fredag 24 oktober 2008

Bibelblogg - att vittna om tron

Veckans text är söndagens episteltext...

Att fundera särskilt på (för den som vill): hur vittnar vi om tron?

***

Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull. Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt exempel och därmed Herrens eget under många lidanden, med den glädje som den heliga anden ger. Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. Ni har fått Herrens ord att höras, och inte bara i Makedonien och Achaia: överallt har man hört talas om er tro på Gud, och vi behöver inte säga någonting. Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Read more...

torsdag 23 oktober 2008

Skvalbloggars popularitet

Kan någon svara mig på något jag undrat ganska länge nu....?

Varför är "skvalbloggar" så oerhört poppis? D.v.s. bloggar som egentligen inte tar upp nånting av värde. Som är som ett intetsägande bakgrundsbrus i bloggosfären.

Där varje inlägg innehåller en lång räcka svordomar, och ömsom gullar med, ömsom hånar läsarna, kanske utbroderar det hela med reklam för någon modeattiralj, eller skryt om inbjudan till senaste innestället, och lite kändisskvaller.

Tog en titt på ett par såna bloggar. Och såg att det finns inlägg där som har lästs över 500 000 gånger. Och inte bara ett utan flera. En sån sajt måste ju nästan krascha servern den finns på....

Medan mer djupa bloggar, som tar upp samhällsfrågor, religion, filosofi, etc, inte får mer än kanske ett par hundra läsare om dagen - och lika många klick på de mest lästa inläggen.

Varför är det så snedfördelat? Det är en stor gåta för mig.

Read more...

Ulf Ekman i hetluften

Bland de frikyrkliga alltså... En katolsk karismatisk vän i USA tipsade om en intressant artikel...

Kul att bo mitt i händelsernas centrum! För övrigt så söker sig ganska många frikyrkliga till församlingen här - en del blir katoliker...

***

"In recent years, the prominent pastor of Word of Life in Uppsala has been associating increasingly with Catholic leaders, and introducing his followers to Catholic and Orthodox theology, in particular through his teaching magazine, Keryx. Yet Ekman insists he is not adopting Catholicism but simply broadening his theology and promoting a “unity of the heart.”

“God has spoken to me as powerfully concerning unity as He did concerning the faith message,” Ekman told Charisma. “With secularism and Islam taking over in Europe, revival slogans won’t suffice. The need of the hour is a powerful, effective unity including the historical churches.”

Viewing the Roman Catholic Church as the “whore of Babylon” is “untenable,” he added. “With so much apostasy and denying of fundamental truths among Protestants, even in Pentecostal and charismatic churches, who are we to point fingers at the Catholics?” Ekman said. “The whore is present in all denominations. But then again the body of Christ is also in all denominations and certainly in the Catholic Church.”

Ekman’s views are being welcomed by many Swedish church leaders as interest in Catholic and Orthodox spirituality, Catholic pilgrimages and monastery-like retreats grows rapidly in Pentecostal and charismatic circles. The Catholic bishop of Sweden, Anders Arborelius, told Charisma that so “many Protestants approach the Catholic Church with high expectations” that he is “barely coping.”

Others are deeply worried. In April and October evangelicals gathered in Örebro, Sweden’s evangelical center, to point out that to Catholics unity always meant, and still means, bowing to the pope. Arborelius seemed to affirm that view, saying: “We cannot bypass the personal wish of Jesus that all unity must relate to the apostle Peter,” that is, to the papal office."

Läs hela artikeln här.

Read more...

onsdag 22 oktober 2008

Kardinalens nattliga samtal

Läser Gunnel Vallquists recension av kardinal Carlo Maria Martinis bok: ”Jerusalemer Nachtgespräche” (Nattliga samtal i Jerusalem), med undertiteln ”Über das Risiko des Glaubens” (Om trons risker).

Vilken förlust för Kyrkan att han inte fick bli påve....!

***

”Om någon lämnar kyrkan ­eller ämbetet tar jag det inte så hårt; mycket mer bedrövar det mig när folk inte tänker utan bara låter sig fösas med. Jag vill ha tänkande människor, det är det viktigaste. Om de är troende eller inte spelar mindre roll /…/ Kyrkans, församlingens uppgift är att utgöra en ram som inspirerar och stöder, inte ett läroämbete som den kristne skall vara beroende av och ofta kan ta till förevändning för att gå sin väg. De ansvarig i kyrkan, även biskoparna, behöver en stark och självmedveten partner, som genom Bibeln har skaffat sig en personlig mening och ett pålitligt samvete.”

Den svåraste krisen i katolska kyrkan sedan reformationen utlöstes av Paulus VI:s encyklika ”Humanae Vitae” sommaren 1968, med dess onyanserade och kategoriska förbud mot preventivmedel. Man kan hävda att denna encyklika aldrig blev ”mot­tagen” av kyrkans stora flertal och därför enligt klassisk teologisk uppfattning inte kan betraktas som kyrkolära.

Martini säger inte detta, men han konstaterar att encyklikan har gjort stor skada och kommit många att lämna kyrkan, som förlorat sin roll av samtalspartner och lärarinna. ”Det kyrkliga läroämbetet har nog under tidernas lopp talat för mycket om sjätte budet. Ibland är det bättre att tiga än att tala … – När kyrkan uttalar sig måste hon alltid kunna hänvisa till Bibeln. Och Bibeln är anmärkningsvärt fåordig när det gäller sexualitet.”

Katolska präster skall leva ogifta. Detta, betonar kardinalen, kräver en stark personlighet med direkt kallelse till celibat. ”Alla som har prästkallelse har kanske inte fått denna nådegåva. Vår kyrka be­höver nog ta saken till förnyad prövning (sich etwas einfallen lassen).” Det är ett yttrande som väger tungt. Man kan inte påstå att alla prästkandidater har en stark personlighet, men varje präst borde ha det.

Läs hela artikeln här.

Read more...

Är nuvarande påven den siste?

En profetia i Malakis bok lär kunna tolkas så....

Vad innebär det i så fall? Slutet för Kyrkan? Kristi återkomst?

Ja, vem vet...?

Men jag gissar snarare: ortodoxa och katolska kyrkan återförenas inom kort, och detta leder helt naturligt tillbaka till ett urkyrkligt apostoliskt ledarskap - ett biskopskollegium som tillsammans utövar herdaskapet för Kyrkan.

Ett tecken som tyder på det är att den ortodoxe patriarken Bartolomeus I (östkyrkans motsvarighet till påven - han har också titeln: den främste bland likar - primus inter pares), var med på det världsvida biskopsmötet om bibeln i Vatikanen i veckan som var. Och inte bara det. Han ledde enligt uppgift mötet tillsammans med påven! Det är första gången något sådant har hänt.... Ett mycket stort steg framåt ekumeniskt!

P.S. Detta ekumeniska framskridande började redan i våras....

Och här finns några citat från mötet.

Read more...

Fullkomlighet...?

Funderar på skillnaden mellan fullkomlighet och perfektion... Om det finns någon.

Och på vad Jesus egentligen menar med de där brinnande orden: "Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig." (Matt 5:48)

Lite senare i samma evangelium förtydligar han för en person: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." (Matt 19:21)

Det första tycks gälla alla som vill följa Jesus. Men det senare kan ju inte gälla oss alla... Eller?

Jag läser hela kapitel 5. (Gör gärna det du med.) Är det allt det som tillsammans konstituerar fullkomligheten? Eller hela Bergspredikan?

Eller verserna alldeles innan brandfackelmeningen:

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?"

I övriga NT kan man läsa följande om fullkomlighet (slå gärna upp ställena och läs sammanhanget):

Fil 3:12: "Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp."

Ef 4:12: "De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp"

Fil 3:15: "Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där."

Kol 4:12: "Hälsningar från Epafras, som ju är en av er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner för att ni skall stå fasta och vara fullkomliga och helt uppfyllda av Guds vilja."

Jak 1:4: "Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist."

Jak 1:25: "Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör."

Jak 2:22: "Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig."

Jak 3:2: "ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp."

Intressantast är kanske just Jakobs brev som talar om flera slags fullkomlighet. Lagen i sig ses som fullkomlig, och tron kan bli fullkomlig - genom gärningar, och den som kan lägga band på sin tunga anses vara fullkomlig...

Jag läser sist i en bibelkommentar (New Jerome) om hur Matteus har fogat samman två ställen i GT:

5 Mos 18:13 "Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud."

Där inskärps som uttolkning: "hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna."

Det andra stället är 3 Mos 19:2: "Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig."

Fullkomlig, fläckfri, helig, perfekt...?

Vad har ni för tankar om detta?

Read more...

tisdag 21 oktober 2008

Bloggutmanad igen!


Denna gång kom "bollen" från AKO. Och självfallet dribblar jag en stund med den och kickar den sedan vidare.


De regler som gäller är:

¤ Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.


¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.


¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.

¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.


Hmmmm..... Sju saker om mig.... :-)

1. Jag skrev min första bok när jag var 9 år. Lite inspirerad av Narniasviten.... Skriven på min vackra röda skrivmaskin, där lillfingrarna hela tiden fastnade mellan tangenterna. Illustrerad för hand. I ganska många senare böcker ingår även glittereffekter - gjort av glitter bortskrapat från bokmärken och inklistrat. Man tager vad man haver....

2. Har alltid målat. Numera allt ifrån ikoner till modern konst. Vid sidan av fotandet... Det är ganska stor skillnad mellan olika konstarter. Vissa tar en evig tid, andra går på ett ögonblick. Men även snabbt fotande kan innebära en lång väntan på det rätta ögonblicket när allt stämmer: motiv, komposition, ljus, stämning.

3. För att fortsätta på det konstnärliga spåret... Skriver förutom sedvanlig poesi och prosa även i den lite udda genren: psalmer. Vill förresten mycket gärna ha kontakt med tonsättare...

4. Har förutom svenska även lärt mig engelska, franska, tyska, koinégrekiska, hebreiska, finska, och aningen ryska. Dessutom har en stor portion kyrklatin nötts in. Vill lära mig spanska och italienska (förstår lite via franskan).

5. Jag älskar finsk saltlakrits! Deras sötlakrits går också bra (den är klart bäst i genren - mjuk, saftig och smakrik). Men saltlakritsen är ändå godast... Samt fin choklad med hög kakaohalt - gärna 80%. Mmmmmm.....

6. Skulle med stor sannolikhet ha blivit präst ifall jag inte hade blivit katolik.... Överrumplades av kallelsen redan när jag var 14 år. Trots en uppväxt som var närmast hermetiskt religionsfri.

7. Trivs bäst i en lantlig miljö, men nära stan.... Dröm: avskilt trähus beläget mitt i vacker orörd natur, gärna med djur i närheten (åtminstone katter!), med typ en kvarts cykelväg till centrum, kyrka och alla andra förnödenheter.


Jag utmanar:

1. Alde
2. Emanuel
3. Iskra
4. Joel
5. Kyrksyster
6. Monica
7. Z


(Foto: ja, det är en ekorre som rusar snabbt ner för en tall.... Tänkte först radera bilden, men tyckte att den var lite kul ändå eftersom den ser ut att vara konstnärligt photoshopad, med impressionistfilter eller blur eller så... Men det är den alltså inte. Helt obearbetad. Och man ser ju faktiskt att det är en ekorre...)

Read more...

måndag 20 oktober 2008

Teologdag, del II

Alumndagen i fredags fortsatte för min del sedan med en föreläsning av Magnus Lundberg om Nahuaindianer och präster i Mexiko på 1600-talet. På flera sätt var situationen inte så otroligt annorlunda då jämfört med nu...

Lekfolket klagade på prästerna i ungefär samma mån - om inte mer. De skötte inte sitt uppdrag, var vresiga, okyska, kunde inte folkspråket tillräckligt väl, predikade inte, tog betalt för vissa sakrament (vigsel, begravning), lämnade folk att dö utan sakramenten, lät sina grisar böka fritt i byn, etc, etc. Om jag minns rätt finns det 10.000 sådana anmälningar bevarade.

Och prästerna svarade med att framhålla sina meriter. Där ingick dock till skillnad från nu även ärvda meriter - "CV:n" kunde innehålla information om släktingars förträfflighet, egenskaper som man kunde anse sig ha ärvt... :-) Där fanns också upp till 500 sidors vittnesmål från folk som stödde prästen.

På den tiden behövde man inte ens ha läst teologi för att bli präst eller biskop - det räckte att man hade läst kanonisk rätt... Vilket väl säger en hel del....

Lyssnade sedan på Cecilia Wejryd som berättade om handlingskraftiga kvinnor under 1800-1900-talet. Om hur de fann lösningar att hantera den rådande underordningen under mannen, prästen och kungen. Och beredde mark inte minst kyrkligt för kvinnor.

Hushållet var i centrum - och kvinnor kunde vara hushållsföreståndare, väljas in i sockenstämman, övervaka kyrkotukten. En påhittad etymologi är betecknande: "hustru - den som är trogen sitt hus"... :-)

Märkbart är hur kvinnor avancerade genom att successivt överta de uppgifter som männen övergav.

En gräns fanns mellan det privata/offentliga - kvinnor fick det då att se ut som att det de gjorde inte var offentligt, fast det i högsta grad var det.

Man agerade i grupp: "en ensam björkkvist kan inte sopa - men i gemenskap blir den en bra kvast".

Man legitimerade det från annat håll - t.ex. genom att skaffa en Fil. Dr. och agera in i kyrkan.

Man accepterade till en början särartstänkandet - att "kvinnor och män är olika" (kvinnor fick praktiska uppgifter, män intellektuella sådana).

Detta ändrades med liberalteologins inträde när kvinnan sågs som myndig, fullvärdig medlem i kyrkan.

Lyssnade sen på Brian Palmer som talade om andlighet som paus i livsstressen. Det påminde om tågresan nyligen... Teknikstressen.

Vägen går från överflöd av teknik till avskilt rum i naturen. Från pliktuppfyllande tll passivt mottagande, vila.

T.o.m. gudstjänsten kan vara en tyngande plikt. (Jfr. den katolska mässplikten!)

Han beskrev svenska kyrkan som att "en storlek ska passa alla" - finns ingen plats för personliga val. (Och att det är konstigt med regler som ska gälla alla - möjligen var det ett citat av någon i en undersökning han gjort.) Jag tycker att det mer låter som en beskrivning av katolska kyrkan....

Sist lyssnade jag på Maria Essunger, som talade om "Konstens kreativa tystnad". Eller snarare försökte lyssna, men hon pratade så pass fort, i en jämn ström utan uppehåll, att det inte gick att ta in så mycket efter en hel dags föreläsningar, trots att det var inressant. Synd att hennes punkt inte låg tidigare på dagen....

Read more...

Katolska präster, celibatet och kyrkoreform

Fr. Rich Hasselbach, en vän i USA, som lämnat prästämbetet men sedan återupptagit det i viss mån (numera som gift), berättar i en artikel om vad som fick honom att ta det steget. Det följande är några utdrag.

Välkomna att kommentera - gärna på engelska, så kan ni få svar från honom själv (om han hinner). Har bett honom titta in här.

****

"I recall my own experience as a young man studying theology. When I got to the major seminary, I wanted to grow spiritually and challenge myself. I turned to a gifted young priest on the faculty for spiritual direction. He was a dynamic preacher and brilliant theologian—what better guide into the depths of my soul? Full of hope, I went to my director's room for our first session. He welcomed me, closed the door and locked it, then gave me what seemed an inordinately long hug. He poured me a drink, we spoke about banalities for about twenty minutes, and when it was time to leave, I got another hug. It lasted twenty minutes. I timed it. Well, I thought, he's affectionate; I should be more open. Still…

/.../

While estimates vary about the percentage of gay priests, I would venture to guess that among the clergy under the age of sixty it is well in excess of 50 percent. The church condemns the homosexual lifestyle; at the same time it turns a blind eye on rampant clerical homosexuality as long as the relationships don't become embarrassing. Gay priests find it much easier to develop intimate relationships—often with other gay priests. They ease their loneliness, travel with their "friends," and resolve their sexual issues in a way that seems to work for their own conscience and for the people they serve. Many gay priests are good ministers precisely because they find it easier to live a humanely intimate personal life. No eyebrows are raised when Father goes off on a vacation with another man, at least not in the days before the recent scandals. The ministerial success of many talented gay priests suggests the importance of integrating sexuality into the lives of priests, and of finding ways to reconcile the deepest human needs of priests with the pastoral needs of the church. But the church cannot afford to have an exclusively or even predominantly homosexualized clergy—it is too narrow, divisive, and inbred.

I loved being a priest, but I couldn't live with the loneliness and remain spiritually and humanly alive. In the long run, the lack of intimacy would have embittered and destroyed me. Once I came to this realization, it still took me years to find the courage to leave. In the way stood the church, which stigmatizes resigned priests, and an Irish Catholic mother who was crushed by the thought that her son would be a "defector." The church lost an effective minister and I lost the dream I had been pursuing for the best years of my life. While following that dream, I passed up the opportunity to develop a loving relationship with a special woman while still a young man, and missed the chance to have my own children and watch them grow up. What I received in return was a deep understanding and love of the gospel that the church serves, and for this I remain profoundly grateful.

American Catholics deserve real reform. Ending the clubby, secretive, clerical culture would be a good first step. The church should begin to let the laity lead—and listen to the grassroots wisdom of the faithful in the most diverse organization in the world. A less clerical church would be an institution that speaks openly about its problems, embraces the many valid paths to genuine spiritual life, and expects priests and bishops to be spiritual leaders who are accountable to the faithful they serve."

Och det gäller inte bara amerikanska katoliker.... Läs hela artikeln här.

Read more...

söndag 19 oktober 2008

Teologdag, del I

Var på en teologdag i fredags - späckad av föreläsningar (man fick välja mellan ett brett utbud under dagen, och ibland var det mycket svårt att välja). Dagen innehöll också möten med tidigare studenter, forskare och lärare. Kul och ganska ny tradition (förra året var jag med första gången) - hoppas det återkommer även framöver!

Trevligt också att få små "alumnprylar" som praktiska minnen. Ett litet USB-minne kommer väl till pass för att försöka spara dokument ur dinosauriedatorn så småningom. Och så vann jag en resenecessär i en tävling....alldeles lagom till nästa resa denna kringflängande vecka...

Dessutom verkar det som om jag utan att veta om det har skaffat mig poäng så det räcker till en Teologie Magister (det gick inte att ta ut på min tid utan är alldeles nytt för i år, så jag kompletterade teologin med en Fil. Mag. istället). Värt att undersöka om det kanske går att pussla ihop de nuvarande poängen och uppsatserna i en ny kombination och tillgodräkna sig en del kurser....och få ut en till examen. Väldigt frestande för övrigt, sedan länge, att söka till forskarutbildningen.... Får väl sätta mig på händerna för att inte skicka in en ansökan...

Här några små axplock av det bästa ur föredragen under dagen:

Morgonen inleddes väldigt magstarkt med en föreläsning av Mattias Gardell om tortyrens historia... Gruvligt inte minst om tidiga kristna inställningar, och sanningen om Guantanamo - bakom hemligstämplarna...

Han ställde frågan ifall det finns situationer där tortyr är rätt.

T.ex. om någon har gömt en bomb i en storstad och civilbefolkningen är utsatt för fara, och personen vägrar avslöja var den tickande bomben finns. Ja, vad säger ni....? Är det rätt då?

Den brännande frågan rakt igenom föreläsningen var ifall tortyr verkligen ger det önskvärda reslultatet - kunskap om sanningen/vad som egentligen hänt. För det är enkelt att problematisera det: vissa är beredda att utstå vad som helst utan att yppa ett ord, andra drar sig inte för att ljuga och sätta dit oskyldiga för att undkomma plågorna så snart som möjligt.

Lyssnade sen på ett föredrag av Jörgen Magnusson om Judasevangeliet. Har sett en BBC-dokumentär om det - som han kommenterade. Tydligen har de förvrängt fakta i den...

Det verkar vara delvis skrivet som en drift med Peterskyrkan: "Man kan inte så på en klippa om man vill ha frukt" (Petrus=klippan). Det sägs också att det egentligen är Judas som vi (som tillhör denna kyrka) ber till, inte Gud. Eftersom vi har kvar offret (i form av eukaristins sakrament), etc.

Det var intressant att höra om en del troliga felöversättningar som även påverkar NT.

I bönen Fader Vår på stället där det står "förlåt oss våra skulder" är ett troligare alternativ "avskriv våra skulder" - mycket annat som Jesus säger visar på friåret då skulder avskrevs. Ordet för förråda i samband med Judas bör kanske inte översättas så, utan snarare som "överlämna, anförtro, tradera" - så översätts det överallt annars i NT.

Han tog även upp lite intressanta detaljer om Maria Magdalenas evangelium och andra skrifter - vilket jag återkommer till vid ett annat tillfälle.

Hmmm.... För att inte göra detta till ett för långt inlägg så fortsätter jag med glimtar ur övriga föreläsningar imorgon istället....

Välkomna att kommentera allt detta!

Read more...

5 dagar kvar...

Du som inte har röstat i den lilla enkäten här intill än - gör gärna det!

För jag tycker att det vore intressant att veta vad ni som brukar titta in här tycker. Och därigenom kan ni också influera bloggens inriktning framöver....

Vill ni se fler heta inlägg, mer balkongbloggande, kattbloggande, andliga inlägg, personliga reflektioner, eller delta i fler diskussioner om olika frågor?

Det går att välja fler än ett alternativ.

Sånt som inte kom med i listan kan nämnas i kommentarerna här.

Read more...

lördag 18 oktober 2008

Amerikansk valhumor

Det börjar närma sig nu, "over there".... Men jag måste erkänna att jag inte har lyckas uppbåda ett så stort intresse för valet som jag borde - för det här berör ju på sätt och vis hela världen - vem som styr över en sådan jättenation, och som agerar på gott och ont även i övriga världen....

Ett tag tyckte jag att Obama verkade vara en välbehövlig frisk fläkt - men sen fick jag höra om en del åsikter han har som jag absolut inte delar. Och Palin och de flesta övriga vet jag väldigt lite om. Hon har väl för övrigt ingen chans längre?

Jag passar alltså i valspurten, och ber helt enkelt att den för världen bästa kandidaten må vinna....

Fick just ett exempel på (katolsk?) valhumor som jag tänkte dela med mig av:

***

Sarah Palin was invited to meet with the Pope while he was vacationing near Venice.

The liberal press reluctantly watches the semi-private audience, planning to give minimal coverage, if any.

The Pope asks Governor Palin to join him on a Gondola ride through the canals of Venice.

They're admiring the sights and agreeing on moral issues when, all of a sudden, the Pope's hat (zucchetto) blows off his head and out into the water.

The gondolier starts to reach for the Pontiff's cap with his pole, but this move threatens to overturn the floating craft.

Sarah waves the tour guide off, saying, 'Wait, wait. I'll take care of this. Don't worry.'

She steps off the gondola onto the surface of the water and walks out to the Pope's hat, bends over and picks it up. She walks back across the water to the gondola and steps aboard.

She hands the hat to the Pope amid stunned silence.

The next morning the topic of conversation among Democrats in Congress, CBS News, NBC News, ABC News, CNN, the New York Times, Hollywood celebrities, and in France and Germany is: 'Palin Can't Swim.'

Read more...

Skåneresande

Den som reser har alltid något att berätta...

Nu över till de positiva aspekterna...

En del av det flyter ihop i en ganska suddig dimma, efter 3 respektive 4 timmars sömn nätterna innan avresorna. Var hur som helst i Skåne på snabbvisit med anledning av ett viktigt flyktingmöte. Tur att jag antecknade massor...

Redan på T-centralen började äventyret. Satte mig på en bänk i väntan på tåget. Bredvid stod en man i knallgul reflexväst. Efter ett par minuter började han konversera. Först frågade han om jag visste något om tågvagnarnas placering på plattformen (vilket jag inte gjorde) - sen övergick han plötsligt till att berätta att han och hans fru just varit i Tornedalen, likaså i Överkalix ortodoxa center - och jag nämnde att jag känner folk på båda platserna. Han frågade vad jag sysslar med - och när jag sa att jag bl.a. målar ikoner så tog han upp några ikonkort ur väskan. Och då sa jag att vi har ikoner i min församling - och naturligtvis kände han konstnären i fråga, en barndomsvän till honom, samt ett par gemensamma vänner i församlingen. Det visade sig att han jobbar på en av svenska kyrkans stiftsgårdar och att hans fru är kantor. Hon anlände för övrigt just då till spåret, och var minst sagt förvånad över hur vi kommit fram till så många gemensamma nämnare på så kort tid.

Tänkte på att det är som att kristna alltid hittar varann på något sätt, ofta på lite märkliga sätt. Med eller utan reflexväst.... :-)

Vid sidan av huvudmotivet för resan, flyktingmötet, hann jag bl.a. titta in i kyrkan i Helsingborg. Har tyvärr inga foton därifrån - men hittade en lite kul skylt nära lokalen där mötet hölls, med biskopens två "vapen" - kräklan förstås, och lite otippat...ett stort ölglas....

Träffade därefter bloggvännen Z - jättetrevligt - det får vi göra om! Eftersom du sammanfattade den fashionabla fikastunden bra så hänvisar jag till det du skrev... Minnesbild finns nu högst upp! (Det var svårt att klämma in den här mitt emellan de befintliga bilderna.) Förresten - juste va, att de har ett slags treenighetssymbol alldeles utanför Knutpunkten (stationen)... Och inte bara Omega 3-försäljare inuti... :-)

Var också med på mässa hos karmelitsystrarna på Teresas festdag (se bild från kapellet)... Där blev det sedan flera fina återseenden.

Synd bara att tiden var så kort... Minst fem personer till hade jag velat träffa i Skåne... Men en annan gång...

Kan passa på att rekommendera "Rum & Frukost" hos Kerstin och Hans Ingemansson för den som vill bo lugnt 75 meter från ett Skånekloster. Det är inte överallt man blir så vänligt och personligt bemött. Och inte alla gästhem har kanonkulor från 1600-talet att visa upp. Inte heller brukar man få med sig ett blomskott som minne i vanliga fall... Detta är något alldeles extra! (Hoppas ni får många gäster genom reklamen här....!) En söt kattunge höll förresten till på gården....

Vädret var annars ganska höstruskigt - höll på att blåsa bort i Hbg - och regna in i Rydebäck. Det blev alltså ingen avslutande promenad till havet, vilket jag hade hoppats....

Read more...

fredag 17 oktober 2008

Överlämnandet av diakonpetitionen - så gick det...

Det var alltså den 15:e oktober som det följande skedde. Tydligen kom petitionen ända fram till sist - direkt till påven... Och det var väl ändå huvudsaken....

***

ROME, Italy - Yesterday, at 6:00 o'clock, the Italian police stopped representatives of Catholic organizations from around the world as they walked into St. Peter's Square to deliver a petition calling for the restoration of women's ordination to the diaconate. The group was holding a banner saying "Ordain Catholic Women" and handing out educational materials. A total of thirteen members of the Italian and Vatican police gathered to question the eleven representatives. After taking their materials, the Italian police demanded their passports and called the Vatican police, who sent their chief. According to a member of the Italian police, this was the first time in 15 years the chief came to question demonstrators. He did not allow them to deliver the petition to the Portone di Bronzo but said he would deliver it to the pope himself. Earlier in the day, the group brought the same banner and materials into the Square without getting stopped by the police. The representatives are in Rome during the Synod of Bishops on the Bible, calling for the full and equal participation of women in the Roman Catholic Church, including ordination as deacons, priests and bishops.

"Our peaceful action did not merit the extreme reaction of the police-sending the chief down to interrogate us while seizing our passports," stated Aisha Taylor, executive director of the Women's Ordination Conference. "However, I was not surprised. Time and again, when it comes to women's role in the Church, the Vatican overreacts and demonstrates just how fearful they are about the growing support for women's ordination."

Läs mer här.

Read more...

Spridda sluttankar

Nådde slutet av Maria Küchens bok för några dar sen.

"Med en ung präst, en kvinna, diskuterar jag kvinnoprästmotstånd som teologiskt begripligt, abortmotstånd som begripligt, hon kallar det "fascism" att vägra att ens försöka förstå sin motståndare och sätter fingret på det komplexa med alla dessa svåra frågor som så ofta lockar till enkla pseudosvar."

Så sant....

Hon tar också upp skilda referensramar som gör att man går olika vägar. Barn till kristna föräldrar går en annan väg, och tvärtom.

Och hon skriver om revolutionen som aldrig kommer att tv-sändas:

"Den som tror att massmedia kan användas för att snabbt och effektivt förändra världen eller förmedla ömtåliga kärnbudskap ska kanske tänka om."

Jag funderar på om detta gäller även bloggosfären. Den tycks betydligt mer lämpad till detta än snabbare medier som tv, radio och dagstidningar.

Bloggtempot är trots allt långsammare. Det går att fokusera på en fråga i taget. Och även sånt som är skrivet för en tid sen kan tas upp igen. Och det finns långsamma ämnen per se - som smälter stilla likt stora karameller i munnen... Ibland med en högst oväntad smak under yskiktet.

Roligt blir det när hon tar upp den "helige mannen" - gurun:

"Den upphöjde mannen som måste skyddas från störande livsmoment i form av skrikande ungar för att se Ljuset... Han finns inte mer."

Men det finns hockeyfruar och rockmusikerfruar som får passa upp sina män. Och det finns katolska präster som inte kan koka ett ägg.

"En man, så tolkar jag evangeliet, tjänar sin Gud bättre genom pappaledighet än genom att prioritera karriären framför barnen."

Förutsatt att hans fru får in tillräckligt med pengar förstås. Kvinnor får ju fortfarande inte samma lön för samma arbete. Men om fler pappor var lediga och samtidigt protesterade mot det orimliga i detta så skulle nog problemet åtgärdas till sist.

Lite tveksam blir jag till rimligheten i hennes slutönskan:

"Visa mig hur man växer utan att nödvändigtvis lida. Jag vill inte lida. Jag vill ha kul. Jag vill att andens frukter får mogna i sol."

Finns det växt utan något som helst mått av lidande?

Karin Boye skrev i sin kända dikt: "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?"

***

Samtliga inlägg om boken finns här.

Read more...

Bibelblogg - Gud och pengar

Veckans bibelblogg.... Fundera gärna på vad som "tillhör Gud" och vad som "tillhör kejsaren" i vår tid... Inte helt solklart. Särskilt inte när man ser hur vissa kyrkor håvar in så mycket pengar som de bara förmår.

***

Matt 22:15-21


Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?" Jesus märkte deras onda avsikt och sade: "Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med." De räckte honom en denar, och han frågade: "Vems bild och namn är det här?" -"Kejsarens", svarade de. Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."

***

Detta är ett bibelbloggsinlägg.

Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.

Read more...

torsdag 16 oktober 2008

Statistisk saltnypa

Lite förvånande är artikeln, minst sagt.

Enligt den undersökning den refererar skulle sammanlagt 63% av de praktiserande katolikerna vara positiva till partnerskap (38%) eller samkönade äktenskap (25%).

Tvärs emot katolska kyrkans officiella lära alltså.

Men kanske inte så konstigt ändå. USA är ändå USA. Skulle man göra undersökningen världsvid bland praktiserande katoliker så skulle Afrika och Latinamerika garanterat dra ner siffrorna.

Liknande undersökningar har gjorts om kvinnliga präster och det obligatoriska prästcelibatet - resultatet är då än högre procentsatser för förändring av status quo - även i länder där man inte skulle tro det.

Är detta ett utslag av sensus fidelii så lär det inte spela någon direkt roll vad kyrkan lär ut. Om folket tror något annat i sina hjärtan så är det det som blir avgörande i praktiken till syvende och sist, och som kanske på sikt leder till officiell förändring, eller åtminstone till särskilda undantag från reglerna.

För hur otidsenlig kyrkan än kan tyckas vara, så kan hon inte simma mot strömmen på precis alla fronter alltid om några passagerare till slut ska finnas kvar ombord. Det får inte bli ett motströmssimmande bara för sakens skull (enligt tron att allt samhälllet är positivt till måste kyrkan vara negativ till). Man får betänka noga vad man simmar emot - och urskilja det utifrån varje tids ökade vetenskapliga insikter, och på andligt sätt förstås.

Är det Guds eller människors vilja man ytterst riktar udden emot? Inte alltid självklart. Det kan ibland visa sig att man brottas med Gud snarare än med världen.

Samtidigt, bör det tilläggas, så får man ta såna här undersökningar med en viss nypa salt. Har inte satt mig in i hur väl underbyggd just denna är, eller om resultatet ens är statistiskt säkerställt. Men intressant är det hur som helst.

Read more...

Tystnadens illusion - plågsamt resande med SJ

Åkte tåg till Skåne (och tillbaka) under en stor del av de senaste dagarna.... En lång resa...

Passade på att välja en "tyst avdelning" för att hinna läsa en tjock bok som jag lovat recensera. En sådan vagn innebär att det ska vara mobilfritt (helt avstängda mobiler), och endast dämpade samtal. Vad skönt - tänkte jag, och såg fram emot många timmars god läsning....

Kom bara 30 sidor in i boken - på sammanlagt 12 timmars resa.

För inte var det mobilfritt precis. Det sms:ades friskt, med åtföljande truddelutter. Och några gånger ringde det, och en tjej som inte ens visste om att hon satt i en tyst vagn pratade på. (Informerar inte SJ om vad det är för specialvagn när de säljer biljetter till den?) Själv hade jag bara sovit ett par timmar natten innan och var för trött för att börja leka tystnadspolis igen, vilket en nitisk kvinna, och till slut även jag, gjorde under nerresan eftersom det aldrig blev tyst i vagnen.

För in kom personer som satte sig och talade högt. Och som spelade hög musik i mp3-spelare, och DVD-spelare med skärm, och laptops. Ett ständigt dunka-dunka hördes i olika takt från alla håll genom hörlurarna, ackompanjerat av ett hårt knattrande på datorerna. (Det var likadant både på ner- och uppresan, så det tycks vara så här jämt.) De flesta av ljudmakarna satte sig bredvid och mitt emot mig - jag satt där det fanns fyra platser - och hela tiden var där några som störde.

In kom bl.a. en kille med stora hörlurar, slog sig ner bredvid mig, och skulle just sätta på musik - när jag bad honom låta bli...eftersom en annan hög-musik-spelare som satt där och bjöd vagnen på sin musik ett bra tag precis hade gått iväg. Killen som kom in hade flytt från en vagn med 22 vilda danska ungdomar...

Dessutom kom det in en parfymfabrik i gestalt av en tjej som måste ha hällt över sig en hel flaska av en särskilt kväljande sort - samt en rökfabrik i form av hennes pojkvän (som gick ut och rökte vid stationerna eftersom tåget var rökfritt - och som sen spred stanken i hela den lilla vagnen). De pratade dessutom hela tiden, och han var den värsta av musik-dataknattrarna. När hennes parfymångor fick mig att nysa hyschade hon åt mig...

En kvinna steg på tåget 40 minuter innan ankomst till slutdestinationen och rumstrerade om hela vagnen så att allt passade henne. Jag fick flytta min väska så att hon skulle kunna bre ut sig över både sin och min plats - och hon satt sen och gymnastiserade och sparkade mig på benen hela tiden. Hon rev också av soppåsen till hälften så att den hängde bara på min sida. Hon var också den som redan då hon satte sig läxade upp den mobilpratande tjejen (som för övrigt satt med skrällande hårdrocks-DVD hela resan), men själv knappade hon rastlöst på både mobil och laptop. För säkerhets skull hade hon med sig en deckare också, som hon öppnade några gånger men snabbt la ner igen för att ta fram sina elektroniska förströelser. Flera minuter innan tåget ens hade stannat trängde hon sig våldsamt förbi för att komma av en sekund före mig.

Jag funderade mer än en gång på hur det är fatt med världen... För några år sen när man åkte tåg såg man knappt en enda laptop på hela tåget. Möjligen hade någon en freestyle med sig, och en och annan pratade någon enstaka gång i mobilen. De flesta läste, sov, eller talade lågmält med varandra. Det var fridfullt att åka tåg.

Nu är där ett fullkomligt hav av elektronik i varje vagn. Ett blått sken stiger från så gott som varje säte. Och överallt ringer det och plingar och smattrar och väsnas, och folk ropar ut detaljer om sina privatliv i mobilerna, ofta blir det långa samtal, med allt hesare och knarrigare röster. Inte kul att hamna framför en sådan...

Hur mår egentligen människor som inte kan låta bli att vara hyperaktivt sysselsatta vaje sekund? Som ständigt måste ha något att fingra på, och ha ljud i öronen, och skärmar framför ögonen hela tiden - även på en tågresa.

Inte ens i den lilla tysta avdelningen - som bara utgör 16 futtiga platser av många hundra på hela tåget - får det uppenbarligen vara lugn och ro. Så ironiskt då att kalla det för "tyst" avdelning. Falsk marknadsföring....

SJ - snälla - nu är det verkligen hög tid: inför en HELT elektronikfri vagn!

Låt enbart dem sitta där som aktivt har valt det.

Och placera den längst bak i tåget så att det inte går en massa folk igenom vagnen hela tiden på väg till eller från bistron, högljutt talandes i mobil....

Det behövs tystnadsreservat som lever upp till namnet, inte minst under långresor.... Annars återstår bara att välja flyget - som ironiskt nog är billigare än det så kallade "miljövänliga" tåget. Frånsett ljudmiljön då....

Och något drastiskt skulle för övrigt rent allmänt behöva göras åt den accelererande teknikhysterin innan den stressar sönder hela mänskligheten...

Read more...

onsdag 15 oktober 2008

Stora Teresa - och andra "Teresor"


Stor brukar hon kallas i syfte att skilja henne från "lilla" Thérèse (av Lisieux).

Men båda måste nog räknas som minst lika stora andligt sett.

Teresa av Avila, som firas idag, reformerade på 1500-talet tillsammans med Johannes av Korset karmelitorden.

Lilla Thérèse reformerade med början på 1800-talet en kyrka som fått fel fokus på flera sätt.... Det klingade ända in i Andra Vatikankonciliet.

Båda Teresorna är numera kyrkolärare. Två av endast tre kvinnor hittills...?

Edith Stein influerades till att bli kristen genom att läsa Stora Teresas skrifter och valde sitt klosternamn i hennes efterföljd. Om jag minns det rätt så är hon nu en av Europas tre kvinnliga skyddspatroner.

Moder Teresa av Calcutta valde sitt namn efter lilla Thérèse. Och blir väl snart helgonförklarad, ifall hon inte redan är det?

I varje tid behövs det nya "Teresor" som pekar på vad som behöver göras.... Som visar det så väl i skrift som i praktiken...

Read more...

tisdag 14 oktober 2008

Ondskans systemfel

Några tankar ur Maria Küchens bok igen....

Denna gång om ondskan.

En religion som går ut på att smärta är något som i princip kan väljas bort, att Gud är en skön mysfaktor i den sociala jesusklubben, att det mesta är fint bara vi vill det och bejakar livet - en sådan religion, hur snäll, oskyldig och rentav föredömlig den än kan verka, ligger nära fascistoida teologier som förklarar det onda som helt oförskyllt drabbar människor som Guds straff.

Ja - detta är väldigt viktigt!

Ondskan är farlig först när den blir smart, när den får starka snygga muskler så att den kan slå, när den förvandlas från kaos till ordning.

Så uppstod nazismen och andra mörkrets ideologier.

/.../ parallellerna är starkare än vi vill medge mellan folkmord långt borta och helt vanlig svensk mobbning.

Våld är inte en fråga om hat utan om lust, om lusten i att spela Gud när man har bemäktigat sig en människa.

De två sista citaten härrör från fotografen Jens Assur. Mitt i prick!

Read more...

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP