fredag 16 oktober 2009

Ekklesia - kallad ut eller in?

Det grekiska ordet ekklesia betyder ordagrant utkallad.

Kallad ut.

Men det verkar snarast tolkas som sin motsats: inkallad.

Till en andlig militärtjänst. (Inåt stridande!)

Den som är kristen håller mest till i kyrkan, umgås med andra kristna, försöker dra in fler i "de enda rätta" tankemönstren och strikta reglerna.

Den som träffas av eldsvinden och ännu är "utanför" dras lätt in, och glömmer allt mer sina tidigare "icke-kristna" sammanhang. Och engagerar sig ofta så starkt att risken är överhängande för utbrändhet. Eller kanske det snarare borde kallas inbrändhet? Det luktar i alla fall närmast andligt vidbränt...

Om kallelsetanken istället tolkas utifrån ekklesiabegreppet, som en kallelse att gå ut, så betyder det inte att fortsätta sitta inne och trycka i en skyddad verkstad.

Nej, det betyder: gå ut i skiten, vada i den midjedjupt om så behövs...

Den finns hur som helst både innanför och utanför.

Jag står själv på den knivskarpa tröskeln, lutar mig ömsom in, ömsom ut.

Försöker lära mig gå på dynga för att kunna gå så snabbt och så långt som det behövs, tills jag kan andas fritt igen...

5 kommentarer:

Sleepaz 16 oktober 2009 17:22  

Kloka och tankvärda ord..

Bitte 16 oktober 2009 17:43  

Vilket bra inlägg! Och det var en väldigt vacker header du lagt in förresten!

Charlotte Therese 17 oktober 2009 13:04  

Tack...

Sent igår kväll stod jag mitt i centrum och väntade på bussen. Det är inte en plats där man spontant vill vara en fredagskväll.

Fylla, stök, oroligheter, folk som skriker åt varandra. Polisbilar och ambulanser som passerar snabbt med blåljusen på.

I två av gathörnen kring torget stod det folk från Livets Ord i knallgula västar och delade ut fika.

Tänkte gå fram och prata med dem, säga att det var bra att de stod där, att det var just vad som behövdes. Men då kom bussen.

Kanske någon därifrån läser det här. Fortsätt - vill jag i så fall bara säga... Och tack för att ni går UT och är kristet och medmänskligt närvarande! Mitt i smeten.

Charlotte Therese 17 oktober 2009 15:20  

Ja, Bitte, visst är det en vacker bild...

Jag tycker om att se in i båda de där ögonparen. Så kärleksfulla.

Så oerhört långt ifrån den bild som vissa bloggkatoliker tycks vilja ge av kyrka och Gud som en strikt organisation styrd av en diktator som kräver bokstavstro in i minsta detalj.

Pappan 3 november 2009 02:03  

Precis. den som funnit ljuset inom sig har sitt värv i mörkret. Ty ljuset lyser inte i ljuset!

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP