Varför är det selektivt lågt tak i Svenska kyrkan?

Läser en artikel i Kyrkans tidning (nr 14/09) som får mig att undra över det.

En svenskkyrklig komminister har firat mässa på alltför "katolskt" sätt - och hotas nu att förklaras obehörig som präst om han gör om det.

Agendan innehöll, enligt prästen av misstag, ett avsnitt som verkar vara hämtat ur den katolska mässliturgin - om att prästen ska andas över bröd och vin i samband med instiftelseorden.

"Komministern har förklarat för domkapitlet att anvisningen om att prästen skulle andas över brödet och vinet, av misstag följt med när agendan kopierades från en annan källa. Domkapitlet nöjer sig med den förklaringen, men kritiserar att instiftelseorden vanställts av privata utsmyckningar."

Agendan innehöll även prästens bön (för sig själv?) om förbön hos Maria och de övriga helgonen, och en inbjudan till enskild förbön med smörjelse med invigd (menas välsignad?) olja. Dessutom bads böner för de avlidna.

Prästen motiverar detta med att olja ibland används i Svenska kyrkan, och att det sistnämnda är i överensstämmelse med hur Luther och kyrkofäderna gjorde.

Han undrar varför Sofia-, regnbågs och allhelgonamässor får firas eftersom de inte heller finns i kyrkohandboken (vilket var domkapitlets kritik).

"Domkapitlets sammantagna bedömning är att komministern på ett flagrant sätt underlåtit att iaktta de regler som gäller, och därmed har brutit mot prästlöftena. Domkapitlet säger sig ha kritiserat komministerns gudstjänster tidigare, och dessutom tycker domkapitlet att dennes yttrande i ärendet är präglat av sarkasm, ironi och nonchalans – vilket talar för att komministern borde få sluta som präst.

I stället beslutade domkapitlet om prövotid, så om komministern agerar olämpligt under de kommande tre åren, blir följden en obehörigförklaring."

Även den vikarierande kyrkoherden får sig en känga för "bristande tillsyn".

Jag undrar verkligen varför det plötsligt är så selektivt lågt i tak i den annars vidöppna Svenska kyrkan. Blir ledsen av att läsa om detta. Det är ju inte så att komministern har firat en katolsk mässa från början till slut. De små inslag i mässan som han har inspirerats till av katolsk liturgi är en droppe i havet, kan man tycka.

Varför reagerar man då så kraftigt från stiftets sida? Finns det fortfarande kvar ömmande skavsår i förhållande till allt som kan tolkas som katolskt - för att man för hundratals år sen har försökt hugga av rötterna tvärt - och nu ser förargliga rotskott skjuta ut?

I dessa ekumenikens tidevarv - kan man verkligen inte tillåta lite större frihet och öppenhet än så här?

Svara gärna, ansvariga för Stockholms domkapitel!

Och om komministern i fråga skulle hitta detta inlägg - hör gärna av dig!

Läs artikeln här.

Read more...

Katolskt uttittad i Uppsala domkyrka igår...

Ibland känner man sig lite som ett vandrande museiföremål....

Som igår, vid den årliga vandringen/processionen till Uppsala domkyrka, där vi lägger en krans vid S:t Eriks relikskrin, "ställföreträdande" för Sveriges alla katoliker... Vid minnesstenen på platsen där dåvarande ärkebiskopen för Svenska kyrkan bad tillsammans med förre påven 1989. I vanliga fall är det en rakt igenom trevlig tillställning.

Det var bara det att det råkade infalla under firandet av femtio år med kvinnliga präster i år. Och säkert kunde det misstolkas...

Tänk er in i situationen. Ni firar något som en viss kyrka inte accepterar - och där kommer folk från den kyrkan intravande efter er stora festgudstjänst och håller en egen ceremoni.

Visserligen möttes vi av ett antal glada och välkomnande ansikten, och av förvånade turister (dessförinnan stoppade vi söndagstrafiken en liten stund - säkert inte varje dag bilister ser en sådan ovanlig syn), men där fanns också en del sura miner, sammanbitna läppar, mörka blickar. I och utanför domkyrkan.

Det kändes väldigt trist, sorgligt. Och jag fick god lust att gå fram till de suraste (några av dem var kvinnor iförda prästkragar), och gratulera till de femtio åren, och önska lycka till framöver... Eller kanske det hade varit ännu mer passande att säga det till domprosten, Tuulikki Koivonen Bylund, som hörde till de välkomnande där hon stod utanför sakristian. Men vi gick så snabbt förbi, och dessutom sjungande "Laudate omnes gentes", så jag avstod mitt i "språnget"... Dessutom var det flera andra som hälsade på henne just då.

Men jag hoppas att någon av er som var där och inte gillade vad ni såg tittar in här....och ser att det finns mer under ytan än vad ni tror... Vår procession var ingen protest. För mig blev den något av ett sorgetåg. För att min kyrka inte ännu välkomnar kvinnor som präster.... Och för att ni kanske tror att "alla" katoliker är emot det... Men så är det inte! Långt ifrån.... Öppenheten är ganska stor, om än inte officiellt - än. Förmodligen tar det minst femtio år innan vi får se förnyelse på den fronten...

Men nu passar jag på att säga det till er alla i Svenska kyrkan: Grattis på femtioårsdagen - i efterskott!!!

Read more...

Om den svenska katolska prästutbildningen

Lyssnade nyligen på ett föredrag av Göran Degen om den nystartade katolska prästutbildningen i staden. Det var intressant!

Det här är ett lite av ett bönesvar för min del. Har under många år tyckt att det vore bra om prästseminariet flyttade till Uppsala istället för till Rom, som det var tal om ett tag - har även verkat aktivt för att det ska bli så. Och så blev det till slut så, trots att det verkade ganska omöjligt till en början.... :-)

Svenska präster behöver få större delen av utbildningen på plats - i en så vanlig miljö som möjligt - för att de ska bli så bra präster som möjligt i svenska förhållanden... Många av dem kommer ju från andra kulturer, är inte uppväxta i Sverige. Ska de då skickas direkt till Rom? Det räcker gott att de är där sista året.

Särskilt bra tror jag det är att man samverkar med det nystartade Newmaninstitutet, såväl som universitetet, om jag förstod det rätt. Hur som helst så är det bra att kandidaterna läser tillsammans med andra studenter - inte isolerat, i en förpuppad ökentillvaro, i närvaro av enbart andra män.

Det är också bra att de nyanlända får en lite lugnare propedeutisk början, då de inte läser i så snabb takt, och även har en del social praktik. Man kunde önska att de som en del av det skulle bekanta sig med Uppsalas hemlösa, i samverkan med Grottan eller Sagahemmet - eller med flyktingarna på förvaret i närheten. Man måste inte åka långt för att se världens skuggsidor.....

Även detta att de deltar i församlingslivet på orten är nyttigt för dem tror jag. De är "våra" prästkandidater nu... Som vi får be för, stötta och fostra så att de (för-)blir kyrkliga "med-lemmar" snarare än maktlystna potentater (frågan om hur man förebygger sånt kom upp under kvällen, och nej, det var inte jag som frågade...).

Under kvällen citerades för övrigt också några tänkvärda ord av biskop Anders.

Det första sa han under världsungdomsdagarna i Sydney - som en definition av vad katolska kyrkan är menad att vara:

"Allting för alla, alltid och överallt."

Inte lite precis.... Vilket ansvar... För oss alla!

Om konflikter/spänningar i ordensgemenskaper sa han vid invigningen av Koinonia, huset där prästkandidaterna just nu bor, att de löser sig om man har inställningen: "den andre har alltid rätt".

Så sant... Men det förutsätter att båda parter har den inställningen. Låter den andre vara som hon/han är. Accepterar oliktänkande och olika personligheter.

Det tycker jag är tänkvärt för hela Kyrkan - och inom äktenskap, och andra gemenskaper...

Och varför inte även i bloggosfären....?

Read more...