Förnyelse och tradition

Har läst en mycket bra artikel om den pågående "systrainkvisitionen" i USA. Den visar tydligt hur olika man har tolkat Andra Vatikankonciliet.

Läs hela artikeln! Nedan är bara ett utdrag ur slutet som jag tyckte var särskilt vackert.

Fyrtio år har passerat sen konciliet. Är det inte dags snart att blicka framåt, och inte fokusera så mycket på konciliet, eller fastna vid någon annan tidpunkt ännu längre bakåt i historien?

Vi lever trots allt nu. I ett unikt och sällsamt nu som aldrig kommer igen. Och utmaningen är att leva i detta nu, ta vara på det.

Och den utmaningen är mycket större och viktigare än att propagera för "den enda rätta tolkningen" av ett eller annat koncilium.

Det handlar om att inte missa målet. Om själva evangeliets kärna, och hela skapelsens och livets centrum. Och då talar vi inte om bokstavstro, utan om liv. I överflöd.

***

"As Teilhard noted, suffering and sacrifice are part of the evolutionary process. Isolated structures must give way to more complex unions. To live with an evolutionary spirit is to let go of old structures and to engage new structures when the right time comes. The new heaven and earth promised by God will not come about by cutting ourselves off from the world or forming Catholic ghettos. It will not unfold through the triumph of ecclesiastical power. It will come about as we follow the footprints of the crucified one, descending into the darkness of humanity and rising in the power of love. This is the path to a new creation symbolized by Christ.

We believe that what happened between God and the world in Christ points to the future of the cosmos. That future involves a radical transformation of created reality through the unitive power of God’s love. To be a Christbearer is to focus on the inner depth of love. It is love that puts flesh on the face of God, love that makes Christ alive; love is the power of the future and the unfolding of Christ. History will not remember what we wore, where we lived or how we prayed, whether as Concilium or Communio Catholics. In the evening of life we all shall be judged on love alone."