Ännu ett enskilt fall - utförsäkrad och nollad
Här är ännu ett brev från en utförsäkrad, Lisbeth Forsberg.
Ett öppet brev som hon har skrivit till Ulf Kristersson, samt hans svar: http://hrifrnochvidare.
Artikel i Expressen: http://www.
***
"Jag är ett enskilt fall, ett av dom som det talas om gång på gång. Som det talas lite nedlåtande om, som om vi inte fanns och som, om vi finns, så är vi iaf så få att vi inte förtjänar varken uppmärksamhet eller upprättelse.
Varje gång känns det som om man petar på mej med en glödande pinne. Jag skulle av det kunna ha blivit utbränd, deprimerad och självmordsbenägen som så många andra utförsäkrade.
Men som tur är för mej så blir jag inte det, i stället för att bryta ihop och och gå in i det svarta ser jag rött och blir heligt förbannad!
Jag är inte bara utförsäkrad utan jag är nollad också.
Det innebär att fastän att jag har läkarintyg och skulle kunna bli sjukskriven får jag inga pengar, jag har ju sjukpenningsgrundande inkomst noll!
Detta i sin tur betyder att jag är hänvisad till kommunens socialkontor för att söka försörjningsstöd. Men att få hjälp därifrån innebär att man inte längre får äga.
Med vilken rätt ska det tas ifrån mej mitt ägande?? Hur kan det komma sig att jag inte längre har rätt att äga mitt hus och min bil??
Jag har i hela mitt liv ärligt jobbat ihop till dessa.
Ett sparande hade jag också som naturligtvis har gått åt för länge sedan. Sparandet är slut, fonderna sålda och snart kan du köpa mitt hus och min bil till bra pris vid snabb affär.
När jag förlorade min arbetsförmåga förlorade jag också min äganderätt!!!
Jag har under 15 år långsamt bara blivit sämre och sämre, jag har gått till läkare som skriver ut kassvis med värktabletter och ger mig rådet att acceptera att mitt yrkesverksamma liv är över och samtidigt tycker att jag ska äta psykofarmaka. Jag vägrar!!
Samtidigt jagas man av FK med nya utredningar och sänkningar av ersättningsnivåer.
Jag har gått igenom så mycket för att jobba mig upp på banan igen, alla behandlingar och operationer, alla biverkningar och komplikationer, all smärta och rädsla, alla kronor det kostat!
Allt har jag gjort för att kunna få tillbaka både arbetsliv och socialt liv.
Jag har provat alla vägar, jag har kämpat med alla som skulle kunna ha hjälpt mej. Jag har träffat alla möjliga sorters människor på vägen, även sådana som velat men inte kunnat hjälpa.
10 mars i år genomfördes en steloperation av ryggen som jag själv betalar 140.000:- för.
De pengarna måste jag betala själv eftersom den läkare som skulle kunnat skriva remissen inte anser att jag skulle bli hjälpt av steloperation. Han har iofs aldrig träffat mig.
Min syster belånar sitt hus med 140.000:- så att vi kan köpa operationen så nu har jag till sommaren på mej att läka, träna och rehabilitera mej samt skaffa jobb. Annars måste jag sälja mitt hus för då har jag ingen möjlighet att få socialbidrag längre.
Vi enskilda fall är nu så många att vi inte längre passar i kostymen "enskilda"! Vi är faktiskt inte enskilda fall längre vi är ett faktum och vi lever i ett ekonomiskt tillstånd som är långt under existensminimum!!! Vi behöver en lösning nu!
Vi måste ha en sjukförsäkring utan tidsgränser, där arbetsförmågan bedöms av läkare och där tjänstemännens uppgift blir att pröva den förmågan mot en befintlig arbetsmarknad, inte en fiktiv arbetsmarknad!!
Jag skrev ett öppet brev till socialförsäkringminister Ulf Kristersson där jag beskrev min situation.
Han svarade att det var sorgligt att folk hamnar mellan stolarna och att hans ambition var att se över systemet. Men jag har inga pengar idag, Ulfs ambition ger mej inte mat på bordet eller kläder till ungarna!
Ta bort tidsbegränsningarna! NU!!
Se dej omkring, alla du ser påverkas av sjukförsäkringssystemet, du också.
Om du är sjuk vet du redan men om du är frisk kanske du inte har trott på hur illa det är?
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här!!
Det här är viktigt att alla friska, starka och oskadade förstår om oss långtidssjukskrivna:
De flesta av oss har varit som ni - vem som helst av er kan bli som oss!"
Inlägg
2 kommentarer:
Det är verkligen ofattbart hur det har blivit!!!! Undrar hur länge de kan kalla det "enskilda fall". Äh, jag hittar inte tillräckligt starka ord. Hoppas det ordnar sig för dig och alla andra. Jag fick varaktig sjukersättning på gamla regeln efter överklagan och inser nu att det verkligen var i sista stund.
Ja, detta är verkligheten. En verklighet som du verkligen ska ha stort tack för att du tydliggör. Önskar dig all styrka för att förändra situationen till det bättre. Vad jag tror att vi ser är början på ett samhälle i förfall. Det är så långt från värdighet som man kan komma, att behandla människor på detta sätt.
Det är dock en tröst att du ger mig kraft att kanske förbättra min urusla situation. Av någon anledning så tror man att det ska finnas hjälp från samhället denna institution som människor av kött och blod byggt upp under många generationer. Men bli inte sjuk för då kan det gå åt pepparn.
Lycka till framöver... och TACK
Skicka en kommentar