Överraskning
Den stora hibiskusknoppen som länge har varit på gång, öppnade sig i morse....
Och vilken blomma!
Hade glömt vilken färg den har, trodde den var mer åt det röda hållet.
Men nej, sprakande brandgul!
måndag 31 augusti 2009
lördag 29 augusti 2009
Obsessive Compulsive Blog Disorder (OCBD)
Har skaffat mig en ny hobby: att studera psykologi. Bara på amatörnivå, men tycker att det är väldigt intressant!
Det började när jag googlade efter något helt annat som jag letade efter material till. Då snubblade jag på en artikel som fick mig att haja till och läsa vidare.
Var det inte....? Jo, visst var det en mycket träffande beskrivning av en personlighetstyp som ställer till med en hel del tumult i bloggosfären. Inte minst den kristna bloggosfären - och det är ju den jag har mest erfarenhet av.
Diagnosen, som stämmer perfekt in på samtliga de symptom som kan skönjas i skrift, kallas Obsessive Compulsive Personality Disorder (OCPD). Men jag har nu helt fräckt döpt om den lite och blogganpassat den enligt titeln.... :-)
Den har egentligen ingenting med det till namnet snarlika Obsessive Compulsive Disorder (OCD) att göra, även om en del symptom kan sammanfalla. Den viktigaste skillnaden är att den som har OCPD inte är medveten om sitt problem. Omgivningen är det däremot.
"It is easy to spot an Obsessive-Compulsive. They are constantly drawing up and dreaming up lists, rules, orders, rituals, and organizational schemes. They demand from themselves and from others perfection and an inordinate attention to minutia. Actually, they place greater value on compiling and following rigid schedules and checklists than on the activity itself or its goals. Simply put, Obsessive-Compulsives are unable to see the wood for the trees."
Den som hela tiden hänvisar till bibel, katekes och tradition i diskussioner, och vill tvinga på andra sin "enda rätta" tolkning av dessa, kan nog känna sig träffad... Och den som litar mer till religiösa ledare/auktoriteter än till sin egen urskillningsförmåga bör också se upp! En envis ovilja att släppa en debatt och kräva svar på detalj efter detalj i det oändliga är en annan varningssignal på att allt inte står rätt till.
"Because it is a personality disorder, the person with OCPD is comfortable with their high standards and rigid mindset, seeing it as a virtue even though more often than not it hampers success. The person with OCPD will justify actions instead of admitting any sort of problem, because in the person's mind he or she is right."
Det här gör att det är omöjligt att diskutera saker. För vem kan tränga igenom det tjocka lagret av absoluta "sanningar" som personen har indoktrinerats med? Där det saknas en självständigt tänkande hjärna är debatt totalt meningslös.
Enligt The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), "psykologibibeln", så är detta ett av de vanligaste symptomen (och det för bloggvarianten mest relevanta):
"is over conscientious, scrupulous, and inflexible about matters of morality, ethics, or values (not accounted for by cultural or religious identification)."
Det handlar alltså om en extremform, inte bara vanlig religiositet, utan det man brukar benämna fanatism.
Intressant nog har denna personlighetsstörda typ, enligt någon av artiklarna jag läste, hemliga drömmar om att revoltera mot reglerna som han (det är oftast en man), är så noga med att följa...
Tja, det här var bara en iakttagelse som kanske andra som misströstar över bloggdebatten p.g.a. dessa rigida religiösa individer kan vara intresserade av...
Och - om någon skulle känna sig träffad - så var inte orolig - det finns hjälp att få!
Här och här går det att läsa mer, bl.a. om bakgrund och behandling.
Några mer perifera fotnoter i anslutning till ämnet:
Någon, minns just nu inte vem, har sagt att nästan samtliga katoliker lider av skrupler (som kan vara en form av OCD) - har själv plågats rejält av det, särskilt i början av min tid som katolik. Vilket inte direkt är konstigt, då förutsättningarna för dessa liksom är inbyggt i själva systemet. Vägen ut ur det är att successivt lämna hjärntvätten och börja tänka själv igen...
Både Thérèse av Lisieux och Martin Luther lär förresten ha haft denna skrupulösa form av OCD... Särskilt passande för Thérèse kanske, då det även utgör förkortningen av hennes orden (karmeliterna). På engelska är steget heller inte långt mellan "order" och disorder"... :-)
fredag 28 augusti 2009
Åsiktskyrkan splittrar!
Man behöver inte få särskilt mycket distans till kyrkligheten för att se hur betoningen av åsikter framför gemenskapen i Kristus leder till splittring.
Det är inte oliktänket som splittrar, utan föreställningen att detta väger tyngre än allt annat.
Därför kan diverse enhetsprojekt utifrån liktänkande paradoxalt nog leda till en ännu större splittring och ett avskärmande gentemot "de andra" som har "fel" åsikter, som inte följer den rådande traditionstrenden.
För det är ju så att traditionen aldrig har varit konstant, en rak linje från början till slut, utan den har skiftat och justerats hit eller dit under tidens gång.
Att försöka hålla fast vid ett passerat stadium, eller göra nuets traditionsuttryck till avgudar leder ofelbart fel...
En gång präst - alltid präst...?
Har tidigare skrivit om Fr. Roy Bourgeois, ja, har t.om. skrivit till påven om honom (hittills inte fått svar, men det har ju "bara" gått snart ett år, så det kanske kommer?).
Det kan vara värt att fundera över det där med exkommunicering och att den som är prästvigd för alltid är präst.
Det senare borde ju betyda att den som är prästvigd alltid kan utöva sitt ämbete om inget allvarligt brott har begåtts.
I detta fall har prästen i fråga inte begått något brott som föranleder avstängning.
Brottsliga pedofilpräster får däremot fortsätta verka som präster, under Vatikanens direkta beskydd, som den som såg dokumentären igår kväll kunde konstatera. Det finns t.o.m. om jag förstod det rätt (höll på med annat samtidigt), papper som skulle skrivas på av offer och förgripare, där de var tvugna att lova att hålla tyst om det inträffade. Papprena gömdes sen från lagens långa arm på Vatikanens ambassader. Avslöjar offren något exkommuniceras de, stod det i papprena. Vilket borde betyda att en massa barn har exkommunicerats för att de har vittnat mot tusentals präster som har betett sig som svin?
Det är tydligen mycket, mycket värre att inse att Gud kallar både kvinnor och män att vara präster, än att förgripa sig på små barn...?
När jag tänker på sånt väller en rejäl dos mer eller mindre helig vrede upp... :-(
***
"Has Bourgeois been excommunicated for participating in the service in which a Roman Catholic woman says she was ordained? We can assume he was, because he didn’t withdraw his support for Roman Catholic female ordination — and the consequence was clear. However, I’m not sure of Paulson’s assertion that his (as opposed to Marchant’s) excommunication was automatic — since he was only informed of it later and given a chance to recant.
But is he still a priest, even though he can’t receive communion or function as a priest? Well, yes, he’s still a priest. That’s because Roman Catholics believe that ordination leaves an indelible mark"
Läs mer här.
torsdag 27 augusti 2009
Ung inspirationskälla
Läs om den här surfartjejen som fick sin arm avbiten av en haj när hon var 13 år, och som snart återvände till surfandet, med en otroligt positiv attityd...
Nu hjälper hon andra som har drabbats av liknande händelser att komma över rädslan - barn som var utsatta för tsunamin t.ex.
***
"On Oct. 31, 2003, the water was glassy and calm at Hamilton's favorite surf spot, known as "The Tunnels," when her life changed forever.
"I was laying on my board sideways. And then...the shark came up and grabbed a hold of my arm," she told "20/20."
"And then, I was holding onto my board, with my thumb, because I probably didn't want to get pulled under. It was like pulling me back and forth, not like pulling me underwater. Just like, you know how you eat a piece of steak?... It was kind of like that. And then it let go. And then went under. Then I looked down at the water, and it was like really red, from all the blood in the water."
It happened so quickly that none of the surfers around her ever saw the creature or her struggle with it. But, the attack severed her left arm just below the shoulder.
"I think I figured out that if I panicked, then things wouldn't go as good as if I was calm," she said.
"I was praying to God to rescue me and help me," Hamilton said. "And then, I had this one pretty funny thought, I think. I was thinking, 'I wonder if I'm going to lose my sponsor.'"
The shark took a 16-inch bite out of her board and Hamilton nearly died from blood loss.
"When I first saw her in the hospital that morning she looked really pale but she had a brightness in her eyes that I could just say, 'You know, she's going to be alright,'" Bethany's mother, Sherry Hamilton told ESPN.
Local fisherman Ralph Young was determined to catch the creature. He laid a trap about 50 feet off the reef, where Hamilton was surfing and caught a 14-foot-long tiger shark. Close to 1,400 pounds, Young was sure he'd captured the shark that attacked Bethany.
"When we took the outline of the bite in the board and compared it to the jaw, it fit perfectly," Young said.
Hamilton has drawn as much admiration from her community after the attack as she had before.
"I guess since I handled the situation so well, that people have taken me as a role model, but I don't like feel like one," she said.
Friends and family say Hamilton's grit and spirit aren't qualities she's acquired since her accident, but have always been there. Her father, Tom Hamilton, says she never had a "pity party" over losing her arm in the attack.
Instead, just a month after a shark took her left arm, her passion brought her back into the water. "I was just stoked to be riding the wave. After that I just had like tears of joy paddling back out," she said.
But, when she first returned to surfing, the champion had to re-learn a sport that had become second nature. "Just learning with one arm and adapting to not having two there," Hamilton said."
Läs hela artikeln här.
Liturgiskt hårklyveri viktigare än människorna?
Den som har följt den nuvarande påvens "reformer" för att föra kyrkan tillbaka till länge sedan gångna sekel, kan inte ha undgått att märka hur dessa "reformer" har inriktats på detaljer som inte har ett smack med tron eller den brinnande verkligheten att göra.
Ryktena förtäljer att fler liknande nonsensreformer är på gång. Initierade av bakåtsträvare omkring påven.
Medan människor i tredje världen svälter och dör resoneras det i Vatikanen om riktigt "viktiga" frågor, som huruvida folk ska få ta emot kommunionen med händerna eller om det ska ske knäfallande och direkt på tungan (det senare har blivit norm under påvliga liturgier sedan förra året).
Läs mer här om du inte redan är deprimerad över läget.
onsdag 26 augusti 2009
Klosterliv i Sverige
Lars Hillås har skrivit ett slags reportagebok från en rad kloster-/retreatbesök runt om i landet (utgiven på Cordia).
I Sverige finns ett 30-tal katolska kloster och ordnar representerade, någorlunda utspridda, men med viss koncentration i Skåne.
Därtill finns, enligt boken, ett ortodoxt munkkloster utanför Borås, men det finns åtminstone ett ortodoxt kloster till, i Vavd i Uppland, med hittills en nunna. Ytterligare ett nunnekloster är planerat/initierat i Örkelljunga.
Även ett antal protestantiska kloster har uppstått efter reformationen (vilket fortfarande inte verkar vara helt oproblematiskt). Inte så få har sedan konverterat till katolska kyrkan, och förvånansvärt många katolska kloster på svensk mark är startade av konvertiter.
Förutom dessa egentliga klostermiljöer så finns det även några ekumeniska kommuniteter och retreatgårdar att välja mellan för den som söker en kortare tids avskildhet för eftertanke.
Boken riktar sig just till den som är intresserad av att besöka en sådan miljö. Titeln är kanske en aning missvisande eftersom boken inte handlar enbart om kloster utan även inbegriper dessa andra ställen.
Jag ställer mig lite frågande till hur urvalet av platser har skett. En stor del av de besökta klostren är sådana som har grundats av protestanter som senare konverterat (eller i undantagsfall inte). Och det är en markant övervikt av benediktinska sammanhang, på bekostnad av t.ex. karmeliter som knappt ens nämns trots att de har stort andligt inflytande i vårt land, inte minst genom sin litteratur. Visst hade väl Norraby varit värt ett besök...?
Själv fastnar jag mest för en del upplevelser och samtal i boken. T.ex. mötet med ikonen i Bjärka-Säbys eremitage:
"Precis så känns det, som en ljusstråle som läser av mig. Men på insidan. Förbluffad upplever jag hur den tålmodigt undersökande blicken vandrar in i mig och, känns det som, ser sådant som jag själv inte är medveten om. Det finns en fråga i blicken, men jag lyckas inte sätta ord på den, än mindre besvara den."
Intressant är också samtalet med syster Else-Marie i Rögle:
"Vore det Guds vana att göra under i tid och otid, till exempel för att vi skulle slippa lida, så skulle det ge ett samhälle som vore helt omöjligt att leva i. Det skulle upphäva sambandet mellan orsak och verkan, vilket i sin tur skulle innebära att allt ansvarstagande upphörde."
Även hennes förklaring av hur t.ex. Darwin är oproblematisk för katolsk tro är tänkvärd!
"Om det finns någon motsättning mellan tro och vetenskap så beror det på att någondera sidan inte tänkt efter tillräckligt."
Förutom glimtar från specifika kloster serveras också tips för klosterbesökaren, samt en förtjänstfullt kompakt men innehållsrik historisk beskrivning, en liten uppslagsdel som tar upp klosterjargong, och en adressförteckning och litteraturtips för den som vill fördjupa sina kunskaper om klosterliv.
Rekommenderas, kanske främst som en nybörjarbok i ämnet!
tisdag 25 augusti 2009
Grattis Newmaninstitutet!
Som idag har blivit godkänd som katolsk teologisk högskola!
"/.../ beslutade Högskoleverket under tisdagen att ge Newmansinstitutet rätten att ge kandidatexamen i teologi. Ett beslut som välkomnas av Ulf Jonsson.
- Det här känns jätteroligt. Den stora betydelsen av det här är att elever hos oss kan få studiemedel, vilket i sin tur gör att rekryteringsbasen blir mycket större för oss.
/.../
Det yttersta ansvaret för att utfärda examinationsrätt har regeringen, men den förväntas följa Högskoleverkets rekommendation."
Fler som skriver om det.
fredag 21 augusti 2009
Den falske Facebookpåven bekänner....
För en timme sen gav han upp och kommer inom kort att radera sitt konto:
Benedict Xiv Pope SORRY IF I'VE OFFENDED ANYONE,BUT I'M NOT REALLY THE POPE.I'M ENDING THIS NOW BEFORE IT GETS OUT OF HAND......
Dessförinnan hade han hunnit få både ris och ros. Mest blomster faktiskt från folk som trodde att det var den riktige påven. Och önskningar om förbön, m.m. Riktigt rörande.Men här och var poppar det även upp kommentarer från folk som anar att det är något lurt med det hela:
I doubt ua status.u might not be the Pope.what u doing is mortal sin by cheating.
Andra trädde genast till hans försvar:Why do u people doubt so much? If u dont believe this person is why bothering becoming friends with him? After all he his a human being-just like the rest of us. No status needed!
Själv såg jag snart att det var något fel på de romerska siffrorna, det stod ju XIV (Xiv t.o.m.) istället för XVI, men jag stannade kvar som vän bara för att se vad filurpåven skulle hitta på.Fler upptäckte så småningom den lilla men viktiga skillnaden:
May God Forgive n Bless u if u r not the real Pope...
Pope is not Benedict XIV (14). The real pope is Benedict XVI (16).
En tjej tog till slut bladet från munnen, ganska rejält:You are a very stupid, idiot person or whatever you are, who do you prentend to be, the Holy Father? Go and hide yourselfer as far as possible, idiot!!!
Hon fick veta att hon lever från ett antal blinda påveförsvarare...Så småningom växte tvivlet hos fler, (medan andra fortsatte att berömma "påven"):
if you're the pope,prove it
Det gjorde han inte, klokt nog, utan till sist bekände han alltså färg för en liten stund sen...Roligast var nog hans första och enda statusuppdatering för några månader sen (den 28 maj). Konstigt att inte fler fattade redan då:
Benedict Xiv Pope Says "The best team won the Euro soccer cup in Rome it was a good game"
Hans info var inte heller helt humorlös:Kön: Man
Hemstad: Rome, Italy
Relationsstatus: Det är komplicerat
Söker efter: Vänskap Nätverkande
Politisk åsikt: None
Religiös åskådning: Christian - Catholic
Gillar att göra: Praying a lot & Blessing people
Intressen: Religion
Favoritmusik: The Priests & Ave Maria
Favoritprogram på TV: Songs of Praise & The Epilogue
Favoritfilmer: The Greatest story ever told, The Sound of Music
Favoritböcker: The Bible
Favoritcitat: "Judas, you grassing bastard"
Om mig: I live in a big house in Rome with a balcony
Medlem i följande facebookgrupper (nån som kan klura ut vilket/vilka språk de är på?):
- ARUNGA JR'S DIARY ALBUM.(A MODERN FORM OF CHRISTIAN LITERATURE), Ako skupim 1.000.000 ljudi prijatelj će mi MOŽDA oprostit jednu moju grešku, Babies Scare Us, Ljubitelji sladoleda/Ice cream lovers, SIRONOI GAA.....OIYE ONGIBWAT GAA BIKCHOK., The Nelly / Norma fan club
Nu återstår bara att den riktige påven registrerar sig på Facebook, som han redan i maj lovat göra.
Plojpåven hann få 239 vänner. Den riktige lär få flera tusen... Read more...
torsdag 20 augusti 2009
Gamla godingar om manliga präster
Möjligen har jag publicerat den ena tidigare, men inte den andra.
***
Why We Oppose Men's Ordination
1.. Because man's place is in the army.
2.. Because no really manly man wants to settle disputes otherwise than by fighting about it.
3.. Women would not respect men dressed in skirts.
4.. Because men are too emotional to be priests. Their conduct at football matches, in the army, at political conventions shows this, while their innate tendency to appeal to force and violence renders them unfit to represent Jesus.
5.. Because some men are so handsome they will distract women worshipers.
6.. If the Church is the Bride of Christ, and bishops are as husbands to the Church, all priests should be female.
Some more reasons " Why Men Should Not Be Ordained " from The MENNONITE REPORTER, "Fly on the newsprint" by Ivan Emke (with acknowledgement for inspiration to Rosemary Radfore Ruether.)
1.. Their physical build indicates that men are more suited to tasks such as picking turnips or de-horning cattle. It would indeed be "unnatural" for them to do other forms of work. How can we argue with the intended order that is instituted and enforced by nature?
2.. For men who have children, their duties as ministers might detract from their responsibilities as parents. Instead of teaching their children important life skills like how to make a wiener-roasting stick, they would be off at some committee meeting or preparing a sermon. Thus these unfortunate children of ordained men would almost certainly receive less attention from their male parent. Some couples might even go so far as to put their children into secular daycare centers to permit the man to fulfill his duties as a minister.
3.. According to the Genesis account, men were created before women, presumably as a prototype. It is thus obvious that men represent an experiment, rather than the crowning achievement of creation.
4.. Men are overly prone to violence. They are responsible for the vast majority of crime in our country, especially violent crime. Thus they would be poor role models, as well as being dangerously unstable in positions of leadership.
5.. In the New Testament account, the person who betrayed Jesus was a man. Thus his lack of faith and ensuing punishment stands as a symbol of the subordinate position that all men should take. The story also illustrates the natural tendency of all men to be either unwilling or unable to take a stand. From the Garden of Gethsemane to football locker rooms, men still have this habit of buckling under the weight of the lowest common denominator. It is expected that even ordained men would still embarrass themselves with their natural tendency toward a pack mentality.
6.. Jesus didn't ordain men. He didn't ordain any women either, but two wrongs don't make a right.
7.. If men got ordained, then they wouldn't be satisfied with that; they'd want more and more power. Next thing most of the Conference leaders would be men and then where would we be? No. The line must be drawn clearly now before it's too late.
8.. Many, if not most, men who seek to be ordained have been influenced by the radical "men's movement" (or "masculist movement"). How can they be good leaders if their loyalties are divided between leading a church and championing the masculist drive for men's rights? The tract writers haven't pronounced on it yet, but the masculist movement is probably profoundly un- Christian.
9.. To be an ordained pastor is to nurture and strengthen a whole congregation. But these are not traditional male roles. Rather, throughout the history of Christianity, women have been considered to be not only more skilled than men at nurturing, but also more fervently attracted to it. Women, the myth goes, are fulfilled and completed only by their service to others. This makes them the obvious choice for ordination. But if men try to fit into this nurturing role, our young people might grow up with Role Confusion Syndrome, which could lead to such terrible traumas as the Questioning Tradition Syndrome.
10.. Men can still be involved in Church activities, without having to be ordained. They can still take up the offering, shovel the sidewalk, and maybe even lead the singing on Father's Day. In other words, by confining themselves to such traditional male roles, they can still be vitally important in the life of the Church. Why should they feel left out?
Brandvakt - vad har kommunen för lösning?
Under kvällspromenaden igår kom jag förbi en skolgård där det brann. Några synnerligen intelligenta ungdomar hade hällt ut en massa bensin och tuttat på ett klädesplagg. En bensindunk låg intill, även den brann, så både bensin- och plastångor spred sig. Kidsen, de var kanske i 13-14-årsåldern, sprang iväg med benen på ryggen när de såg mig.
Det fanns inget i närheten att släcka elden med, så jag gick hem och ringde SOS alarm... Gick först tillbaka för att kolla om någon av dem jag mötte medan jag passerade över skolgården och strax efter kanske hade lyckats släcka den, men det brann ännu mer än tidigare. Och ingen annan hade tydligen ringt och larmat, fick jag veta när en stor brandbil fullastad med brandmän (och en brandkvinna) snart anlände. Lite överdimensionerat pådrag kanske - jag sa att det var en liten brand, men också sådana behöver ju släckas. Det kändes tryggt i alla fall att veta att de kan vara på plats så snabbt om det skulle hända något riktigt allvarligt. Och det är inte första gången det brinner vid skolorna, så de suckade ganska uppgivet. Polisen kan ju inte ha koll hela tiden.
Vid sådana här tillfällen börjar man undra över en del saker.
Är det ingen numera som känner ansvar för den omgivande miljön? Samma sak undrade jag under första året här då jag plockade massor av burkar som folk kastat omkring sig överallt, bl.a. i naturreservatet...
Nu undrar jag också inte minst vad Uppsala kommun tänker göra för alla sysslolösa förortsungdomar som dräller på skolgårdarna om kvällarna och hittar på en massa dumheter för att det inte finns någon lokal där de kan vara och göra något trevligt...
onsdag 19 augusti 2009
Den vackraste katedralen
Jag är inte allergisk mot alla kyrkor, som tur är. Maja påminde mig i en kommentar om en magnifik katedral som jag tål riktigt väl.
"Gud har givit oss en lokal - världen. Himlavalvet är vår kyrkas tak."
På det svarade jag följande, tänkte det kunde vara värt ett nytt inlägg, ifall någon vill reflektera över just det.
"Ja, Maja, vi har fått den allra vackraste och största katedralen...
Skapad av Gud själv.
Och behöver inte stressa upp tidigt på morgonen och cykla långt för att trängas i en kvav byggnad varje söndag och utföra en massa ritualer och bänkgymnastik. Slipper alla orden.
Kan ta en promenad istället, i den ständigt föränderliga Guds-kyrkan, möta härliga djur och en och annan människa på vägen.
"Gudstjänst" kan vara så mycket av ett strikt eller klichéartat skådespel människor emellan.
Har Gud verkligen behov av det? Har vi det?
Och vem/vilka är det annars som "tjänas" genom det?
Som bäst ger "gudstjänsten" utrymme för ett möte med Gud. När inte allt pratas och sjungs sönder.
Men det mötet kan lika gärna ske precis var som helst.
Och det behöver inte definieras och dogmatiseras...
Eller slås i huvudet på andra som "hela sanningen".
Det får bara vara.
Tänk om det kunde få vara så okonstlat i kyrkobyggnaderna också, som i vår vackra himmelskyrka på jorden, Maja...?"
***
Uppdatering:
Jag har lagt till en ny enkät i marginalen där ni, förutom att reflektera mer på djupet här i inlägget, kan välja ett eller flera alternativ för att berätta varför ni går i kyrkan - eller inte. Gör gärna det!
Har förresten sett att det är något konstigt med enkäterna - efter ett tag börjar siffrorna gå bakåt, över hundra svar har hittills raderats i långkörarenkäten om kyrkotillhörighet. Så man får väl anta att den inte längre är representativ för bloggläsarna, men jag låter den ligga kvar. Antecknade tyvärr inte resultatet medan det var som mest röster kvar i den.
tisdag 18 augusti 2009
Kyrk-allergi och andra allergier
Läser idag ett berörande inlägg hos Emanuel.
Det tråkiga är att jag känner igen mig på så många punkter. Visst, det gör säkert många andra som bloggar personligt och/eller kyrkligt och får väldigt mycket skit för det emellanåt från kristna besserwissrar.
Men inte bara det, också det här med kyrkvilsenheten känner jag igen. Att hitta ett andligt hem, där man kan trivas och må bra. Tänk om man kunde få det...
Känner igen mig så i en av kommentarerna till inlägget:
"För mig kommer Gud alltid att finnas, men min tro på kyrkan har fått livshotande skador."
Just så upplever jag det också.
Och det gör att jag för tillfället håller mig undan så långt det är möjligt, kanske kan det läka några av såren?
Är en aning förvånad bara, att ingen tycks ha reagerat på tre eller fyra månaders frånvaro. Man kunde tro att man hade några vänner i församlingen som bryr sig efter nästan 17 års aktivt engagemang...
Nej, jag letar inte efter en ny församling... Tror inte på grönare gräsmattor.
Bloggandet har gjort mig såväl kyrk-allergisk som katolik-allergisk och allmänt kristen-allergisk.
Får se om det går över... Allergier är ju ibland säsongsbetonade.
fredag 14 augusti 2009
Komisk bloggkurs
Sneglade i lokalblaskan under lunchen, ögonen föll på en lite komisk ABF-kursannons:
"Lär dig blogga
Lär dig grunderna i att föra en weblog, dvs blogg. Hur kaffar (sic!) man sig en blogg, hr (sic!) kommunicerar man över nätet. (sic!)"
Kursen kostar 500 kr och sträcker sig över 15 timmar fördelade på fem tillfällen.
1. Att skaffa sig en blogg är busenkelt. Allt som behövs är några knapptryckningar för att registrera en blogg, sen kan man genast köra igång med skrivandet. (Det är det senare som brukar kallas: "kommunicera".)
2. Hur kan det ta 15 timmar att lära sig följa glasklara instruktioner som ges steg för steg?
3. Den som har skrivit annonsen rekommenderas för övrigt en kurs i svensk grammatik. Förutom de två stavfelen som sticker ut så fattas ett frågetecken...
***
Uppdatering: Nu även som bild! Det blev faktiskt ännu roligare så... ;-)
P.S. Jag behöver nog också gå på språkkurs. Skrev först "komsik" i rubriken, och det stannade visst kvar när det blev till länk.
Inga fler anonyma kommentarer!
Jag har nu avaktiverat möjligheten att kommentera anonymt eftersom detta ofta har missbrukats. Tyvärr. Men kommentarer är lika välkomna nu som tidigare - använd ditt blogger/google-konto eller Open-ID.
***
Anonymous comments are no longer possible to make now because that possibility often has been abused. Unfortunately. But comments are still welcome - you may use your blogger/google-account or Open-ID.
Sveriges första kvinnliga liberalkatolska präst
Nyheten är förvisso ingen nyhet direkt, för den som har följt min blogg under de senaste åren. Sr. Carina prästvigdes ju redan förra året, och brukar titta in och kommentera här emellanåt!
Nu har även (svenska) kyrkans tidning upptäckt att hon finns.
Liberalkatolska kyrkan bildades 1916 ur den gammalkatolska kyrkan, som bröt med Rom bland annat p.g.a. dogmen om påvens ofelbarhet som tillkom vid Första Vatikankonciliet.
Läs mer här.
torsdag 13 augusti 2009
Bara 1380 kvinnor fattas...
Ja, "bara" så många ytterligare kvinnor behöver Vatikanen anställa innan de uppnår något som kan kallas jämställdhet (förutsatt att de samtidigt avskedar lika många män - men det ska väl inte vara så svårt att få ihop heller det dubbla antalet p.g.a alla skandaler, om man nu bara ville det).
Det låga antalet anställda kvinnor till trots har det de senaste åren skett en ökning med nästan 40% (från 14% till 20%).
Tycker också att de borde sluta diskriminera män så som de gör genom att ge enbart kvinnliga anställda mammaledigt med barnbidrag!
Och så är det orättvist att de som har många barn får högre lön! Får de gifta par som inte kan få några barn leva på existensminimum, kanske?
Signumbloggen refererar mer.
Katolsk ordensledare pappa till sju barn - och pedofil?
Ja, det verkar så... Samt att någon i Vatikanen mörkade det hela. Det handlar om Kristus-legionärernas grundare igen alltså, som har erkänt faderskapet till åtminstone fyra av barnen. Tre av dem kräver att få sina arv från ordens tillgångar. Den fjärde lever redan lyxliv.
Vad underbart att skiten i kyrkdunklet fortsätter att komma upp i dagsljuset - bara då kan den sopas undan. Ligger den kvar under mattan försvinner stanken aldrig!
***
"Who in the order knew that the hero-worshiped Padre had impregnated several women? Who signed off on this "hush money"? Who in the Vatican knew what Maciel had done? Did Pope John Paul II know -- and did he approve of the cover-up?"
Läs mer här.
onsdag 12 augusti 2009
Kvinnliga ordensledare samlas inför inkvisitionen
"Facing two Vatican investigations, some 800 women religious leaders from throughout the country have gathered here to discuss their congregations’ uncertain futures.
Many women, in informal conversations, spoke of their determination not to let these Vatican actions get in the way of their ministries and religious life, hammered out over decades, both through experience and through exchanges with Rome on congregational constitutions.
/.../
A number of women said their knowledge of the nature, scope and the reasons behind the Vatican actions is still sketchy.
Levada informed leadership conference executives in his February letter that his congregation’s doctrinal concerns date back to a 2001 meeting with the women leaders. He wrote them that his congregation had asked the women to report on initiatives “taken or planned” to promote three areas of doctrinal concern - ordination, the primacy of the Catholic church and homosexuality. He said that since then the women had failed to adequately respond.
The letter has confused some of the religious leaders here. Several women in executive leadership positions told NCR that the leadership conference executive team has visited the Vatican each year since 2001 and no one there had raised those three specific concerns.
/.../
Sister of Mercy Camille D’Arienzo, emphasizing she was speaking for herself, talked of her pain and disappointment.
“They [the Vatican] should be awarding medals to these women, not investigating them. What’s going on is very painful and disrespectful because women religious have been so loyal to the church. I feel sorry for all the women who are now placed under suspicion. I know my sisters and they deserve better.”
Becoming philosophical, she added, “I came to religious life not to please an institution. I came to follow Jesus. Christ suffered. This pain gives us a particular connection.”
Sister of Notre Dame de Namur Mary Daniel Turner, long respected for her scholarship and thoughtful perspectives on religious life, said tensions between the Vatican and the women religious of America date back at least to the 1950s “when we [the congregations] began to see we shared a common vision. “At the heart it is hard for Rome to understand us as moral agents in our own right.”
/.../
As outlined to the women by the Vatican, the final result of the investigation of the congregations will be put together by the Vatican appointed Apostolic Visitator, Apostles of the Sacred Heart of Jesus Sister Mother Mary Clare Millea.
Her report will be secret and will not be shared with the U.S. women religious. The reports made by visitation teams to various congregations, a phase of the investigation, are also to be secret and not shared with the individual congregations.
This particularly disturbs the women. Virtually all those who spoke with NCR called for transparency. Some said it would be a minimal requirement for active participation."
Läs hela artikeln här.
måndag 10 augusti 2009
Katolsk präst fann ett bättre sätt att vara präst på
Men hans tidigare kollegor ser hans utveckling till det positiva som ett förbönsämne. Tänk så olika man kan se på det.
***
"In 2004, Chibundi, a native of Zambia, became the first African-born priest ordained in the Roman Catholic Archdiocese of Louisville.
But early this year, Chibundi left the Roman Catholic priesthood and started an independent parish known as Rabbouni Catholic Community, which uses liturgical services similar to those in Roman Catholic parishes, though it has no connection with the larger denomination.
"We understand the term Catholic as, 'Here comes everybody,'" Chibundi said.
Rabbouni is the only Kentucky church affiliated with the Reformed Catholic Church, a loose global coalition of about 300 small parishes. The Columbus, Ohio-based denomination has bishops and preserves many traditional beliefs, such as that Jesus is present in the Communion bread and wine.
But unlike the Roman church, parishes govern themselves, Communion is available to all and the priesthood is open to married men, women and openly gay people. Other "independent" Catholic churches also operate in Louisville.
Chibundi, 35, said he wrestled for years with the Roman Catholic requirement that priests, with few exceptions, be celibate. He is now engaged.
He said he also grew disenchanted with the church's restrictions on Communion for those who remarry after divorcing and with the Vatican's teaching that homosexuality is "objectively disordered."
"We are called to invite, no questions asked," said Chibundi, whose plain-spoken sermons, lilting accent and warm smile have made him a popular preacher among his parishioners.
"Questions need to come later, if they need to arise," he said. "It's not my place to sort. God will sort.""
Läs mer här.
fredag 7 augusti 2009
Lyssnartips - svensk katolsk ekumenik
Hittade just denna ljudfil av ett ursprungligt tv-program via Signumbloggen.
Rekommenderas för den som är intresserad av ekumenik/mission ur ett svenskt katolskt perspektiv, samt av hur svensk katolicism "marknadsförs" i USA...
Anders Arborelius (OCD), Ulf Jonsson (SJ) och Fredrik Emanuelson (OMI) medverkar.
Lyssnade själv bara med ett halvt öra på delar av det, eftersom jag sprang i skytteltrafik mellan köket och datorn.
EWTN kommer att visa fler program från Skandinavien inom kort. Mer om det i Signumbloggen.
onsdag 5 augusti 2009
Senaste nytt om systrainkvisitionen
Jag har tidigare skrivit om den vid några tillfällen - se inläggen i mitten av denna sida. Mest talande är nog brevet som en anonym syster har skrivit.
Och så här är läget just nu:
"the nature of some questions in the document seems to validate concerns expressed privately by some sisters that they're about to be dressed down or accused of being unfaithful to the church.
The report, for example, asks communities of sisters to lay out "the process for responding to sisters who dissent publicly or privately from the authoritative teaching of the Church."
It also confirms suspicions that the Vatican is concerned over a drift to the left on doctrine, seeking answers about "the soundness of doctrine held and taught" by the women.
Still other questions explore whether sisters take part in Mass daily, or whether they follow the church's rules when they take part in liturgies. Church officials expect consistency in how rites and services are celebrated, with approved translations and Masses presided over by a priest.
/.../
Francine Cardman, associate professor of historical theology and church history at Boston College's School of Theology and Ministry, said it isn't clear why these questions are being asked now in the U.S.
But she said the focus on doctrine puts it in the context of establishing a "correct" and exclusive interpretation of the Second Vatican Council of the 1960s and of women's religious communities.
She said the inquiry should be seen "as part of a much older tradition of misogyny in the church and especially distrust of women who are not directly and submissively under male, ecclesiastical control."
Läs hela artikeln här.
Livsfarlig ledning
För en tid sen fanns det en lite rolig skylt, fast allvarligt menad förstås - i Gamla Uppsala. Numera är den borttagen, tyvärr innan jag hann fota den.
I närheten av huset där jag hade en utställning nyligen fanns en likadan skylt. Glömde naturligtvis bort att ta kort på den.
Men texten lyder så här:
"Livsfarlig ledning - gå ej nära nedfallen ledare."
Jag kan inte låta bli att tänka i kyrkliga termer. Livsfarliga ledare finns tyvärr på sina håll. Man behöver inte åka till Knutby i en tidsmaskin för att träffa på dem.
Men även det som inte är bokstavligen livsfarligt kan vara osunt. Och det är illa nog.
Många kyrkoledare idag lämnar mig med intrycket:
"Se på mig, för här är jag..."
Särskilt ledare inom karismatiska sammanhang får se upp med det här.
Och det hjälper inte ett dugg att de nämner Gud i var och varannan mening. Det blir då snarast ett sätt för ledaren att hävda sin egen vilja, försöka ge den legitimitet via en okontrollerbar källa. Och visst är det väl så många tänker - att ledaren är lite mer ledd av Gud än vi andra, och att vi därför måste lyda och underordna oss precis allt? Tyvärr visar frukterna många gånger att det är både si och så med ledningen. Den lyhört mottagande tråden kanske har brutits av?
Ödmjukhet brukar inte behöva skyltas med. Den lyser fram inifrån. Falsk ödmjukhet hittar man däremot ofta på skyltar och i ihåliga fraser som väller ut ur välsmorda predikantmunnar.
Ledare kan fungera som högljudda proppar överst i sitt sammanhang - eller tålmodigt och tyst bära det tyngsta lasset, underifrån.
De goda ledarna förtjänar uppskattning - men inte idoldyrkan - för då kan de snart degenereras till självcentrerade ledare. Vi får till viss del just sådana ledare som vi förtjänar, vi skapar dem genom vårt sätt att bemöta dem.
Några tankar som kom till mig idag när jag funderade över ledare...
tisdag 4 augusti 2009
Facebook eller kyrkan - vad är egentligen värst?
Läser om hur en katolsk biskop attackerar sajter som samlar många unga.
"Ärkebiskopen säger att Facebook och MySpace inte är "mjuka" mötesplatser och därför skapar de inte "mjuka" samhällen.
Vincet (sic!) Nichols gör sitt utspel efter en femtonårig flickas självmord, utlöst av mobbning på webbcommunityn Bebo."
Har han då missat att kyrkan utgör en av de värsta mobbningsmiljöerna på detta jordklot? Borde inte unga personer skyddas från dessa?
Webbcommunities kan också fungera stöttande för unga i svåra situationer. Det beror helt på hur de används. Man kan inte dra allt över en kam.
Sen blir det snudd på löjligt när har menar att det utbredda användandet av sms och e-post leder till förlorade kunskaper hos unga att socialt fungera med andra människor.
Som vanligt: den äldre generationens oförståelse inför de nya sätten att agera socialt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
