Har man rätt att dö?

Är det en mänsklig rättighet att säga nej till livsuppehållande behandling? Har den som är gravt handikappad eller svårt sjuk och inte vill leva längre, men inte har möjlighet att ta sitt eget liv, rätt att få sjukvårdens hjälp att avsluta det?

Socialstyrelsen uppmanas i ett brev att besluta om fallet nedan före sommaren.

Vad anser du?

***

"Fallet sätter fokus på frågan om patientens rätt att själv besluta om han eller hon vill fortsätta en livsuppehållande behandling eller inte.

Upprinnelsen är ett brev till Socialstyrelsen där kvinnan ifråga beskriver sin situation och varför hon inte vill leva längre.

Kvinnan lider av en medfödd allvarlig neurologisk sjukdom som gör att hennes tillstånd gradvist försämras.

– Jag kan inte andas själv. Inte ens ett enda andetag. Jag kan ej heller röra mig någonting, skriver hon i brevet som dikterats för två kuratorer vid Danderyds sjukhus.

Kvinnan vårdas i respirator men bor i eget boende med ständig assistenthjälp.

Hon säger att vill avsluta sitt liv på ett värdigt sätt "så länge jag ännu har kropp och hjärna i behåll", som hon uttrycker det.

Eftersom hon inte vill kvävas kräver hon att bli nedsövd innan respiratorn stängs av."

Läs hela artikeln här.

Read more...

En döende sörjer de levande

Läste en intervju med en sjukhuspräst till frukosten i morse.

En rad etsade sig fast:

"den som är på väg att dö har många att sörja på en gång"

- d.v.s. barn, barnbarn, vänner och alla andra som man får lov att ta avsked från.

En omvänd tanke.

För oftast ser man det ju från de levandes perspektiv - vi som förmodar att vi kommer att finnas kvar här ett tag till, och som sörjer den döende.

Jo, visst, som kristna har vi hoppet att få ses igen...

Och kanske närvaron, gemenskapen lever vidare på något sätt även under väntan - om än osynligt. Ibland tycker jag mig märka det särskilt tydligt.

Read more...