Påskuppropet: motstånd och medvind

De är väldigt få, motståndarna. Hittills har jag bara sett till en enda. En kristen, katolik, dessutom.

Egentligen behöver det inte kommenteras så mycket, det räcker att hänvisa till Roland Poirier Martinssons egen absurda artikel.

Och kanske till Johannes Forsblom som ger svar på tal.

Själv undrar jag mest hur man läser evangeliet om man inte tycker att det är rätt att som kristen, och i förlängningen som kyrkor, agera enat och kraftfullt när redan utsatta människor far väldigt illa p.g.a. regler som det beslutas om politiskt.

För mig är det självklart, oavsett vilken regering som står bakom reglerna i fråga.

Det var nog lite synd att jag inte var med i programmet där Roland Poirier Martinsson debatterade med Helle Klein (blev tillfrågad, men hade inte möjlighet att svara på en gång, och då gick frågan vidare).

Det påskupprop jag har startat, vars manifestationer kommer att äga rum på omkring 40 platser i landet (hittills), den 25 april 2011, är partipolitiskt oberoende. Kyrkorna är redan med lokalt över landet, de är med oavsett vad SKR beslutar i frågan den 10 mars. Mest av allt är detta en gräsrotsrörelse bestående av folk från alla håll.

Och jag både uppmanar, uppmuntrar och vädjar till politiker som betecknar sig som blå, gröna och röda att vara med och engagera sig i detta lokalt där ni befinner er, gör det för era medmänniskors skull!

Jag sträcker ut en särskilt varm hand till just allianspolitikerna: var inte rädda för att följa era hjärtan i den här frågan, många av era kollegor är upprörda över det som sker, även om en del kanske inte vågar säga det offentligt. Ni ser ju tydligt (de flesta av er behöver inte ens något förstoringsglas!), vad som händer som en konsekvens av reglerna. Snälla, NU är det hög tid att agera utifrån det!

Vad väger egentligen tyngst: människoliv eller partipiskor?