Obsessive Compulsive Blog Disorder (OCBD)
Har skaffat mig en ny hobby: att studera psykologi. Bara på amatörnivå, men tycker att det är väldigt intressant!
Det började när jag googlade efter något helt annat som jag letade efter material till. Då snubblade jag på en artikel som fick mig att haja till och läsa vidare.
Var det inte....? Jo, visst var det en mycket träffande beskrivning av en personlighetstyp som ställer till med en hel del tumult i bloggosfären. Inte minst den kristna bloggosfären - och det är ju den jag har mest erfarenhet av.
Diagnosen, som stämmer perfekt in på samtliga de symptom som kan skönjas i skrift, kallas Obsessive Compulsive Personality Disorder (OCPD). Men jag har nu helt fräckt döpt om den lite och blogganpassat den enligt titeln.... :-)
Den har egentligen ingenting med det till namnet snarlika Obsessive Compulsive Disorder (OCD) att göra, även om en del symptom kan sammanfalla. Den viktigaste skillnaden är att den som har OCPD inte är medveten om sitt problem. Omgivningen är det däremot.
"It is easy to spot an Obsessive-Compulsive. They are constantly drawing up and dreaming up lists, rules, orders, rituals, and organizational schemes. They demand from themselves and from others perfection and an inordinate attention to minutia. Actually, they place greater value on compiling and following rigid schedules and checklists than on the activity itself or its goals. Simply put, Obsessive-Compulsives are unable to see the wood for the trees."
Den som hela tiden hänvisar till bibel, katekes och tradition i diskussioner, och vill tvinga på andra sin "enda rätta" tolkning av dessa, kan nog känna sig träffad... Och den som litar mer till religiösa ledare/auktoriteter än till sin egen urskillningsförmåga bör också se upp! En envis ovilja att släppa en debatt och kräva svar på detalj efter detalj i det oändliga är en annan varningssignal på att allt inte står rätt till.
"Because it is a personality disorder, the person with OCPD is comfortable with their high standards and rigid mindset, seeing it as a virtue even though more often than not it hampers success. The person with OCPD will justify actions instead of admitting any sort of problem, because in the person's mind he or she is right."
Det här gör att det är omöjligt att diskutera saker. För vem kan tränga igenom det tjocka lagret av absoluta "sanningar" som personen har indoktrinerats med? Där det saknas en självständigt tänkande hjärna är debatt totalt meningslös.
Enligt The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), "psykologibibeln", så är detta ett av de vanligaste symptomen (och det för bloggvarianten mest relevanta):
"is over conscientious, scrupulous, and inflexible about matters of morality, ethics, or values (not accounted for by cultural or religious identification)."
Det handlar alltså om en extremform, inte bara vanlig religiositet, utan det man brukar benämna fanatism.
Intressant nog har denna personlighetsstörda typ, enligt någon av artiklarna jag läste, hemliga drömmar om att revoltera mot reglerna som han (det är oftast en man), är så noga med att följa...
Tja, det här var bara en iakttagelse som kanske andra som misströstar över bloggdebatten p.g.a. dessa rigida religiösa individer kan vara intresserade av...
Och - om någon skulle känna sig träffad - så var inte orolig - det finns hjälp att få!
Här och här går det att läsa mer, bl.a. om bakgrund och behandling.
Några mer perifera fotnoter i anslutning till ämnet:
Någon, minns just nu inte vem, har sagt att nästan samtliga katoliker lider av skrupler (som kan vara en form av OCD) - har själv plågats rejält av det, särskilt i början av min tid som katolik. Vilket inte direkt är konstigt, då förutsättningarna för dessa liksom är inbyggt i själva systemet. Vägen ut ur det är att successivt lämna hjärntvätten och börja tänka själv igen...
Både Thérèse av Lisieux och Martin Luther lär förresten ha haft denna skrupulösa form av OCD... Särskilt passande för Thérèse kanske, då det även utgör förkortningen av hennes orden (karmeliterna). På engelska är steget heller inte långt mellan "order" och disorder"... :-)
Inlägg
18 kommentarer:
Personligen har jag lite svårt att ta till mig alla bokstavssyndrom som ploppar upp som svampar ur jorden. Enklast är väl att inse att alla vill göra sin röst hörd, och alla vill hävda sin rätt. Bloggvärlden är väl en utmärkt plats, eftersom alla får rum.
Vissa citerar katekesen, andra Karl Marx, en del citerar Aristoteles och ytterligare andra citerar avhandlingar och så vidare i all oändlighet.
Intressantast är kanske det du själv skriver:
"Någon, minns just nu inte vem, har sagt att nästan samtliga katoliker lider av skrupler (som kan vara en form av OCD) - har själv plågats rejält av det, särskilt i början av min tid som katolik. Vilket inte direkt är konstigt, då förutsättningarna för dessa liksom är inbyggt i själva systemet. Vägen ut ur det är att successivt lämna hjärntvätten och börja tänka själv igen..."
Jag älskar verkligen generaliseringar! Det är verkligen briljant att sammanfatta en miljard människor - beroende på deras tro - i ett enda kortfattat stycke!
Jag tycker att fenomenen är intressanta, sen spelar det ingen roll vad de kallas.
Det kan vara en hjälp för förståelsen av hur somliga beter sig att se det uppspaltat. Vilket förstås inte rättfärdigar det hela.
Ett annat typiskt drag är att OCPD'are ser upp till auktoriteter (slickar skor), medan de häftigt ger sig på dem som de uppfattar har lägre rang än de själva, d.v.s. de som inte delar de rigida åsikterna...
Så det är lite mer "sjukt" det här än att folk bara har olika åsikter om saker - för det kan man ju ha utan att världen eller kyrkan går under.
Vad gäller skrupler, så har jag hört en motsvarande generalisering av en biktfader: att det finns två diken: andlig förslappning - och skrupler. Det är dessa två gropar katoliker oftast hamnar i...
Hej Charlotte Terese!
När du nämner två av de mest beundrade kristna som levat i Världen.
Tja, ska man inte sträcka på sig och säga,Visst jag är en sådan där religiöst ivrande knäppgök jag med.
"Om Det som jag vill och hoppas på uppnås kommer folk prata om mig och beundra mig i flera hundra år"
Snacka om uppblåst ego.
Men sån är jag.
Vi vill det goda och målet är att göra gott.
Men det gör inte så mycket att vi samtidigt är i strålglansen!
Vi mår bra av det och tar för givet att nu har jag funnit den sanna meningen med livet.
Så böjar vi läsa in för något alldeles extra, kanske till präst fast innerst inne vet vi att vi inte passar.
Och du Karl Marx menar du den yngste brodern i bröderna Marx.
Jag tror han deltog bara två filmer och varför han är värd att nämna vet inte jag.
Däremot sa Groucho Marx något mycket intressant:
"Den föreningen som vill ha med mig i sin förening! Anser jag inte intressant!"
Kanske inte exakt så han sa men han var ju Engelsk-talande.
Du har nog rätt det är nog dags att sluta blogga!
Men Charlotte Therese har du tipps på en bra psykolog, för jag kommer nog drabbas av kraftig abstinens.
=) Mikael
Hej igen!
Det är svårt att låta bli att blogga.
Googlade den yngste brodern Marx, han hett Zeppo och förutom skådis, notorisk slagsskämpe blev han även uppfinnare.
Googlade även Karl Marx!
K Marx och F Engels startade kommunismen, synd bara att Engels namn inte fick mer inflytande i slutresultatet!
Jesus citerade ofta till Torah när han undervisade.. Tydligen ansåg han att den hade auktoritet.. Han kanske också hade OCPD?
Mikael,
Jag har inte skrivit om någon Marx, vet inte var du fick det ifrån?
Sleepaz,
Det är inte omöjligt. Om han var fullt ut människa förstås.
En annan generalisering som jag har läst om nånstans är nämligen att så gott som alla passar in på två av de nya DSM-diagnoserna.
Så det är bara att kolla upp vilka.... :-)
Hej Charlotte Therese!
Du har så rätt!
Det är väl bara det att när du diskuterar fanatism kopplar min hjärna till Karl Marx!
Men när vi diskuterar det psykologiska sättet att se religositet, har jag fått för mig att man ser den religiösa upplevelser som en förhöjd aktivitet i vänster tinningsloob!
Att kliniskt separera den religösa upplevelsen har en förmåga att stoppa tron på mystik och under.
Men här har vi ett val, behöver vi desikera den religösa upplevelsen, eller kan vi låta den vara en central del av en mänsklig upplevelse som är av privat natur!
Vi får gärna dela med oss av dem till andra.
Men man behöver inte svara din upplevelse beror på en förhöjd aktivitet i vänster frontloob sök dig till en lämplig psykolog så kan hon lindra dina svårigheter som ofta leder till Obsesiv Compulsiv Blog Disorder!
Ibland kan det vara bra att veta att man kan behandlas om det blir besvärande, det räcker.
Det räcker långt med att veta sina besvar av OCBD.
Ha det så bra och njut av mångfalld istället för enfald är det inte våra skillnader som berikar våra Kyrkor.
Det är väl bara det att vi måste hela tiden tänka på, att alla individer har nått sin nivå på sin tro.
Så vi borde behandlar varrandra med respekt.
/mikael
Bitte!
Du skriver:"Jag älskar verkligen generaliseringar! Det är verkligen briljant att sammanfatta en miljard människor - beroende på deras tro - i ett enda kortfattat stycke!"
Har jag rätt eller fel i att jag anar en ganska kraftig ironi från din sida gentemot Charlottes skrivning?
Så här löst mitt i natten så ansluter jag mig starkare till Charlottes mening i sitt inlägg,
dvs jag tycker att det ligger mer insikt och värde i det du kallar generalisering, än tvärtom.
Inför ev fortsatta samtal på tre man hand.
Krister
Mikael,
Nu ser jag att Bitte nämnde Marx i sin kommentar - förmodligen började dina tankar spinna utifrån det?
Det vi diskuterar här är inte det psykologiska sättet att se tron (religionsbeteendevetenskap) utan snarare hur en personlighetsstörning kan färga tron, och mer specifikt hur en bloggvariant av den kan förstöra debatten.
Det har alltså inget med försök till förklaringar av mystika eller andra upplevelser att göra.
Jag föredrar det att se det som att alla ständigt är på väg - ingen har nått trons fulländning, det finns alltid mer att upptäcka.
Det är om man stannar på vägen eller hamnar i ett av dikena som det inte längre är så fruktbart.
P.S.
Glömde kommentera detta: tron i sig leder inte till någon "disorder", utan det är tvärtom - om en störning finns där så påverkar den olika områden i livet, även tron.
Charlotte - Jag nämner bara att det nog är en folksjuksom bland de flesta av oss att citera människor/böcker vi av någon orsak beundrar, Marx liksom bara trillade in där utan någon direkt orsak och var inte tänkt som särskilt viktig i sammanhanget.
Christer - du kanske borde höra av dig till mig personligen om du har funderingar över om jag ironiserar eller ej. Annars finns det såvitt jag vet ingen lag som säger att Katolsk Vision är de enda som får vara ironiska, eller har jag missat något?
För övrigt är det fullt befogat att ironisera över generaliseringar. Och Charlotte må ursäkta men det här är ju faktiskt direkt skrattretande:
nästan samtliga katoliker lider av skrupler (som kan vara en form av OCD) - har själv plågats rejält av det, särskilt i början av min tid som katolik. Vilket inte direkt är konstigt, då förutsättningarna för dessa liksom är inbyggt i själva systemet. Vägen ut ur det är att successivt lämna hjärntvätten och börja tänka själv igen..."
Vad du i själva verket säger (oavsett om du är medveten om det eller ej) är att det är först när man når din upplysta position som man kan använda hjärnan igen efter kyrkans benhårda och oförsonliga hjärntvätt. Då jag har en mycket väl fungerande hjärna - trots att jag älskar min kyrka - kan jag naturligtvis inte låta bli att le lite åt just denna generalisering.
För övrigt, Christer, väntar jag fortfarande på din förklaring till varför Irene Nordgren och Gert Gelotte får ironisera över mig och andra katoloiker medan du ifrågasätter min/vår rätt att svara på ironin. Det är dock ingenting vi ska belasta Charlotte med, så jag föreslår att du mejlar eller ringer mig om du vill och vågar samtala om saken.
Bitte,
Visst får man ironisera över saker, själv gör jag det ganska ofta.
Vet inte om du har någon personlig erfarenhet av skrupler, men det låter inte så utifrån det du skriver. Du kanske tillhör den andra generaliseringsgruppen som tar mer lätt på saker och ting och därför inte drabbas?
Skrupler är fruktansvärt plågsamt, och jag önskar inte min värsta fiende att behöva tampas med dem. Det är ett rent helvete, rent ut sagt.
Har du förslag på andra sätt att ta sig ur det än att försöka få distans till det genom att se saker i ett annat och större ljus (d.v.s. använda sin tankeförmåga och testa hållbarheten av det kyrkan förmedlar, inte minst den minutiösa "syndakatalogen"), så är de välkomna. Själv har jag inte hittat något annat sätt. Det jag skrev här var ett försök att hjälpa andra som kanske befinner sig i den situationen själva.
För övrigt är jag tacksam om alla som kommenterar här utövar sina eventuella inbördes stridigheter någon annanstans än i min blogg!
Den brukar ha nog av sina egna stridigheter... :-)
Hej igen Charlotte Therese!
Du har rätt Bitte inspirerade mig om Karl Marx!
Jag försökte lägga kommentaren lite lätt ironisk!
Men nu får jag försöka komma med lite mer fördjupad insikt
Thomas av Aquino förklarar Guds existens i fem punkter.
En av punkerna stör mig väldigt mycket.
och det är den självklara att Gud är den högste och det förklarar hela hirarkin!
Varför? Jo, Jesus visar Herrens tjänande natur. Den som är högst i rang skall aktiv se andra som de viktigaste gör man inte det blir det mesta stagnerande.
Har vi inte alla möt den viktiga person som arbetar extra hårt för allt skall flyta.
Det blir ingen inkörd på arbete utan allt står och faller med henne/honom.
Skulle man ifrågasätta blir man tillintetgjord!
De vill så väl! Ändå kan de med och fråga varför växer inte kyrkan!
Jag vill att ingen tar åt sig, men ser vi inte våra medmänniskor och ger de en aktiv roll i kyrkan, kommer de aldrig att ta sin naturliga plats!
Och om vi känner ingen glädje, att folk växer runt om oss i KRISTUS var har kyrkan då hamnat! och vad säger det om oss!
Ändå missar vi detta om och om igen, och det går inte kringgå den gyllene regeln och anse att vi funnit den rätta kristna vägen.
Och det är mitt svar när skrupler haglar omkring mig! Har jag brutit mot den regeln, då är jag fel ute, och måste tänka om! Om inte så måste jag vara beredd på att alla gör inte så.
Och vad det gäller OCD så hänger det hela ihop.
Vi har alla ett kontrollbehov.
Ett behov av att vi behövs.
Hur sjuk eller frisk denna tryggehet fungerar har massor av faktorer som ligger till grund av vårt ställningstagande.
Vi är i behov av att få ett läge där världen har ett värde eller mening, jag kan inte svara på om detta ligger troligen till grund för vår utvecklade religösa centrum i tinningsgloben.
När det gäller människan så är den en socialt behövande grupp.
Utan en social plattform i ens levene kommer vi att förtvina.
Det finns ett ordspråk från Albert Einstein:
"Det är lättare att klyva en atom än att förgöra en fördom!"
Så när någon vill ändra något som inte fungerar, så vill väldigt få att något skall förändras.
Och när felet startade med
Eusebios (naturens ordning)
(300-talet) och fullföljdes med Thomas av Aquino (1200-talet)
Filosofiska grundregler.
Vad är då som är fel?
Jo, vi måste hålla vårt ansvar personligt och fullfölja med att ta ställning för detta, med gyllene regeln som grund.
Kanske låter flumigt och för lätt,
men det är detta som är grunden för Jesu lära,lägger man där till hans gärningar genom dessa ord, kommer kyrkan nå dit den vill.
Nu vill ju ingen förändring!
Ursäkta, alla vill ha förändring som gynnar sig själv.
Och just där är kyrkan idag!
Jesus kommer längre och längre från centrum.
Här kommer nog många att säga att jag har fel.
Men det är för att man är nöjd med det man får, och det är nog tycker man!
/Mikael
Bitte,
självkalrt får andra än Katolsk Vision ironisera; dock har jag själv inte ironiserat vare sig där eller här, jag är därtill (!) så dålig på det.
Jag kunde inte drömma om att du skulle vara "fin i kanten" när jag förmodade att du var ironisk! Det är väl bara att förneka att det var så, inte skall väl omvägen med privata mejl behövas.
Att du väntar att jag skall skriva något mer om Gert och Irènes avsikter/skrivningar förvånade mig. Jag tycker det var deras sak att upplysa dig mer om vad de menade med "exkommunikationsreprikerna". Men visst kan jag vid tillfälle berätta för dig vad jag tycker du missuppfattat om vem som sade vad.
Både offentligt eller privat är mer än möjligt för mig,
hälsar jag som fortfarande har stavningen Krister ("djävulen sitter i detaljerna", du vill väl inte att jag skall kalla dig t ex "Bite"?)
Pax et Bonum, Krister Bosco Janzon
Krister,
Jag förstår inte ett dugg av vad du och Bitte pratar om här, eller vad det har med mitt inlägg att göra (sannolikt ingenting?).
Så jag upprepar:
"För övrigt är jag tacksam om alla som kommenterar här utövar sina eventuella inbördes stridigheter någon annanstans än i min blogg!"
Charlotte,
Min första kommentar kan man se att den hade med ditt inlägg och ämne att göra: ett instämmande i din analys/åsikt. När sedan Bitte gick längre i att tilltala mig, så förstod jag förståss vad du menade med din kommentar, men ansåg det nödvändigt att rudimentärt svara Bitte, i avvaktan på att hon och jag kan fortsätta det samtalet någon annan stans, om vi vill. Punkt och slut för min del om detta på din blogg.
Hej igen!
Är inte Krister´s och Bitte´s agerande ett praktexempel på OCBD.
De bara måste reda ut alla deras förehavanden på en blogg som fattar ingenting om detta!
Att bara nämna en sådan sak visar att mina svårigheter med min OCBD, GÅR INTE AV FÖR HACKAR DEN HELLER!
/MIKAEL =)
Mikael: Så roligt att din kommentar återför till ämnet. Jag pratar självfallet bara för mig, men min första kommentar under detta inlägg säger ju just att jag tycker OCBD-komplexet är vanligt förekommande; för egen del applicerar jag gärna det på mig själv i den starkare, dock självinsiktsfulla formen OC.Detta är nu sagt på allvar, inte ironi. Nu kan jag inte bidra med mer än mig själv i sakfrågan OCBD. Vad resten är är tystnad.
Skicka en kommentar