"God jul" i kalla Sverige...

Jag hungrade efter gemenskap
och medmänsklighet,
men ni lämnade mig svältande.

Jag törstade efter rättvisa
och jämlikhet för alla
men ni skickade mig till helvetet.

Jag frös i det kalla Sverige
för ni gjorde mig hemlös
och lät mig gå i trasiga kläder.

Jag var sjuk men ni utförsäkrade mig
och gjorde mig ännu mycket sjukare.

Jag var arbetslös
och ni tvingade in mig i Fas 3
som livstidsslav utan lön.

Jag trodde att jag hade vänner och en familj
men plötsligt fanns ingen kvar.

Jag var ensam och isolerad
men ni låtsades inte se mig.

Jag förtärdes av ångest och smärta
och ni hänvisade mig till vårdens kränkningar.

Jag behövde hjälp att lösa den yttre situationen
men ni ville droga ner mig med mediciner.

Jag förlorade tron på livet,
ville till sist inte finnas kvar mer,
och ni sa: "Gud är god..."


En till.

Read more...

Om du vore Gud...

....vad skulle du göra då?

Skulle du skapa en himmel, en jord och ett helvete, människor och djur, och sen formulera/inspirera till en stor och tung regelbok och kräva att människorna följer den till punkt och pricka? Skrämmas med helvetesstraff vid minsta underlåtelse? Och sedan skicka ditt enda barn till jorden för att försöka rädda människorna när du ser att det håller på att gå käpprätt åt pipsvängen med alltsammans, och sen pusha honom ända in i döden - för att kunna ha överseende med syndarna, men bara om de tror på honom?

Jag skulle absolut inte göra så om jag vore Gud. Jag skulle inte alls tänka så.

Jag skulle skapa en himmel och en jord, ja, hela detta väldiga vackra vidsträckta universum, och alla dess invånare, både människor och djur. Och jag skulle strö ut massor av färgsprakande blommor, växter och träd överallt. Förmodligen skulle jag skippa det mesta av vintern, utom på vissa platser, tillägnade dem som särskilt gillar den.... ;-)

Jag skulle inte skapa någon religion.

Jag skulle bara formulera en enda regel. Och den skulle jag rista in i berghällarna och vågorna, i trädstammarna och de sköra blombladen, i sommarhimlen och höststormen, och i människornas och djurens hjärtan. Och i allt annat skapat.

Den regeln skulle kunna förkortas till ett ord: älska!

Men allra bäst skulle den uttryckas ordlöst, i goda handlingar.

Jag skulle, med viss oro, skicka mitt enda barn till jorden för att påminna människorna om detta enda viktiga, när jag såg att de hade glömt det... Jag skulle gråta förtvivlat när jag såg hur de tog emot honom... Men jag skulle ändå ge dem en ny chans, och ännu en. Så många chanser som behövs för att alla ska kunna upptäcka vem jag är. För att kärleken är starkare än döden.

Jag skulle inte skapa något helvete alls, eftersom det vore meningslöst, då det skulle göra för ont att placera någon enda som jag skapat, och därför älskar innerligt, på en sådan plats. Jag skulle heller inte försöka skrämma någon till att älska mig.

Jag skulle lita på att när var och en ser mig sådan som jag är, så skulle de nog inte kunna låta bli att tycka riktigt mycket om mig, ögonblickligen. Och när de lärde känna mig mer skulle de nog rentav älska mig, djupt. Då skulle kärleken vara ömsesidig och fri.

Och så skulle allt vara gott och bra...

Men nu är jag inte Gud....och det är väldigt skönt att slippa ta det ansvaret.

Fast jag kan verkligen undra hur Gud kan ha skapat mig så här om Gud själv tänker så fullständigt annorlunda? Kan Gud ha skapat någon som skulle tänka och handla mer barmhärtigt än Gud själv?

Nåväl... Hur skulle du göra om du vore Gud...?

Read more...

Ut ur kokongen

Läser för tillfället bl.a. Emilia Fogelklou. Särskilt mycket tyckte jag om det långa kapitlet i samlingsvolymen som handlar om Simone Weil. Därifrån är nedanstående citat hämtade (s. 76-79). Tycker att de förtjänar att reflekteras på djupet över... Och det är ingen hemlighet att jag känner igen mig oerhört i dessa tankar.

Simone blev aldrig katolik, fast hon var svindlande nära. Tycker att hon på ett bra sätt visar att sanningen är så mycket större än kyrkan vill få den till... Hon är äkta, rakt igenom. Det var hennes mission.

***

"Älska den nakna företeelsen utan någon tolkning. Vad man då älskar är i sanning Gud."

"De som gav Kristus föda och kläder visste ju icke att det var han. Kristendomen talar för mycket om de heliga tingen."

"Ensamt den själ som redan förintats genom kontakt med den verklige Guden (till och med om hon - genom språklig förvillelse - skulle tro sig vara ateist) orkar fästa sin uppmärksamhet (attention) på olyckan."

"Övertygelsen att en människa kan bli frälst utanför den synliga kyrkan kräver ett nytt genomtänkande av alla trons element. - Om kyrkan icke snart inser denna nödvändighet, måste man befara att hon icke kan fullgöra sin uppgift."

"Det ges ingen frälsning utan 'ny födelse', utan inre upplysning, utan Närvaro i själen av Kristus och den helige Ande. Men om det finns möjlighet till frälsning utanför kyrkan, då finns det också möjlighet till individuell och kollektiv uppenbarelse utanför kristendomen. I så fall konstituerar sann tro en samhörighet av helt annat slag än den som består i att anta de eller de åsikterna. Man måste på nytt genomtänka trons begrepp. - Trons art är att underordna själens alla områden under den gudomliga kärleken."

"Gud ensam är värd intresse, absolut inget annat. Vilken slutsats kan man då dra i fråga om de intresseväckande ting som ej tala om Gud? - Man måste dra den slutsatsen att de i grunden tala om Gud. Det brådskar nu med att visa detta."

"Det ges en tystnad i universums skönhet. Men den är ändå som buller inför Guds tystnad. /.../ Kontakt med Gud är det enda verkliga sakramentet."

Ur: Emilia Fogelklou, Sökare, stigfinnare och gränsöverskridare.

Tankar...?

Read more...

Den vackraste katedralen

Jag är inte allergisk mot alla kyrkor, som tur är. Maja påminde mig i en kommentar om en magnifik katedral som jag tål riktigt väl.

"Gud har givit oss en lokal - världen. Himlavalvet är vår kyrkas tak."

På det svarade jag följande, tänkte det kunde vara värt ett nytt inlägg, ifall någon vill reflektera över just det.

"Ja, Maja, vi har fått den allra vackraste och största katedralen...

Skapad av Gud själv.

Och behöver inte stressa upp tidigt på morgonen och cykla långt för att trängas i en kvav byggnad varje söndag och utföra en massa ritualer och bänkgymnastik. Slipper alla orden.

Kan ta en promenad istället, i den ständigt föränderliga Guds-kyrkan, möta härliga djur och en och annan människa på vägen.

"Gudstjänst" kan vara så mycket av ett strikt eller klichéartat skådespel människor emellan.

Har Gud verkligen behov av det? Har vi det?

Och vem/vilka är det annars som "tjänas" genom det?

Som bäst ger "gudstjänsten" utrymme för ett möte med Gud. När inte allt pratas och sjungs sönder.

Men det mötet kan lika gärna ske precis var som helst.

Och det behöver inte definieras och dogmatiseras...

Eller slås i huvudet på andra som "hela sanningen".

Det får bara vara.

Tänk om det kunde få vara så okonstlat i kyrkobyggnaderna också, som i vår vackra himmelskyrka på jorden, Maja...?"

***

Uppdatering:

Jag har lagt till en ny enkät i marginalen där ni, förutom att reflektera mer på djupet här i inlägget, kan välja ett eller flera alternativ för att berätta varför ni går i kyrkan - eller inte. Gör gärna det!

Har förresten sett att det är något konstigt med enkäterna - efter ett tag börjar siffrorna gå bakåt, över hundra svar har hittills raderats i långkörarenkäten om kyrkotillhörighet. Så man får väl anta att den inte längre är representativ för bloggläsarna, men jag låter den ligga kvar. Antecknade tyvärr inte resultatet medan det var som mest röster kvar i den.

Read more...

Blake om att se Gud - eller bara sig själv

Mitt bloggpausande tycks få lov att ta en paus... ;-)

För läs det här!

Apropå en het diskussion...

***

"He who sees the Infinite in all things, sees God. He who sees the Portions only, (Scriptures, Theology, Interpretive Explanations) sees himself only. Therefore God becomes as we are, that we may be as he is.

Seeing the Infinite in all things - people and objects - is seeing God. However, limiting our insight to that of religious creeds, dogmas and interpretative meanings, and those words of men, literalizing their Scriptures as the "Inerrant Word of God," is to see our limited selves only, to reduce the Infinite within the compounds of human perception."

WILLIAM BLAKE - (1757-1827)

Read more...

Du skall icke missbruka Guds....hand

Den slutsatsen får man nog dra vid läsningen av SvD's ledarblogg.

Allt går inte att skylla på Gud - hur mycket en del än försöker!

Frågan är om något kan anses vara Guds "fel". Det är ju i de allra flesta fall vi människor som klantar till det...

Fast en del menar säkert att också det måste vara Guds fel om vi nu har skapats så att vi kan göra fel.

Men nej, vi har också fått en fri vilja...

Var det möjligen Guds största misstag? Eller en snilleblixt? (Jag håller på det senare. Tillvaron blir så mycket intressantare då.)

Read more...

Adding God as my Facebook friend...

The thought came to me as I woke up last night, around 3 am...

"I wish I could add God as my Facebook friend..."

That would give us much more time together...! That would finally give us time...

Jesus could be on my buddy list. And I'd love to receive gifts from the holy Spirit... And to accept and follow all their requests...

I would add the Prayer application, the Silence application, and the "Save the Soul" one as well...

We'd maybe visit a virtual Church at times. But I think we'd both much prefere to work together at the Farm. Plowing, sowing, planting, seeing things grow, bearing lots of fruit - then harvesting and starting all over again. Yes, we'd definitely both love that!

We'd save some rainforest and rare animals together... And use a few of the many other charity app's.

Perhaps God would send me an icon or two to enlighten a cloudy day...? And maybe even some exquisite vestments or funny things? Colourful butterflies in all nuances would come flying for sure. And a growing gift every now and then - or something else to make me smile....

And maybe God could help me feed all the hatchlings. They don't survive on pixels alone... And I would most likely get some help finding the special limited edition eggs!

God would probably pass me a drink when I'm really thristy, and maybe even super poke me at times. God's wall would be filled with prayer requests...

Hey - I think God is at Facebook indeed... Meeting me through all friends. Both those I know well and those I hardly know yet - and whether they know it or not... I see something of God in them - in their love and care, in their sadness and joy.

And it isn't bound to any particular world view or religion.

Atheists, agnostics and believers alike - jewish, christians, muslims, hindus, buddhists... Mystics, rebels, sufis, dancing dervishes... Ortodox, catholic, anglican, protestant, non-denominational... Traditional or renewal minded. Or any other of those labels we like to put on ourselves or others...

You're all like brilliant rainbow rays - radiant, glowing, colourful... And each one adds to the beauty in their unique way.

But it may be a blessing in disguise... To be seen clearly only when sunshine and raindrops collide.

So...if you happen to get a friend request from another reflection of God today, make sure not to ignore it, or block the sender...

Read more...

Gud - en spansk kvinna...?!?

Jag hade en ganska märklig dröm i natt, där Gud gav sig till känna som kvinna - en spansk sådan, närmare bestämt... :-)

Det skulle kanske kunna förklara Guds häftiga temperament i GT...?

Tänkte även på det som kom upp i en annan tråd förut - om de kvinnliga sidorna hos Jesus. Och på det här inlägget som tyvärr inte lockade till något större gensvar... Fast det är inte försent...

Och på att Gud måste vara även kvinnlig eftersom både man och kvinna är skapade till Guds avbild. Om Gud vore enbart manlig så kan inte allt mänskligt frälsas. Då är bara män räddade. Det visar också på skevheten i ämbetsfrågan... Båda behövs!

Funderade även på helgon när jag vaknade efter den drömmen. Det har jag inget minne av, men jag antecknade det på ett papper:

"Att vara ett helgon är att följa Gud, mer än att vara på något särskilt sätt.

Gudsefterföljandet formar till sist även sättet, även om det typiskt personliga alltid finns kvar. Så har vi helgon som är impulsiva, sävliga, blyga, framåt, otåliga, tålmodiga, etc."

Read more...

Levande brustna ikoner där ljuset strömmar fram ur sprickorna

Läser vidare i Maria Küchens bok.

Idag blev den mycket bättre igen - bäst hittills. För i de följande kapitlen skriver hon naket, sprucket, öppet. Utan skydd.

Om hur livet gör ont ibland, och får göra precis så ont som det gör - att det inte är en lösning att på new-age-vis skaffa sig ett teflonhjärta - vars glatta yta stöter bort allt (och alla).

Värjer man sig, och försöker skydda sig mot allt som är mörkt eller gör ont så möter man heller aldrig det goda, ljusa, vackra med sådan vårsolsskarp intensitet.

Känner igen mig exakt. Våra erfarenheter är olika - men effekten densamma. Man får ett öppet hjärta. Här övergår prosan nästan i poesi, medan hon i några kapitel beskriver detta.

"Hjärtat går inte sönder när det känns så, det förbereds för ljus."

"Jag bör bara gå igenom världen med öppet hjärta om jag törs ta konsekvenserna och jag måste vara varsammare än nu med var och en jag möter, det kan vara en människa med öppet hjärta."

Kommer under läsningens gång att tänka på många dikter jag skrivit. Inte minst när jag leende ser rubriken på ett kapitel: "Levande ikon".

Men, hallå... Det är ju titeln på en av mina dikter....!

Read more...

Om dödssynder, Gud och sex

En sån rubrik borde väl orsaka nytt besöksrekord i bloggen...? ;-)

Men det råkar faktiskt vara ämnet för dagens läsning i Maria Küchens bok, så jag citerar bara några av hennes rubriker.... Fick lov att lägga på ett litet kol om jag ska hinna läsa klart boken innan "deadline".

Om dödssynderna finns det inte så mycket att säga - där håller jag med om det mesta av det hon skriver, om än det är väldigt kortfattat och förenklat. Hon formulerar det på ett nutidsförankrat och humoristiskt sätt, och med en del skarpa iakttagelser.

Bara några exempel:

"Och kanske kan roten till alla dödssynder sammanfattas i en mening: Att ta ansvar och sätta gränser för sig själv och sitt liv är lite jobbigt."

"Acedia är att inte bry sig, att låta saker rinna av hjärtat som om hjärtat vore en gås. Denna dödssyndiga likgiltighet förväxlas lätt med goda egenskaper som tålamod, självbehärskning och mildhet /.../"

"Bara Gud är fullkomlig, och människan får därmed frihet att vara just människa - syndare i tankar, ord och gärningar, i alla fall i bland.

"Jetplan, bilar och kylskåp kanske är hybris, stulen eld, fallet ljus, ett brott mot skapelsen eftersom de förstör planeten. Men vad är alternativet?"

Hon gör också upp med skenhelighet i flera av avsnitten (bl.a. de om avund och vrede) - det är där humorn lyser som bäst!

För att övergå till avdelningen Gud och sex - där undrar jag om jag har förstått henne rätt - eller om hon kan ha missförstått något.... För där känner jag plötsligt inte igen "tonen" längre... Den som säger: det här är rätt och bra och sant.

Hon hamnar möjligen själv under sin beskrivning av ämnet i den farozon hon målar upp - där gränserna börjat suddas ut alltför mycket mellan Gud, sex och galenskap:

"Direkt gudsmöte, passionerad förälskelse och akut psykos är tre själsliga högspänningsledningar som löper tätt ihop."

Just därför är det så viktigt med urskillning - och att för Guds skull (!) inte försöka blanda samman det som inte är menat att bli en farlig cocktail.

Låt mig säga det rakt på sak:

Mystik handlar inte om att följa sina passioner - utan om att döda dem!

För den fullständiga frihetens skull.

Inte så att livet sedan är menat att bli känslolöst - men så att något nytt kan uppstå ur de missriktade passionernas död, som är lika passionerat - men på ett ordnat sätt, i samklang med Guds vilja.

Tror hon är helt rätt ute när hon skriver (utifrån ett resonemang om Berninis staty av Teresa av Avila):

"All extas är inte outlevt sublimerat sex, vad den här tiden än anser. Tvärtom kan sex vara ett hjälplöst försök till sublimering av ett outlevt Något Annat."

Men när jag läser det övriga hon skriver om ämnet får jag intrycket att en del av det är sammanblandat på ett sätt som inte stämmer. Det hamnar på det stora hela i samklang med världens tankar, även om hon gör små antydningar om att det handlar om något annat, hon börjar på rätt spår - men det liksom landar fel till sist ändå, bara lite fel, men tillräckligt mycket fel för att det ska vara riskabelt.

Försöker hitta en liknelse som kan förtydliga vad jag menar. Så här kanske:

Det andliga livets teologi är som hjärnkirurgi - missar man målet med så lite som några millimeter kan resultatet bli katastrofalt, det kan innebära döden. Men här i överförd bemärkelse: andlig död, villfarelse.

Read more...