Katolska prästoriginal...

Catholics have more fun....!

Hävdar jag i alla fall. Inte minst blev gårdagskvällen en riktig höjdare i det avseendet! Särskilt passande, så här under humorfastan...

Den tidigare kyrkoherden i församlingen (numera kh i S:ta Eugenia), Klaus P. Dietz, var på besök för att fira mässan och därefter berätta om prästen Kazimir Vilnis, som beskrevs som rättfärdig, from och kaotisk.

Rättfärdig för att han räddade judar undan förintelsen, from på sitt eget vis, och kanske mest av allt kaotisk...

Åhörarna tjöt av skratt vid ett flertal tillfällen, medan talaren inlevelsefullt och på bästa stand-up-comedy-manér förmedlade fantastiska anekdoter ur Kazimirs liv. Själv skrattade jag så tårarna nästan trillade! (Klaus är en verklig glädjespridare - och vi är många som ännu saknar honom här...)

Kazimir, ursprungligen från Lettland, var minst sagt speciell (många original samlas hos oss, det gör det extra kul att vara katolik). Han var inte mycket för administration eller regler, vare sig kyrkliga eller samhälleliga sådana. Han löste problem på sitt eget sätt. Ibland genom att låtsas som om han inte förstod myndigheterna, ibland genom att helt sonika förpassa de kyrkliga tråkpapprena till papperskorgen.

Sålunda byggdes t.ex. en kyrka utan dåvarande biskopens kännedom, och den blev större än bygglovet gav tillåtelse till (arkitekten fick förbryllat ändra ritningarna eftersom inget stämde när han kom till byggplatsen). Ett utedass förvandlades för övrigt till kapell... Vid ett annat kyrkbygge (under kriget) fick han tag på svåråtkomligt material genom sina många kontakter.

Han visste också hur man effektivt samlar in pengar från världens alla hörn. Och hittade ett finurligt sätt att spara in på det dyra USA-portot för att distribuera tjocka luntor till lettiska kulturkalendrar över oceanen (bokade billig flygbiljett, packade väskorna fulla av dem, men slapp, genom en kontakt han hade, att betala den ansenliga övervikten). Han fixade också rabatt i en affär genom att försöka pruta vid kassan, och sedan omfamna bossen som irriterat kom för att lösa situationen som kassörskan inte kunde hantera, allt under det att kön växte och växte. Naturligtvis fick han specialpris.

Han var känd på den lokala banken för sina många checkar, utställda på alla möjliga beteckningar. Efter hans död hittades fler i diverse fickor. Bara ett exempel på hur det kunde gå till: en monsignore i USA som finansierat ett kyrkbygge kom en dag med följe för att beskåda härligheten, som han kallade "sin" kyrka. En typiskt amerikansk dedikationsskylt som aldrig satts upp utan hade förpassats till källaren, åkte raskt fram och spikades upp på bästa plats (förmodligen vid tabernaklet), när givaren såg den med sitt namn på skrev han ut ytterligare en saftig check... Efter att han åkt togs skylten snabbt ner...

Kazimir var ingen liturg, vilket gjorde mässorna speciella. Han visste aldrig vilken söndag det var eller vilka sidor i mässboken som gällde - det fick sakristanen upplysa om när han kom. En lekman (mycket kunnig i exegetik) kunde en kvart innan mässan utses till att predika. Det var lönlöst att protestera. Nån gång hände det att Kazimir missade att det skulle vara en predikan av en gästande präst - denne fick motvilligt predika i slutet av mässan efter kommunionen då Kazimir kom på det och tyckte att det skulle passa bra...

Vid en konfirmation där sex personer skulle konfirmeras kom det fram sju - varav en som han aldrig hade sett - denne blev också konfirmerad av bara farten... Vid samma tillfälle (?) gestikulerade han hej vilt bakom den predikande biskopen i bästa Charlie Chaplin-anda - för att försöka få fram pappret med konfirmandernas namn som låg kvar i sakristian. En stackars syster längst bak fattade inte vad det var han ville. All uppmärksamhet drogs till de komiska scener som då utspelades. Var gång biskopen vände sig om för att se vad det var församlingen tittade på istället för att lyssna på honom blev Kazimir alldeles blickstilla och låtsades som ingenting... Systern vågade sig förskrämt nästan ända fram under predikan, men gick sen tillbaka igen med outrättat ärende. Det passade sig liksom inte att gå helt fram och fråga. Flera personer involverades och någon kom till slut på vad det var som saknades... Det finns flera anekdoter om hur hans och dåvarande biskopens totalt motsatta temperament inte gick ihop... En om hur en mitra trillade av sedan biskopen insisterat på att bära den under en procession nedför en trång trappa där det var lågt i tak... Denne biskop tog också tillfället i akt att avsätta honom som kyrkoherde då han sin vana trogen skrev ett brev om hur dålig kyrkoherde han var och att de borde utse någon annan (en ritual som biskopen dessförinnan hade förstått sig på, men inte den senare), så snart det var dags för den årliga administrativa ekonomiska redovisningen (som aldrig inkom från hans församling).

Han var en fin själasörjare, hade en varm personlighet. Någon som besökte mässan sa att han inte hade förstått ett ord av predikan, men att han skulle vilja dö i denne prästs armar. Han var förtroendegivande med andra ord - utstrålande godhet. Han hjälpte alla som bad om hjälp. Bjöd barnen på glass (med kollektpengar). Barnen var också de som mest uppskattade hans oerhört enkla predikningar. Han kom inte uppifrån, utan mötte folk på samma nivå.

Han var även känd som en fartdåre - som körde 120 km/h på skogsvägar, med skräckslagna passagerare, under det att han (åtminstone vid ett tillfälle) sjöng "tryggare kan ingen vara" ifall de anmärkte på hastigheten. Den våldsamma körningen ledde till att han, mirakulöst nog utan att själv skadas, avverkade en bil per år - men han fick utan problem en ny varje gång. Vid något tillfälle ställde sig en lyktstolpe i vägen när han körde berusad. En polis råkade komma förbi just då. Vilket ledde till att han fick en månads fängelsestraff. Han fick själv välja månad - och valde februari, eftersom det är den kortaste månaden... Han fick dessutom permission på söndagarna så han kunde utföra sin församlingstjänst.

Kan inte återberätta allt - det är helt enkelt för mycket... Och det komiska kaoset omkring hans person upphörde inte i och med hans död. Hans lit de parade ägde rum i samma byggnad som en grupp lägerungdomar hade haft eller skulle ha partaj - så begravningsbyrån möttes av massor av ballonger och serpentiner i det rum han låg (och förundrades över dessa märkliga katolska seder). Kistan fastnade sedan halvvägs ner i graven, gick inte att rubba trots stora ansträngningar, men for sen plötsligt huvudstupa ner med en duns. Och då hans släktingar postumt skulle ta emot den ärofyllda utmärkelsen "Rättfärdig bland folken" för att han räddat judar, kom istället falska släktingar fram och tog emot priset - vilket ledde till stor kalabalik efter ceremonin...

Skulle allt önska att vi fick en Kazimir till församlingen... Åh vad kul det vore... :-)

Läs mer här.