Hur kan man som kristen rösta på partier som förbättrar för de friska och starka, men försämrar för de sjuka och svaga, som tar från de fattigaste och ger till de rikaste?
Det är något jag har funderat över väldigt länge. Men jag får inte ihop det. Hoppas att några av er kan förklara hur ni tänker.
Det är tydligen många kristna som tillhör allianspartier eller som åtminstone röstar på dessa, inte minst kd. Kanske för att partiet verkar ha något med kristna värderingar att göra utifrån sitt namn. Heter det något på Krist- så måste det väl vara ett bra parti, eller...? Ironiskt nog är Göran Hägglund vår socialminister. Det är alltså med kd's tydliga stöd som den nuvarande politiken förs.
Men då undrar jag: hur kan ni som kallar er kristna vara positiva till en politik som öppet går ut på att ta från de mest utsatta: sjuka och arbetslösa, och ge till de friska och rika?
Kan ni föreställa er att Jesus skulle vara positiv till det? Är det verkligen evangeliets budskap?
Kan ni höra honom uttala lite nya saligprisningar:
"Saliga ni som är rika och har arbete nu - ni ska i form av jobbskatteavdrag få också de mest utsattas pengar så att de inte längre kan klara sig på sin förminskade inkomst, utan tvingas sälja allt de äger och sedan söka sig till sociala myndigheter där de får kämpa hårt för att få pengar till hyran i tid så att de inte blir vräkta, men nekas bidrag till en kattmatsburk så att enda sällskapet i livet kanske inte får fortsätta leva."
"Saliga ni som är friska nu - ni ska få de utförsäkrades sjukersättning medan de, trots att de lider av svåra sjukdomar, ska prövas mot hela arbetsmarknaden, under tiden som de lever på aktivitetsstöd på ett par tusenlappar i månaden som inte ens räcker till hyra och mat, därefter på ingenting ifall de fortfarande inte är friska när tidsfristen har gått ut, ny sjukpenning ska bara godkännas i extrema undantagsfall, och med exakt rätt formuleringar från läkarna som numera bör komplettera med en juridisk examen."
Jag får inte ihop det...
Ni lovsjunger med glättiga ord, mässar på latin, skuttar vigt upp och ner i kyrkbänkarna, vrålar ut på tungotal, eller ber stilla och tyst - allt beroende av kyrkotillhörighet och av vad ni tror behagar Gud allra mest. Ni strider inbördes om allt mindre petitesser. Men var i hela friden finns medmänskligheten? Var finns den profetiska röst bland er som ropar: DET ÄR NOG NU!!!!
Var är biskoparnas och andra kyrkoledares gemensamma rungande protest mot den sjuka utrensning som pågår i vårt folk? Är det bara sjuka flyktingar som får ert stöd? Jag tog upp den här frågan tidigare, men fick inget svar från någon kyrkoledare.
Och var är det stora kristna folkupproret? Varför travar ni villigt omkring i diverse "Jesusmanifestationer" för att visa er tro utåt (just precis som hycklarna och fariséerna), men gör inget eller väldigt lite för att hjälpa dem som har det svårt?
Den sorgliga skaran ökar tyvärr, av människor som förtvivlat har gett upp och avslutat sina liv i förtid efter att ha hamnat allra längst ner på botten, tack vare den nuvarande regeringens politik.
Många är de som lider något fruktansvärt och inte kan ta sig ur den situation de har försatts i.
Många är de nya slavar (mestadels äldre och sjuka) som har tvingats in i Fas 3 - arbeten utan rättigheter och utan skälig lön. Medan friska ungdomar inte släpps in på arbetsmarknaden och till sist tappar hoppet om att nånsin få jobb. En hel generation håller på att gå förlorad.
Hur kan ni bara blunda för det ni ser? Eller är det verkligen så illa att ni inte ser det så länge det inte drabbar er personligen eller era allra närmaste?
Vet ni om att regeringen ljuger om statistiken för att få den att se bättre ut inför valet? För att få det att se ut som att de har gjort något bra. När det de har gjort tvärtom är att montera ner hela välfärdssamhället som om det vore en IKEA-möbel. Flera skruvar tycks fattas i de hjärnor som kan åstadkomma något sådant, och kanske även hos dem som har samvete att rösta på dem som gör det och sen skryter om att de tycker sig ha gjort något riktigt bra. Eller går ni alla verkligen på de genomskinliga myterna? Den nya politiken har inte skapat fler jobb, den har lett till en ännu högre arbetslöshet än vad vi hade innan förra valet. Den har försatt tiotusentals fler i utanförskap.
Jag säger inte att de rödgröna har de bästa alternativen rakt igenom. Också av dem glöms de mest utsatta ofta bort i retoriken. De små förbättringar som erbjuds som valkarameller är inte tillräckliga. Men åtminstone inte lika omänskliga som de hårda regler som råder i nuläget.
Fattar ni hur allvarligt läget är?
Kan ni med gott samvete rösta på alliansen i höst?
Jag kan det då rakt inte efter allt jag har bevittnat i form av fruktansvärda mänskliga tragedier.
Själv vill jag se en politik som sätter individen i fokus. Som skyddar människovärdet. Som skyddar mänskliga rättigheter.
Jag hör Jesus säga till alla som lider idag:
"Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade.
Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta.
Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull.
Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen.
På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna. Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er lön."
Och inte minst det här:
"Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade."
Jag hör till dem som är extremt hungriga efter rättfärdighet... Hoppas att det finns många fler bland de kristna väljarna som känner så, och som tänker till en extra gång vid valurnorna!
Read more...
Inlägg
