Får män ha kjol eller klänning?

Hur långt får "maskulinismen" gå? Finns det ens ett motsvarande manligt ord för feminism? Finns mansfrigörelsen?

Hörde om några män som ville ha kjol till vardags (utan att vara transvestiter) men de stötte på patrull. I en del miljöer går det ju bra, där det ingår i den folkliga klädseln - som den skotska kilten och katolska prästklänningar. Men på kostym-och-slips-arbetsplatsen?

Vad är skillnaden jämfört med när kvinnor började ha byxor? Nu är det accepterat. Men män får inte ha t.ex. en blommig kjol utan att riskera trakasserier... Vare sig kort eller lång. Kvinnor kan ju fortfarande få pikar om kjolarna är "för korta".

Är det mesigt att klä sig som en kvinna och tufft att klä sig som en man? Kan kvinnor lättare överträda mansgränsen? Förutom på de håll i världen där kläder används som symboler för mäns makt över kvinnor.

Nåväl, är ett stycke tyg verkligen så viktigt? Borde inte alla män själva få bestämma vad de vill ha på sig? Även om de vill ha vad som anses vara "kvinnokläder". Vad tycker ni?

Jag väntar på att den förste modige mannen i burka eller åtminstone nunneslöja ska dyka upp...

Kanske skulle män i kjol rentav kunna innebära ett slut på krig?

Möt några män som bär kjol här.

Läs mer här, här och här.

Och vad menar de egentligen här?

Read more...

Kvinnor - Kyrkans räddning?

Tänker på hur det skulle ha varit om kvinnor hade varit mer ledande i Kyrkans utveckling från starten och framåt.

Då tror jag bl.a.

* att Kyrkan sannolikt aldrig hade splittrats (kvinnor är bra på att hålla ihop storfamiljer)

* att det inte hade bråkats om, eller ens egentligen reflekterats över, saker som Kristi naturer och konsubstantiation/transsubstantiation, utan att betoningen i Kyrkan hade varit mycket enkel och praktisk och bestått i en efterföljelse av vad Jesus sa och gjorde

* att några koncilier, i den form de ägde rum, förmodligen aldrig hade behövt hållas - istället hade man nog ordnat stora trevliga fester och bönesamlingar när man ville ses annat än lokalt

* att många fler hade varit kristna, eftersom Kyrkan skulle ha strålat ut kärleksbudskapet - inte så mycket i ord som i handling, och absolut inte inriktat sig på att fördöma andras handlande

* att ingen skulle ha uteslutits av skäl som förekommer idag

Nu blev det tyvärr inte så... Men det är ju inte försent att "omvända" Kyrkan mer åt det kvinnliga hållet... Idealet är en balans - men eftersom övervikten är så stark åt ena hållet behövs först en rejäl dos av det andra för att jämna ut det.

Jag är förstås medveten om att det här är generaliseringar i någon mån - men tror ändå att det stämmer i stora drag. Det hade varit mer så om inte enbart män hade styrt och ställt i Kyrkan under lång tid, och ägnat så mycket tid åt att skriva regler och förordningar, exkommunicera, debattera om trons mikrodetaljer, etc, etc.

Några tankar kring det här...?

Read more...

Manligt, kvinnligt, mänskligt - teologin söker nytt språk

Kom i ett annat inlägg in på detta med att män under lång tid har formulerat det mesta i teologin. Även om feministteologin sedan har ägnat sig åt att omdefiniera saker i kvinnliga termer.

Resultatet är inte direkt balanserat än trots att båda sidor har kommit till tals.

Kanske tiden nu är mogen för ett nytt tänk omkring det teologiska, baserat på gemensamma mänskliga erfarenheter av Gud.

För det ideala vore väl om män och kvinnor tillsammans formulerade en samtida teologi, ett nytt teologiskt språk, ett nytt sätt att tala om Gud som är mer i samklang med vad vi numera vet om Gud, erfar av Gud? Med både ett manligt och kvinnligt perspektiv alltså, men inte var för sig.

Alla är välkomna att bidra med tankar. Kanske kommer vi ett litet steg vidare...?

(Delta gärna också i samtalet om Guds kvinnliga drag som sådde fröet till detta inlägg.)

Read more...