Om ekumeniska strävanden
Att söka nå enhet genom ökad tolkningsmässig bokstavskonformism och dogmatiskt samförstånd kommer inte att kunna leda till annat än en bräcklig enad yta där minsta ny meningsskiljaktighet kommer att få den sköra isen att återigen brista.
Enheten nås, nu liksom i alla tider, genom att var och en likt nattfjärilar söker sig till Ljuset, och där möter varann, brinnande i anden...
Där blåser överflödsorden och människoregelverken bort som svarta sotflagor.
Där framträder klart och rent: Det Enda Nödvändiga.
***
Detta inlägg får vid närmare eftertanke, så här dagen efter det heliga korsets upphöjelse, ingå i det ekumeniska kors-tåget, som nog får lov att rulla på tills evigheten bryter igenom tiden för gott. Gästbloggare som vill bidra med enhetsord är välkomna att höra av sig!
Inlägg
1 kommentarer:
Hej Charlotte Therese!
Du gör en god utvärdering av det som åstadkommit hittills men utan innehåll ingen kraft!
Vi kommer alltid att stöta oss på trosfrågor som leder till nya splittringa.
Så återgår vi inte till Jesu liv och leverne och hans visdom kommer ekumeniken alltid stanna med ord som: Hit men inte längre!
Det finns en konflikt som vi nog borde studera lite det är i den ortodoxa kyrkan, som är delad i en västlig del och i en östlig del.
Om jag minns rätt startade konflikten på 600-talet och bygger på en teologisk bagatell!
Vi måste vara försiktiga med varrandra vårda våran vänskap utgå alltid från grundsynen i
Gyllene regeln.
först då kan kyrkan återta samförstånd och bilda väskapsband som växer likt ringar på vattnet =)
/ Mikael
Skicka en kommentar