Ateism - en icke-tro?
Läser nu i en guidebok till Grekland (det fanns inte tid till att läsa den innan resan) om författaren Kazantzákis som exkommunicerades från den ortodoxa kyrkan och inte fick begravas på en kyrkogård. Det var han som skrev boken som senare filmades - Kristi sista frestelse.
Funderar över citatet på hans gravsten:
"I believe in nothing. I hope for nothing. I am free."
I mina öron låter det så tomt. Och inte alls fritt utan inhägnat av ett icke-trons stängsel - som utestänger större delen av verkligheten.
Undrar hur humanister och ateister (vad är förresten skillnaden?) definierar sitt förhållningssätt. Känner ni igen er i citatet? Eller skulle ni uttrycka det på något annat sätt?
Ateism är ju paradoxalt och märkligt nog en icke-tro på Gud. Men i definitionen finns Gud ändå med... Då måste man först ha definierat den "gud" man inte tror på. Och den som tror/har erfarit Gud skulle förmodligen hålla med om att den definitionen inte har så mycket gemensamt med Gud...
Vad får ni för tankar om detta?
Inlägg
7 kommentarer:
Håller helt med. Det var just den formen av icke-tro - där tomheten är så påtaglig - som till sist förde mig till den kristna tron.
Kan bara instämma med Bitte. Jag upplevde en tomhet som ateist. Inte för att jag var olycklig för det, dock spelade mina handlingar ingen som helst roll ur ett univeriellt perspektiv. Livet kändes märkbart kort, och ett "nu måste jag ha så kul som möjligt innan jag dör" mentalitet genomsyrade mitt liv.
Hej Charlotte Therese!
Ateiest eller avsaknande av Gud.
Att tro på ingenting är jag övertygad att ingen som tänker gör.
Decartes sa jag tänker alltså finns jag, nu var han fransman och min översättning må hända inte är exakt, men snälla låt mig få fortsätta lite längre i mitt tanke.
Joh 1:1 "I begynelsen var ordet och ordet var gott..."
Vad menas då med ordet Det finns två sidor med ett ord det ena är fysisk du kan se och "känna trycksvärtan" och detta kallades i grekiskan rema låt oss kalla detta ting som ex..
Det andra är logiken den betydelse ordet har som ex. ingen detta kallas logos och ordet ingen får ju den logiska betydelsen avsaknad av.
Om man tar bort allt och bara har ordet, så fastnar gärna ordet ingenting. Och om ordet är det enda som finns råder ett binärt förhållande.
Då kommer formeln fram som är nu möjlig:
Ingenting/Ingenting = Någonting.
0/0=1
Då får vi en teori på att det kan starta.
Och att förklara Gud efter starten på denna formel blir då (jag är) sedan kan vi inte räkna ut hur mycket ex. 1/0= oändligt stort.
Med andra ord kan man logiskt se
att ordet är möjlig bild på Guds existens.
sedan kommer nästa fråga hur ser denna Gud ut. Alla formler all fantasi i världen kan inte få en hel bild på Gud/Jag är.
Så någon som tror på ingenting tror och förstår ordet och med det får han eller hon backa och acceptera någonting, ja rent av allting.
Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men jag hoppas att intentionen på min text når er.
Mikael
Intressant, det ni skriver här.
Mikko,
Självklart kan ateister vara lyckliga...
Frågan är kanske mer vilka delar av verkligheten man ser och hur man definierar dem.
Hur skulle du beskriva din uppfattning?
Kazantzakis har varit lite av varje under sitt långa liv.Bla kommunist,Buddist och Kristen faktiskt(när man tänker på Jesus korsfästs igen)Det var hans kritik mot Kyrkan som institution som gjorde att han bannlystes.Inte religionen i sig En institution i symbios med en anti kommunistisk stat.Som den Grekiska Staten var På den tiden..
Vad han menar med sin berömda fras?
Att inte hoppas,förvänta och tro på någonting är närmare Buddismen.Ju mer man hoppas på och önskar,dessto större chans att bli besviken.Avstånden mellan verkligheten och den önskade tillståndet är det som gör oss olyckliga.Om man accepterar nuet(eftersom man inte hoppas på något annat) är man mer närvarande..Och "fri"
Men det är mina kvasi-analyser..
Tack för Ditt Blogg.Det finns mycket värme här..
Vänliga hälsningar Observer
Intressant, tack för att du delade med dig!
Skicka en kommentar