Kyrkans mission...?
Läser några artiklar ur Dagen apropå det nu pågående kvinnoprästfirandet. En tredje del kommer imorgon, förmodar jag.
Den andra länken går till en artikel som var en ganska beklämmande läsning, så den citerar jag inget ur. Trist att man hänvisar till katolska och ortodoxa kyrkan för att på något sätt "rättfärdiga" det kvarvarande motståndet.
Den första länkade artikeln handlar om Katharine Jefferts Schori, som jag tycker var intressant att lyssna till när hon var i Sverige senast. Den här gången missade jag tillfället.
Men jag blir lite undrande när jag läser delar av artikeln som är en intervju med henne:
***
"Det är först när vi har gjort det möjligt för alla människor att använda de gåvor de fått av Gud som vi blir verkligen jämlika, säger hon.
Hon är på Sverigebesök, inbjuden av Svenska kyrkan för att fira att 50 år har gått sedan det svenska kyrkomötet sa ja till att prästviga kvinnor. För många är hon föregångaren och förebilden. Och hoppet - kan hon, så kan andra.
Men det är tydligt att Katharine Jefferts Schori vill tona ner sin roll som en kvinnlig förebild. Det hon i stället gång på gång lyfter upp är att hela kyrkan har en viktig roll att spela för att göra världen till en bättre plats att leva på.
Kyrkan har en uppgift. En tydlig mission.
En mission att försöka skapa Guds rike på jorden."
***
Det är slutraderna i citatet som får mig att haja till. Är detta verkligen Kyrkans viktigaste/tydligaste/mest angelägna mission?
Att försöka utrota fattigdom, hunger, krig och liknande - ja visst!
Men det innebär inte att man därmed skapar Guds rike i form av ett jordiskt paradis. Och det tror jag heller inte är möjligt. Är det ens meningen?
Kan detta rike bäras annat än i bräckliga lerkärl, kan det annat än glimma fram här och var i det ofullbordade? Här och nu. Så länge det finns en jord.
Vad säger ni?
***
Bloggtips: Joachim har ett tänkvärt inlägg om kyrkligt "kvinnomotstånd" idag.
Inlägg
