fredag 6 mars 2009

Gäst-faste-humor-blogg

Inbjuder idag Danke Schön att gästfasteblogga.... (Tack till Bitte för den myckna inspirationen!)

****

"Oh... Så förtjusande, tack för förtroendet! Då ska jag blogga om alla mina stora uppoffringar och andliga övningar hittills under fastetiden så ni alla kan inspireras och försöka bräcka mig - eller, det klarar ni förstås inte - men ni kan ju göra något litet. Och kan ni inte det så kan ni alltid gå till bikt. Om ni blir katoliker. Det är ju en oerhörd förmån vi katoliker har. Bara vi katoliker. Sa jag att jag är katolik?

Först och främst så brukar jag gå i vår fina katolska domkyrka (se femton bilder och länkar här, *reklam, reklam, reklam*). Det gör jag så ofta jag kan, gärna flera gånger om dan, och liksom bara insuper hur andlig och from jag känner mig ända ut i fingerspetsarna. Får nog pluspoäng i himlen för varje kyrkobesök! Särskilt om någon katolsk biskop eller kardinal eller så firar mässan... *svävar på små rosa moln*

Går också en korsväg om dan om jag kan, mellan alla rosenkransarna för själarna som plågas i skärselden. Som katolsk konvertit känns det bra att anamma alla katolska seder med hull och hår. Särskilt under fastetiden. Nämnde jag korsvägen? (Det går att läsa om den via de katolska länkarna.) Det känns också jättebra att ge blod - och katolsk kollekt - om än högra handen vet precis vad den vänstra gör! (Nytt paraply får man också om man skänker några droppar av sitt dyrbara blod, då kan man påminna sig om hur Kristi blod utgjöts - paraplyet kommer hur som helst mycket väl till pass om det regnar under promenaden till katolska domkyrkan!)

Så till de värsta försakelserna...

Jag försöker förutom att försaka kött på fredagar på äkta katolskt manér, även avstå från några av mina många kaffekoppar per dag. Det är jättesvårt eftersom jag som sagt dricker kopp-iöst med kaffe i vanliga fall, borde verkligen kaffefasta året runt *fnitter*... Och kanske låta bli några av de gräddiga bullarna till kaffet också. Kanske. Idag har jag ätit tre. Det blir till att gå till bikt. I katolska domkyrkan.

Istället för kaffepauserna *ge mig kaffe, snälla, någon!!!!!!!* så läser jag trevliga katolska bloggar som länkar till mig (tack för era länkar, ni är så goa och rara och fina!). Man blir så stärkt i sin tro av fluff, fluff, fluff! Så ljuvligt att dela det med varann!

Men fastan går som sagt inte bara ut på ökad fromhet och vänlighet utan på att avstå från saker. Jag har bestämt mig för att sms-fasta på fredagar. Fredagar är ju den stora katolska fastedagen då man ska leva sig in i Kristi lidande. Jag lider verkligen av att inte ideligen sms:a! *stackars mig* Ändå har det bara gått några timmar denna första sms-fastefredag.

Funderar också på att stänga av datorn en timme tidigare för att istället ägna mig åt meditation. Tänk så helig jag kommer att vara efter närapå 40 timmars extra meditation denna katolska fastetid! *svävar flera steg ovanför marken*

Kommer förstås att blogga om hur det går med mina andliga katolska meditationer sen så ni alla kan se hur from jag är.

Förresten så är det någon som har kommenterat om min internetfasta, som bara gäller mig alltså, har inte egentligen uppmanat någon annan att ta efter den (men kan ju inte hindra någon). En präst var det som kommenterade dessutom! Tänk att dessa svenskkyrkliga präster ska vara så emot det katolska. Hrmpf! Måste vara för att det är en kvinnlig präst. Sådana har vi ju gudskelov inte i katolska kyrkan.

Vad är det egentligen som är så provocerande med att skriva om det katolska? Är det någon som kan upplysa mig om det för jag undrar verkligen! Det katolska alltså (som ni kan läsa om via de katolska länkarna i inläggen här)."

Danke Schön

****

OBS - detta är ett humorinlägg!

***

Uppdatering:

Detta inlägg fick en hel del reaktioner...

Intressantast av dessa tycker jag är Mackans humorreflektioner.

Hapax funderar bl.a. över detta med kristofobi. Också intressant. Vilket i sin tur inspirerade till en teckning.

Emanuel gillar inte Dagenbloggar-parodi. Tråkigt.

Bitte själv far inte bara i taket utan spränger rakt igenom det med sin kraftiga överreaktion.

Inte kunde jag väl ana att lite humor skulle orsaka en bloggtsunami...

Och alla missade visst dagens goda nyhet....

28 kommentarer:

Anonym 7 mars 2009 kl. 00:41  

Jag garvar ihjäl mig.. haha, och det på en fredag mitt i fastan - vad ska Gud säga :P

Charlotte Thérèse 7 mars 2009 kl. 01:19  

Ja, du Maja, det blir fem Ave Maria och tre Fader Vår i bot...

Nej då... :-)

Tror Gud har humor... Och även har förlåtit t.o.m. den gången då jag och några andra (mest jag, så som jag minns det), fick värsta fnissattacken under långfredagskompletoriet under en tyst reträtt... Vi hade varit tysta i fem dagar vid det laget.

Det gick inte att få stopp på fnisset. Outhärdligt. Ja, du vet... Och just det att det var en så allvarsam dag gjorde det hela än värre...

Karin 7 mars 2009 kl. 18:15  

:)

Anonym 8 mars 2009 kl. 22:06  

Oj, är jag så pinsam? Jag var inte medveten om att ni har gjort mig till driftkucku på det här sättet och jag var inte heller medveten om att jag uppfattas som så här självgod och vedervärdig. De flesta kommentarer jag har fått i bloggen har annars varit väldigt positiva. Det var verkligen inte min mening att framstå som ett äckel när jag sa ja till förslaget att fasteblogga. Jag är ju inte bättre än nån av er och tror inte alls att jag får pluspoäng för att jag går i kyrkan.

Tanken med att säga ja till fastebloggen var annars bara att dela med mig av mina personliga erfarenheter, inte att framstå som världens heligaste människa, för det är jag verkligen inte.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är jätteledsen över det här. Inte för att jag saknar humor utan för att ni verkligen har gjort ner mig totalt och förminskat mig till en ickemänniska. Kanske kan min kommentar nu inspirera er till nya humoristiska stordåd?

Bitte Assarmo

Anonym 9 mars 2009 kl. 02:45  

Fy sjutton Charlotte!!!

Det här var nog det lägsta och vidrigaste angrepp på en medkristen jag någonsin stött på i bloggosfären! — Och det vill ju sannerligen inte säga litet! Du borde skämmas ögonen ur dig!

Ni som skrattar åt sådant här delar humor med dem som tycker det är höjden av rolighet med sånger som 'Barack the Magic Negro', Rush Limbaughs efterhärmning av Michael Fox parkinsonskakningar, människor som kissar på sig av skräck medan de tigger sina bödlar om nåd, 80-åriga judar som tvingas 'dansa' medan någon naziofficer skjuter mot marken under deras fötter, och alla möjliga andra små 'lustigheter' som bygger på att stötta upp sitt eget dåliga självförtroende genom att håna och förnedra någon annan så mycket som möjligt!

Det är ju en himla tur att du inte vet hur jag brukade tillbringa Fastan. Om du blir så provocerad av Bittes tämligen beskedliga fastepraxis så törs jag inte ens tänka på vad du skulle kunnat få ihop om mig. Och mig skulle ett sådant här angrepp med stor sannolikhet ha dödat. Bokstavligen.

För övrigt: är det någon som ständigt framhåller sig själv som bättre kristen än andra så är det du, inte Bitte!

Teija 9 mars 2009 kl. 06:06  

Ska det här föreställa roligt??? Skäms, att publicera sådana inlägg, speciellt under fastan som är en tid för omvändelse!!!

Anonym 9 mars 2009 kl. 08:07  

Skämmes, ta mig fan!

Anonym 9 mars 2009 kl. 09:30  

Fastnar inte skrattet i halsen Charlotte?

Du kan bättre än så här, det det vet jag!

Markus 9 mars 2009 kl. 09:52  

Nu har jag läst tre gånger och förstår inte vad som är roligt.

Anonym 9 mars 2009 kl. 10:14  

Nä, du har verkligen gott för långt. Som jag förstod av andra kommentarer är du alltså kristen... Inte ett speciellt bra sätt att förlöjliga andra kristna. Det är inte bra ALLS.
Jag hoppas verkligen att folk, både troende av alla religioner och icke-troende, tänker sig för innan de uppmuntrar till något så urbota dumt som ditt "skämt".

Jag brukar sällan bli arg, nu blev jag det. Det du har ägnat dig åt är personangrepp.

/esbe

Charlotte Thérèse 9 mars 2009 kl. 12:14  

Bitte,

Ber först och främst om förlåtelse för det som sårat dig.

Men sedan är det faktiskt du själv som drar en massa slutsatser och definierar det hela på ett sätt som jag inte har menat.

Det var din undran om varför det "katolska" provocerar (vilket det inte gör - utan det är framställningen av det som kan provocera), och ditt påhopp på Karin, som jag tycker var både onödigt och orättvist, som blev droppen som inspirerade/provocerade till denna parodi.

Parodier är givetvis överdrivna - det ingår i genren (de är som skriftliga karikatyrteckningar) - men brukar innehålla ett visst korn av sanning...

Humor provocerar ofta, och misstolkas ibland - det var jag självfallet medveten om - och förväntade mig i princip sådana kommentarer som nu har kommit.

Just därför underströk jag att det var menat som ett humorinlägg (och ska alltså inte tolkas på annat sätt).

Ville visa hur svårt det är att skriva om fromma saker, särskilt rörande fastan, som ju måste ske i det fördolda om det ska få effekt, utan att det lätt uppfattas som egocentriskt, överandligt, etc.

Kanske min reaktion på det du skrev kan väcka samtal om detta ämne....? Svårigheten att förmedla det andliga utan att det förvanskas.

Jag känner ju inte dig annat än via dina fastebloggstexter, så jag kan inte uttala mig om hur du är som person. Och det har jag heller inte avsett att göra.

Min erfarenhet av att träffa bloggare IRL har enbart varit positiv - också sådana som har angripit mig mycket hårt skriftligen (det är nog tyvärr något man får stå ut med om man skriver offentligt - vi får alla vår beskärda del därav, oavsett vad vi skriver om).

Hoppas vi får ses nån dag och kan bilda oss en rättvisande uppfattning om varann!

Tills dess - allt gott!

Anonym 9 mars 2009 kl. 12:17  

Kvalificerat mobbinginlägg, tycker jag. Du kommer inte undan med att säga det ska tolkas som humor. Ledsen, men det här känns bara plumpt.

Anonym 9 mars 2009 kl. 13:05  

Löjligt att skriva indignerade inlägg. Det var roligt, jag skrattade - om inte Dagens fasteblogg satt sig så högt på sina höga hästar hade det inte funnits något att skratta åt. Det säger sig själv.

Heja Charlotte och alla barn som pekar på nakna kejsare!

Anonym 9 mars 2009 kl. 13:27  

varför ber du bitte om ursäkt på DIN blogg? Räknar du med att bitte ska läsa din blogg igen LOL. Det vore ju lite tuffare om du gick in på fastebloggen. Att du inte gör det säger en hel del om dig. Ett påhopp på Karin var orsaken säger du. Jag antar att du menar prästen Långström. Jag ser inget påhopp på prästen i fastebloggen. Bara ett sakligt svar på en otrevlig kommentar som prästen skrev. Om det är ett påhopp vad är då det du pysslar med?? Jag skulle säga att det är rätt artigt att svara på kommentarer, särskilt så nedlåtande kommentarer som långströms.

Men det är kanske skillnad på folk o folk, Charlotte Therese? Vissa får skriva vad som helst o andra får inte ens svara på tilltal.

Om du verkligen är ärlig med din ursäkt, ta då o skriv det utan undanflykter på fastebloggen, allt annat är ju skitfegt. Men jag tror inte du är ärlig. Den här ursäkten har du bara komponerat ihop för att du känner dig trängd över att människor ser ditt inre mörker.

Maja - vilka höga gästar pratar du om? Alla människor kan bli ledsna när de blir utsatta för personliga angrepp på det här sättet, även du. Fastebloggen är inte på långt när lika högtravande som den här bloggen. här kan man ju verkigen prata om att sätta sig på sina höga hästar och döma människor ohörda.

Maggan E

Charlotte Thérèse 9 mars 2009 kl. 13:33  

Maggan,

Jag har inte hunnit ta mig till fastebloggen än, ville skriva det här först - självfallet kommer jag att lämna en notis där när jag tittar in.

Och självfallet är jag uppriktig.

P.S. Karin har före helgen i sin blogg kommenterat det Bitte skrev - läs gärna det.

Anonym 9 mars 2009 kl. 14:25  

Så otroligt löjligt. Vem skrattar åt sånt här? "prästen" Karin kanske gläds åt när katoliker förlöjligas på det här sättet! Nå, det är ingenting att bry sig om.Vi kommer nog slippa att se "katoliken" Charlotte i vår vackra Domkyrka och delta i korsvägsandakten.

David 9 mars 2009 kl. 15:09  

Usch vad jag hatar sån här humor. Likadant alla svenska komiker som kallar nedvärderande och förlöjligande av människor humor.

En sak är säker det är inte Guds humor.

Nä bättre då å rätt ut snacka skit om någon.

Tyvärr så kan jag förstå att det är lätt att ramla dit på nätet ibland så bör man nog tänka efter lite före man skriver saker.

Peace är ordet :)

Anonym 9 mars 2009 kl. 16:43  

Charlotte Therese - spännande att du tittade in på min blogg! Sökte du inspiration till nya parodier? Jag har just bloggat ett recept på laxpasta, det kanske kan omformas till ett utslag av självbelåtenhet? Tidigare idag skrev jag om en baptistpastor som sköts ihjäl. Det kan nog också skrivas om till något som får mig att framstå som riktigt äckligt självgod!

Förresten... Glömde jag nämna att jag är katolik??????

Blev du road av detta humoristiska inlägg i den trista fastevardagen? Eller kanske vill du diskutera det hör på ett sakligt vis?

Egentligen är jag klar med din smutsiga byk nu, men du ska få svaren du söker så att även du kan bli färdig med smörjan:

För det första kan du aldrig få mig eller särskilt många andra att tro att ditt syfte med ditt inlägg var något annat än att förlöjliga mig. Din lilla brasklapp om humor och att det var elakt av mig att svara på en spydig kommentar från en präst är ju bara en lam efterkonstruktion för att du plötsligt märker att mobbing inte alltid ger pluspoäng ens i bloggvärlden. Du häcklar inte bara mitt sätt att blogga utan även allt jag värdesätter med fastan och alla känslor jag försöker uttrycka. Kom med vilka bortförklaringar du kan men inte tror du väl att jag är så naiv att jag går på det tramset?

För det andra har jag inte startat någon "hatkampanj" mot dig. Jag har bara länkat till ett inlägg i din blogg och berättat hur jag upplevde det när jag läste det.

Eftersom du tidigare länkat till mina inlägg var det högst rimligt att anta att du ville dra läsare till din blogg. Jag var inte medveten om att du saknade mod att stå för påhoppet. Fast jag borde kanske ha anat din feghet när du kallade det för ett gästinlägg...

Jag har naturligtvis aldrig uppmuntrat någon att ge sig på dig. Sådana personangrepp är helt främmande för mig. Jag tackar naturligtvis människor för deras stöd, precis som du tackar människor för deras fnissningar och tillrop. Men jag tackar dem definitivt inte för deras kritik mot dig! Vilket du, för övrigt, kunde ha läst dig till om du tagit dig tid att läsa igenom vad jag skrivit.

Det sista jag vill, Charlotte, är att du ska bli utsatt för samma mobbing som du utsatt mig för. Jag skulle aldrig uppmuntra någon att håna eller skratta åt dig eller någon annan medmänniska.

Mitt råd till dig är att sluta älta det här nu och gå vidare. Och om vi möts i framtiden lovar jag att bortse från ditt grova och smaklösa personangrepp.

En välsignad fasta och allt gott i Kristus önskar jag dig!

/Bitte Assarmo

Charlotte Thérèse 9 mars 2009 kl. 17:20  

Bitte,

Det du skriver visar att parodin uppenbarligen låg mycket nära sanningen...

Så hårt tar man inte åt sig av ett skämt om inte ett mycket stort ego har sårats lite i kanten.

Hade du varit en aning ödmjuk och haft lite självdistans hade du inte blåst upp en fjäder till en höna.

Och då hade du också accepterat den uppriktigt menade ursäkten för att jag oavsiktligt sårat dig, och så hade vi gått vidare som syskon i Kristus...

Men det här visar ju tydligt vad som finns inom dig. Inga fromma fasteord i världen lär kunna dölja det...

Du har nu gett tusenfalt igen för myggbettet gentemot ditt sätt att skriva. Hoppas hämnden har stillat din vrede.

Att jag länkat till din blogg drar ju inte besökare hit - utan de går därigenom till din.

Hoppas alltså att du är nöjd med vad som säkert blivit ett besöksrekord till din blogg. Så många kommentarer som idag har du ju aldrig fått - inte ens i närheten.

Att det jag skrev inte är en efterkonstruktion kan Karin säkert bekräfta. Jag skrev till henne om hur jag reagerade på ditt påhopp på henne - och det var det som inspirerade till inlägget.

Gästinläggsformen är ett stilmedel som jag valde, liksom ironin/parodin - med det fanns inga baktankar och inga försök att dölja skribenten. Jag är öppen med det jag gör, och har inga dolda avsikter.

Jag har inte tackat någon för kommentarerna här... Det missade du uppenbarligen? De flesta är ju dessutom heja-rop till dig och "kristen" peppar i min riktning.

Fint att du är vänligt inställd trots dina elaka ord - det uppskattar jag!

Fortsatt välsignad internetfastetid!

Charlotte Thérèse 9 mars 2009 kl. 17:36  

P.S. Lax hör till mina favoriträtter.

Riktigt lyxig och god fastemat! Förutom i mina mer eller mindre vidbrända varianter då...

Kanske ska testa ditt recept!?

Jag har för övrigt redan förlåtit dig för din uppvigling till allmän Charlotte-bashing genom att spela offer.

Något litet får man väl ändå tåla som offentlig skribent?

minutz3 9 mars 2009 kl. 21:42  

Charlotte-Therese: var det inte du som faktiskt påpekade att man skulle bjuda på sig själv?

Är ju kanske inte så fint att skämta på någon annans bekostnad - särskilt inte när man inte känner personen alls.

Charlotte Thérèse 9 mars 2009 kl. 22:24  

Minutz,

Svarade på din fråga, och mer än så, i en annan kommentar:

"Hoppas det(-ta) kan leda till samtal om själva kärnan/poängen - svårigheten att skriva om sånt man nog inte bör skriva om ifall det ska kunna ha avsedd effekt (t.ex. hur man fastar).

Den som bloggar får vara beredd på reaktioner från andra - alla har vi nog erfarit diverse elaka påhopp. Själv får jag ofta höra att jag borde lämna min kyrka eftersom jag önskar se den förnyad. Och visst vore det kanske enklare att lämna skeppet än att möta de stormar av hat det väcker när man skriver om sånt som inte är bra, när man öppet kritiserar. Det är inte populärt, minst sagt. Men kärleken tål det mesta och håller en kvar även när det är nästan outhärdligt...

Jag skämtar i 99% av fallen enbart med mig själv och mina egna tillkortakommanden. Men det är mest den återstående procenten som brukar kommenteras..."

I detta fall var det den "katolska provokationen" som Bitte uttryckligen ber om kommentarer till, som var föremål för skämtet - jag rör mig alltså i mitt eget katolska sammanhang - kritiserar inte någon annan kyrka.

Och frågar man så får man faktiskt räkna med att få svar...

David 10 mars 2009 kl. 07:20  

Hej Charlotte!

Har inte följt din blogg tidigare (men det blir det ändring på nu), och kom genom Bittes Dagen-blogg hit. Och om man gör det, så har man ju hennes förförståelse med sig. Vilket gjorde att jag de första raderna uppfattade ditt blogginlägg som roligt.

Men sen fattade (även) jag och tyckte det var kul!

Ser även Bittes reaktioner i kommentarerna här och blir rätt arg, snacka om stort ego! Hon skulle behöva lite mer av den här sortens humor! För mobbing är det då inte!

Men det lär ju inte hon inse, hur mkt man än säger det…

Guds välsignelse!

Charlotte Thérèse 10 mars 2009 kl. 10:44  

David,

Välkommen hit!

Ja, nog ledde gårdagens häftiga reaktioner från så många, och mest av allt Bitte själv, till en hel del funderingar.

Fascinerande hur de som vill läxa upp andra själva beter sig...

Och hur kristen "snällhet" tar sig rakt motsatta uttryck.

Det blir nog ett nytt inlägg om de tankarna, eftersom det är lite mer allmänna funderingar, inte direkt kopplat bara till detta.

Anonym 14 mars 2009 kl. 16:35  

Det är nästan alltid roligt när kristna bråkar. Det blir så mycket roliga referenser till att kasta stenar och befinna sig i glashus :)

Men för att ha roligt krävs naturligtvis ett sinne för humor och en gnutta självdistans. Den här Bittes avstånd till sig själv verkar dock vara lite kortare än 2 mm...

Charlotte Thérèse 14 mars 2009 kl. 17:44  

Någon har sagt att om stenkastning vore en olympisk gren så skulle de kristna få guldmedalj.

Vi är svåröverträffade just vad gäller det. Även om ateister kanske skulle lyckas erövra silver eller brons.

Annars hade jag en poäng i dagens inlägg (som du kanske har sett?) - att denna katt(olik)fajt är över...

Anonym 15 mars 2009 kl. 20:38  

Ja, nu är jag lite mera uppdaterad. Halkade in på detta efter en veckas frånvaro från allt vad Internet heter och blev förvånad över uppståndelsen... Bra att det tycks vara över.

Men det blev också en inspiration till att börja söka efter de andliga implikationerna utav just humor. Kan bli en spännande och intressant resa börjar jag ana.

Charlotte Thérèse 15 mars 2009 kl. 21:51  

Slår gärna följe en bit på din humor/andlighetsresa - har utforskat det området en del under de senaste åren. Nyfiken på vad du har för tankar (förutom de jag redan läst).

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP