Katolskt uttittad i Uppsala domkyrka igår...

Ibland känner man sig lite som ett vandrande museiföremål....

Som igår, vid den årliga vandringen/processionen till Uppsala domkyrka, där vi lägger en krans vid S:t Eriks relikskrin, "ställföreträdande" för Sveriges alla katoliker... Vid minnesstenen på platsen där dåvarande ärkebiskopen för Svenska kyrkan bad tillsammans med förre påven 1989. I vanliga fall är det en rakt igenom trevlig tillställning.

Det var bara det att det råkade infalla under firandet av femtio år med kvinnliga präster i år. Och säkert kunde det misstolkas...

Tänk er in i situationen. Ni firar något som en viss kyrka inte accepterar - och där kommer folk från den kyrkan intravande efter er stora festgudstjänst och håller en egen ceremoni.

Visserligen möttes vi av ett antal glada och välkomnande ansikten, och av förvånade turister (dessförinnan stoppade vi söndagstrafiken en liten stund - säkert inte varje dag bilister ser en sådan ovanlig syn), men där fanns också en del sura miner, sammanbitna läppar, mörka blickar. I och utanför domkyrkan.

Det kändes väldigt trist, sorgligt. Och jag fick god lust att gå fram till de suraste (några av dem var kvinnor iförda prästkragar), och gratulera till de femtio åren, och önska lycka till framöver... Eller kanske det hade varit ännu mer passande att säga det till domprosten, Tuulikki Koivonen Bylund, som hörde till de välkomnande där hon stod utanför sakristian. Men vi gick så snabbt förbi, och dessutom sjungande "Laudate omnes gentes", så jag avstod mitt i "språnget"... Dessutom var det flera andra som hälsade på henne just då.

Men jag hoppas att någon av er som var där och inte gillade vad ni såg tittar in här....och ser att det finns mer under ytan än vad ni tror... Vår procession var ingen protest. För mig blev den något av ett sorgetåg. För att min kyrka inte ännu välkomnar kvinnor som präster.... Och för att ni kanske tror att "alla" katoliker är emot det... Men så är det inte! Långt ifrån.... Öppenheten är ganska stor, om än inte officiellt - än. Förmodligen tar det minst femtio år innan vi får se förnyelse på den fronten...

Men nu passar jag på att säga det till er alla i Svenska kyrkan: Grattis på femtioårsdagen - i efterskott!!!

Read more...

Simultankapacitet - tränar inför eventuell multilokation

Vad sägs om:

* laga (för mig ganska så) avancerad mat - utan att bränna vid den

* skörda morötter (med bladlusätna blast - de har dock inte upptäckt själva morötterna)

* fota nyckelpigor: svarta med röda prickar och tvärtom (som kalasar på bladlössen!)

* ta vara på vilda blomfrön från balkongen (mest klint i olika färger, gossen i det gröna, solrosor, luktärter)

* fixa trasig dator (felsöka, spara omistliga filer, flytta filer, radera filer, göra plats för OS)

* blogga från en annan dator

....samtidigt...?

Igår övade jag istället på mesta möjliga kontraster inom kortast möjliga tid.

Från mingel på vernissage inom ramen (pun intended) för 50-årsprästjubilerande kvinnor på kyrkomöte - till katolsk mässa och "kättarkurs" (ja, den kallas skämtsamt så) för eventuella blivande katoliker och andra intresserade, där jag rörde om lite försiktigt i grytan.

Dagen innehöll: kort samtal med svensk kvinnlig präst som vill att jag recenserar katolsk bok för en tidskrift, sedan möte med en kvinnlig luthersk pastor från Zimbabwe som lovade att gästblogga här nån gång, samt med en psalmskrivarkollega som såg mig i mingelvimlet, och som just blivit kyrkoherde, och till sist samtal med nybliven katolik och en livets ordare och en för tillfället icke kyrkotillhörig kristen med såväl judisk som katolsk som protestantisk dragning. Får se var han hamnar till sist...

Hm, ett gemensamt tema fanns det faktiskt i nästan allt detta: frågan om kvinnliga präster.... Undrar vad det kan bero på...? ;-)

Read more...