Påskuppropets förbön

Förbön att användas under gudstjänsten på Annandag påsk, den 25/4 2011. Inget hindrar förstås att man ber den själv, varje dag om man så vill, fram till Annandagen.

Bönen är skriven av arbetsgruppen i Uppsala, och får mycket gärna spridas till alla kyrkor över landet!


***


Gud hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljus.

Vi ber dig

om läkedom till kropp och själ

för alla sjuka och svaga,

om kraft för alla förtryckta,

för alla jagade och utsorterade,

så att de får ork att resa sig.




Särskilt ber vi dig:


för de sjuka som inte får sin sjukpenning förlängd

och tvingas att söka jobb och arbeta trots att krafterna inte räcker till


för de sjuka som ställs utanför alla försörjningsmöjligheter

därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen

bedömer deras arbetsoförmåga olika


för de sjuka som inte längre bedöms ha rätt till sjukförsäkring

och förvägras försörjningsstöd för att de äger sin bostad


för de sjuka som tvingas säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet

för att de har nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.




Vi ber om vishet


att släppa all prestige och rädsla att bli utnyttjade,

och om inspiration till politikerna

att utforma lagar och regler som kan tjäna sitt syfte;

att skapa ett samhälle som inte stjälper utan hjälper de sjuka,

låt oss inte tystna förrän dessa dina minsta får det stöd vi kan ge!



Vi ber om kärlek


för dem som arbetar

bland sjuka och funktionshindrade,

bland barn och gamla,

bland fångar och flyktingar,

för läkare och övrig vårdpersonal,

för diakoner och socialsekreterare

för arbetsförmedlare och tjänstemän på Försäkringskassan,

vi ber dig, ge dem kärlek och mod att ingripa mot orättvisor!


Amen

Read more...

Den stora kyrkflykten

Carl-Henric Jaktlund har skrivit en angelägen bok, Jesus gick vidare och kyrkan står kvar, om det viktiga steget från tonårstron till den vuxna tron som står på egna ben. Och om hur frikyrkligheten behöver förändras för att kanske kunna vända den pågående trenden med ett kyrkligt massuttåg i tjugoårsåldern. Detta är inte unikt för frikyrkligheten, men märks kanske tydligast där eftersom genomströmningen av barn och ungdomar är så stor.

Med utgångspunkt från två bibelberättelser - uttåget ur Egypten och Emmausvandrarna - väver Carl-Henric in sina egna erfarenheter av att växa upp i frikyrklig miljö. Han reflekterar klarsynt, ibland knivskarpt, över vad som gick snett och som kanske rentav kan kallas systemfel som behöver åtgärdas. Att tro att det som inte har fungerat hittills plötsligt ska börja fungera vore ju mer än naivt. Kritiken präglas samtidigt av värme och en humoristisk glimt.

En barnatro blir inte automatiskt en vuxen tro. Och en separat barn- och ungdomsverksamhet, hur uppskattad den än är, leder inte automatiskt in i församlingslivet i stort. Det behövs vuxna förebilder och vuxen vägledning. Tonårstidens känslosvall kan inte utgöra normen för vuxenlivets tro. Att försöka gå bakåt leder inte vidare andligt sett, den första kärleken måste utvecklas och mogna, och de alltför enkla svaren på komplexa frågor behöver ifrågasättas och nyanseras för att få bärkraft. Även den som har vuxit upp i ett kristet hem ställs vid tröskeln till vuxenlivet inför att ta ett eget beslut att tro.

Och, skulle jag vilja tillägga till bokens innehåll, tron är inte färdig i och med det, den behöver utvecklas vidare under vuxenlivet. Det kommer nya ökentider då djup andlig vägledning är essentiell.

Jag hoppas och tror att den här boken blir en ”kyrkvältare” i positiv mening, att den slår ner i frikyrkligheten med samma effekt som skulle ha kunnat åstadkommas av den där stenkorgen Carl-Henric berättar om i början av boken. Den han ångrar att han aldrig tömde ut som en talande och kraftfull illustration för alla de ungdomar som har lämnat tron. Stenarna skulle hur som helst inte ha räckt till. Och boken är i skrivande stund på väg in i sin andra upplaga. Den första räckte inte till…

***

Läs mer: Carl-Henric både bloggar om ämnet och tar upp det i artikelform.

Uppdatering: Recensionen skulle även ha publicerats här idag - men kommer in nästa vecka istället. Bloggläsarna fick alltså oplanerat förtur, men den som väntar på något gott... :-)

Read more...

Åsiktskyrkan splittrar!

Man behöver inte få särskilt mycket distans till kyrkligheten för att se hur betoningen av åsikter framför gemenskapen i Kristus leder till splittring.

Det är inte oliktänket som splittrar, utan föreställningen att detta väger tyngre än allt annat.

Därför kan diverse enhetsprojekt utifrån liktänkande paradoxalt nog leda till en ännu större splittring och ett avskärmande gentemot "de andra" som har "fel" åsikter, som inte följer den rådande traditionstrenden.

För det är ju så att traditionen aldrig har varit konstant, en rak linje från början till slut, utan den har skiftat och justerats hit eller dit under tidens gång.

Att försöka hålla fast vid ett passerat stadium, eller göra nuets traditionsuttryck till avgudar leder ofelbart fel...

Read more...

Den vackraste katedralen

Jag är inte allergisk mot alla kyrkor, som tur är. Maja påminde mig i en kommentar om en magnifik katedral som jag tål riktigt väl.

"Gud har givit oss en lokal - världen. Himlavalvet är vår kyrkas tak."

På det svarade jag följande, tänkte det kunde vara värt ett nytt inlägg, ifall någon vill reflektera över just det.

"Ja, Maja, vi har fått den allra vackraste och största katedralen...

Skapad av Gud själv.

Och behöver inte stressa upp tidigt på morgonen och cykla långt för att trängas i en kvav byggnad varje söndag och utföra en massa ritualer och bänkgymnastik. Slipper alla orden.

Kan ta en promenad istället, i den ständigt föränderliga Guds-kyrkan, möta härliga djur och en och annan människa på vägen.

"Gudstjänst" kan vara så mycket av ett strikt eller klichéartat skådespel människor emellan.

Har Gud verkligen behov av det? Har vi det?

Och vem/vilka är det annars som "tjänas" genom det?

Som bäst ger "gudstjänsten" utrymme för ett möte med Gud. När inte allt pratas och sjungs sönder.

Men det mötet kan lika gärna ske precis var som helst.

Och det behöver inte definieras och dogmatiseras...

Eller slås i huvudet på andra som "hela sanningen".

Det får bara vara.

Tänk om det kunde få vara så okonstlat i kyrkobyggnaderna också, som i vår vackra himmelskyrka på jorden, Maja...?"

***

Uppdatering:

Jag har lagt till en ny enkät i marginalen där ni, förutom att reflektera mer på djupet här i inlägget, kan välja ett eller flera alternativ för att berätta varför ni går i kyrkan - eller inte. Gör gärna det!

Har förresten sett att det är något konstigt med enkäterna - efter ett tag börjar siffrorna gå bakåt, över hundra svar har hittills raderats i långkörarenkäten om kyrkotillhörighet. Så man får väl anta att den inte längre är representativ för bloggläsarna, men jag låter den ligga kvar. Antecknade tyvärr inte resultatet medan det var som mest röster kvar i den.

Read more...

Till alla kristna bloggare...

Jag känner att jag vill skriva till er om en del saker som jag har tänkt på under lång tid medan jag har följt utvecklingen i bloggosfären.

Börjar undra om bloggandet leder till mer synd än det gör nytta.

För se hur det ser ut... Oupphörliga strider om detaljer i trons marginaler äger rum i bloggarna, och infernaliska elakheter sprids i en aldrig sinande ström, särskilt i inläggens kommentarer - där det skulle vara plats för goda samtal... Ja, ibland blir det tack och lov såna också - pärlor som glimmar i dyngan.

Men inser de som sprider smuts i äkta nyfariseisk anda inte vad de ställer till med? Vad ska man göra för att få stopp på det? Sätta upp strikta regler och radera alla inlägg som inte följer dem helt eller delvis? Låta bli att svara? Censurera kommentarer? Har ingen lust att helt stänga av kommentarsfunktionen eftersom syftet med bloggandet då försvinner för min del. Men kanske det till slut är nödvändigt?

Jag undrar:

Vad gör det för gott med inlägg som har som enda syfte att smutskasta och sprida fördomar om andra kyrkor?

Och varför har en del tagit på sig blänkande trospolisuniformer för att, iklädda dem, ideligen sparka på folk i syfte att försöka få dem att lämna sin kyrkotillhörighet?

Varför tror en del att de med högmodiga och dömande inlägg kan lyckas med sitt missriktade syfte att förmedla "hela sanningen" som de förmodligen anser sig besitta själva eller via sin kyrkas "ofelbara" ämbete?

Varför är det de som har minst att säga som mest uttalar sig? Medan de som verkligen skulle ha något att säga tiger, inte vågar yttra sig...

Varför är de som är trevliga i verkligheten så otäcka under anonym bloggpseudonym och skriver sånt som de aldrig skulle säga?

Varför sprids det sådant hat i kristna bloggar...?

Stod jag utanför kyrkan men var lite nyfiken på kristen tro så skulle jag då aldrig ta steget in i någon kyrka (oavsett vilken) om jag först hade tagit en titt in i bloggosfären för att få veta mer. Det är tur att internet inte fanns när jag blev kristen - och bara var i sin linda när jag tog steget in i den katolska kyrkan.

Det har gått så pass långt nu att jag för egen del faktiskt inte längre vet om jag vill tillhöra någon kyrka eftersom mer än 90% av mina möten med kristna numera sker i bloggosfären, då jag inte bor nära någon församling sedan ett par år tillbaka och därför inte kan ta mig dit lika ofta som tidigare. Och intrycket jag mestadels får, särskilt från elaka internetkatoliker är att jag inte är välkommen i deras kyrka, att jag borde bege mig till den kyrka jag tidigare tillhörde, som de alltid brukar passa på att i samma andetag spy ut föraktfulla kommentarer om.

Kanske jag kommer att glädja dessa en dag genom att lämna deras trångsynta sammanhang bakom mig och gå vidare i ett nytt liv - ett verkligt liv - eventuellt utan kyrkotillhörighet, åtminstone för en tid, för att jag bara inte orkar med det efter så många år i hetluften, då jag har följt kyrkans tilltagande förstelning och tragiska utveckling i skandalform, och efter att ha upplevt den ena inkvisitionen efter den andra IRL. Så känns det just nu, kanske det går över, kanske inte. Det är som att sista droppen nu väger på bägarkanten. Kanske trillar den ner. För jag har verkligen fått nog och övernog av så kallade "kristna" som beter sig djävulskt.

Men lämnar jag kyrkan så kommer det i så fall bli för att bättre kunna följa Gud.

Read more...

Varför uppmuntra till "kristen" homosexhets...?

Blev riktigt bedrövad av att läsa följande inlägg hos Stefan Swärd som annars brukar vara läsvärd. Det han skriver här måste väl anses vara 100% politiskt korrekt i frikyrkorna?

"Malin" i artikeln som han refererar till är visserligen kvar i sin församling - men förmodligen bara så länge som hon döljer sin identitet.

Katolska kyrkan kastar inte ut homosexuella - man diskriminerar dem officiellt/utåt genom sina regler (men är tillåtande pastoralt/inåt) - och ingen visas bort av den anledningen.

Förmodligen för att en så hög andel av prästerna själva är homosexuella, så att det finns förståelse för att det här inte handlar om synd utan om sann kärlek.

Där blir bokstavstro utifrån en osäker grundtext där vi faktiskt inte vet vad orden betyder livsfarlig.

Såg i en annan blogg att några elvaåriga pojkar har tagit livet av sig efter att ha trakasserats som om de vore homosexuella (det är oklart om de var det - om sådant ens går att avgöra så tidigt).

Ska kristna verkligen komma med hejarop och bli medskyldiga till sånt? För den som inte går emot diskrimineringen inom kyrkan uppmuntrar den i samhället. Och den som inte stoppar den i skolorna låter den fortsätta senare.

Jag kommenterade det här hos David där jag först uppmärksammades på detta. Och han ringade in pudelns kärna genom att citera och kommentera det jag skrivit:

"...att det finns förståelse för att det här inte handlar om synd utan om sann kärlek."

Är det inte just där skon klämmer? Om vi anser att detta stämmer eller inte?"

Jo just där...

I alla andra sammanhang är det tillämpligt att hellre fria än fälla. Varför inte också i fråga om detta?

Är det inte vars och ens ansvar att lyssna till sitt samvete? Eller med bibelns språk: till sitt hjärta.

Det står nånstans: "om ditt hjärta inte dömer dig..."

Det är ytterst bara Gud som kan döma. Och känner jag Gud rätt så blir det nog påfallande ofta en frikännande dom.

Det är hur som helst inte vår uppgift som kristna att peka ut andra som "syndare". Som om vi inte själva vore det i något som helst avseende.

Särskilt inte i ett sådant oklart fall som här. Det är inte länge som ordet har översatts som nu. Och på den tid då bibeltexterna som används som försvar för diskrimineringen tillkom, fanns knappast homosexuella äktenskapsliknande förhållanden. Det går helt enkelt inte att jämföra med dagens situation.

Jag kunde liksom Stefan inte tiga efter att ha läst om det....

Läs också detta.

Read more...

Adding God as my Facebook friend...

The thought came to me as I woke up last night, around 3 am...

"I wish I could add God as my Facebook friend..."

That would give us much more time together...! That would finally give us time...

Jesus could be on my buddy list. And I'd love to receive gifts from the holy Spirit... And to accept and follow all their requests...

I would add the Prayer application, the Silence application, and the "Save the Soul" one as well...

We'd maybe visit a virtual Church at times. But I think we'd both much prefere to work together at the Farm. Plowing, sowing, planting, seeing things grow, bearing lots of fruit - then harvesting and starting all over again. Yes, we'd definitely both love that!

We'd save some rainforest and rare animals together... And use a few of the many other charity app's.

Perhaps God would send me an icon or two to enlighten a cloudy day...? And maybe even some exquisite vestments or funny things? Colourful butterflies in all nuances would come flying for sure. And a growing gift every now and then - or something else to make me smile....

And maybe God could help me feed all the hatchlings. They don't survive on pixels alone... And I would most likely get some help finding the special limited edition eggs!

God would probably pass me a drink when I'm really thristy, and maybe even super poke me at times. God's wall would be filled with prayer requests...

Hey - I think God is at Facebook indeed... Meeting me through all friends. Both those I know well and those I hardly know yet - and whether they know it or not... I see something of God in them - in their love and care, in their sadness and joy.

And it isn't bound to any particular world view or religion.

Atheists, agnostics and believers alike - jewish, christians, muslims, hindus, buddhists... Mystics, rebels, sufis, dancing dervishes... Ortodox, catholic, anglican, protestant, non-denominational... Traditional or renewal minded. Or any other of those labels we like to put on ourselves or others...

You're all like brilliant rainbow rays - radiant, glowing, colourful... And each one adds to the beauty in their unique way.

But it may be a blessing in disguise... To be seen clearly only when sunshine and raindrops collide.

So...if you happen to get a friend request from another reflection of God today, make sure not to ignore it, or block the sender...

Read more...

Kyrklig ordlista - änglahyss m.m.

Hör ibland lite speciella uttryck i olika kristna sammanhang.

Det finns inte bara en kristen jargong, utan ganska många olika "dialekter".

Har ni också tänkt på det?

Ett sånt exempel är ordet "änglahyss" - som jag aldrig hade hört förrän två frikyrkliga vänner använde det oberoende av varann i olika sammanhang. Det handlar om snälla "bus". Goda gärningar som ofta är lite undansmusslade, och ibland mer påtagliga. Godhet utan särskild anledning - annat än för sin egen skull, för att sprida glädje i omgivningen. Ja, så tolkar jag det i alla fall - rätta mig gärna, ni som brukar använda ordet.

Det är ett helt underbart uttryck tycker jag, hur som helst - som borde marknadsföras katolskt också. Och än mer tillämpas i praktiken.

Änglahyss gör Gudsnärvaron mer påtaglig i världen... För Gud verkar ju även genom oss - vare sig vi är medvetna om det eller inte.

Har ni fler exempel på sån här kristen specialjargong som används i era sammanhang? Eller i andra kyrkor - det kan vara lättare att upptäcka den där, genom att man hör nya uttryck.

Read more...

Startpaket för kristna sökare?

Såg en annons om ett "startpaket" som utger sig för att innehålla allt som en kristen sökare behöver.

Har gått och retat mig på den där annonsen ett tag nu, så jag kollade upp vad paketet egentligen innehåller (det såg ju lite väl fattigt ut på bilden).

Det verkar på den som om det viktigaste i den kristna tron består i religiösa prylar, och som om tron gick att stoppa undan i en liten ask.

Och inte blev det så mycket bättre av att kolla upp det:

"Startpaketet, en liten låda, innehåller en ikon, 10 bönkort med 20 böner, meditations-CD, Lukas evangelium och Apostlagärningarna, En mindre katekes, ett häfte med olika frågor och svar samt en ljusstake med ljus och ett krucifix."

Är detta vad en kristen sökare behöver allra mest? Och är det allt denne behöver?

Själv skulle jag svara nej på båda frågorna.

Kunde de inte lagt i åtminstone ett helt NT? Varför har de valt ut just dessa böcker som inte är de enklaste att förstå för den som inte redan är ganska insatt i kristen tro?

Katekes? Häfte med frågor? Är det inte bättre att prata med en människa om de frågor man har, och att få undervisning om kristen tro enskilt eller i grupp?

Ikon, ljus och krucifix? (Här kommer väl en kommentar från Aletheiagrabbarna...)

Bönkort? Istället för att försöka be själv eller gå till en kyrka och delta i den gemensamma bönen?

Meditations-cd? Undrar verkligen vad den har för innehåll...

Det här låter mer som ett startpaket för en privatreligiös...

Jag tycker själv att det bästa "startpaketet" för en kristen sökare vore en kristen vän att tala med, be med, och göra sällskap med till en eller flera församlingar (för att visa på mångfalden).

Och en helbibel vore faktiskt inte fel. Men som sagt - åtminstone ett NT. (Lite reklam så här inför Bibelns dag). Och lämna för Guds skull inte sökaren ensam med denna bibel utan läs den tillsammans, tala om innehållet, förklara svåra saker!

Read more...

Jungfrufödsel - inga problem!

Read more...

"Kors-tåget" rullar på

Ja, så har det satt igång, och börjat spridas i bloggosfären, det fredliga ekumeniska kors-ledda tågandet. Några har bloggat om det redan - jättebra! - (ni hittar samtliga i en lista i ursprungsinlägget).

Men eftersom antalet platser i tåget är obegränsat - och det är alldeles gratis att åka med (där har SJ något att inspireras av!), så är alla inbjudna att hänga på - bloggare såväl som icke-bloggare. Alla kan bidra på något sätt för att främja den kristna enheten och gemenskapen över alla gränser.

Tänker mig att det hela får rulla på så länge som det behövs, tills internet, och inte minst bloggosfären, har blivit ett mer föredömligt kristet landskap, där man möts i öppenhet och respekt (såväl mellankyrkligt som inomkyrkligt).

Sträckan mellan advent och påsk får ses som en första etapp...

Fler idéer (ytterligare idéer finns i det första inlägget):

* Passa på att lära dig mer om en kyrka du vet ganska lite om - besök den, tala med folk där, låt någon ur församlingen gästblogga hos dig!

* Kolla in dina egna fördomar mot "dem" och "det" som du har svårt för - ta reda på fakta, sprid inte fördomar...utan medverka till att upptäcka och utrota dem...

* Låt bloggosfärens initiativ övergå i lokala IRL-happenings.

* Ordna t.ex. ett ekumeniskt möte - bjud särskilt in de kristna som står längst ifrån varandra teologiskt, be först tillsammans allihop, bordsplacera sedan "motståndarna" bredvid varandra vid ett långbord, ordna knytkalas och ha en trevlig kväll. Låt gräsrotsekumeniken spira!

* Ordna samtalskvällar om knepiga frågor - bjud t.ex. in teologer.

* Låt pingsten bli en särskild ekumenisk manifestation i landets domkyrkor. Samlas till bönekväll, be om Andens enhet, be om ett verkligt pingstunder (ordna agapemåltid efteråt).

* Skriv brev till kyrkoledare runt om i världen ifall ni tycker att det går lite för trögt med ekumeniken mellan vissa kyrkor, eller med enheten inom dessa kyrkor...

Fyll gärna på med fler tips i kommentarerna - och sprid detta inititiv vidare!

Och ni - länka hit, samt lämna gärna en kommentar i min blogg, i ett av inläggen om detta, när ni hittar på något i anslutning till kors-tåget, så att det går att följa allt som sker runt om i landet (och världen) allt eftersom!

Read more...

"Kors-tåg" för ekumenik!

Fick en idé....

Ekumenik är som ni vet en av de största och viktigaste missionerna/intentionerna med min blogg...

Då det just nu minst sagt är högaktuellt med förföljelse, smutskastning, och liknande mellan kristna - d.v.s. det pågår ett nytt slags korståg - så tänkte jag istället initiera ett ekumeniskt "kors-tåg" - som går i motsatt riktning genom bloggosfären... :-)

Ett kors-tåg med enbart positiva förtecken - där korset står i centrum, men inte stillastående, utan det rör sig framåt. Korset får bli symbol, eftersom vi inte är framme vid den fulla enheten än. En symbol för en tid av bot och rannsakan, inre förnyelse. Med hopp om en ekumenisk uppståndelse och pingst så småningom.

Valde ett keltiskt kors som illustration, eftersom dess cirkel symboliserar hela skapelsen. Hittade det följande på en sida jag leddes till (en kristen församling), där jag fann korset. Tyckte att det passade bra in här, sett ur ett ekumeniskt perspektiv.

"Community is about drawing circles. We draw circles of love to embrace all that we find good and holy and right.

The problem with most circles is that they are too small. When we speak of a circle of friends, we usually mean a group of people who think and talk and act like us. More often than not, these friends live in the same kinds of houses and drive the same kinds of cars and eat the same kinds of breakfast cereals that we do. People who have different colored skin and foreign accents, four-legged creatures, plants and the earth are often left outside the circle of our concern. [Detsamma gäller mellan olika kristna falanger...!]

That's why the cross is so important.

Where the movement of the circle is centripetal (in upon itself), the movement of the cross is centrifugal (reaching out). The cross is not just a symbol of "personal salvation," the cross is a reminder that gave us Jesus because "God so loved the world (cosmos)" (John 3:16).

Edward Markham, a Disciples poet, wrote these lines about drawing circles in Christian community:

He drew a circle to shut me out
Heretic, rebel, a thing to flout,

But love and I had the wit to win
We drew a circle that took him in.

In the light of God's love---shown to us in the life, death and resurrection of Christ---we are called to draw bigger circles. Circles that include."

Det här initiativet betyder först och främst en bönekampanj - ni vet vilken kraft bönen har! Om alla kristna som är trötta på att se fördomar och hatiskhet spridas på nätet, beslutar sig för att ägna en viss tid varje dag (t.ex. en halvtimme) till att be för ökad öppenhet och förståelse, så tror jag det får effekt ganska snart....

Det här innebär dessutom att jag kommer att bjuda in gästbloggare från olika kyrkor och samfund.

Jag har redan skrivit till representanter för ett par stora kyrkor med en förfrågan - men kom gärna med fler tips på gästbloggare, både kvinnor och män - och ge mig deras mailadress om ni har den (ni kan maila om det till: therese [punkt] charlotte [at] gmail [punkt] com).

Kommer också att skapa en liten fridlysningssymbol som man kan fästa på sin blogg om den är ekumenikvänlig. (Har skrivit till församlingen och frågat om det går bra att använda bilden för inlägget i förminskad version, meddelar senare vad de svarar.)

Funderade även på en namninsamling... Vad tror ni om det?

Och jag vill också uppmana till ökat länkande till kristna bloggar från era bloggar. Både i marginalerna och i inlägg. Genom att själva länka till varandra så gör vi sajter som den nyligen dissade oekumeniska sajten överflödiga.

Ytterligare förslag: blogga positivt om en annan kyrka än din egen, som ett led i detta.

Vill även be er sprida nyheten om detta ekumeniska kors-tåg till samtliga bloggare ni känner till, och även i era församlingar etc...

Kommer att uppdatera hur det går med det ekumeniska korståget och länka till alla som bloggar om det - så se till att länka hit om/när ni gör det, så jag hittar era inlägg!

Lämna gärna en kommentar, du som tittar förbi här!

***

Uppdatering

Har ändrat rubriken för att det inte ska bli några onödiga missförstånd om ordet "kors-tåg" - detta är en fredlig manifestation (ett upprop) för kristen enhet, och inget annat!

Här hittar ni de andra som hänger på och bloggar om detta - listan fylls på allt eftersom, så titta gärna in i detta inlägg senare igen, och skriv om kors-tåget så kommer du med i listan (hittar du inte ditt inlägg här, så berätta om det i en kommentar så jag kan lägga till det).

Mackan
David
Henrik
Hosanna
Johanna
Joachim
Stefan
Rudie
Dag
Johanna igen
Leo
Henrik igen
Bokmalin
Johanna igen
Johanna igen
Johanna igen
Johanna igen
Johanna igen (har jag missat att länka till något av dina flitiga kors-tågsinlägg så hojta till!)

Och i följande inlägg kan du följa "kors-tågets" utveckling i min blogg (kommer att uppdateras med fler inlägg senare):

"Kors-tåget" rullar på
10 tumregler för god ekumenik
Ekumenik - en brännhet fråga
Biskop Anders Arborelius gästbloggar - om kristen enhet
Åke Bonnier gästbloggar om ekumenik
Röster om ekumenik
Stefan Swärd gästbloggar om ekumenik
Om ekumeniska strävanden

Read more...

Ny enkät - samt resultatet av den förra...!

Som en hel del av er redan har uppmärksammat så finns det nu en ny enkät i spalten intill.

Tycker att det är väldigt spännande att följa staplarnas växt. Intressant nog så tycks det vara ungefär lika många frikyrkliga som katolska bloggläsare (hittills). Får se vilka som "vinner" till sist... :-)

Lika intressant är att flera har kryssat i att ni tillhör en "annan kyrka" (fast jag tyckte att jag hade fått med de vanligaste i Sverige). Specificera gärna i detta inlägg mer exakt.... Det går bra att göra det anonymt om man vill.

Lite förvånande är att de svenskkyrkliga läsarna inte är lika många som de katolska/frikyrkliga - men ni har väl bara inte upptäckt enkäten än? Förmodar att ni snart fyller på stapeln....

Vet också att det finns flera ortodoxer bland er... Ge er gärna till känna med ett kryss....

Väntar även på att humanister/ateister m.fl. kryssar i sin närvaro (all röstning sker anonymt - ingen kan se vilka ni är - så bidra gärna till en mer rättvisande statistik).

Rösta alltså väldigt gärna, alla som tittar in här - men bara en röst per person!

De som tillhör flera samfund får alltså välja det ni känner er mest hemma i. Och om någon finner Gud, lämnar tron, eller byter kyrkotillhörighet eller religion under året, så går det bra att gå in och ändra sin tidigare röst... :-)

***

Tänkte även redovisa resultatet av den tidigare enkäten för att sedan radera den, så det blir lite färre "widgets" i bloggmarginalen. Ställer upp det hela i "popularitetsordning":

Vad är bäst i min blogg?

* Heta inlägg - rakt på sak: 7 (36%)
* Katolska förnyelsenyheter: 5 (26%)
* Ekumeniska nyheter: 4 (21%)
* Bibelbloggen: 4 (21%)
* Diskussioner om allt möjligt: 4 (21%)
* Humor: 4 (21%)
* Katten Tistou's blogg: 2 (10%)
* Balkongodling: 1 (5%)
* Något annat: 1 (5%)

Röster hittills: 19
Enkät stängd

Read more...

Hur smakar himmel? Så här!

Redan vid välkomsthälsningen i Pingstkyrkan (min pappas församling) igår började mitt inre så smått att resa allergiskt ragg.

"Höstmys med Gud" var vad som käckt utlovades i inledningen, innan dockteatern som var avsedd enbart för barnen, men uppspelad för alla församlade, satte igång. Och när barnen slutligen tågade ut en kvart senare, till handklappning och hög musik, ledda av en blå fana, så följde mer uppvärmningsprat, varvat av lovsånger. En timme segade sig allt saktare fram, medan träbänkarna kändes allt hårdare....

Jag började nästan ångra att jag stannat kvar i storstaden, och inte åkt hem lagom till söndagsmässan.

Människor kan så lätt platta till möten, gödsla luften med ordmassor, bre på med tomt prat. Som om det vore meningen att en viss tidsrymd ska fyllas varje söndag, och att detta är själva målet med "gudstjänsten". Fokus kan hamna väldigt fel.

Tack och lov så fortsatte det inte på samma sätt även andra timmen. Nej, verkligen inte. Jag skulle få mitt livs hittills märkligaste frikyrkliga upplevelse. Då har jag ändå varit på ganska många frikyrkomöten...

Peter Halldorf var där just den dagen och skulle hålla föredrag senare på eftermiddagen, vilket jag inte visste om när jag planerade storstadshelgen, inklusive pingstkyrkobesöket på katolsk mässtid.... Ett undantag från regeln, minst sagt. Brukar se till att vara ekumenisk vid andra tider om möjligt. Men för att alls hinna träffa min pappa under den intensiva helgen (mer om den blir det i ett annat inlägg senare) fick jag lov att stanna en dag extra. Så där hamnade jag alltså.

En kort och djup utläggning av dagens texter - texter om änglar - beredde grunden för det som skulle komma.

På altaret var ljusen tända och tre silverkalkar stod framdukade, och snart hade ett nattvardsfirande påbörjats. Men som jag aldrig har mött det förut. Fast jag har deltagit i tusentals mässor och sett liturgier av olika slag.

Det var enkelt och avskalat, utan att bli banalt. Det var nog den kortaste eukaristi jag varit med om - men samtidigt en av de mest innehållsrika, meningsfyllda. Den oerhört komprimerade, förtätade symboliken, handlingar ackompanjerade av ett fåtal närmast fulländade meningar, öppnade upp djup efter djup. Änglarna steg verkligen ner där bland de församlade, fyllde rummet med oskapat ljus. En gudomlig liturgi lämnade ett ögonblicks avglans på jorden. Allt, inte bara bröd och dryck, var förvandlat, transfigurerat. Himlen kan stå så svindlande vidöppen ibland. Gränser kan suddas ut.

Sällan, sällan så tydligt som då.

För plötsligt kände jag mig helt och fullt hemma. Var inte längre en gäst och främling på besök, som annars i ickekatolska sammanhang. Den tunna skavande kyrkogränsen, den genomskinliga hinnan fanns inte där - slöjan var borta.

Det som skedde där och då hade en universell dimension, och är egentligen alldeles obeskrivligt. Det kunde lika gärna ha varit i Kairo, Moskva, USA, Rom eller Afrika, som i Stockholm. På 30-talet e. Kr, eller 2008. Tid och rum suddades ut fullständigt.

En teknisk beskrivning av det som en blandning mellan frikyrkligt och (syriskt var det väl?) ortodoxt säger egentligen ingenting. Det var inte alls formen utan innehållet som stod fram på ett sätt jag sällan, kanske aldrig, har varit med om så påtagligt. Det mänskliga trädde tillbaka, gav rum för mysteriet.

Allt var helt och fullt inriktat endast på det enda nödvändiga.

Gud genomsyrade allt.

Men nej, orden täcker inte in mer än en ytterst liten del av hur det var...

Jag känner mig som en som ännu är bländad av det ljus hon försöker beskriva.

Det återstår bara att resignera och låta mysteriet förbli mysterium.... Det heliga låter sig inte fångas i ord.

Men det jag erfor då väckte i efterhand åter tanken på eukaristin som det enda som en dag kommer att ena kristenheten fullt ut på djupet - och det enda som ännu splittrar oss på ett närmast oförlåtligt sätt.

Vilket paradoxalt kyrkligt högmod... Att under århundraden låta Kristi kropp splittras - av just Kristi kropp! Hur vågar vi låta det fortgå...? Under så många och alltmer haltande mänskliga förevändningar....

För detta är ju alla döptas måltid.... Om vi är enade i dopet, och därmed i den djupaste tillhörigheten till Kristus - vad kan då vara större än det, så att det skulle tillåta oss att fortsätta vara splittrade i eukaristin, kärlekens himmelska festmåltid?

Det brutna brödet avspeglar oavsiktligt den sönderbrutna Kyrkan.

***

Föredraget på eftermiddagen handlade om församlingen och inte minst om just eukaristin och traditionella gudstjänstformer, samt lite kort om sekterism / slutenhet gentemot världen - "det onda".

Lite lustigt, minst sagt, eftersom precis allt detta och lite till hade varit samtalsämnen runt köksbordet hos min pappa så sent som fram till en dryg halvtimme innan föredraget. Peter Halldorf tog upp och bekräftade nästan allt jag sagt - som hade viftats bort som alltför "katolskt", alternativt som mina personliga villoläror i de fall då det inte gick att skylla det på min "felaktiga" kyrka. Man blir, kort sagt, inte profet vid sin pappas köksbord... En pingstvän behöver nog höra det från en annan pingstvän för att kunna tro på det.... ;-)

Bara några referat (och delvis bearbetningar) av en del tankar som togs upp i föredraget och ett par reflektioner omkring en del av dem:

"Söndagen är inte en vilodag, sabbatsdag - utan en festdag!"

Inte bara eukaristin utan hela gudstjänsten (och varför inte hela livet?) är (menad att vara) en tacksägelse - så är det i östkyrkan mer än i väst.

Serverades ett bra svar på något jag har funderat över ibland:

"Vad är skillnaden mellan påskens och pingstens givande av Anden?" Jo: "påskens erfarenhet är gemensam mer än personlig, medan pingstens erfarenhet är personlig mer än gemensam."

Just precis så....

"Eukaristin skapar Kyrkan" - sa man under den odelade Kyrkans tid. Därför var det viktigt att alla fick del av den - diakonerna hade som en av sina viktigaste uppgifter att ta med det bröd som var kvar efter gudstjänsten till dem som var sjuka.

Under andra årtusendet vände man på det: "Kyrkan skapar eukaristin". Och vad ledde det till...?

"I början var alla delaktiga." Tendensen att skapa scen och publik hade ännu inte infunnit sig.

Den kristna gudstjänsten hade inte plats för annat än det essentiella, det som handlade om det verkligt viktiga. Delandet av ordet och bordet.

Vad utgör Kyrkan nu?

Lite tillspetsat:

* Brottstycken av Guds härlighet, skimrande som en ljungeld tvärs igenom kristenheten, strålande mitt i världen...?

* Eller avskild såväl från "de andra kristna som har fel" som från världen - och med gudsljuset mer eller mindre fördolt? Saltet mer med smak av socker, peppar eller citron?

"Evangeliet (-s sprängkraft) finns i dess gränsöverskridande karaktär - dess radikalitet består i det."

"Den som inte blir "nedsmutsad" blir inte inblandad, och lämnar heller inget bestående avtryck i världen."

"Kyrkan - det nya paradiset - där rum och tid sprängs." Himmelriket bryter igenom.

"I varje dop dör och uppstår Jesus."

"Det finns bara ett tempus i Guds rike: presens." Gud är samtida med oss i det som för oss ter sig som förfluten tid och framtid. Gud är där NU. Överallt, alltid.

Vad jag längtar efter en sann enhet i en blottställd, himmelsgenomsläpplig Kyrka!

Jag längtar efter den enhet och den meningsfylldhet jag smakade något av igår....

Tyvärr missade jag sedan slutorden under den sista samlingen för dagen, eftersom tiderna för tågtrafiken hem inte är anpassade efter pingstkyrkokvällsmöten...

Read more...