torsdag 15 april 2010

Vilken moral vill vi ha? Katolska kyrkans eller samhällets?

Jag läser Annika Borgs senaste krönika i Kyrkans tidning till frukostkaffet. Och fylls av lika stor undran och olust som senast hon skrev om ämnet katolska kyrkan och övergrepp. Redan förra gången saknade hennes analys verklighetsförankring och insikt i ämnet. Vad är då vitsen med att publicera en liknande svada igen?

Det hon skriver tyder på att hon lider av en svårartad katolsk fobi som skymmer sikten för vad kyrkan faktiskt står för. För inte kan väl något gott komma från katolska kyrkan...eller?

Hade hon riktat liknande beskyllningar mot homosexuella eller muslimer så hade hon fått svara för det i domstol, om hon ens hade överlevt ett eventuellt verkställande av hoten hon då skulle ha fått, lika säkert som amen i kyrkan. Men katolska kyrkan går det uppenbarligen bra att uttala sig kritiskt, onyanserat och oinitierat om, även i kyrkliga media?

Denna gång beskyller hon katolska kyrkan bl.a. för att vara "tillåtande" till övergrepp på barn (man häpnar), anklagar Vatikanen för att vara fixerad vid andras sexualmoral (på vilket sätt angår det henne som ickekatolik - det låter snarare som att hon själv är sexfixerad), och menar att katolska församlingar skulle utgöra vissa prästers "sexuella jaktmarker" (ordval, någon?), och att kyrkan skulle ha "en teologi och miljö genomsyrad av återhållen och skamfylld sexualitet". Bara några exempel ur texten.

Är det inte betydligt närmare sanningen att säga att samhället för flera decennier sedan var väldigt förteget om övergrepp på barn. Sånt smusslades undan, såväl när det skedde privat i hemmens dolda skrymslen, som på institutioner. Först i vår tid talas det öppet om det, nu kommer de obehagliga sanningarna fram mer och mer - långt ifrån bara i kyrkomiljö. Men det är väl så mycket mer tacksamt att angripa en kyrka man ogillar än att betrakta fenomenet i stort, och se på vad som är mest effektivt att göra för att förhindra brottsliga handlingar?

Katolska kyrkan har inte precis förhållit sig passiv de senaste åren, utan har vidtagit åtgärder, inte minst juridiska sådana, där detta har uppdagats. Man har insett att utredande av övergrepp, och vård av såväl förövare som offer, är en fråga för samhället, inte för strikt inomkyrklig behandling. Fokus har med rätta överflyttats till de utsatta barnen (som vid flera tillfällen har fått officiella ursäkter), det handlar inte längre om att felaktigt skydda institutionen från offentliga skandaler. Kyrkan har även påbörjat arbetet med att göra det omöjligt för personer med en omogen eller perverterad läggning att utbildas till kyrkoledare. Men där finns mycket mer att göra, och framför allt behöver man inrikta sig på rätt saker för att komma åt problemet. Ingående psykologiska lämplighetstest bör kunna utesluta presumtiva förövare på ett tidigt stadium. Och att återinföra möjligheten för katolska präster att gifta sig om de vill vore bra såväl pastoralt som individuellt för dem som inte är kallade till celibat. Men det sistnämnda är till stor del en annan fråga som förtjänar en egen debatt.

Det är för övrigt väldigt intressant att jämföra katolska kyrkans syn på sex med det svenska samhällets. Kyrkans syn är ingalunda negativ (vilket Annika Borg alltså menar), utan i högsta grad positiv. Men jag undrar faktiskt vad som är positivt med samhällets inställning. Det tycks inte vara ovanligt att ungdomar har dussintals (några t.o.m. hundratals) sexpartners innan de eventuellt gifter sig eller blir sambor. Med eller utan preventivmedel inblandade i de lösa förbindelserna. Med sjukdomar och ett obegripligt antal årliga aborter som följd. Om det uttalar sig nästan ingen negativt. Det anses helt normalt. Jag förmodar att det ingår i det Annika Borg kallar för den "sunda sexualitet" som katolska kyrkan enligt henne borde anamma...?

Jag bläddrade nyligen i vad som kallas "Sveriges bästa tjejtidning" för att se vilka budskap som sänds ut till unga tjejer idag. Det mesta tycks handla om senaste modet och sminket, och tidningen fylls av bilder på snygga killar (varav nästan samtliga har förhållanden eller är gifta). Vad sänder det ut för signaler? Att världen är en enda stor köttmarknad där allt är tillåtet, inklusive otrohet? Där snyggaste tjejen har rätt att välja vem hon vill, även om han råkar vara upptagen. Skilsmässor på löpande band höjer ingen längre på ögonbrynen åt...

Trohet, avhållsamhet eller hur man gör för att vårda sitt äktenskap står däremot ganska lågt i kurs i dagens samhälle. "Kärlek" som inte enbart eller mest handlar om sex är nog snart tabu. Är ordet "kyskhet" ens gångbart längre?

Jag vill då inte äta av samhällets amoraliskt ihopkokade soppa. Jag har sett dess destruktiva konsekvenser tydliggöras, inte minst i media, alltför många gånger. Hur är det möjligt att de flesta, även inom svenska kyrkan, tycks vara förblindade inför detta som pågår inför öppen ridå?

Kan det vara så att katolska kyrkans moral faktiskt har något oerhört positivt att bidra med i vårt samhälle som har halkat snett på många sätt?

Därmed förstås inte sagt att allt är bra i katolska kyrkan, eller att det som förtjänar rättmätig kritik inte bör kritiseras skarpt. Det säger sig självt. Och om sådant har jag skrivit hyllmeter i andra inlägg...

Om övergreppen skrev jag senast här.

***

Uppdatering:

Övergrepp förekommer även inom svenska kyrkan, flera fall om året rapporteras, och det har hänt i samtliga stift. Med Annika Borgs logik måste det väl bero på att man är "tillåtande" till övergrepp i svenska kyrkan? Det verkar också vara mångdubbelt fler fall där sammanlagt än i katolska kyrkan i Sverige. Inte för att antalet är det viktiga, varje fall är ett för mycket, men ibland kan det vara bra att få lite perspektiv...

13 kommentarer:

Bitte 15 april 2010 12:21  

Har du skickat denna till Kyrkans Tidning? Det borde du göra, den är jättebra. Skicka in den som svar, de kan knappast vägra ta in den tycker man - det vill säga om de har någon moral överhuvudtaget...

Charlotte Therese 15 april 2010 12:35  

Jag skickade just in den som en kommentar under webbkrönikan - får se om de tar in den.

Z 15 april 2010 20:08  

Det här inlägget rockar, utförligt och intressant! i klass med Bittes debattinlägg idag på SvD.

mvh
/Cecilia

Charlotte Therese 15 april 2010 20:52  

Tack Z,

Tack också för tipset om debattinlägget, det hade jag inte sett.

Det finns här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/celibatet-skapar-inte-pedofiler_4567865.svd

Bra att du tog upp det, Bitte!

Mikael 16 april 2010 13:20  

Hej Charlotte Therese!

När utrikesministern för katolska kyrkan uttalar sig om att det är homosexuella som står för övergreppen, tar han bort kyrkans egna ansvar.

För då är KK vilselett av onda män,och då är de handlingsförlamade
med den retorik ligger KK:s behov av att rädda det som räddas kan.

Vi diskuterar frågan som om det handlar om vi och de andra. Jag är Kristen i Svenska kyrkan.

En kyrka som har flera skandaler om året, och det skall få vara så.
Den dagen maktfulla präster får stå över lagen och går fria tills de dör, är något väldigt fel.

Makt korrumperar för att lösa detta finns bra genomlyst uppföljning ekonomiskt och moraliskt.

Det Ekonomiska har vi inga problem att hantera, det moraliska kommer vi alltid att ha problem med.

När vi håller bikt skall orden vara mellan den biktade och Gud.

Men vad står det om du genar in i fårfållan oh hoppar över staketet.

Ett system som kan bryta emot Jesu viktigaste givna erfarenheter och kalla sig för den Allmänna Kyrkan.

Och efter det inte stå upp för oförrätter utan kväsa det så länge det går.

Denna kritik gäller alla våra kyrkor!

Men att ransaka sitt egna och arbeta för att: Detta får inte ske igen!

Så flyger pajkastningen som en sämre Charlie Chaplinfars.

Och ord som: "Det är inte vi, det är de där bögarna som infiltrerar oss, som förstör kyrkan.
Som gör att man blir besviken.
Kunde ni tänka Jesu uttalade sig så om sina medmänniskor!

Återgå till Jesu lära och vi kan få kyrkan att läka igen!

Vem vet en dag kanske vi inte kallar oss katolska, Ortodoxa, Protestanter osv... Utan bara för KRISTNA

/Mikael

Anonym 16 april 2010 15:09  

Charlotte,
din text är bra, men angående den lilla uppdateringen vid slutet: Varför alls komma med några siffror eller antal? Helt klart kan det finnas mångdubbelt fler fall i svenska kyrkan än i katolska kyrkan i Sverige, eftersom antalet "potentiella förövare" är mycket större. Siffrorna är inte jämförbara.

Världens befolkning är ca 6,7 miljarder och antalet katolska präster i världen torde vara ca 400000. De övergrepp som katolska präster utfört kan alltså inte vara annat än en droppe i havet. Men det lönar sig inte att tänka på statistiken. Om någon fallit offer för just en katolsk präst, hjälper det inte alls om offret får veta att det hade varit mer sannolikt att bli trakasserad av sin egen pappa eller av idrottsledaren än av prästen.
/Laura

Charlotte Therese 16 april 2010 15:34  

Laura,

Tror att antalet är högre i SvK även om man ser det procentuellt utifrån samfundens storlek och antal präster, så att siffrorna går att jämföra.

Men jag håller med dig, statistiken är egentligen ganska ointressant. Tyckte dock att den tydligt illustrerade ett av Annika Borgs logiska felslut. Så därför valde jag att ta med det i efterhand efter att ha läst den artikeln.

Charlotte Therese 16 april 2010 15:35  

Mikael,

Håller med om mycket av det du skriver. Men har kommenterat det på annan plats, så upprepar det inte igen.

Anonym 16 april 2010 16:22  

Charlotte,

jo, det är helt möjligt, men jag hoppas att ingen nu börjar räkna ut utifrån samfundets storlek och antal präster. När det gäller svenska kyrkan, måste ju de kvinnliga prästerna tas med i statistiken, och så jämför man en grupp som består av både män och kvinnor med en grupp som består av enbart män - men jag vet inte om det spelar någon roll.

Men det är i alla fall obehagligt om det blir någon sorts tävling: "Så få hos oss och så många hos er..."
Hoppas att alla koncentrerar sig på att hjälpa offren.

mvh,
/Laura

Charlotte Therese 16 april 2010 18:27  

Laura,

Det är inte bara män som är pedofiler, även om de utgör en stor majoritet.

Men jag håller fortfarande med om din poäng, det är inte siffror och statistik som bör vara i fokus här, utan de drabbade barnen.

Anonym 19 april 2010 12:52  

Hej igen Charlotte,

Jag kanske hade skrivit lite otydligt, jag menade inte alls att enbart män skulle kunna vara pedofiler. Det som jag ville problematisera var (det potentiella) sättet att ställa olika grupper emot varandra. Jämför man t.ex. grupp A (50% män, 50% kvinnor) med grupp B (100% män), kan det ju hända att ingen av kvinnorna är skyldig - just därför att pedofili är mer sällsynt hos kvinnor, och det verkar för grupp A:s fördel. Men det beror på vad man är ute efter. Vill man påvisa att det är bättre med en blandad grupp än med en enkönad grupp, kanske man kan få det bevisat. Men vill man botanisera bland de individer som faktiskt gör de flesta övergreppen, vore det mer rättvist att jämföra en grupp män med en annan grupp män.

Men hoppas nu verkligen att ingen börjar befatta sig med sådana uppräkningar...

Hoppas att du så småningom får någon respons av Annika Borg. Du har ju skrivit helt sakligt, det vore bra om hon mötte dina synpunkter.

Med vänlig hälsning

/Laura

Anonym 19 april 2010 13:07  

Ursäkta skrivfelet. "Bemötte" ville jag skriva. Man blir så lätt blind för sin egen text :)

/Laura

Charlotte Therese 19 april 2010 20:46  

Viktigast är att få stopp på otyget, inte att syssla med statistik, tror jag.

Ja, hoppas Annika Borg bemöter det, hon bör väl ha läst inlägget vid det här laget.

Fast det var värst vad lång betänketid hon i så fall behöver för att komma på något att svara.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP