Teologifestivalpoesi

Jag ska inte ge mig på ett prosaiskt försök till sammanfattning av intrycken från årets festival...

Men det som var mest givande för min del var mötena med nya och gamla vänner i programpauser och buffémingel... Ni vet vilka ni är! :-)

Tänkte dela med mig av några dikter som kom till under festivalen.

Den första skrev jag om ett möte med någon jag inte känner. Men det var en fascinerande person, minst sagt.


***


Teologifstivalikon

En levande ikon stod i trappan,
åt inte, pratade inte, skrattade inte,
som alla de andra.

Blick stilla stod han där
~ liksom osynligt intensivt närvarande ~
i mitten av folksamlingen.

Han hade frågat mig om vägen till aulan,
tror det var de enda ord han sa
på hela kvällen.
Så parkerade han sig där.
Utanför aulan.

Det var som att hans orörliga tystnad
förstärkte rörelsen och det ekande sorlet.

Han tog inte ens av sig den grå kappan,
mannen med ikonansiktet,
med djup sorgsen blick och rena linjer,
målade med fina penseldrag.

Men så plötsligt var han försvunnen.

Var det någon mer som såg honom?


***


Hackspettarna regerar
över Engelska parken.
Deras uråldriga
knarrhackande
är det enda
som bryter tystnaden
en tidig lördagsmorgon.


***


Dansande ikon
gråtande ikon
~ våga låta sig beröras
på djupet.


***


Ikonoklasm - att förkasta en människa...


***


Det inre ljuset
lyser upp ett helt rum
osynligt
så som Serafim
lyste upp en hel skog
synligt.


***


Ikonblicken:
allseende
oändligt god
sällan skådat djup
innerlig
~ våga låta sig ses.


***


Ingen kan ta din plats
i ikonostasen.

Den är unik.

Och du lämnar
ett tomrum
efter dig
om du inte fyller den.

En svart rektangel
av avsaknad
där guldet borde glänsa.


***


Gud, jag vill att du
ser mig,
rör vid mig.

I din blick
får hela jag
rum.

I din famn
blir jag
berörd.


© Charlotte Thérèse, 2010

***

Uppdatering:

Läs mer om teologifestivalen här, här, här och här.