Abort - från två perspektiv

Råkade få två artiklar med ganska så olika innehåll om samma ämne samtidigt.

En om paret som närmast panikartat valde abort när de fick veta att barnet hade Downs syndrom, och som ännu ångrar det beslutet ibland.

"Det blev mycket värre än hon trott. Redan innan ingreppet började hon tvivla på om beslutet var riktigt.

– Det kändes helt sjukt. Vi åker in till ett sjukhus och de hjälper oss att döda vårt barn – och det är helt lagligt. Hela processen kändes helt sinnessjuk. Vad har vi rätt att fatta det här beslutet?

Några månader efter aborten blev Helene gravid igen. Hon gjorde ännu ett test, men denna gång var barnet friskt. Helene säger att hon inte vet vad de hade gjort om barnet haft Downs syndrom igen.

– Det är så lätt att tro att man vet exakt vad man skulle göra, men när man väl är mitt i det är det otroligt svårt. Jag är ju jätteglad för vår son men ofta tänker jag på våra handlingar och den oskyldiga flickan som aldrig fick en chans. När jag fött fram henne låg hon som en barbiedocka på ett silverfat och hade verkligen inte gjort någon något ont i den här världen säger Helene."

Läs mer här.


Den andra artikeln handlar om dominikansystern som arbetar som "abort-eskort", d.v.s. hjälper gravida kvinnor som vill göra abort att ta sig förbi de ibland våldsamt protesterande abortmotståndarna in på klinikerna i USA.

"[Quinn] was so angry, and burst out very loudly so everyone could hear: 'Look at these men, telling these women what to do with their bodies!'" said Keane. "She was so angry, that it really took all of us aback." Keane says that the group was peaceful, and that the men present were not among those engaging the woman.

"For those of us who are Catholic, to have a member of a religious order so blatantly - it is so disheartening. It really is," said Keane. "She's participating actively in abortion. That is what is so disturbing for us."

Läs mer här.


Båda artiklarna gör mig ungefär lika bedrövad, men av olika anledningar.

Den första för att det inte från den svenska sjukvårdens håll gavs något som helst stöd för paret, så att de kanske kunde ha vågat välja ett annat beslut. Att fatta ett så svårt beslut ensamma, i panik, är verkligen inte det bästa sättet...

Systerns agerande verkar också ha gått över styr. Håller med henne om att kvinno-diskrimineringsfrågan är allvarlig, och måste lösas på något sätt. Men jag håller inte alls med om att abort handlar enbart, eller ens först och främst om kvinnas kropp, utan om det försvarslösa liv som andra har fått makt att bestämma över.