Prästvigning av kvinnor - ett av de värsta brotten i katolska kyrkan?
Ja, i alla fall om man väljer att tro på vatikanherrarna mer än på Gud.
Artikeln handlar mest om hur man ska skärpa hanteringen av katolska präster som begår sexbrott gentemot barn.
Men jag klippte ut de bitar som handlar om det här, se nedan.
Minst sagt märkligt att kvinnor som följer Guds kallelse ses som kriminella...
***
"The Vatican is preparing to update the 2001 norms that deal with priestly sex abuse of minors, in effect codifying practices that have been in place for several years.
At the same time, it will include the "attempted ordination of women" among the
list of most serious crimes against church law, or "delicta graviora," sources said.
/.../
Pope John Paul's 2001 document distinguished between two types of "most grave crimes," those committed in the celebration of the sacraments and those committed against morals. Among the sacramental crimes were such things as desecration of the Eucharist and violation of the seal of confession.
Under the new revisions, the "attempted ordination of women" will be listed among those crimes, as a serious violation of the sacrament of holy orders, informed sources said. As such, it will be handled under the procedures set up for investigating "delicta graviora" under the control of the doctrinal congregation.
In 2008, the doctrinal congregation formally decreed that a woman who attempts to be ordained a Catholic priest and the person attempting to ordain her are automatically excommunicated. In 1994, Pope John Paul said the church's ban on women priests is definitive and not open to debate among Catholics."
VATICAN CITY (CNS)
Inlägg
12 kommentarer:
Hej Charlotte! Det var ett tag sedan. Jag ser att du fortfarande irriterar dig över att Vatikanen ogillar dig som person. Är detta inte droppen för en troende Katolik att bli kallad kriminell? Du kan ju lika väl vara troende eller spirituell utanför kyrkan?
Hur kan en miljard människor ha en sådan kvinnosyn? Hur kan detta vara möjligt. Jag vet at Påvar brukar irritera sig över relativism men kristna i Västvärlden har ju glidit i sin moral uppfattning om t.ex. döds straffet. Jag skrev på en petition igår mot Irans användande av stening till döds. Ett fullständingt horribelt sätt att ta död på människor.
Jag är inte säker på att du menade allvar i kritiken du gav höger politiskt aktiva häromdagen då du påstod att de inte kunde vara kristna. Alla högerorienterade partier i Sverige är ju för välfärdssamhället. Vad avsåg du egentligen?
Hej,
Ja, det var inte igår...
Nja, nu är det inte mig de ogillar eller kallar kriminell, utan de kvinnor som har vigts till präster.
Jag vet inte hur man kan diskvalificera halva människosläktet från möjligheten att Gud kallar dem liksom i kristendomens begynnelse och tusen år framåt, men det går bevisligen.
Jo, jag menar allvar med det jag skrev i det andra inlägget - men nu skrev jag inte precis så som du refererade det. Läs det gärna igen så kanske det blir tydligare. Jag undrar alltså hur man som kristen kan stödja allianspartierna, däribland kd, vars mål är att förbättra för de allra rikaste, på bekostnad av de mest utsatta. Det går ju inte att förneka vad som sker - läs artiklarna - det är vad de har åstadkommit.
Ja, mycket bra fråga. Katolska Kyrkan har sina märkliga sidor...
Kommer och tänka på en dikt jag läste häromdagen på en annan blogg (http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/07/diktokrati-demokratur.html).
I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.
Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.
Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.
Skrivet av Martin Niemöller, tysk pastor som blev fängslad av nazisterna och satt i koncentrationläger under hela krigstiden - och överlevde!
Och vad jag menar med den associationen (om du inte kopplar på en gång) är ju att människor som jag som ickekatoliker eller ickeprästkallade (eller för all del de som är ickekvinnor) kanske inte tycker att detta är en fråga som engagerar oss eftersom det inte berör oss egentligen eftersom det inte berör oss som personer. Men om vi aldrig protesterar mot vad som görs mot någon annan - vem finns då kvar (bildligt som här i Sverige eller bokstavligt som i Nazityskland) att protestera när det kommer till frågor som angår just oss?
Ja...
Det stämmer också in på det förra inlägget.
Var finns den stora folkrörelseprotesten nu från friska och arbetande personer mot hur sjuka och arbetslösa behandlas i vårt land idag?
Ingen bryr sig - förrän de själva hamnar där och ser hur det är att leva utan inkomst i det av alliansen ockuperade landet.
Men det handlar om brott mot kanonisk lag när det gäller prästvigningen, i de andra fallen är det både världslig och kanonisk lag..att se dessa personer som viger och blir vigda kriminella i vanlig mening gör man därför inte.
Problemet är väl att absolution finns endast för den som ångrar sig och ber om det. Och tycker man nu det är rätt att i strid mot kyrkans lag man gör så ångrar man sig inte..
Det här är en av anledningarna till att jag, för närvarande, omöjligt kan tänka mig att konvertera till katolicismen.
Den nuvarande påven och kretsen kring honom är så ultra-konservativa och patriarkaliska av sig att jag blir riktigt mörkrädd emellanåt.
Det talas till och med i vissa konservativa kretsar om att ogiltigförklara andra vatikankonciliet och betrakta det som kätterskt. Så långt har det alltså gått.
Jag hoppas på en förändring till det bättre, när nästa påve har blivit vald, för just nu framstår Katolska Kyrkan bara som mer och mer obskyr, tycker jag.
Katarina,
Ja, men förändringar brukar komma först när det har gått tillräckligt långt ner i ett dike - så egentligen tyder det mesta på att det borde komma snart.
Men "snart" i katolska perspektiv kan lika gärna betyda om hundra år. Näste påve skulle nog få det väldigt svårt att riva upp beslut som så nyligen fattats. Och chansen att det finns en påvekandidat bland kardinalerna som är öppet positiv till kvinnliga präster är nog ganska minimal, eftersom de handplockas bland de mest konservativa. Det är i så fall någon som har ändrat uppfattning, eller som inte har berättat om den...
P.S.
Men ibland inträffar ju mirakel - som valet av Johannes XXIII - så allt kan hända.
Katarina, jag är övertygad om att andra skäl är viktigare när det gäller din konversion till katolska kyrkan än att du uppfattar dess ledning som konservativ. Måhända framstår den i vissas ögon som mer obskyr men det blir inte mer obskyr..obskyriteten består väl i att det är stötande att man inte ändrar sig i trosfrågor och anpassar sig till vad bland andra kulturjournalister på Aftonbladet och andra tidningar tycker..samma tidningar vet inte bättre än att ge sådana här icke-nyheter felaktiga rubriker då man inte förstår eller vill förstå vad det hela handlar om.
Ja, Charlotte, det ser lite mörkt ut just nu. Har för mig att Benedictus XVI, under sin tid som kardinal Ratzinger, såg till så att det inte längre behövde vara en klar majoritet röster för att en kandidat skulle väljas till påve. Detta, har somliga hävdat, innebär att det blir lättare för en ultrakonservativ kardinal att bli vald till påve. Jag vet inte hur det förhåller sig med den saken, men det låter för mig som en rimlig slutsats.
Så det kan nog, tyvärr, dröja länge än innan Katolska Kyrkan förändras i nån större utsträckning.
Jonas, just nu är det konservatismen inom Katolska Kyrkans ledning som hindrar mig från att konvertera. Jag får känslan av att man - enligt Kyrkan av idag - omöjligt kan vara socialdemokrat och katolik samtidigt. Jag kanske har fel. Hoppas det. Men ändå upplever jag det som att högervridningen är total för närvarande. Latinamerikas befrielseteologi, t ex, känns för mig väldigt avlägsen.
Men ibland känns det ändå som att jag skulle kunna ge mig iväg till närmaste församling - finns 7 mil härifrån - vilken dag som helst och säga att jag från och med nu vill tillhöra Kyrkan (med stort K).
Får väl lägga skulden till detta på Anders Piltz (om jag ska skämta lite). Har läst nästan allt han skrivit, tror jag; både hans böcker och hans artiklar i tidskriften Signum. Han är en mycket klok man, tycker jag. Piltz sade en gång att man alltid bör uttala sig om påven med respekt. Och det håller jag med om. Men sedan tillade han att man ju alltid kunde se honom som ett motstånd att ta spjärn emot. Det håller jag också med om.
Och visst är det så som du säger, Jonas, att svenska massmedia och olika protestantiska samfund förvrängt all debatt som försiggår inom Katolska Kyrkan närmast intill oigenkännlighet. Visst är det så! Jag läser ibland vad som står på Vatikanens hemsida för att få lite perspektiv på saker och ting. Jag har läst påvens encyklikor och homilier där. Och jag måste erkänna att jag beundrar Benedictus XVI för hans stora teologiska kunnande. Men han behöver ju inte alltid ha rätt för det. Eller hur? Det har han själv inte heller påstått. När han skrev boken om Jesus - som kommit ut även på svenska - sa han att han med denna skrift ville inbjuda till debatt. Boken var alltså ingen oemotsäglig avhandling i kristologi, tycktes han mena. Det tycker jag är ödmjukt.
Men nuvarande påven har även sagt annat som är mindre ödmjukt. Johannes Paulus II sade en gång att "Kvinnoprästfrågan" var slutdiskuterad en gång för alla. Det ville kardinal Ratzinger nästan få att framstå som ett uttalande "ex cathedra", trots att detta uttalande i själva verket hade betydligt lägre prioritet. Tror att det var ett brev, men minns inte riktigt nu.
Ja, det finns mycket att säga om Katolska Kyrkan - både positiva och negativa omdömen.
Jag avslutar med att citera (kardinal) Francis Xavier Nguyen Van Thuan:
"Det finns idag många ofullkomligheter och skandaler inom Kyrkan. Men trots detta har Kyrkan fått Guds löfte. Kyrkan är ett ständigt pågående underverk".
Skicka en kommentar