I kyrkan är alla kärnfriska - eller...?

Man kan ju undra... Helandemöten och sakrament kanske gör susen, så att alla kristna mår jättebra och aldrig behöver stanna hemma från jobbet mer än max några dagar om året?

En intervju med svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd gör åtminstone mig fundersam (se nedan). Någonstans haltar resonemanget betänkligt.

Kyrkan värnar om flyktingar och miljö - med rätta - fast visst är väl även det i grunden politiska frågor som berör alla, åtminstone indirekt, genom att våra skattepengar går till detta?

Vad är då skillnaden jämfört med andra utsatta grupper som kyrkan startar ekumeniska upprop och protester för? Nya "sjukförsäkringen", som ironiskt nog innebär ett bortfall av försäkringen för de svårast sjuka, kommer att slå ut tiotusentals personer i vårt land bara under detta år, ställa dem utanför samhället, utan rätt att vara sjuka mer än ett visst antal dagar. Som om det vore ett brott att bli sjuk...

Är detta inte något som kyrkorna borde höja sina röster väldigt skarpt emot? Det är en inhuman ny lagstiftning - kan man se det på annat sätt?

Det verkar vara lättare för kyrkfolk att engagera sig i sånt som finns längre bort eller som passar bra i media. Som miljökatastrofer på andra sidan jordklotet eller ett och annat apatiskt flyktingbarn. Medan hemlösa fryser ihjäl på svenska vintergator och svårt sjuka hänvisas till arbetsmarknaden...

Och det är inte riktigt sant att denna fråga berör alla invånare i landet mer än övriga kyrkopolitiska frågor gör, så att det skulle göra detta till en särskild sak som kyrkan inte kan uttala sig enhälligt och skarpt om.

Det är trots allt en procentuellt sett ganska liten grupp i landet som är så svårt sjuka att de behöver få ersättning under längre tid än den nu tillåtna. Och med nuvarande regler förlorar de den - i mitt tycke - mänskliga rättigheten. Om jag var ärkebiskop skulle jag göra detta till en högt prioriterad fråga i nuläget. Och jag skulle utforma det som en ekumenisk manifestation.

Det handlar ytterst om att rädda liv! De som redan är i ett utsatt läge kommer inte att ha kraft att överleva detta. Bryr sig kyrkan inte om det?

***

"Sedan hösten 2008 har flera stifts diakoner tagit kontakt med socialförsäkringsministern för att visa på svårigheterna som människor hamnat i. Diakonerna vet vad de talar om. De har förstahandskunskaper, skriver han.

Men när det gäller politiska ställningstaganden svarar han att varken kyrkomöte eller kyrkostyrelse haft uppe frågan om sjukförsäkringen:

- Det kan bero på en grundläggande inställning att frågor som berör alla invånare i Sverige i första hand ska avhandlas i dagspolitiken.

Han konstaterar att i en rad andra frågor tar kyrkan ställning, till exempel asylpolitiken, biståndspolitiken, barns rättigheter och klimaträttvisefrågor, men att det i den här frågan inte vuxit fram någon gemensam opinionsbildning."

Läs hela artikeln här.