Så fel det kan bli...

Läser Expressens ledare idag. Försöker föreställa mig att den har skrivits med god vilja och inte utifrån fördomar.

Rubriken "Låt kvinnor bli präster" får mig att le (har absolut inget emot det, tvärtom, håller med). Men vad är det egentligen för hopkok som serveras i artikeln?

Delar av det skrivna är det lätt att instämma i:

"man kan tänka sig att prästlivets celibatkrav lockar individer som skäms över, eller skräms av, sina sexuella böjelser och hoppas att de kan tygla dem genom bön, lydnad och askes."

Samma analys har gjorts i andra artiklar de senaste dagarna. Förmodligen ligger det mycket i det rent psykologiskt. Och även i att strukturerna har gjort det möjligt att det har kunnat fortgå. Vilket förhoppningsvis har fått ett slut nu i och med att man har vidtagit förändringar i hur det här hanteras. Tycker för övrigt att katolska stiftet i Sverige står för ett mycket bra agerande hittills: genomskinligt, öppet och ödmjukt.

Jag läser vidare...

"Bara män får bli präster. De är alltså mer värda. Vad gäller kvinnor, idoliseras Madonnan medan bristen på empati med verkliga kvinnor och deras livsvillkor är påtaglig."

Visst grundar sig hindret för kvinnor att bli präster på en sekulär romersk (alltså inte kristen) diskriminerande kvinnosyn. Detta har sedan byggts på under århundradena med många lager av usel teologi, istället för att man nånsin har gjort vad som borde ha gjorts för länge sen: gå till botten av problemet och göra upp med den felaktiga inställningen. Tyvärr kommer nog inte mycket att ske på den fronten med anledning av skandalerna, om något alls...

Och visst förekommer en idealisering, inte bara av Madonnan, utan också av Modern. Rent konkret. Den fromma nunnan (representerad av otaliga helgon) och mångbarnsmamman kan ännu ses varligt placerade på en mental katolsk piedestal.

Så långt alltså en ganska hyfsad analys av läget, men sen spårar det väl ur ändå...? Tänkandet blir västerländskt, snävt, och faktiskt - ironiskt nog: kvinnoföraktande.

"Kvinnor får inte skydda sig mot spermier - eller hiv - med preventivmedel. De får inte befria sig från följderna av en våldtäkt, eller ens rädda sina liv, genom abort. Det låter medeltida."

Är det verkligen kvinnor som har ansvaret för att skydda sig från oönskade graviditeter i den stora del av den katolska världen som består av kulturer där män fortfarande har all makt och kontroll över kvinnor? Där de gör precis vad de vill med vem de vill när de vill. Är det inte dessa män som borde lära sig något om sann kärlek och jämställdhet? Så att de respekterar kvinnorna.

En delvis annan sak är frågan om användande av preventivmedel inom äktenskapet, vilket var nära att röstas igenom för flera decennier sen. Nu blev det inte så, men inget hindrar i princip en förändring, eftersom den metod som tillåts (säkra perioder) har samma effekt som användande av preventivmedel. Frågan är förvisso hur många katoliker som bryr sig om förbudet. Så skillnaden skulle nog inte bli så stor jämfört med nu om preventivmedel tilläts inom äktenskapet.

Jag förmodar att preventivmedel inom äktenskapet redan tillämpas pastoralt där ena parten är hiv-smittad, för att skydda den andra. Men, lite drastiskt uttryckt: om männen alltid var trogna sina fruar så skulle ingen av dem få hiv. Svårare än så är det inte, rent logiskt. Men i praktiken tycks det vara väldigt svårt...

Sen blir det riktigt obehagligt. Ska kvinnor verkligen behöva genomlida traumatiska våldtäkter med ursäkten att det går att göra abort om de blir gravida? En abort innebär en svår psykisk påfrestning för de flesta kvinnor, vare sig den föregås av en våldtäkt eller inte, inte minst som hormonerna har ställt in kroppen på att ett barn ska växa inom den. Det verkar också finnas en instinktiv känsla inom de flesta människor att allt oskyldigt och värnlöst liv ska skyddas i möjligaste mån. Så på vilket sätt är tillåtande av abort en bra lösning på problemet att det finns rejält störda män som tycker att det är ok att våldta?

Sen stämmer det inte att det inte är tillåtet med abort i en situation där moderns, och därmed det ofödda barnets, liv är i fara:

"Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Det ofödda barnets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling, som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa." Läs mer här.

Preventivmedel eller abort är inte den bästa lösningen i dessa fall så vitt jag kan se... Tillåt mig citera: "Det låter medeltida." Det låter kvinnoföraktande. Och det verkar även uttrycka synen att barn inte har något egenvärde eller ens människovärde förrän de når en viss utvecklingsgrad eller rentav har fötts.

Det behövs mycket mer djuplodande förändringar för att situationen ska kunna förändras på ett bestående sätt för tusentals (miljontals?) förtryckta kvinnor och barn världen över. Så att de får ett människovärde även i praktiken.

Just människovärdet, från tillkomsten av mänskligt liv till den naturliga döden värderas mycket högt av den katolska kyrkan...