söndag 11 april 2010

Många kommenterar skandalerna

Biskop Anders har skrivit ett brev som delvis lästes upp i dagens predikan.

"Det är med stor smärta som vi tar del av informationer från olika håll om de präster, som på det grövsta har försyndat sig mot oskyldiga barn och unga och därigenom också mot Gud själv. Denna vecka fick vi också höra att en biskop i ett grannland gjort sig skyldig till detta.

Vi känner förtvivlan och avsky inför detta och framför allt ett oändligt medlidande med de barn och unga som utsatts för sådana brott. Den helige fadern lider av allt detta, som jag själv kunde konstatera när jag fick träffa honom den 25 mars. Han betonar att Kyrkan måste konfronteras med ”intensiv genomlysning och rättmätig kritik för dessa tragiska illgärningar”. Vi är alla kallade till mer bön och botgöring. Vi har alla ett ansvar för att helighet och renhet, barmhärtighet och empati sprider sig bland alla Kyrkans medlemmar."

Läs hela brevet här.

Läs också dagens DN för en ganska så personlig tolkning av situationen. Visst är det tungt att vara katolik i dessa tider. Men nej, inte går kyrkan under heller av det här... Låt inte din glödande tro rubbas ens av de hemskaste av skandaler Marcus. Gå djupare, för tron är så oändligt mycket djupare och starkare än all ondska som utförs under religionernas täckmantel. Och visst kommer sannolikt kyrkan att förändras i den riktning du (och många med dig) förespråkar, men det kommer att ta tid, och kyrkan i Sverige kommer inte att gå i bräschen för förändringen, utom enstaka individer. Vi som hör till den lilla skaran av passionerat Gudsälskande poetiska "rebeller" med öppet hjärta för förnyelse får nog se många av våra visioner gå i uppfyllelse långt senare...eventuellt först från himlen. Det gäller att hålla ut, inte förlora det viktigaste ur sikte när träden ibland skymmer skogen. Kyrkan, du vet, rör sig lite som en trött gammal dinosaurie, men det går i alla fall framåt. Även om det ofta tycks vara skandalerna som puffar den stora kolossen ur sin behagliga middagsdvala... Nere på cellnivå myllrar det trots allt av liv. Där behövs du med! Det behövs fler ropande röster i världens och kyrkans öknar...

Läs också dessa artiklar i SvD... Märkligt att de norska arkiven inte offentliggörs så som de danska. Väger tystnadsplikten tyngre än brott mot barn?

Sen tror jag, i motsats till Signumbloggaren Erik, att det visst skulle hjälpa ganska mycket att göra prästcelibatet valfritt. Då skulle andelen "normala" personer som söker sig till prästtjänsten öka. Missförstå mig nu inte, vi har många bra präster. Vad jag menar är att det skulle bli mindre sannolikt att pedofiler skulle lockas till att bli katolska präster. Även om deras antal är lägre än antalet i genomsnittsbefolkningen så är det inte en ursäkt för att sådant har förekommit/ännu förekommer i kyrkan, och det är heller ingen ursäkt för att förövarna har hållits om ryggen för att skydda institutionen. Alla upptänkliga medel måste tas till för att det inte ska få hända igen.

Biskopen har rätt - det behövs en djup reningsprocess... Och därför är det här paradoxalt nog "bra". Det är bra att det onda kommer upp ordentligt till ytan så det går att gå till botten med det.

***

Uppdatering (sker kontinuerligt):

Ännu ett par läsvärda artiklar.

Och två artiklar om celibatet.

Samt två om icke-kopplingen mellan homosexualitet och pedofili.

Senaste nytt om fler fall i Sverige.

Här en intervju med biskop Anders.

Undrar vad påven har tänkt komma med för "nya överraskande" åtgärder...

15 kommentarer:

Anonym 13 april 2010 15:42  

Tack för ett fint inlägg. Har själv inte riktigt hittat orden när jag velat skriva om detta svåra ämne. Brotten och den institutionella kyrkans handfallenhet, och ibland än värre, mörkläggning, är så förfärande. Ändå älskar jag den katolska kyrkan. Min bön är att sanning, kärlek och rättvisa ska få råda.

Jag tror, som biskop Anders, att kyrkan behöver rening. Kanske ingår det i den reningen även nödvändiga strukturella förändringar...

/Petronella

Anonym 13 april 2010 16:09  

Hallå,

hamnade på din blogg via länk i Svenska dagbladet. Jag blev väldigt förvånad när jag läste Kardinal Bertones uttalande om Pedofili-Homosexualitet. Jag blev väldigt nyfiken på hur Katolska kyrkans och Vatikanens officiella inställing till Homosexuella är. Du verkar vara en vettig och insatt person, är det möjligen något du kan svara på?

Charlotte Therese 13 april 2010 19:03  

Tack, Petronella,

Känner som du. En dubbelhet. Kärlek till kyrkan, och samtidigt förfäran över att detta har kunnat hända och gå så långt och drabba så många...

Tror att strukturella förändringar skulle underlätta reningen. Alternativt att reningen kan bana väg för förändringar.

Har du förresten en egen blogg nu? Skicka gärna länk i så fall! I mail om inte annat.

Charlotte Therese 13 april 2010 19:20  

Anonym (välj gärna en pseudonym om du inte vill skriva ditt namn),

Just nu står det still - vad har Kardinal Bertones sagt om pedofili-homosexualitet?

Rent allmänt så är kyrkans syn att homosexuella inte får diskrimineras - men att de är kallade att leva i kyskhet.

Homosexuella handlingar ses som felaktiga, klandervärda (ordval enligt katekesen), medan homosexualitet i sig betraktas snarast som en sjukdom, eller en onaturlig böjelse.

Den officiella synen kan vara svår att tillämpa pastoralt. Det förekommer att homosexuella partnerskap välsignas, i smyg förstås. Samt att katolska präster har homosexuella (och för den delen heterosexuella) förhållanden - ofta går det an så länge det sker i smyg. Toleransen för dubbelmoral tycks vara en av katolska kyrkans starkaste sidor... ;-)

Detta är dock inte kopplat till pedofili på något sätt - där har det ibland skrivits förvirrande uttalanden från kyrkligt håll om att det är homosexuella (präster) som är pedofiler, men det stämmer inte. Det vanligaste är nog att en pedofil är en gift heterosexuell man, som förgriper sig på barn i sin närhet.

Kyrkan har de senaste åren försökt hindra rekryteringen av pedofiler till prästutbildningen genom att gallra bort aktivt homosexuella män från den. Man har uppmuntrat ett angiverisystem där studenterna förväntas tala om ifall någon medstudent lever ut sin homosexualitet. Det är dock helt ok att vara homosexuell och bli präst, förutsättningen är ett celibatärt liv, vilket ju är detsamma som för de flesta övriga katolska präster (med undantag för ortodoxt unierade präster som får vara gifta).

Nu har jag säkert svarat på mer än du frågade, men om något ännu är oklart så ska jag försöka reda ut det.

Mikael 14 april 2010 13:52  

Hej Charlotte Therese!

Nu står den Katolska kyrkan för fullbordat fakta, det som pratas om men väldigt sällan öppet!

Sverige har i barnhemshanteringen behandlat barn på ett ovärdigt sätt man har gjort två utredningar som säger unisont att pedofili och kraftiga övergrepp var vanligt förekommande.
Så vi får väl invänta en tre fyra nya undersökningar och specialutredningar ifall någon ansvarig råkar vara i livet!

I Norge har man kommit längre Staten gav en offentlig ursäkt och de vuxna har fått en symbolisk ersättning för sitt lidande.

Detta är något varje styrande ledning med makt måste ta i beaktning när det har hänt är det bästa och offentliggöra att det hänt och arbeta för en försoningsprocess kan starta!
Vilket är väldigt svårt om du vet att den som gjort övergreppen bara fortsätter med andra barn.

Vi hade en Häxprocess i Sverige och Norge för några år sedan.

Barnpedagoger beskylldes för att vara pedofiler om de var män.

Det gick en löpeld över våra länder och man ränsade ut alla män från sina arbeten det spelade ingen roll hur kompetent eller om det fanns någon grund i anklagelserna nästan alla män slutade antingen frivilligt eller accepterade fakta.

Nu är det jättelite manliga förskolepedagoger i Sverige och Norge.

Att kvinnor kan ha samma problem som män med pedofili skall vi nog inte prata om för då får väl barnen stanna hemma.

Nu har denna dumheten att med fördom döma förskolepedagoger slutat.

Om denna kris överförs till Katolska kyrkan då måste alla goda krafter arbeta för en försoning och likt Marcus Birros ord om reformera den Katolska kyrka
tas på fulla allvar så alla får upprättelse och kan få kyrkan i bra ordning igen!

Och jag tror att, om man går tillbaks till Jesu ord och gärningar är det av största betydelse.

Ja, jag inte bara tror det jag vet det.

/Mikael

Anonym 14 april 2010 16:17  

Tack Charlotte Therese för ditt utomordentligt tydliga svar.

Det gör alltså ingenting om man vänsterprasslar så länge man är diskret :-)

Väljer ingen synonym den här gången heller annars vet du ju inte vem jag är :-)

Charlotte Therese 14 april 2010 16:28  

Anonym,

Den biten av svaret var lite ironiskt menad.

Men i praktiken verkar det funka så - det kommer fram i fall efter fall. För det är inte alltid det förblir hemligt. Har även läst ett par avslöjande böcker...

Pseudonym kan vara bra om du återkommer (vilket du gärna får göra), för det brukar bli svårt att skilja alla anonyma från varandra om flera väljer det. Då kan du ju säga att det var du som skrev anonymt i det här inlägget... :-)

mirakelpojken 15 april 2010 00:52  

Hur stark är identifieringen mellan katolska kyrkan och ledningen (speciellt Vatikanen) för den genomsnittliga katoliken? Om det visar sig att ledningen beter sig olämpligt, hur mycket skulle den genomsnittliga katoliken kunna tänka sig att byta ut ledningen och/eller ändra ledningsstrukturen?

Svåra frågor, men jag efterfrågar bara subjektiva svar. :-)

Anonym 15 april 2010 10:45  

Jo, tystnadsplikten måste vara absolut! Börjar vi göra undantag för olika hemska brott, så blir det godtyckligt och biktens sakrament blir inte en trygg möjlighet. Och vilka brott skulle den inte gälla för? Och vem skulle avgöra vad som inte faller under tystnadsplikten? Nog blir det en stor risk för populism? Det som media just nu förfasar sig över skulle kanske bli normen.
Nej, tystnadsplikten måste bevaras. Förr var det dödsstraff för brott mot den. Det säger något om dess tyngd.

LWÖ

Charlotte Therese 15 april 2010 12:42  

Mirakelpojken,

Ja, det var en svår fråga.

Självklart kan ledningen bytas ut, och det görs emellanåt. Såväl präster som biskopar har fått lov (eller själva valt) att sluta sina tjänster p.g.a. skandalerna.

Men t.ex. påven sitter enligt tradition på livstid efter att han är vald av kardinalerna. Så jag vet inte vad som skulle kunna få en påve utbytt (inte för att jag förespråkar det). Kanske extrem demens, eller om han själv bevisligen skulle ha begått övergrepp?

Det som skulle behöva ändras är sättet man väljer påve, kardinaler och biskopar. Dessa borde röstas fram av folket. Eller åtminstone kunna föreslås av vilken katolik som helst. Tror det behövs mer insyn och inflytande för att bra personer oftare ska hamna på rätt poster. Kanske också för att få mer dynamik i ledningen. Om nästan alla i toppen tycker likadant om allt blir det inte så stor förändring där den mest skulle behövas...

Charlotte Therese 15 april 2010 12:47  

LWÖ,

Detta med tystnadsplikten är en svår men intressant fråga...

Håller nånstans med dig - det är mycket viktigt att inte svika förtroenden.

Men väger en brottslings lättade samvete tyngre än lidande barns utsatthet, där övergrepp kan komma att fortgå om inget görs?

Ska brottslingar kunna beskyddas med hjälp av tystnadsplikten? Eller kan det rentav ses som ett missbruk av den?

Jag närmast förutsätter att en präst som fått höra sådant i bikt uppmanar förövaren att anmäla sig själv till polisen. Men om denne inte gör det...?

En dåre på gatan 15 april 2010 23:26  

Hej Charlotte.

Det är sant att homosexualitet i sig inte ses som en synd av kyrkan, men vi måste skilja på frestelser (som vi alla utsätts för) och handlingar. Att bli frestad är aldrig en synd, men om vi ger efter för frestelsen har vi begått en synd.

Men nu till själva saken, att sexskandalen i katolska kyrkan skulle handla om pedofili.

Den psykologiska vetenskapen är enad om att attraktion till pojkar eller flickor av samma kön över 14 år inte ska ses som pedofili utan som epedofili. Alltså homosexualitet. Och de flesta övergrepp inom kyrkan har begåtts mot just post-pubertala ungdomar.

Läs gärna mer om detta här:

http://darenpagatan.blogspot.com/2010/04/sluta-fortrycka-de-homosexuella.html

Charlotte Therese 16 april 2010 10:49  

Den teorin håller inte hela vägen.

Jag citerar ur en av artiklarna:

"På onsdagen förklarade talesmannen Federico Lombardi att Vatikanens uttalande syftar till att ”förtydliga” Bertones yttrande och inte bör ses som att Heliga stolen ”tar avstånd” från det. Resten av uttalandet var ägnat åt statistik över de fall av prästers sexövergrepp mot barn som kommit Vatikanen till del. Enligt den statistiken handlar tio procent av fallen om pedofili ”i strikt mening”, medan 90 procent av fallen handlar om sex mellan präster och minderåriga.

I 60 procent av fallen var prästernas sexobjekt pojkar och i 40 procent av fallen flickor."

I nästan hälften av fallen var offren alltså flickor. På vilket sätt kopplar du det till homosexualitet?

mirakelpojken 16 april 2010 11:41  

Tack för svaret Charlotte. Det är intressant att se hur vanliga katoliker ställer sig till en demokratisering av ledningen. Hur ledningen ställer sig är mindre intressant - har man makten vill man ofta ha den kvar. Det intressanta är hur fotfolket reagerar på ledningens argument för att ha kvar den odemokratiska strukturen. Speciellt intressant blir det om ledarna anför teologiska skäl för icke-demokrati, och speciellt hänvisar till att de är teologiska experter och därmed bättre kan avgöra frågan om hur maktstrukturen i kyrkan ska se ut. Mest spektakulärt skulle väl vara om någon ledare menade att om Jesus varit här skulle han ha velat att det inte var demokrati mm. Det är ironiskt att katolska kyrkan har mer gemensamt med Livets Ords apostoliska ledarskap än SvK och frikyrkorna i denna fråga.

Det skulle vara roligt att se en katolsk demokratisk kyrka med i övrigt samma traditioner som nu, men det det kanske ses som för radikalt och liberalt av lekpersonerna?

Till sist måste man välja, är det värt allt lidande och elände som icke-demokrati ger upphov till för att slippa ändra på gamla traditioner?

Charlotte Therese 16 april 2010 15:48  

Mirakelpojken,

"Det är ironiskt att katolska kyrkan har mer gemensamt med Livets Ords apostoliska ledarskap än SvK och frikyrkorna i denna fråga."

Kanske det är en av anledningarna till att livets ord allt mer tycks närma sig katolska kyrkan? ;-)

Sen tror jag att demokrati, om man nu vill kalla ökad insyn och större lekfolksinflytande för det, bara är en del av lösningen på en del ingrodda strukturella problem.

Det finns mer att förnya innan kyrkan blir vad jag tror att hon är tänkt att vara.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP