Är medmänsklighet partipolitiskt?
Jag tänker mig snarare att medmänsklighet är (eller åtminstone borde vara) en självklar och central inställning som spänner över blockgränserna, och inte minst bland kristna; att man bryr sig om sina medmänniskor, och särskilt alla som inte har det så lätt och därför behöver hjälp och stöd av samhället på olika sätt.
I artikel efter artikel kan vi märkligt nog läsa om hur påskuppropet målas in i ett vänsterhörn av arga högeranhängare. Trots att vi redan från starten, och under hela resans gång, tydligt har markerat att vi inte tar partipolitisk eller blockpolitisk ställning åt endera hållet. Vi gör detta av en enda anledning: för att våra sjuka medmänniskor inte ska fara så vansinnigt illa som de gör nu av de nya reglerna.
Varför målas det inte upp som specifikt "vänsterpolitiskt" när man bryr sig om andra utsatta: asylsökande flyktingar som riskerar tortyr om de sänds tillbaka till de länder de har flytt ifrån, papperslösa, apatiska barn, fattiggjorda barn, hemlösa, funktionshindrade, etc, etc.?
Varför blir det plötsligt knallrödskynke-vänsterinriktat - i vissas ögon - att vara alldeles vanligt medmänsklig, när det denna gång råkar handla om ytterst utsatta utförsäkrade sjuka? På ett sätt är det närmast komiskt, men samtidigt ändå mest tragiskt att det kan tolkas så snedvridet.
För mig som medmänniska (och kristen) är det självklart att stå upp för de utsatta, vilken grupp det än handlar om, när regelverk drabbar människor på ett omänskligt sätt. Det finns inget alternativ helt enkelt.
Ser man på vad kritiker som Helena Rivière, Roland Poirier Martinsson, Hans Wallmark, Gunnar Axén och den ansvarige ministern Ulf Kristersson (numera) skriver om utförsäkringarna, så inställer sig oundvikligen frågan vad de har för en människosyn egentligen. Bryr sig högerpolitiska sympatisörer bara om att subventionera friska heltidsarbetande, och dem som redan är miljonärer eller miljardärer?
Då samtliga dessa påskuppropsmotståndare väl tillhör samma nymoderata parti, så tycker man sig snarare ana en partipolitisk agenda i deras missriktade kritik. De ser uppenbarligen som sin främsta uppgift att till varje pris, också om de måste fara med bulldozer över krossade medmänniskors liv, ja, bokstavligen även över lik, försvara den helvetesmaskin som de bär det största konstruktionsansvaret för? Övriga allianspartier, och främst bland dessa, kristdemokraterna, hörs allt oftare i debatten med kritik mot hur hårt regelverket drabbar, och med krav på snabba förändringar.
För dem som tycker att pengar är viktigare än människoliv (de finns ju också), och som värnar om ekonomin mer än på kortsiktig näslängd, borde det trots allt vara av intresse att se vilken katastrof man skapar långsiktigt genom att ställa allt fler utanför samhällsgemenskapen. Det kommer att kosta mycket mer krasst ekonomiskt än det skulle ha kostat att från början låta dem få det stöd de har behov av. Det kostar framför allt i form av mänskligt lidande både för de drabbade själva och för deras anhöriga. Människovärdet borde massivt överstiga det ekonomiska värdet av en människas insatser på arbetsmarknaden...
Inser kanske inte de högersympatisörer som målar in påskuppropet, och andra initiativ i samma riktning, i vänsterfacket, att de själva därmed framstår som motsatsen till vad de kritiserar? Ger man alltså vänsteranhängarna ensamrätten till frågor om medmänsklighet och solidaritet - ja, var hamnar man då själv?
Inlägg
19 kommentarer:
Precis så har jag också tänkt!! Att hur kan de peka finger åt uppropet som står för empati, medmänsklighet och rättvisa?
Som du skriver har vi ju från början högt,klart och tydligt klargjort att vi är helt fristående vad gäller både politik och religon, att det handlar om medmänsklighet och inget annat.
Hur kan de peka på oss och säga att vi är deras motsats? Kan ju ha sin grund i att vi kritiserar deras sjukförsäkringssystem och därför automatiskt blir deras lede fi.
Men jag har så svårt att förstå hur någon kan försvara systemet som det är nu. Visst vi kanskae inte ska ha tillbaka det gamla men finns det bara två sätt??
Varför kan man inte ta det bästa ur båda och göra ett tredje?
Hur kan man försvara det man gör idag med att: man gjorde faktiskt fel förut oxå?? För det är ju iaf vad jag hör. Att förr gick folk sjukskrivna utan grund och nu hamnar folk mellan stolarna och då tycker vissa att det första är värre?
Eftersom jag själv är både utförsäkrad, nollad, socilabidragstagande med risk att förlora mitt hus är jag väl inte helt objektiv men å andra sidan vet jag!
Jag vet att man kan hamna här även om man just nu är frisk och stark.
De förstår inte att de flesta av oss har varit som de - de vet inte att vem som helst av dom kan bli som vi!
De förstår inte att vi har varit fungerande individer med fungerande liv och att vi vill inget annat än tillbaka på banan igen! I morgon drabbas nya människor!
Jag är så glad för att du startat Påskuppropet och om jag bara kan så ska jag delta i uppropet och jag ska göra min röst hörd.
Det är ju tyvär det som hör till den här sakens natur, att de drabbade inte orkar, kan, vågar protestera och bråka. Över tiden har vi stukats av misstro, och jäkelskap och mattan som bara blir mer och mer trådsliten dras undan gång på gång.
Bidragen har blivit mindre och mindre och nu när vi tvingas leva på socialbidrag hotas vi att bli av med vårt ägande. För även om du slitit och jobbat i hela ditt liv och kämpat dej till eget hus och bil så har du inte längre rätt att äga när du blir sjuk?? Hör ni hur dumt det låter?? Att även om du kämpat och slitet och skaffat dig ägande och boende på ett ärligt sätt så förlorar du rätten till det om du blir sjuk!!
Hur går det ihop med det borgerliga tänkandet?? Att "staten" går in och tar det privatägda?? Fast javisst ja!!
Enligt Helena, bl.a., så händer ju inte det och om det gör det så gäller det ju bara enskilda fall!! Vi är nog ganska många enskilda fall nu.
Det är bråttom att få till en ändring nu!!
För min del måste den ske innan juli, för då hjälper inte socialen mej längre utan jag måste sälja huset.....
Tack än en gång för att du går i spetsen åt oss!!
Kort bara om ett par saker:
Ja, varför tror de att vi vill ha tillbaka det gamla systemet fullfjädrat, med alla dess brister? Det är jag bestämt emot. Naturligtvis.
Men det behövs faktiskt ett mellanting mellan sjukpenning och permanent sjukersättning (förtidspension), för att många svårt sjuka ska ha en chans att återhämta sig. Alternativt att sjukpenningen som den ser ut nu justeras. Tror jag återkommer till det i ett senare inlägg.
Sen är det viktigt att sjukförsäkringen inte är, och aldrig har varit, ett bidrag. Om man inte vill att många sjuka människor ska gå från en försäkring till bidrag - varför har man då gjort denna reform?
Om avsikten är att hjälpa till med rehabilitering och återgång i arbete, varför sätter man då in ett system som motverkar just detta?
Det är för mig obegripligt.
Ja, det gäller att skilja på ersättning och bidrag om man ska ge sig in i debatten :)
Jag tror inte att en frisk och arbetande, självförsörjande människa förstår eller ens tänker på skillnaden!
Men för den drabbade är det skillnad både i känsla, betydelse och trygghet./ Lippe
Och så några saker till :)
Hjälp med rehabilitering för återgång till arbete eller ett något så när fungerande liv ska inte ligga på FK:s ansvar. D
et ska väl iaf höra till sjukvården?? Vet att debatten om sjukförsäkringarna redan är stor och kanske man inte behöver mer att dra på i den debatten men jag känner att när inte sjukvården funkar så blir det ju hart när omöjligt!
Jag träffar sällan folk som tycker att de får bra och adekvat hjälp av sjukvården.
Min personliga erfarenhet är att jag fått kassvis med starka piller och rådet att försöka acceptera att jag aldrig kommer att fungera samtidigt som jag jagas av FK som vill att jag ska jobba och som inte godtar läkarnas intyg!
Nu har jag själv betalat för en op som jag tror kan hjälpa mej men som landstingets läkare inte ville skriva remiss på därför om det visade sig att jag blev bra skulle ju det betyda att han haft fel!!
Min syster har belånat sitt hus med 140.000:- för att betala min operation.
Om vi ska rehabilitering och hjälp till att återgå till egen försörjning måste vi ju ha en fungerande sjukvård oxå!!
Det finns mycket att joba med!
Lippe
Ja, sannerligen...
Jag har hört detsamma. Vård och rehabilitering fungerar inte som de borde i nuläget utan behöver få mycket större resurser! Det kan ju knappast ha hjälpt att införa en reform som ställer nya icke rent medicinska krav på läkarna, så att de inte hinner med patienterna ordentligt...
Och INNAN man gör stora förändringar i ett system, så som redan har gjorts, så borde man väl rimligtvis ha sett till att det finns resurser att ta hand om alla som kastas ut, på ett bättre sätt än innan? Finns inte det så är det ju klart som korvspad att det blir sämre för de flesta...
jag vill också föra in i denna debatt nu när vi har kommit in på vems ansvaret ska vara för att sköta rehabilitering. Jag vill gärna se en typ av arbetsgrupp för varje person eller fall där sjukvården med behandlande läkare och Fk samt arbetsgivaren tillsammans ska vara ansvariga. Och i de fall dr det inte går att åstadkomma någon rehab så ska patienten inte hamna i kläm eller bli utförsäkrad.
För de personer som föraktar all diskussion och protester angående de vansinniga regler som vår regering har skapat. Så vill jag säga att, NI MÅLAR IN ER I ETT HÖRN! För när ni tar bort köpkraften hos dessa människor så vill jag påstå med enkel matematik att marknaden kommer att gå ned i och med detta ju längre tiden går.
Du frågar vilken människosyn Gunnar Axén m fl har.
Jag följde innan valet hans kommentarer för att undersöka just det. Jag gav honom kommentarer för att se vad han svarade.
Såvitt jag kunde se grundas hans syn mycket på att han ser ned och föraktar de som inte tycker som han. Han verkar se dem som okunniga och inte värda ett vettigt svar.
Det bekymrar mig inte så mycket. Det är så att säga hans personliga problem. Vi kämpar naturligtvis alla med sådana tendenser.
Det som däremot bekymrar mig är att han med dessa tendenser har lyckats få så framträdande position i politiken.
Han har naturligtvis säkerligen charmerande drag som bidrar till detta. Men vad blir det av politiken om vi inte aktar oss för föraktet? Rör vi oss då inte mot fascism/nazism igen?
Politikerna behöver lära sig skillnaden på ärliga uppriktiga samtal och retorik ;)
Som det är nu tror jag att politikerna riskera väcka vrede hos människor som känner att dom inte får sin rätt. Det brinner och finns anarkistiska tendenser redan i sverige och med den stilen politikerna har tror jag det riskerar att bli värre.
Med en socialförsäkringsminister som stjäl från de fattiga (hans lägenhet som skulle enligt stadgar ha gått till fattig hemlös), en kulturminister som får hermann göring att framstå som en kulturens frontman och en utrikesminister som hotas av att ställas inför krigsrätt är det väl inte så konstigt att politiken ser ut som den gör?
Charlotte Therese, du säger:
"I artikel efter artikel kan vi märkligt nog läsa om hur påskuppropet målas in i ett vänsterhörn av arga högeranhängare."
Varför är du förvånad, när du har sagt så här:
"När alliansens, inklusive kd's, politik går rakt emot den kristna värdegrunden som tar parti för de mest utsatta, behövs det då ett nytt kristet parti åt vänsterhållet?
Jag skrev för en tid sen om hur högerpolitik och kristen tro tycks vara mycket svårförenliga. I alla fall så får jag inte alls ihop det."
En rätt intressant sak är siffror från stadsmissionen hur det ökat med utslagning och bostadslöshet
http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Hemloshet/
Att samhället blir allt råare och hårdare vill man tydligen inte se från politiskt håll, tycker många tidningsartiklar i DN exempelvis är rena propagandan och förnekelse att folk behandlas illa när politiken fokuserar på att laborera och försvåra för dom sjuka och fattigaste
Anonym,
Vill du citera mig så får du hålla dig lite bättre uppdaterad. Det där inlägget skrevs för snart ett år sen, och mitt politiska tänkande utvecklas hela tiden.
Det där med ett kristet parti åt vänster var en ytterst tillfällig idé som jag ville testa på bloggläsarna inför valet eftersom kd, som väl utifrån sitt namn borde ha varit ett kristet inriktat parti, har avlägsnat sig så långt bort från den kristna värdegrunden.
Jag tror fortfarande att det akut behövs ett nytt parti, men inte med kristna förtecken, och inte heller åt vänster (eller höger). Utan helt enkelt ett medmänskligt parti, i mitten, som gör vad de befintliga partierna borde göra men inte gör.
På Newsmill skriver jag om påskuppropets partipolitiska obundenhet samt lite om min egen inställning.
Det är också en god idé att läsa hela det inlägg man vill citera ur, så att man inte klipper ut bara vissa bitar som talar för ens egna vinklade argument. En bit ner i samma inlägg hittar du t.ex. kritik även mot de rödgröna.
Det här som jag skrev i ett inlägg från samma tid är fortfarande aktuellt:
"Vi behöver inte mer trångsynthet i politiken. Vi behöver en vidsynthet som inte känner av någon prestige, utan ser till alla människors bästa och utformar samhällets regler så att de inte skadar någon. Vi behöver en medmänsklig politik där allas lika värde respekteras i praktiken. Vi behöver en politik som ger stor individuell frihet och samtidigt en stadig grund som håller ihop helheten, gemenskapen som samhället är. Vi behöver ingen politikerelit utan politiker som är som vanligt folk.
Jag tror djupast sett inte ens att det vi behöver egentligen är blockpolitik eller enskilda partier som strider mot varann ideologiskt, utan en samling kloka människor som inte har förlorat empatin, och som inte vill göra politisk karriär för att tjäna en massa pengar, utan som verkligen vill förändra det som är fel."
Charlotte Therese, jag hade läst kritiken mot de rödgröna och vi är i stort sett eniga om det som du säger i den nyanserade kommentar som du citerar ovan. Vi är överens om att det behövs ett alternativ som varken är höger eller vänster och vi ser ut att ha samma mål. Jag säger detta för att tipsa om hur misstag som jag också har gjort kan undvikas - och den goda saken stödjas utan att vi utsätts för onödiga fördomar:
Det jag skrev, sade jag för att uppmärksamma vad som sker om vi inte medvetet hanterar det egna "varumärket". Jag vet inte hur du reagerar på ett sådant uttryck, men förstå mig rätt. Vi kan inte utesluta att människor som sett ditt namn någonstans - med anledning av Påskuppropet - och som sökt på internet har hittat sådana texter som jag citerade. Vi kan inte utesluta att de, när de läst texterna, fått en uppfattning om vad du står för, en felaktig men samtidigt logisk uppfattning som förklarar de reaktioner som du förvånas över. Vi kan inte begära att människor noggrant ska undersöka var vi står just i dag.
Du "säljer" ett gott budskap, men du säljer framför allt en känsla. När du talar för Påskuppropet talar du till människors medkänsla. Om du samtidigt talar till känslor som mottagaren av budskapet inte vill ha, exempelvis känslor hos den som lidit svårt av vänsterpolitik - eller hos den som lidit svårt för att ingen presenterat praktiskt genomförbara lösningar - kan känslorna inför Påskuppropet bli blandade. Om oppositionen försöker utnyttja situationen är det svårare att presentera ett budskap utan "brus". Du bär självklart inte skulden för oppositionens brus, men behöver hantera försök som görs att använda sjuka som brickor i ett partipolitiskt maktspel. Vi behöver överträffa oppositionen och presentera bättre lösningar, för annars kan människor tro att vi bara är "motståndare" som oppositionen. Vi behöver vara "förespråkare".
Ett sätt att "servera" människor rätt uppfattning om oss i dag kan vara att plocka bort det som inte känns aktuellt längre - "rensa" för att presentera ett enhetligt budskap som egentligen inte kan missförstås. Det kan också vara bra att markera att oppositionens förslag inte uppskattas, för att få bort "brus" från bilden. Det bästa sättet att få "skärpa i bilden" är kanske att presentera konkreta förslag som markant avviker från både regeringens och oppositionens linje. Det leder antingen till att de svänger eller att deras systemfel blottas.
Guds frid och hjärtliga hälsningar från en medarbetare i Kristus
Tack för din kommentar...
Det kan verka petigt, men jag gillar inte uttrycken "varumärke" och "sälja" i det här sammanhanget... :-)
Men jag förstår hur du menar.
Jag brukar inte radera tidigare texter även om de förlorar sin aktualitet, brukar låta dem stå kvar som tidsdokument, för att se tankeutvecklingen, hur jag tänkte då och hur jag tänker nu. Inte bara i denna fråga.
Den som undrar kan väl fråga istället för att förutsätta saker... Det står ju datum för när inläggen är publicerade. Om andra är ungefär som jag så utvecklas även deras tänkande (vare sig det gäller politik eller tro) med tiden. Kan de kanske leva sig in i det?
Hittade apropå det igår en gammal intervju som gjordes för 13 år sen (vad tiden går!). Och det var en del i den som känns ganska långt borta idag. Men en önskan hade jag redan då: att stötta dem som har det svårt. Och jag ser nu när jag tittar bakåt att jag hela tiden har agerat utifrån denna önskan så gott jag kan. Det är inte annorlunda nu.
Ingen kan kidnappa påskuppropet...det har spridits på alla fronter nu, och det är förhoppningsvis tydligt var vi står.
Det här var mest intressant i det du skrev:
"Det bästa sättet att få "skärpa i bilden" är kanske att presentera konkreta förslag som markant avviker från både regeringens och oppositionens linje. Det leder antingen till att de svänger eller att deras systemfel blottas."
Jag vet inte hur pass möjligt det är att få igenom genomgripande och annorlunda förslag, då det tycks vara väldigt svårt att få till ens små justeringar av det allvarliga systemfelet.
Men har du själv några tankar om hur det skulle kunna se ut så lyssnar jag gärna.
Jag har mer tänkt i banorna att ta vara på det bästa från olika håll och lägga till det som saknas.
Jo, de som undrar kan fråga, men om de hellre vill hitta fel så låter de gärna bli - och använder kanske det inaktuella materialet för att förvränga budskapet. Jag tänker att det inte är värt att ta den risken, eftersom sjukas hälsa står på spel. Jesus sänder ju ut oss som får mitt ibland vargar och säger att vi ska vara listiga som ormar och oskyldiga som duvor. Vissa tjänar pengar på att vi har ett icke fungerande socialförsäkringssystem och motarbetar oss som vill medverka för ett blomstrande samhälle för alla.
Jag tror att jag är relativt representativ för svenskarna beträffande kunskap om Påskuppropet, även om jag nog läst fler artiklar om detta än de flesta. Mitt intryck är att Påskuppropet står för uppmärksamhet på problem, men inga fungerande lösningar. Det är relativt lätt för politiker att utmanövrera människor som saknar lösningar. Påskuppropet behöver stå för en väl presenterad framsynt strategi, så att inte initiativet rinner ut i sanden. Ditt intresse för lösningar är en bra start.
Det kan faktiskt vara lättare att få igenom stora förändringar som medför stora förbättringar än små som ett fåtal märker - eftersom politiker styrs av opinionen. Det är inte lönt att satsa på "justeringar", såsom fler "undantag", eftersom problemen kvarstår och nya symptom uppstår så snart de förra åtgärdats - det är som att rensa ogräs och låta rötterna vara kvar. Nya diagnoser tillkommer ständigt, så de som inför undantag är alltid steget efter - och vissa som betalat för sjukförsäkringen får inte vad de betalat för. Dessutom är det ofta just de som har ospecifika diagnoser som behöver mest tid för att läkas.
Facebook har funnits i sju år och används redan av en halv miljard människor. Ett livsmedelsföretag som ägnat sig åt vilseledande marknadsföring och ljugit om produktinnehållet var borta redan ett par dagar efter att fusket upptäckts. Det kan gå snabbt i dag. Svenskarna har hittills varit försiktiga med att begära leveranser av det som politiker "fakturerat" i förskott, men när folket väl vaknar kan det gå snabbt. Då är det som det brukar när människors byggander bryts ner: en beredskap för snar och långsiktig uppbyggelse behövs.
Socialförsäkringssystemet är som ett rivningshus från 60-talet. Det är inte lönt att rusta, mögelsanera och tilläggsisolera, för planlösningen passar ändå inte för oss på 2010-talet. Jag presenterar gärna tankar om en modern energieffektiv konstruktion, men ska begrunda hur. Redan nu kan jag dock säga att jag utgått ifrån svårast tänkbara "case" och ställt frågan: "Vilken försäkringsprodukt skulle jag vilja ha i en sådan situation med tanke på hur människor är?"
När kvaliteten i individuella bedömningar utvärderats, har en stor andel visat sig vara felaktiga. Risken för att inte få ersättning vid behov torde vara särskilt stor för personer med symptom som endast i ringa omfattning varit föremål för forskning, exempelvis stressrelaterade sådana. Sannolikheten är i dag stor att svårt sjuka försäkringskunder med utvalda diagnoser får vård och ersättning, medan andra varken får vård eller ersättning. Det senare kan ju upplevas stressande och försämra hälsan.
Jag anser att försäkringen bör delas upp i två nivåer, ungefär som hos försäkringsbolag som erbjuder mer eller mindre heltäckande försäkringar, och att personer som väljer den lägre ersättningsnivån får en lägre skatt och slipper den individuella bedömningen. Jag läste någonstans att hela sju mottagare av riksbankens ekonomipris till Alfreds Nobels minne har förordat den sortens lösning. Intresset för en sådan försäkring ser ut att växa och det finns en hel del att läsa på nätet.
De som betalar för att kunna få en högre ersättning bör erbjudas individuella bedömningar utförda av läkare med resultatansvar och "försäkringspengar" i budgeten, läkare som fattar beslut om utbetalning av ersättning och som därmed får behålla det medicinska ansvaret för patienter som ordineras vila eller tidskrävande behandling. Vårdproducenter som använder resurserna väl och prioriterar korta köer behöver då betala ut ersättning endast under relativt korta perioder.
Vården lär effektiviseras med en sådan modell, så att vi får mer och bättre vård per skattekrona. Läkarbristen kan minska, eftersom incitamenten att engagera exempelvis professionella logistiker, chefer och organisationskonsulter i vården förstärks - i dag ägnar sig läkare åt arbetsuppgifter som de inte är utbildade för samtidigt som det råder läkarbrist. Dessutom slipper läkarna lägga tid på att skriva intyg och antalet överklagandeprocesser minskar nog drastiskt. Vi behöver inte heller bekosta extra läkarbesök, försäkringsmedicinska utredningar och ineffektiv administration utan kan satsa pengarna på vård och ersättning.
Stressen hos sjuka minskar och hälsan förbättras. Och det är förstås samhällsekonomiskt lönsamt.
Jag ser en stor fara i det där: att fattiga sjuka som inte har råd med den dyrare försäkringen, lämnas vind för våg. Kommer de ens in i vårdkön, eller reserveras den för de välbeställda?
En individuell bedömning är ju bra, om den leder till vård och rehabilitering. För ALLA sjuka.
Fattiga sjuka får med ett sådant system lika stor ersättning per månad som de får idag, men utan den stress som ansökan hos Försäkringskassan och socialtjänsten innebär.
Individuella bedömningar leder aldrig till att alla sjuka får vad de behöver. Studier och utvärderingar har visat detta:
40 procent av studerade läkares diagnoser ansågs felaktiga efter granskning.
80 procent av studerade ärenden i domstol angående sjukersättning fattades utan tydlig bevisvärdering.
41 procent av besluten om "återkallade anvisningar" hos AF ändrades i annan insats 2010.
Ca 50 procent av socialsekreterarna avslog och resten biföll en identisk ansökan om ersättning.
271 ovanliga diagnoser finns i socialstyrelsens databas och nya tillkommer ständigt.
Läkarvetenskapen är ofullständig, informationsflödet är bristfälligt och den mänskliga faktorn orsakar ofta fel. Individuella bedömningar är rättsosäkra. Stort utrymme finns för maktmissbruk när svaga försätts i ekonomisk beroendeställning till enskilda tjänstemän, som fattar stora beslut utan att ha ett personligt ansvar för konsekvenserna. En stor studie visade på ett samband mellan frihet i vardagslivet och hälsa.
Det är som för bonden som sådde säd och senare upptäckte att någon sått ogräs som inte gick att skilja från vetet på åkern. Han lät ogräset växa bredvid vetet, eftersom det inte gick att rycka bort det utan att också rycka bort spirande vete. Vi kan inte veta vilka som är sjuka och vilka som inte är det och därför bör alla som vill få en så stor ersättning att basbehoven täcks.
Systemet kan kompletteras med en vårdpeng som får användas hos valfria vårdproducenter. Så snart hörselskadade i Skåne fick välja privata alternativ på skattebetalarnas bekostnad försvann den långa kön.
Systemet kan inrättas så att vårdproducenterna alltid får betala en summa motsvarande den högre ersättningen när tidskrävande alternativ ordineras. Skatteverket kan vara betalningsmottagare och sköta utbetalningarna av ersättning.
Jag tror inte att så många välbeställda kommer att köpa den dyrare försäkringen. De flesta föredrar nog sparande.
Skicka en kommentar