Finns det verkligen någon som på fullt allvar tror att människor väljer att vara sjuka om de istället kan vara friska? Eller att de som är friska väljer arbetslöshet och isolering om det finns arbete att få?
Det är en skrämmande människosyn som ligger bakom den pågående politiken.
En individualisering och privatisering på bekostnad av det gemensamma bästa.
Den som är sjuk blir inte friskare av att bli av med sin inkomst. Och en försäkring är och förblir en försäkring som den som uppfyller villkoren, i detta fall genom att vara sjuk, har rätt till. Det är fel att, som allianspolitikerna gör, tala om bidrag i det sammanhanget.
Och det är inte sant att det erbjuds någon rehabilitering annat än till de friskaste av de sjuka. De flesta lämnas fortfarande åt sitt öde, sysselsätts en liten tid för att försköna statistiken, och hamnar sedan mellan arbetsförmedlingens och försäkringskassans stolar, eller tvingas till sociala myndigheter. Och de som inte orkar med eländet längre väljer en annan väg.
Politikerna verkar kallt räkna med att det ”måste” vara så. En del, ja, ganska många (det handlar om tiotusentals), måste offras för att ett fåtal miljonärer och miljardärer ska få det ännu mycket bättre, och för att de som är friska och arbetar ska kunna få en liten jobbskattemorot som gör att de även i fortsättningen subventionerar segregationspolitiken. Det har förstås lindats in i finare ord, men kontentan tycks vara den.
Jag undrar vilka det är som är bidragsberoende. De som har delat på de 100 miljarderna som var öronmärkta för de sjuka - och kommer från en försäkringskassa som gick med vinst - vill de inte ha mer och mer hela tiden? Kommer de inte att behöva mer rentav, för att ha råd med sina privata sjukförsäkringar och sin gräddfilssjukvård där bara den som kan betala riktigt mycket får god vård snabbt?
Sockertoppsgräddan har verkligen ordnat det väl för sig, de har fått ett eget litet skatteparadis i den allmänna välfärdsmisären Sverige.
Men vanligt folk får nu vänta upp till ett halvår på vård om de inte har en remiss, och besked från försäkringskassan, som enligt uppgift ska komma inom 30 dagar, kan dröja lika länge. Bara ett fåtal svårt sjuka får permanent sjukersättning beviljad. Fler sjuka får rätt till ny sjukpenning, men långt ifrån alla som med stora högar av läkarintyg söker det. Ska det sen överklagas kan åren gå innan det är klart. År utan inkomst. Den som har blivit av med sin SGI kan inte ens komma tillbaka in i systemet.
Media svämmar över av skräckhistorier ur verkligheten. Det är inte bara några få undantagsfall det handlar om. Media svämmar också över av tröttsamma lögner från ansvariga ministrar som påstår sig ha förbättrat situationen. När sanningen är att sjuka aldrig har haft det så illa som nu.
Vinner alliansen valet så kommer utrensningen av de svagaste i samhället att fortsätta i rask takt. Vinner de rödgröna så blir det marginellt bättre efter en längre tid.
Men det som skulle behövas är en snabb och rejäl reform. Som inget parti dessvärre tycks vara intresserat av att genomföra...
Read more...
Inlägg
