Bloggande...
Bloggmallens bakgrund la av (tillfälligt?) för nån dag sen, och då den fortfarande var försvunnen idag tog jag tillfället i akt att ta bort den koden för gott så att ramen kring bloggen blev vit. Det gör headerfotona mer rättvisa, och öppnar upp för mer färgvariation i övrigt. Har designat om här lite grann också...
Undrar annars så smått varför ingen kommenterar längre... Kanske många slutar titta in när man bloggar mer oregelbundet? Tips: lägg till bloggen i era rss-flöden så ser ni när det har skrivits något nytt. Ofta kommer det flera inlägg på raken när jag väl skriver, så passa på att titta in då om inte annat - och kommentera gärna.
Någon där...?
Inlägg
9 kommentarer:
Alltid här, CT. Men, inte alltid i bloggosfären...
Kanske bristen på kommentarer kan vara ett tecken på att något ämne inte väcker så mycket engagemang?
Exempelvis(!) upplever jag att frågan om kvinnliga präster är utagerad - X tycker si och Y tycker så, och längre än så kommer man inte?
Andra frågor kanske det finns fler nyanser på, och som ger utrymme för personlig tolkning.
Tror lilla jag...
Fint att du är där. Tack för input!
Tycker själv att det är ganska blandad kompott här. På sistone har det inte skrivits så mycket om kvinnliga präster, mer om andligt liv och så. Kanske det inte engagerar på samma sätt?
Lite skrämmande om det inte alls berör. Någon.
För varför är man då kristen? För de yttre detaljernas skull?
Kommer att fortsätta publicera nyheter även om kvinnliga präster när det händer något aktuellt, men kan hålla med om att den frågan känns lite sönderpratad vid det här laget. Det är bara att vänta på förändring...eller inte, för den som föredrar det.
"För varför är man då kristen?"
Ja, se där! Idé till ett nytt inlägg?
Tänk om anledningen till sinande kommentarsfloder är att alla är ute och besöker sjuka och ensamma, kokar mat åt hungrande och upplåter sina tjusiga badrum åt hemlösa?
Tänk om...
Ja, tänk om, men i så fall läser de nog inte bloggar heller...
Tror snarare att de flesta nöter kyrkbänkar en sån här dag. För det var väl det allra viktigaste budskapet Jesus hade?
Mässplikten alltså.
Vilket förfärligt ord!
Kanske är bristen på kommentarer ett tecken på att "Mycket vill ha mer"-syndromet? Det räcker med att jag går till mig själv så kan jag konstatera att ju fler bloggar jag läser, desto mindre kommenterar jag på andras bloggar. Tragiskt men sant, speciellt eftersom jag vet vilken glädje som kommentarer kan ge mig som bloggare...
Men vet en sak - även om jag inte alltid kommenterar så läser jag alltid vad du skriver. Keep up!
För mig är kommentarer väsentligt för inspirationen.
Det blir till slut dödstrist att blogga om man bara sitter och håller låda i ett ekande tomrum. Även om folk läser det man skriver. Det räcker liksom inte.
Jag bloggar för (det goda och helst djupa) samtalets skull...
Har själv inte rört mig så mycket i bloggosfären den senaste månaden, det kan ju också vara en orsak. Försöker läsa ikapp det viktigaste som jag har missat.
"Tror snarare att de flesta nöter kyrkbänkar en sån här dag. För det var väl det allra viktigaste budskapet Jesus hade?"
Är det så illa? Antingen eller? Kan man inte leva efter Jesu budskap och även nöta kyrkbänken en söndag i veckan?
Sorglig tanke. Som jag för övrigt inte alls delar. Men det är roligt att du uppdaterar bloggen så flitigt!
Tycker man att det fyller någon väsentlig funktion i livet att nöta obekväma kyrkbänkar så gör man absolut rätt i att göra det.
Andra kanske får ut mer av att gå på en fotbollsmatch, eller ta en promenad, eller hjälpa någon som har det svårt (ja, även det sistnämnda kan bli egennyttigt).
Men jag kan inte se hur det skulle vara något av det viktigaste med att vara kristen.
Än konstigare blir det när det reduceras till det enda som utmärker en "kristen". Att sitta och rabbla samma ord gång på gång, och lyssna på för länge sedan söndertjatade predikningar. Eller, nästan än värre, flänga land och rike runt efter den senaste andliga trendsättaren, och insupa dennes ord som om det vore från Gud själv...
Den allergiska raggen reser sig på vissa andra inför sånt.
Skicka en kommentar