torsdag 11 februari 2010

Lägga pussel...

Livet gav mig en märklig pusselbit.

Den passar inte in helt nånstans - och samtidigt passar något av den in överallt.

Dess oregelbundna sidor har kanter och linjer som överensstämmer med de mest skilda mönster. Var och en som träffar på den ser något av sig själv speglas i den.

Den är transparent - och samtidigt färgsprakande. Reflekterande ljusprismats alla nyanser.

I världen är det fullt av små kvadratiska pusselsystem som utlovas innehålla mer eller mindre av "hela sanningen". Deras representanter erbjuder sig till och med att kapa bort allt det som inte får plats däri; det som sticker ut, som stör den perfekta konstruktionen bara genom att finnas till, och som därigenom utmanar anspråken...

Många har fått fyrkantiga pusselbitar som ganska enkelt låter sig passas in i systemen, efter lite lätt putsning av någon enstaka ojämn kant. De tror att alla pusselbitar fungerar på samma sätt och borde se ungefär likadana ut.

Men det finns andra som har givits liknande märkliga pusselbitar. Några går till sist med på att låta sig kapas och stympas till oigenkännelighet, för att sedan pressas ner i de trånga kvadratformerna. Det kan vara lugnast så. De anpassar sig till tankemönstren som är logiska bara så länge de inte ifrågasätts.

Andra följer sin knepiga pusseluppgift på det sätt jag tror den är menad.

Deras plats är i marginalerna mellan alla pusselsystemen. Där är kanterna inte raka. De är inte heller statiska, utan i ständig rörelse, vilket kräver böjliga, formbara bitar som inte bryts av i de frekventa pusselskalven. Deras plats, som tycks så marginell, befinner sig samtidigt i centrum för hela pusselsamlingen. Deras kanter stöts och blöts av friktionen mellan systemen. Deras plats är av vulkanisk art. De är kallade att följa en pulserande lavaström.

De rör sig överallt och bemöter allt utan rädsla. De tar emot och förmedlar det som behövs i varje situation. De visar på glömda aspekter. De väcker nya tankar. De svarar gärna på frågor genom att ställa nya frågor. De visar att det går att förena de mest skilda aspekter genom att låta en djup enhet växa fram inom sig själva. De tar inget för givet och är därför öppna för att överraskas och överraska. De vet att allt är en gåva...

1 kommentarer:

Mikael 14 februari 2010 01:34  

Hej Charlotte Therese1

När jag läser dina texter väcks en, känsla av att dig vill jag känna bättre!

Vänskap är något man kan låta växa livslångt!

Det finns trots allt en del pusslbitar som vill bara fungera i alla pussel, men nästan alla sådana "visdomsord" PUSSelbitar kostar på!

/Mikael

/

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP