Ytterligare ett "enskilt fall"

Fick ett brev till om hur utförsäkringen drabbar...

***

"Jag var utförsäkrad under tre månader 2010.05.18 - 2010.08.18. Jag har diagnos bipolär sjukdom och ADD och har varit sjukskriven sedan december 2007. Jag har även två små barn. I mitt läkarutlåtande som Fk krävde inför utförsäkringen stod det: "Vad gäller pats arbetsförmåga är den helt nedsatt och UT bedömer att pat inte har förmågan att hantera något jobb". Och vidare: "Pat har återkommande suicidala tankar och planer och den enda skyddande faktorn är barnen. Det finns risk för att pats tillstånd kan försämras och resulterar i suicidal handling om pat blir kallad/tvingad till Arbetsförmedlingen eller till någon form av arbetsträning eller rehabilitering just nu. Vi har redan planerat insatser härifrån vilka pat även bedömer som jobbiga och stressiga (...)".

Trots detta och trots att min psykiatriska mottagning avrådde från utförsäkring så menade man på Försäkringskassan att det inte fanns något alternativ, att mina dagar hade tagit slut och huruvida jag var sjuk eller inte var inte relevant. Så länge jag inte var stadigvarande inlagd på psykiatrisk avdelning så ansågs jag kapabel att klara en utförsäkring. Jag hade ju två barn att ta hand om så att vara inlagd var inte ett alternativ, annars hade det inte varit svårt att bli det med tanke på hur pass sjuk jag var. Under de tre månaderna så fick jag en halverad ersättning från ca 10 000 kr/mån till ca 5 000 kr/mån. Vid det fruktansvärt jobbiga överlämningsmötet på Arbetsförmedlingen fanns förtryckt information om hur jag skulle gå till väga för att söka socialbidrag. Jag hade svår panikångest under hela det mötet och bröt till slut ihop. 

På Arbetsförmedlingen insåg man tidigt att det inte gick att ställa några krav på mig, jag var så sjuk och mådde så pass dåligt av utförsäkringen att jag inte ens kunde komma på alla de möten som bokades. Möten som egentligen bara handlade om att skriva under en närvarolista. Närvarolistan, som skulle visa att jag varit närvarande alla veckans dagar i arbetlivsintroduktionen fick jag då istället hemskickad för underskrift, redan ikryssad av handläggaren. Det räckte tydligen med att vara närvarande hemma. De tre månaderna gick, men när det började närma sig slutet så var jag tvungen att lösa det här med återförsäkring. Nu låg det till största del på mig eftersom ingen riktigt visste hur det gick till. Jag mådde fruktansvärt dåligt och hade enorm ångest över den osäkra situationen och huruvida jag skulle klara min ekonomi framöver och osäkerheten kring om jag skulle bli återförsäkrad eller inte. Ingen visste heller om det fanns en risk att det skulle bli ett glapp mellan Arbetsförmedlingen och återförsäkringen och att jag då skulle riskera att få min SGI nollad. Bara den oron och stressen höll på att äta mig helt och hållet. Trots det var jag tvungen att ringa runt och bli runtslussad mellan sjukvård, Försäkringskassa och Arbetsförmedling. 

Efter ett tag stod det klart att jag skulle få vänta ytterligare en månad med att bli återförsäkrad (och således leva en månad till med halverad ersättning) p.g.a. att min handläggare på Arbetsförmedlingen var på semester och inte kunde ordna ett avslutningsmöte. Istället slussade han över mig i s.k. Fördjupad kartläggning, som det så fint hette. Men i det skulle jag inte heller ha några krav på mig. Jag gav mig inte och krävde att det löstes på annat sätt och efter lite påtryckning så gick det plötsligt att lösa i alla fall, trots att han var på semester. Så efter tre månader så blev jag återförsäkrad men det tog ju ca en månad för Försäkringskassan att fatta det beslutet, en månad som jag fick klara helt utan ersättning, den fick jag i efterhand. I den sammanfattande dokumentationen från Arbetsförmedlingen (efter deltagande i arbetslivsintroduktionen) skrev man: "XX har inte varit på några aktiviteter p.g.a att hon inte har haft ork att diskutera sådana frågor." Därefter en utläggning om mitt dåliga mående och avslutande: "Sålunda något tal om aktiviteter har inte kunnat komma upp på dagordningen". 

Tre månader med halverad ersättning, mängder av pappersexercis vilken jag var tvungen att få hjälp med att sortera, försämrat mående, rädsla och oro för den egna ekonomin, en gnagande osäkerhet, och en svår känsla av att vara rättslös och ha blivit kränkt. Och nu när jag är återförsäkrad känns det som att det är på nåder, att mina dagar är räknade. Jag är så fruktansvärt rädd och stressad över att åter bli utförsäkrad eller pressad att påbörja något som jag inte är frisk nog att hantera. Utförsäkringen och Försäkringskassans förändrade attityd har försvårat mitt tillfrisknande avsevärt och jag lever med en ständig rädsla över att min ekonomiska trygghet kan ryckas undan vilken dag som helst."