärighet eller en ordentlighet med riter och fromma seder. Nej, ett faktum var den, i alla livets dimensioner. Den spred sin kraftström till och med efter döden. Den var inte en mild och stilla flod, den var en strid och stark älv. Just på grund av sitt födelsemärke - i vekhetens tecken - reste sig till sist Birgitta som en bjudande väldig gestalt, hos vilken all rädsla försvunnit. Ej en förljuverskas liv fick hon, utan en vägröjares, en som lovat "riva bort törnen och tistlar" från Kristi väg, så att den kunde bli bättre farbar." (s. 92)
"Hon fick ej sluta sina dagar i det kloster, där det hade varit gott att vara. Nej, vidare måste hon - som när det bär uppför ett fjäll och man till sist når förbi trädgränsen. Där är bara ett träd kvar. "Tha atirstod Korset, ensamit ok höght." (s. 90)
Simone Weil - ett outnämnt helgon, som jag skrev om igår, förstod sig för övrigt inte på Thérèse, förmodligen för att hon bara hade läst den tillrättalagda version av självbiografin som sockrats och glaserats intill oigenkännelighet?
Och om Franciskus skulle det finnas mycket att säga. Han var det första helgon jag kan minnas som gjorde intryck på mig. Läste i Dagen om hur husdjur välsignas i en del kyrkor i USA, det sker just på Franciskus firningsdag. Kan även upplysa om att man inte behöver åka utomlands för att vara med om det. Det räcker gott att åka t.ex. till katolska kyrkan i Uppsala... Det ses som så exotiskt att UNT ofta rapporterar från händelsen... ;-) Lite kul var också denna insändare.
Inlägg
4 kommentarer:
Vi har samma favorithelgon :)!! Trots att jag kryssade i "annan religion" i enkäten... så tar jag mig friheten att beundra,be till och uppskatta dessa helgon.("annan relgion" stämmer egentligen inte heller, men det stämde ändå mest, tänkte jag ;).)
Kul!
Jag har fler favvohelgon än så...
Och samtidigt är det som att förebilderna liksom suddas ut när man vandrat länge i tron. De blir mindre viktiga. Nånstans inte viktiga alls, annat än som positiva exempel. Man kan ju ändå inte kopiera någon annan som har levt i en annorlunda tid. Det är inte poängen.
Man måste upptäcka sin egen uppgift och fullfölja den. Och att se för mycket på någon annan kan hindra en från att själv nå målet, eller göra så att man försöker nå det på fel sätt.
Simone skrev: "Världen behöver helgon med geni likaväl som en pestsmittad stad behöver läkare. Där ett behov föreligger, där ges det också förpliktelser."
Varje tid kräver sina nya helgon och förebilder.
Jag kan fortfarande känna igen mig i en del drag hos dem, eller känna att vi är synkade tankemässigt (helgon såväl som andra), men jag ber inte till Gud via någon av dem.
Känner också allt mindre behov av definitioner. Vad är det att vara kristen? Har ingen aning längre. Eller tillhöra en annan religion? Finns det flera? Eller är alla dessa olika yttringar bara mänskliga definitioner och påfund?
Säg det....
Jag vet ingenting med säkerhet. Och det är gott. Kanske rentav mycket gott?
Jag har också flera...Varför välja liksom ;)?
Tack för dina ord om att det kanske inte finns flera religioner, känns bra att höra tycker jag.
Nej, varför välja helgon...?
Var och en betonar en viss aspekt, tillsammans visar de på mer än som individer.
Så kanske det också är med religionerna?
D.v.s. de "finns" ju som mer eller mindre definierade fenomen, och ibland tycks gränserna mellan dem vara närmast knivskarpa.
Men ser man till en större helhet så är det kanske inte så?
Utan de kompletterar kanske varann delvis med sina olika synsätt?
Om verkligheten är en enda, och det är den ju, om än till synes splittrad - så kan det fortfarande finnas olika tolkningar av den, och en tolkning behöver inte vara den på alla områden enda rätta.
Ingen kan till syvende och sist veta helt säkert. Inte förrän kanske när det vi kallar livet är slut? Då får vi kanske svaret?
Skicka en kommentar