tisdag 10 mars 2009

Kristen elakhet...?

Funderar över detta fenomen, apropå de häftiga reaktionerna igår både här och var i bloggosfären.

Märkligt hur ett humorinlägg kan lyfta den kristna elakheten till oanade höjder.

Det är särskilt fascinerande att studera hur de som vill läxa upp andra själva beter sig...

Och hur kristen "snällhet" tar sig rakt motsatta uttryck.

Och hur det elaka smittar av sig på ett sätt som verkar oreflekterat (särskilt tydligt blir det just i bloggosfären). Om en person överreagerar och skriver en otrevlig kommentar verkar det vara väldigt lätt för tio andra att också genast göra det. Ett slags elakhetens flockmentalitet.

Jag undrar ibland över om kristna är elakare än andra - för att de lägger sån press på sig själva att försöka vara goda (en manöver som på förhand är dömd att misslyckas) - men då någon/något skrapar på den polerade till synes perfekta ytan så spricker den, och ut väller värre saker än man nånsin hör från icke-kristna...

Det verkar som att kristna ofta projicerar sitt inre mörker på andra eftersom de inte vill kännas vid att det finns inom dem själva - trots att de är "frälsta". De får inte den ekvationen att gå ihop.

Eller verkar kristna bara elakare än andra just för att de förväntas vara snälla?

Skapar snällhetsreligion paradoxalt nog elaka människor? På riktigt.

Jfr. undersökningen som tycks visa att kristna skulle porrsurfa mer än andra. Det förvånade mig väldigt mycket till en början - men blir logiskt utifrån att det är tabubelagt - och samma sak skulle kunna gälla här. Kristna ska vara snälla och goda. Något annat är inte tillåtet. Och så förvrids det till sin motsats - bara därför.

Jag skrev att godhetsprojekt på förhand är dömt att misslyckas. T.o.m. Jesus blev irriterad vid ett tillfälle då någon kallade honom god. Bara Gud är god, menade han. Jesus visste vad som bor i människorna... Av egen erfarenhet.

Fastetiden brukar ses som en tid att inventera sitt kristna liv. Men vad hjälper det att avstå från mat, tv, internet eller vad som helst, om det inte får någon inre effekt? Om fastan leder till självgodhet och egoväxt - vad gott har den då fört med sig? Om fastan, med dess koncentration på självperfektion, gör en andligt blind så hade det varit bättre att låta bli att fasta.

Det andliga livet är inte tänkt att vara en skimrande bräcklig såpbubbla som är hotad av allt som kan tänkas stöta till den. Det är tänkt att genomsyra allt - och får det göra det så kan inget hota det.

Den ödmjuke kan inte bli kränkt.

Den som vet att endast Gud är god dömer inte andra.

Den som har självdistans kan skratta högt åt sig själv.

9 kommentarer:

Simon 10 mars 2009 14:23  

Det är roligt hur du anklagar alla för att vara elaka och självgoda när det egentligen är DU som är det. Ditt "humor" inlägg var sannerligen ett bevis på det. Men det kan du förstås inte tänka dig.

Charlotte Therese 10 mars 2009 14:47  

Jo, så är det naturligtvis, det är bara jag i den här världen som kan vara elak! Känns gott att vara så unik.

Och när jag skriver om "de kristna" så menar jag förstås alla utom mig själv.

Du är riktigt rolig du, Simon!

Hosanna 10 mars 2009 16:47  

Äsch, helt ärligt tycker jag nog inte att någon av er har varit särskilt elak. Egentligen. Det störande är väl i så fall alla som hakar på och gör det till sitt eget slagfält.

Nu tycker jag i o f s inte att ditt inlägg var så överdrivet humoristiskt men om man läst andra inlägg av dig så framgår det att det inte ligger någon genuin elakhet bakom.
Men trots det, om någon blir sårad så får man be om förlåtelse. Inte mer med det.

Jag tror inte att kristna är vara sig bättre eller sämre än några andra på att uttrycka ilska. Vi är människor i en fallen värld och så blir det fel ibland.

Simon 10 mars 2009 17:36  

Jag menar bara att du inte ska kasta sten i glashus. Självklart är det inte bara du som är elak. Men just i fallet med ditt s.k. humorinlägg så var du faktisk elak.

Charlotte Therese 10 mars 2009 17:51  

Hosanna,

Ja, så kanske det är...


Simon,

Tycker att det snarast är du som kastar sten i glashus här. Du är väl inte precis känd för din tolerans gentemot dem som har andra åsikter än du själv?

Mikael 10 mars 2009 23:43  

Hej Charlotte Therese!

Att vara kristen eller Efterföljare av Kristus är för mig att acceptera att jag behöver en ledstjärna i mitt liv för jag klarar inte mig själv utan den.

Detta gör oss inte förmer utan tvärt om snarare att vi är svaga som inte står på egna ben utan utropar Jesus till vår stöttepelare.

Som Paulus sa det onda jag inte vill göra, ja det gör jag.
Och det goda jag vill göra, missar jag!

Tja nått i den stilen sa han.

Och när vi froterar oss i vår självgodhet så är det väl bara att acceptera när vi tröttnat att porrsurfa får vi gå över till att utropa våra glädjerop i kyrkan efter vi fått våra synder förlåtna.

Det är livet!

Mikael

Lina 11 mars 2009 09:48  

kristna är vilsna små kötthögar som hoppas på något omöjligt...naturligtvis är dom frustrerade och ständigt på bristningsgränsen. och alltså elakare.

jag tycker det är mest intressant hur dom flesta kristna tycks ha noll självdistans.

Charlotte Therese 11 mars 2009 12:03  

Intressant formulering, Lina.

Kötthögar? Skulle det bara gälla kristna? ;-)

Tycker hur som helst att det ligger mycket i avsaknaden av självdistans hos många (inte alla) kristna...

mikael 12 mars 2009 01:43  

Hej Lina!

Det är kötthögar vi är både du och jag.

Men du kan vara ett offer och likt en stock flyta med strömmen.

Eller du kan hitta Grunden för vad vi har här att göra och njuta av att livet är här och nu.

Du behöver inte vända dig till Jesus men han förklarar vad och varför vi lever och alla andra frågor du går och bär på.

När jag läser Bibeln gör jag som när jag hade matteläxa i skolan jag tjuvskikar lite i facit.

Men det är inget lätt att få förstå hur jag löser mattetalet bara med att titta i facit.

Men Jesus ger sitt svar allt vilar i två bud ett om gud och ett om oss människor.

Vid besvär se hur du vill själv bli bemött och ge av den vänskapen
och du får så mycket tillbaks detta gör det lätt att förstå varför vi kötthögar lever och vi kan njuta av livet det innebär att vi vet hur vi ska göra men det är ganska svårt.

Då kan det vara bra att Jesus gick i döden för våra synder så vi kan få uppleva nåden efter det gått snett.

Mikael

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP