Facebook eller kyrkan - vad är egentligen värst?
Läser om hur en katolsk biskop attackerar sajter som samlar många unga.
"Ärkebiskopen säger att Facebook och MySpace inte är "mjuka" mötesplatser och därför skapar de inte "mjuka" samhällen.
Vincet (sic!) Nichols gör sitt utspel efter en femtonårig flickas självmord, utlöst av mobbning på webbcommunityn Bebo."
Har han då missat att kyrkan utgör en av de värsta mobbningsmiljöerna på detta jordklot? Borde inte unga personer skyddas från dessa?
Webbcommunities kan också fungera stöttande för unga i svåra situationer. Det beror helt på hur de används. Man kan inte dra allt över en kam.
Sen blir det snudd på löjligt när har menar att det utbredda användandet av sms och e-post leder till förlorade kunskaper hos unga att socialt fungera med andra människor.
Som vanligt: den äldre generationens oförståelse inför de nya sätten att agera socialt?
Inlägg
5 kommentarer:
Jag tycker det är ett ganska ytligt sätt att se på frågan, när du säger att det, återigen, är "den äldre generationens oförståelse inför nya sätt att agera socialt". Jag kan i och för sig bara tala utifrån mina egna erfarenheter som en ung och, sedan många år tillbaka, djupt deprimerad kvinna, men utifrån mitt fall har biskopen rätt i mångt och mycket. Och med tanke på hur många ungdomar mår idag, så kan det kanske finnas ett samband där?
Det citatet syftade på kommunikationen med sms och mail - och där tycker jag nog att det jag skrev stämmer.
För min del har inte minst mailandet ökat kontakterna betydligt - inte minskat dem. Även tillhörighet till olika community's har ökat dem. Och jag har inte märkt av någon mobbning där under de år jag varit med.
Om biskopen har rätt så skulle väl jätemånga unga som är med i såna ta livet av sig. Och jag har bara hört om detta enda fall (ett för mycket, givetvis).
Och om klimatet vore så dåligt så skulle väl ingen vilja vara med där?
Man kan jämföra med bloggosfären - ska man stänga alla bloggar för att ett par kändisar blir trackade av sina läsare? För det har ju bevisligen hänt. Är det själva bloggfenomenet som leder till mobbning - eller är det andra faktorer?
Nånstans måste man alltid försöka se på djupet vad de egentliga orsakerna är. Och jag tror att det är helt andra anledningar till att unga idag mår dåligt (som om de inte redan länge har gjort det, även i min generation).
Det är något väl värt att uppmärksamma. Men att attackera Facebook och alla andra community's rakt av så där? Nej, det var ganska ogenomtänkt, tror jag.
Facebook registrerar mycket om den enskilde. Många är oförsiktiga och blir för privata. Unga människor förstår inte allvaret i det.
Även bloggvärlden är hård för den som inte slipats av med tiden. Personangrepp och stalking förekommer.
Men det är här på internet som man möter folk idag. Här kan alla tala med alla utan föregående presentation. I kyrkan möter vi en liten redan frälst skara, på de mötesplatser vi tror vi har med allmänheten möter vi deras fasad mot oss. Men på internet möter vi folk som dom är. Med fördomar, dåliga erfarenheter, ilska och sorg... men också med längtan, frågor, behov och öppenhet.
Vi är ett antal som ägnar många ideela timmar åt att vandra kring på nätet bland människor. Ge ett ord... ställa en fråga... trösta... där vi kan.
Men det behövs tänkas till om formerna. Min grej är ju att jag ger och tar... går bland bloggarna och talar om allt och inget... tycker till i min egen. Berättar på gott och ont. Och får förtroenden, öppet eller via den mail som finns angiven på min blogg, när det kniper till för någon. Mig känner man ju... tänker man...
Jag försöker fånga upp folk i farozonen... innan nån annan gör det...
Men det behövs ett tänk kring hur vi gör tror jag. Nån sorts kvalitetssäkring...
Mobbing är nog dessvärre vanligt förekommande överallt, och kanske allra mest i skolan. Jag känner alldeles för många människor som blivit mobbade i skolan - från min egen skoltid på 70-talet fram till vänners barns skoltid idag. Jag har själv sett hur oinspirerade (och oinspirerande) lärare vänt ryggen åt mobbarna och låtit dem hållas i fred. Och så länge inget sker blir det heller inga följder.
Faran med internet är väl möjligen anonymiteten, som ju gör det ännu mycket lättare att mobba och kränka utan konsekvenser.
Kyrksyster,
Instämmer i det du skriver.
Och känner igen mig särskilt i:
>Jag försöker fånga upp folk i farozonen...
Jag har också andra bloggar... ;-)
Och det skrivandet känns allra viktigast just nu eftersom det för mig i kontakt med särskilt utsatta grupper. Helt frikopplat från allt vad religion heter.
Men så smärtsamt äkta.
Därför går den här bloggen lite på sparlåga för tillfället, men jag försöker få in en del viktigt här med.
Bitte,
Håller med även om det du skriver!
***
Alla,
Ni får ursäkta om mina svar ibland blir korta eller uteblir, tiden vill inte räcka till allt - men jag uppskattar era kommentarer mycket och läser samtliga.
Skicka en kommentar