Min skepsis var minst sagt stor inför ett par böcker med ganska skumma titlar som sändes i min väg. Det tog över ett år innan jag som av en händelse (rättare sagt: en mycket stark maning), plötsligt och alldeles oväntat leddes till att ens öppna dem. Hade tänkt låta dem förbli olästa. Hade helt glömt bort dem.
Misstron vändes så småningom till stigande intresse. Har sällan läst så fort. Men fortfarande med urskillningsförmågan synnerligen aktivt påkopplad.
Jag frågade mig under läsningens gång: har vi kristna kastat ut ett barn för mycket med badvattnet här?
För i vanliga fall gäller ju att det som stämmer med vetenskapens upptäckter och/eller många människors erfarenheter bör studeras, prövas noga, inte förkastas oläst (så som jag alltså till en början fördomsfullt gjorde).
Det här handlar om liv efter döden - och kanske tidigare liv.
D.v.s. om vad som händer i dödsögonblicket (nära döden-upplevelser, som numera finns dokumenterade i tusental av människor som har olika tro eller ingen tro alls, men som vittnar om detsamma). Och om andar/själar som ger bevis för sin vidare existens och hjälper till vid helande (jfr den kristna erfarenheten av helgonen). Och om människor som vittnar om tidigare liv (reinkarnation - en uppfattning som enligt uppgift i en av böckerna ingick i Nya Testamentet och den kristna läran fram till 300-talet då det rensades ut av politiska skäl, för att kontrollera folket som förmodades vara mer villigt att lyda och omvända sig om de kunde fås att tro att det bara finns ett liv, en chans - även inom judendomen var reinkarnation enligt författaren vedertaget under lång tid, och det lever ännu kvar inom chassidismen och ortodoxa judiska grenar).
En rad läkare (som verkar högst normala och trovärdiga) har upptäckt att minnen av tidigare liv kan verka helande på både psykiska och fysiska symptom. Många barn har oförklarliga "minnen" av tidigare liv (som senare har kunnat bekräftas) och kunskaper som de inte kan ha förvärvat sig i detta liv (glossoxeni t.ex. - att de så fort de börjar tala kan uttrycka saker på ett språk som ingen av föräldrarna och ingen i omgivningen kan).
Som kristen anser jag att man måste vara öppen för oväntade upptäckter även i källor man vanligen inte skulle närma sig. Och dessa böcker hör alltså dit för min del. Jag förmodar att en del kristna kommer att rygga tillbaka inför detta inlägg och kanske misstolka det på olika sätt - det skulle jag själv ha gjort innan jag hade läst om det... Så jag ber er som är lika skeptiska som jag var (och jag var verkligen oerhört skeptisk), att ge tanken en ärlig chans...
Det är enligt böckerna många kristna som har såna här upplevelser, men som inte vågar tala om det p.g.a. att de är rädda för omgivningens reaktioner - jag hoppas att det kan bli förändring där - för det här behöver komma fram så att vi kan få en helhetsbild av vad som sker i det fördolda.
En av böckernas författare heter Betty Shine, det var ytterst motvilligt som hon började verka som ett medium (hon hade helandegåvor, och ville egentligen bara hålla på med det, men så började döda anhöriga till patienterna att uppenbara sig, hon försökte aldrig få kontakt med döda utan de kom oanmälda och hade budskap med sig, andar som verkade genom henne ställde även träffsäkra diagnoser och utförde ibland t.o.m. kirurgiska ingrepp). Hon var aktiv i Anglikanska kyrkan innan hon lämnade den p.g.a. att hon mötte så mycket hyckleri bland människor där. Hon behöll hela tiden sin positiva syn och tro på Gud, och hennes liv påminner om de mest "karismatiska" helgonens - Padre Pio är den jag närmast tänker på. Utan att hon därmed är särskilt helgonlik på det sätt som helgonens liv ofta framställs. Hon fick ibland leda folk in i kyrkan - trots att hon själv stod utanför. Hennes inställning var ödmjuk. Och hennes liv var alldeles otroligt (det var hennes självbiografi jag läste). Jag är frågande till ett fåtal saker hon skriver om - men på det stora hela är det intressant eftersom det ger större och begripligare förklaringar av universum och hur allt kan tänkas fungera än enbart kyrkliga läror förmår. Skulle önska att det gjordes vetenskaplig forskning om detta så långt det är möjligt.
Det som mest gör sig gällande är att det tycks finnas så oerhört mycket kunskap som väntar på oss (mänskligheten), som vi inte vet hur vi ska ta emot. Det andliga är verkligare än det materiella - det blir uppenbart genom böckerna om man nu inte redan tror detta. Och livet är evigt.
Naturligtvis behövs det urskillning av allt. Man ska ta vara på goda frukter. Och det jag har läst om har genomgående haft positiva och helande effekter för människor - därför har jag valt att skriva om det här. Kärleken går som en röd tråd genom allt - sann kärlek är vad de lär sig som är med om t.ex. en nära döden-upplevelse. Deras rädsla för döden försvinner också. De möter ofta en mycket kärleksfull ljusgestalt som kristna tolkar som Jesus, andra vet inte vem det är, de bara beskriver honom. Och de får erfara vad himmel/helvete är genom att deras liv snabbt spelas upp tredimensionellt, och de får inifrån erfara hur allt gott och ont de har gjort har påverkat andra. Ett slags "skärseld" består i att de måste gottgöra det onda de har gjort. Det finns också ingående beskrivningar av vad som sker när själen lämnar kroppen. Det hela blir konstigt nog inte flummigt (mina fördomar igen...). Snarare väldigt naturligt - även om tankegångarna till en början var ovana då de går milsvida utöver alla teoretiska system jag kände till.
Tar kanske upp några exempel ur böckerna lite senare - just nu håller jag ännu på att smälta det hela - det var ganska mycket nytt att ta in för prövning på en gång. Har en hel del frågor, men vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att ställa dem...
Vad tänker ni om det här?
Kanske finns det läsare som har egna erfarenheter av något i anslutning till det vida ämnet och som vill berätta om det här...? Hoppas det... Varmt välkomna att göra det i så fall..
Read more...
Inlägg
