Vilket Sverige vill vi ha?

Vill vi ha ett land som präglas av medmänsklighet och värme, trots att klimatet är ganska frostigt temperaturmässigt? Eller ett land vars invånare främst ser till sina egna intressen och struntar i hur andra har det?

Under de senaste åren har vi sett ett mycket snabbt nedmonterande av det välfärdssystem som tidigare gjorde att Sverige betraktades som ett idealiskt föregångsland internationellt sett.

Förra regeringen lade grunden för det som den nuvarande regeringen har fullföljt. Inget tyder i nuläget på att några större förbättringar är på gång oavsett vilka som vinner valet i höst. Inte mycket tyder på att politikerna ens tycker att det här är en särskilt viktig fråga.

Det finns heller ingen stark opinion för förändring bland folkrörelser och trossamfund - de som annars brukar stå på de utsattas sida och protestera högljutt när något går för långt.

Jag vet att det finns enskilda som ser vad som pågår och upprörs, även bland anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men det råder ändå en ganska otäck tystnad, samtidigt som det går utför för allt fler personer i vårt land.

Den som är frisk, arbetar heltid och tjänar bra har fått det ännu bättre. Men den som är svårt sjuk eller långtidsarbetslös har hamnat i en mer utsatt position än någonsin genom de nya utförsäkringsreglerna, och en form av åtgärdsarbete (Fas 3/JUG) för en lön under existensminimum, utan möjlighet att ta sig ur det och utan de rättigheter som gäller för andra som arbetar.

Den som har ett anpassat deltidsarbete kan tvingas säga upp sig för att söka heltidsarbete fast detta går emot läkares rekommendationer och kan leda till förvärrande av sjukdom samt ironiskt nog till heltidsarbetslöshet.

Läkare som känner patienten väl upplever att de ifrågasätts av försäkringsläkare som aldrig har träffat personen det gäller.

Den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen, och stadigvarande sjukersättning är i princip omöjligt att få godkänd efter regeländringarna.

Återstår: utanförskap för allt fler.

Många utförsäkrade tvingas söka försörjningsstöd, men nekas detta om de inte gör sig av med den eventuella bilen, huset och allt annat av värde. De förväntas klara sig på en tillfällig aktivitetsersättning som kan hamna under 4.000 kr/månad om de inte har varit medlemmar i en a-kassa minst tolv månader.

De sjuka som inte kan återfå sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och därmed inte har möjlighet att få förnyad sjukpenning, hamnar helt utanför systemet och riskerar att aldrig kunna ta sig tillbaka in i det igen. De som är för sjuka för att arbeta men bedöms som för friska för att få ersättning utgör en osynlig grupp som lever av sparade medel tills dessa tar slut, eller av släktingar och vänner.

Alla dessa hamnar utanför sjuk- och arbetslöshetsstatistiken och tynger den alltså inte inför valet. Det ser kanske bra ut på ytan, men under den sjuder det av förtvivlan...

Det tycks inte vara många som inser att svår sjukdom eller arbetslöshet kan drabba vem som helst utan förvarning, och då är det dessa regler som gäller. Det finns inga försäkringar som kan garantera livslång hälsa eller anställning, det säger sig självt, men de som har haft oturen att drabbas behandlas närmast som brottslingar som förväntas ertappas med att snylta på systemet, när de i själva verket ofta kämpar för livet. Bokstavligen.

Men vill vi verkligen "i denna ljuva sommartid" läsa om alla fruktansvärda situationer och t.o.m. självmord som är orsakade av reglerna? En snabb sökning på internet ger många träffar. Och det är en mycket sorglig läsning som döljer sig bakom varje länk. Detta är bara toppen på ett växande isberg. Här är bara ett exempel som jag fick tips om.

En sak är säker: det hjälper inte att blunda för problemen. Det gör inte att de försvinner. Det gör tvärtom att de ökar!

Ett samhälle av 100% heltidsfriska och heltidsarbetande medborgare är en utopisk omöjlighet. Den hårda press de nya reglerna utsätter många för motverkar just det som de var tänkta att åstadkomma. Det går inte att stressa sig frisk. Alla klarar inte att heltidsarbeta. Därför måste reglerna anpassas efter individen och inte tvärtom.

Jag undrar nu, mitt i den brinnande valrörelsen, vad politikerna i båda blocken rent konkret tänker göra åt den här situationen om de vinner valet. Från varje parti skulle jag vilja se en klar och tydlig, väl genomtänkt sammanställning, och en tidsplan för genomförandet. (En tröttsam pajkastning gentemot det andra blocket, eller intetsägande mantran till standardsvar undanbedes.)

Och jag vill att alla som tänker rösta i valet i höst verkligen tänker efter, lyssnar till vad politikerna säger i dessa frågor, och ser lite längre än till hur den egna plånboken kan fyllas bäst just nu. Nästa gång kan det vara din tur att drabbas. Vad vill du då mötas av?

För att detta ska bli en högt prioriterad fråga för politikerna skulle jag också vilja uppmana ALLA som bryr sig, eller som själva är drabbade, att ta varje tillfälle som ges att protestera mot dessa sjuka regler innan de ställer ännu fler utanför vad som måste anses vara grundläggande mänskliga rättigheter! Inte minst i ett land som vårt, som har de resurser som behövs, men där fördelningen av dem tyvärr lämnar mycket att önska...

Read more...

Behövs det ett kristet vänsterparti?

När alliansens, inklusive kd's, politik går rakt emot den kristna värdegrunden som tar parti för de mest utsatta, behövs det då ett nytt kristet parti åt vänsterhållet?

Jag skrev för en tid sen om hur högerpolitik och kristen tro tycks vara mycket svårförenliga. I alla fall så får jag inte alls ihop det.

Den politik som för närvarande förs från högerpartierna, inklusive kristdemokraterna, är rakt motsatt evangeliet, som värnar särskilt mycket om fattiga, sjuka och svaga. Jag kan inte föreställa mig en Jesus som gör de sjuka sjukare genom att ta ifrån dem det sista de äger, eller tvingar dem att gå igenom ständigt upprepade ångestfyllda åtgärder och utredningar, som respektlöst kränker dem, och driver dem till ruinens brant, till hemlöshet och värre än så.

Kd har steg för steg lämnat den kristna grunden för att försöka hålla sig kvar i regeringsposition. Man har sålt sin själ och offrat sjuka och svaga på paragrafernas glödande kol. Som rökelse stiger deras rop nu mot skyn, de som inte redan har tystnat och avslutat sina liv. Hur många självmord har alliansens inhumana politik drivit förtvivlade sjuka till? Hur länge ska det få fortsätta innan allmänheten vaknar upp till det som faktiskt pågår? Hur är det möjligt att inte fler kristna redan har genomskådat kd's ekande brons och tomt klingande cymbal?

Det konservativa familjemantrat, som sannolikt lockar en del kristna väljare, faller platt till marken när man så tydligt visar att man i praktiken inte alls bryr sig om människorna.

Är det inte rentav ett missbruk av Jesu Kristi namn att uppkalla ett parti efter honom när man inte alls följer honom?

Det paradoxala är att vänsterpartiet tycks vara det enda parti som verkligen betonar omsorgen om de mest utsatta. V som vanligen förknippas med ateism, kommunism och jag vet inte allt... Hur kommer det sig då att de, förmodligen utan att alls veta om det, samtidigt står för trons allra vackraste ideal?

Jag funderar från och till på om det skulle behövas ett kristet vänsterparti, som inte har något politiskt bagage att släpa på som kan leda till de tråkiga missförstånd och det motstånd som v ofta väcker, särskilt hos kristna. Något nytt och fräscht som kan fara fram som en frisk vind genom riksdagshuset och komma med nya perspektiv på ingrodd politik. Det behöver inte vara ett stort parti, men det behöver vara ett genuint kristet parti.

Egentligen är det förstås fel att alls kalla ett parti "kristet", men jag gör det i medvetenhet om den haltande beteckningen. Partier i sig är inte mer kristna än kyrkobyggnader är det. Det är människornas värderingar och inställning till livet som är avgörande. Jag tror att en kristet grundad sakpolitik skulle kunna tillföra mycket gott...

Det finns omkring en miljon aktiva kristna i landet, så potentialen för ett nytt parti på kristen grund att ta sig över riksdagsspärrarna är hyfsat god.

Lösningen tror jag i alla fall inte är ett nytt kristet värdekonservativt parti åt högerhållet.

Vi behöver inte mer trångsynthet i politiken. Vi behöver en vidsynthet som inte känner av någon prestige, utan ser till alla människors bästa och utformar samhällets regler så att de inte skadar någon. Vi behöver en medmänsklig politik där allas lika värde respekteras i praktiken. Vi behöver en politik som ger stor individuell frihet och samtidigt en stadig grund som håller ihop helheten, gemenskapen som samhället är. Vi behöver ingen politikerelit utan politiker som är som vanligt folk.

Jag tror djupast sett inte ens att det vi behöver egentligen är blockpolitik eller enskilda partier som strider mot varann ideologiskt, utan en samling kloka människor som inte har förlorat empatin, och som inte vill göra politisk karriär för att tjäna en massa pengar, utan som verkligen vill förändra det som är fel.

En fin bild som brukar användas för synen på kyrkan är att se den som en kropp där varje del behövs för helheten. Så ser jag på samhället och individerna. Var och en är oerhört värdefull och viktig. Var och en förtjänar att bemötas väl, och ska ha rätt att verka på det sätt han/hon kan. Det blir fel när man tänker på samhället enbart eller främst i ekonomiska termer där målet är att vara vinstdrivande. Människor är inga produkter, inga utbytbara kuggar i en maskin, vi är levande varelser med unika talanger. Och vårt land har alldeles otroliga möjligheter att bli det allra bästa landet i världen. Men tar vi vara på möjligheterna?

Jag tänker ibland på allt jag skulle vilja göra om jag fick vikariera som statsminister ett år...

Men mycket av det som skulle behöva åtgärdas går tyvärr inte att förändra snabbt, p.g.a. lagar och förordningar som styr hur politiken ska föras. Men jag sätter det nu på pränt, dessa tankar, som en vision för framtiden...

Och jag hoppas att media hänger på och tar upp åtminstone en av de viktiga trådarna här och skapar en rejäl debatt om välfärdsfrågorna, ställer politikerna mot väggen och tvingar dem att svara på vad de har tänkt göra för dem som är utanför samhället nu om de vinner valet. Det är alltför mycket som står på spel, alltför många människoliv som är i fara, för att detta ska få gå obemärkt förbi, eller lindas in i tjusig lugnande retorik och falsk statistik.

Read more...

Sandahl vänder på kappan för att kunna bli biskop?

Vindarna blåser och kappor vänds. Ibland åt oväntat håll. Med avigsidan ut.

Den envetne (forne?) kvinnoprästmotståndaren förklarar sig nu plötsligt beredd att viga kvinnor, med anledning av att han vill ha chansen att bli biskop i Växjö. Visserligen ett av de stift där motståndet mot kvinnliga präster är som störst. Desto större utmaning då för modiga kvinnor.

Vad har hänt? Är det bara skicklig retorik han kör med?


"Du skulle som biskop alltså även viga kvinnor?

– Jag har skrivit under att jag är beredd att viga både män och kvinnor till präster och diakoner. Vad skulle jag annars viga, tuppar och hönor, säger Dag Sandahl.

Vad har då skett med din åsikt i ämbetsfrågan?

– Min vetenskapliga insikt står kvar, den som jag blev docent på.

Vad tycker du då om att du går emot din övertygelse om du viger en kvinna till präst?

– Jag går aldrig emot min övertygelse. Men som biskop ska man pröva folks kallelse, och jag tar allvarligt på kallelsen. Det är olyckligt att Svenska kyrkan har varit ointresserad av att pröva kallelsen.

Den verkliga prövningen kommer alltså den dag du som biskop har en kvinna framför dig som säger att hon har en kallelse att bli präst?

– Ja, och den prövningen skulle jag ta ohyggligt allvarligt, säger Dag Sandahl."

Läs mer.

Menar han att han skulle ta kallelsen så ohyggligt allvarligt att han systematiskt och in i det sista kommer att betvivla och bekämpa den varje gång en kvinna står framför honom?

En ulv brukar förbli en ulv även i omvänt fårskinn. Men undantag finns säkert. Jag väntar med spänning på att se hur det går för första kvinnliga prästkandidaten i Växjö stift om Dag Sandahl vinner biskopsvalet.

Att bli biskop är också en kallelse. Jag tillåter mig att se den på ett ohyggligt allvarligt vis i detta fall.

Read more...

Post-#ek10

En vecka har gått sen Europakonferensen (kallad #ek10 på twitter).

Det känns som att jag nu så smått börjar återhämta mig från den kraftiga sömnbristen under LO-veckan, och har fått lagom avstånd till Hinn-upplevelsen. Jag ödslar inte längre särskilt många tankar på honom och hans märkliga teologi. Skönt. Då kan man ägna sig åt viktigare saker istället...

Som politik, konst, teologi, ekumenik och att blogga om intressanta ämnen som dyker upp.

Ska försöka skriva lite mer regelbundet här igen, har inte hunnit det på ett tag. Lägg gärna till bloggen i ditt RSS-flöde om du inte vill missa något.

P.S. Idag återinvigdes min nyrenoverade församlingskyrka, och vi fick en ny präst (som har varit i församlingen tidigare under studietiden). Trevligt!

Read more...

Vad ska man egentligen tro om Benny Hinn?

- Pappa, varför händer det inga mirakel på dina möten?

Det måste vara en ganska jobbig fråga att få från sina barn, i alla fall om man heter Benny Hinn, och liksom har mirakel som en av huvudpunkterna på sin agenda.

Fick han verkligen den frågan? Ja, enligt den källa som berättade det för mig i alla fall. Formuleringen kanske inte var exakt så, men kontentan av det.

Minnesbilderna av förra helgens Hinn-möten på Livets Ords Europakonferens dyker upp på näthinnan igen. Jag tänker på personerna som drogs upp på scenen och golvades om och om igen (av Anden eller av Hinn?), som för att visa att det minsann hade ägt rum ett par helanden. Några stycken åtminstone, bland tusentals samlade.

Det har påpekats att andra, däribland Jesus, gjorde tvärtom. Han sa att de som hade blivit botade skulle hålla tyst om det. Det brukar exegetiskt motiveras som att ”Messiashemligheten” behövde bevaras än ett tag. Folk fick inte veta vem han var innan hans stund var inne.

Men är det verkligen meningen att helandegudstjänster ska göras till ett showande?

Och har Hinn något slags behov av att skaffa ett par vittnen i varje möte, vittnen på att han verkligen är vad han utger sig för att vara? Är han kanske rentav så pass desperat att han inte drar sig för att avtala med några personer i förväg om att de ska medverka på mötet? Får de i så fall betalt för det? Man kan undra… Jag tänker på de tre nästan trillinglika pojkarna med vita skjortor och bibliska namn som figurerade i första mötet. Jag såg dem i kyrkan en stund innan de gick fram och la verkligen märke till dem, de stack ut ur mängden, och var liksom klädda för att uppträda. Jag blev sen förvånad över att plötsligt se dem på scenen, undrade när och hur just de hade valts ut att gå upp. Dagen efter sa Hinn att han hade träffat deras mamma för flera decennier sen. Hade han kanske även träffat familjen innan mötet och då även fått tillfälle att lära känna pojkarna lite?

De tankarna är bara spekulationer förstås. Det vill jag understryka.

Men lägger jag ihop mina egna intryck med andras: Carl-Henric Jaktlunds blogginlägg, Ulf Ekmans blogginlägg, Anders Gerdmars blogginlägg, Bengt Malmgrens blogginägg, Samuel Varg Thunbergs blogginlägg (särskilt det andra), Emanuel Karlstens blogginlägg m.fl. samt ett antal artiklar i Dagen, så blir resultatet ett tveksamt pussel i stil med det här som träder fram. Det kan kanske vara värt att fundera över?

Om det skedde verkliga helanden så är det förstås alldeles underbart. Men jag önskar att det gick att fråga personerna om det nu efteråt. Är de fortfarande friska? Blev de nånsin botade?

Från ett annat av hans möten någon annanstans:

"I watched one lady in particular who was up on the stage, Benny put his hand up towards her forhead, and bam, there she is lying on the floor convulsing and moaning. She claimed that her foot was healed, but still she limped off the stage, while being escorted by two large men! Now if she were healed, wouldn't she not be limping. Wouldn't she be jumping for joy on TWO feet!"

En sak han sa som riktigt etsade sig fast var att "helandena" kunde försvinna om folk inte genast gick ut i mittgången och visade att de hade blivit friska. Som om han försökte lägga över skulden på eventuella tillbakabildade helanden på de sjuka själva.

Av samma person som berättade om Benny Hinns barns fråga, fick jag också uppgiften att Hinn tjänar en miljon i månaden. Kronor eller dollar? Han lär själv ha sagt det - kanske för att skryta? Varför behöver han då samla in pengar för egen räkning på sina möten? Är det de pengarna som utgör den månatliga miljonen? Vad gör man med så mycket pengar? För inte betalade han väl sin egen dyra räkning på Grand Hôtel i Stockholm? Och privatjetflygplanet, flög han till Sverige med det, och fick reseersättning? För han hade enligt uppgift egentligen inte råd att åka till Sverige. Hur kan man predika om fattigdom, om att lämna allt för Jesus, i samma andetag som man drar in alla dessa ofattbart stora pengar?

Den märkliga teologi han verkar stå för innehåller saker som är ännu konstigare än de han valde att ta upp i lördags. Det är inte de gnosticerande inslagen som är det värsta. Treenigheten lär enligt Hinn bestå av nio personer och det lär också ha varit meningen att kvinnor skulle föda barn genom sidan, Jesus skulle ha fötts så.

"About Jesus being born from the side of Mary, it is not a just Benny Hinn's invention, but I believe it was also believed in the earlier traditions of the Church, maybe for several reasons. Personally, I will cite two of which I know: 1) Just like first Woman was taken from the side first Adam, the second (humbler) Adam now is now taken the second Woman's side (restoring the dignity of woman that was lost in the garden of Eden); 2) That Mary's perpetual virginity be total and absolute even physically, and untampered even by childbirth."

Det är inte djupt, bara oerhört dumt, oavsett var han har hämtat det ifrån.

En del av sina teologiska ”insikter” har han hämtat ur Finis Jennings Dake’s bibel.

Och det där med hans påstått nära relationer till Vatikanen, vad ska man egentligen tro om det? Att han skulle ses på tv av många av kardinalerna, och att de menar att han har vad kyrkan behöver - Guds kraft - låter mer än otroligt. Kyrkan är fylld av Guds kraft Hinn förutan. Och den katolska kanalen EWTN sänder inte Hinns program, vilket han felaktigt påstod.

Har han verkligen träffat förre påven och pratat om vad han vill bidra med i katolska kyrkan? Jag har inte lyckats få det bekräftat, men jag fick tips om en video på nätet där han figurerar i en nyhetssändning från Rom dagen innan påvens begravning och där han kort nämner mötet som han ska ha deltagit i som ende protestant (tror inte att han säger det på videon, men det sades under hans rekordlånga kollekttal på konferensen). Det foto som syns i videon där han skakar hand med förre påven ser ut som de bilder som brukar tas under en sedvanlig onsdagsaudiens med påven, då många blir fotograferade på samma sätt och efteråt får köpa, eller får, bilden som ett minne. Om han nu anser sig ha stått förre påven så nära att det är betydelsefullt för honom att få vara med på ett möte innan begravningen, om han nu var det, varför deltog han i så fall inte på själva begravningen? Han säger i inslaget att han skulle vara kvar i Rom den dagen, men ändå inte närvara.

Om han var inbjuden till en samling innan förre påvens begravning så är det i och för sig inte märkligt. Många personer bjuds in till diverse möten hela tiden utan att det betyder något. Allra minst innebär det en officiell katolsk bekräftelse av Hinn som person eller hans teologi. Men om han var inbjuden så borde väl Vatikanens presstalesman Lombardi känna till det? Och denne tycks inte heller känna till något möte (som ägt rum, eller som planerats framöver) med den nuvarande påven, som Benny Hinn skulle ha varit i Rom för att träfffa i våras, när han istället sågs vandra hand i hand med Paula White.

"Orsaken till Rombesöket var, enligt dementin, en inbjudan från Vatikanen för att diskutera möjligheterna till framtida arbete där.

Fader Federico Lombardi, officiell talesman för Vatikanen, uppger för Dagen att Benny Hinn inte har varit inbjuden på något officiellt besök under våren.

Däremot var Hinn där 2008.

- Det var några besökare som ville sitta på främsta raden vid en påveaudiens. De skulle eventuellt donera pengar till en stor restaurering av en orgel. En av dem var Hinn. Huruvida han donerat eller inte är oklart, hälsar Lombardi till Dagen via ombud."

Hinn verkar vara väldigt känslig för beröring, förutom detta att han är överkänslig för barn som kan tänkas störa Anden, eller störa vuxna som berörs av Anden under helandemötena.

Jag fick en intressant kommentar från Sofia när jag skrev om Hinns första framträdande i Europakonferensbloggen:

"jag o en engelsk vaninna deltog i ett Benny Hinn Moete i London for nagra veckor sen och samma irrlara re. avlelsen presenterades da; gardagens mote i Uppsala var nastintill bokstaven en exakt kopia av motet i London. Det luktar irrlara lang vag och jag kan inte tro att Ulf Ekman haller med; gnosticism; uppdelningen i andligt och kroppsligt, att blodet kom direkt fran himlen och inte fran Maria etc ar val en irrlara kyrkan gjorde sig av med redan pa 300-talet. Haller med om att BH endast skall syssla med healing och enkel forkunnelse. - I London sparade han ur totalt och jamforde sig med Jesus nar nagon rorde vid honom uppe pa scenen sa han: ror inte vid mig nar jag ar smord, det ar som med Jesus'"

Hittade även det här i ett foruminlägg:

"Once I saw him ask a very elderly man (just because he was quite old) to pray for him so that he may have a long life while on the stage, but as the man placed his hands on his specially groomed white head, he gave a start and said something like, "Don't touch my hair!!!..you can never change me..I am gonna remain the same...," etc. I don't know what that mean't. I hope he did not mean that he is unchanging like God."

Jag hoppas att det inte var en demon som talade ur Hinns mun som en reaktion på bönen...de brukar enligt vad jag har läst uttala sig ungefär så där när Gud kommer för nära och hotar deras bekväma tillvaro. Kontroversiell tanke? Ja, absolut, oerhört, men den måste ändå få tänkas.

Det må vara hur som helst med den saken, jag avhåller mig från att dra några slutsatser, kastar bara ut tankar här.

Men visst har en hel del i hans liv förändrat sig. Frun har begärt skilsmässa, rykten florerar om hans eventuella förhållande med tv-evangelisten. Och miraklen tycks i det närmaste utebli...

Jag får intrycket av att Benny Hinn sitter som ett oskyddat stort barn i en bräcklig såpbubbla som är mycket nära att spricka. Jag tror att han är i stort behov av förbön.

Och det är inte för att klandra honom som jag skriver det här inlägget, utan det är för att försöka sortera mina egna högst motstridiga intryck av honom. För jag vidhåller det jag skrev i ett av konferensblogginläggen om detta på Dagen, Andens närvaro var mycket påtaglig på söndagskvällens möte. Starkare än under något annat av de möten jag deltog i under veckan. Jag får inte ihop det med de övriga intrycken. Om det nu inte är så att Gud använder sig av vem som helst oavsett hur personen lever…?

Read more...