fredag 13 mars 2009

Biskop Anders och andra om den 9-åriga flickan

Läser pressmeddelandet från biskopen. Och en kort artikel om detta. Och så lite sedvanligt katolskt suckande i riktning mot dem som kritiserar det kyrkan gör.

Bloggarna reagerade förstås starkt på nyheten. Också jag, som ni kanske har sett:

"Även Charlotte Therese, annan bloggande katolik, skriver att hon blir upprörd över sin kyrkas agerande och menar att den "strör salt i såren" och att det finns en avsaknad "av allt vett och sans" över hur flickan och hennes närstående behandlats."

(Oj, det poppade visst upp en länk i citatet - den syntes inte i texten - verkar som att alla länkar fallit bort ur artikeln?)


Har nu läst ett mycket långt brev som precis anlände, har det tyvärr enbart översatt till franska, skrivet av Ivone Gebara, en kvinnlig teolog i Brasilien. Hon hävdar att kyrkans hierarki rentav gör sig skyldig till schism genom att inte följa evangeliet och först och främst visa barmhärtighet.

Citerar ett förhållandevis kort stycke i väntan på att det ska dyka upp översatt nånstans - som helhet är det mycket läsvärt (ni hittar det säkert så småningom om ni googlar på hennes namn).

Uppdatering: I kommentarerna finns nu en kort summering av brevet.

"Les évêques ont perdu le sens du gouvernement par rapport aux défis de l’histoire et de la foi de la communauté et ils s’estiment plus fidèles à l’Évangile de Jésus que la communauté elle-même. Pour maintenir une compréhension centralisatrice et anachronique de leur fonction et de la théologie correspondante, ils se sont éloignés de nombreuses souffrances et douleurs concrètes des personnes surtout des femmes. Ils ont fini par être les défenseurs de principes abstraits, d’incertaines hypothèses furtives et ont même prétendu être les défenseurs de Dieu. Cet évènement de distanciation est ce que j’appelle schisme.

/.../

La hiérarchie de l’Église, servante de la communauté des fidèles, ne peut sur certaines questions s’éloigner du sens commun et pluriel de la vie de foi. Elle ne peut également dans des affaires de for personnel et même de groupe se substituer à la conscience, aux décisions et au devoir des personnes. Elle peut émettre une opinion, mais non pas l’imposer comme une vérité de foi. Elle peut s’exprimer, mais non pas forcer les personnes à assumer ses positions. En ce sens, elle ne peut instaurer une guerre sainte au nom de Dieu pour sauvegarder des choses qu’elle juge être volonté et prérogative divine. La tradition théologique dans la ligne prophétique et sapientielle n’a jamais permis qu’un fidèle, même évêque, ne parle au nom de Dieu. Et cela parce que le dieu dont nous parlons en notre nom est à notre image et ressemblance. Le Mystère Sacré qui traverse tout ce qui existe est inaccessible à nos jugements et à nos interprétations. Le Mystère qui habite en tout n’a justement pas besoin de représentants dogmatiques pour défendre ses droits.

/.../

Dans la mesure où ceux qui se croient responsables de l’Église prennent leurs distances de l’âme du peuple, de ses souffrances réelles, ils établiront un nouveau schisme qui accentuera encore plus l’abîme entre les institutions de la religion et les vies simples du quotidien avec leur complexité, leurs défis, douleurs et petites joies. Les conséquences d’un schisme sont imprévisibles. Il suffirait d’apprendre les leçons de l’histoire du passé.

Je termine ce court texte en rappelant ce qui est écrit dans l’Évangile de Jésus de différentes manières. Nous sommes ici-bas pour vivre la miséricorde entre nous. Et tous, nous avons besoin de cette miséricorde, unique sentiment qui nous permet de ne pas ignorer la douleur des autres et nous aide à porter les lourds fardeaux des uns et des autres."

Och därefter läste jag ett brev från en fransk biskop, Francis Deniau, som ställer sig än mer frågande till sin brasilianske biskopskollegas agerande:

"Je dois dire à mon frère l'évêque de Recife - et au cardinal qui l'a soutenu - que je ne comprends pas leur intervention. Devant un tel drame, devant la blessure d'une enfant violée et incapable, même physiquement, de mener à terme une grossesse, il y avait autre chose à dire, et surtout des questions à se poser: comment accompagner, encourager, permettre de sortir de l'horreur, de retrouver sens et goût à la vie? comment aider la fille et la mère à se reconstruire? Nous balbutions, surtout nous les hommes, et devons compter sur les femmes pour être là avec plus de présence que de paroles. Mais des paroles de condamnation, un rappel de la loi, aussi juste soit-elle : c'est ce qu'il ne faut pas faire."

***

Uppdatering igen:

Så där ja. Exkommuniceringen är nu hävd!

5 kommentarer:

Anneli 13 mars 2009 kl. 21:26  

Nu kan jag inte franska, men med hjälp av kunskaper i latin, spanska, italienska o engelska så inbillar jag mig att jag fått en ungefärlig förståelse av vad som skrevs och dina egna åsikter har du ju deklarerat,

Vad jag har svårt att fårstå är hur dogmer kan övertrumfa till och med Herren Jessus egna ord?

Vad är förklaringen till det?

Jag är också helt emot aborter såvida inte moderns liv är i fara, men hos den romerskt katolska kyrkan finns det uppenbarligen någon doktrin som går längre än så.

Att oskyldiga barn till våldtäkts män bör få leva är självklart, det är ju möjligt att adoptera bort dem, men här var ju helt uppenbart, barnet som bar dem i livsfara.

Charlotte Thérèse 13 mars 2009 kl. 23:30  

Då läser du franska så som jag hjälpligt läser de språk du räknar upp (utom engelskan) via franskan... :-)

Som tillägg till mina här deklarerade åsikter bör nog åter nämnas vad jag tidigare skrivit - att jag inte är positiv till abort annat än i extremfall när ingen bra utväg tycks finnas. Och detta måste avgöras individuellt. Det var det som inte gjordes i detta fall.

Vad menar du med att dogmerna skulle stå över Jesu ord i fråga om detta? (I en del andra fall är det ganska tydligt så - det är ofta då som det som det går ut dubbla budskap från Vatikanen, utan att de tycks inse det.)

I katolska kyrkan hävdas som bekant värnandet om livet från konceptionen till döden. Med ytterst få undantag.

En kvinna som valde att inte göra abort trots att det innebar hennes egen död hyllas nu som helgon. Om det kan man tycka vad man vill. Själv tycker jag nog mest synd om den redan födda barnaskaran som därigenom blev utan mor. Var det rätt mot dem att modern offrade sitt liv? Var det rätt att lämna över hela ansvaret till sin man?

Hela dilemmat kring aborter blir extra tydligt när det ställs på sin yttersta spets som nu i fråga om den lilla flickan. Men jag anser verkligen att barmhärtighet och omsorg om de som lider måste gå före lagar och principer. Så tror jag Jesus skulle ha gjort.

Fick redan en kort sammanfattning av den brasilianska teologens brev:

"A summary of Ivone Gebara's reflection of March 9th 2009

The excommunication of the nine-year old girl, her mother and the medical team in Brazil is a prime example of the schism of the Catholic Hierarchy. The bishops have lost their authority to govern in regards to the challenges of history and of the faith of the Christian community. The bishops consider themselves more faithful to the gospel of Jesus that the community of believers. They have distanced themselves from the many sufferings and sorrows of real persons, especially women. They are ultimately the defenders of abstract principles and uncertain furtive assumptions in their pretence of being defenders of God. This event of distancing themselves from the community is what Gebara defines as schismatic. The events surrounding the rape and abortion of the young girl is an indefensible example of the hierarchies schism.

the hierarchy of the Church, servant of the faithful, cannot distance itself from common sense and the pluralism of the life of faith. she cannot substitute herself for the personal conscience and the Christian duty of each person to respect their conscience. The church can state an opinion but cannot impose it as a truth of the faith. she can express herself but cannot force people to adopt her positions. The theological tradition based on prophetic and wisdom writings has never allowed an individual, even a bishop, to speak in the name of God.

The Mystery that inhabits all does not need dogmatic representatives to defend its rights. Our words are but approximate babbling and fragile ever-changing expressions to describe the eternal Mystery. That is why we can not oblige the hierarchical church to promote the legalization of abortion. We only ask that she refrain from preventing a pluralist society from organizing itself to provide the necessities for its male and female citizens and allow them the right to make decisions according to their conscience.

It is urgent that Episcopal theology emerge from its hierarchical and dualistic conception of Christianity. It is in the vulnerability felt in the face of human suffering that we come close to actions of justice and love. Of course, we might make mistakes but that is the fate of the human condition.

I believe that our compassion must be extended first of all to allay the immediate sorrows and injustices caused to bodies faced with violence. In the face of these realities, we must intervene. The consternation and the commotion awakened by the suffering of a nine-year old girl have been immense. It is to the present time and actual life of this girl, now a raped woman subjected to continuous violence amongst us, that we now owe respect and assistance.

You might say that this is not the position of the RC Church. I do not identify the Church in the hierarchic church for it is a very small part of the Church.

The Church is the community of women and men scattered around the world, the community of those who are attentive to those who have fallen by the wayside of life, to the bearers of real daily suffering, to the cries of peoples and of the persons seeking justice and comfort from today's sorrows. The church is humanity helping each other to withstand the sufferings to comfort the sufferers and to celebrate their hopes.

Ivone Gebara finds herself taken "by the bowels" with a universal anger at the mistreatment of this family whose human dignity has not been respected. She states that an historical schism is building up and spreading to many countries. The distance between the faithful and a certain catholic hierarchy is strikingly painful. the mistreatment of the little girl from Pernambuco is only one of many authoritarian actions taken by the hierarchy in ignorance of the complexity of life today. It is another instance of the hierarchical church distancing itself from the soul of the people. the abyss will continue to widen between church institutions and the simple lives of the people confronted with life's complexity with its challenges, its sufferings and its little joys. The consequences of this schism are unpredictable. How simple it would be to learn the lessons of history"

translation: Simone M. A. Demers

Charlotte Thérèse 13 mars 2009 kl. 23:42  

Läste just följande i The Tablet:

"Hard cases make bad law. Such a thought may even have gone through the mind of Jesus when they brought before him a woman taken in adultery. Mosaic law required her execution by stoning; not to enforce it might be seen as condoning the sin and setting a bad example to others. In the Brazilian case, furthermore, there were two innocent foetuses, which an abortion would kill. Nevertheless, Jesus' response displayed a profound compassion that seems absent in this case. He did not condone the woman's behaviour; he told her to sin no more. But the rest of his remarks ask searching questions of the Catholic Church in Brazil and elsewhere. Down the generations, has it allowed and condoned a misogynistic attitude on the part of men that has led to the widespread sexual exploitation of girls and women and resulted in tragedies like this? Is it entirely "without sin", and should it therefore be "casting the first stone"?"

Läs hela artikeln här:

http://www.thetablet.co.uk/article/12796

kyrksyster 14 mars 2009 kl. 00:04  

Detta är andra gången på kort tid som katolska kyrkan fått backa...

Bastionen är inte ointaglig. Bra eller dåligt? Det beror väl på var man står.

Men kanske detta kan öppna för nya vindar... mer mänskligt och världstillvänt... även i kvinnofrågorna?

Charlotte Thérèse 14 mars 2009 kl. 11:45  

Det är riktigt bra, skulle jag säga...

De behöver visst få se tydligt att härskarmetoder inte längre funkar i samhället/kyrkan - inte ens för att kontrollera katoliker.

Kyrkan håller kanske långsamt på att bli kyrka igen - lekfolket och även allt fler kyrkligt anställda tiger inte längre och går med på vad som helst i "Guds" namn. Den helige Ande kan inte tystas ner.

Påvens brev angående SSPX var för övrigt exceptionellt personligt skrivet.

Kanske hans hjärta kan beröras även av andra frågor... Som är av större vikt för kyrkan som helhet än SSPX, som ändå är en marginalföreteelse.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP