Katolska "prästfruar" skriver till påven

"ROME — Pope Benedict XVI, still struggling to repair the damage wrought by a wave of paedophile scandals, now faces a fresh challenge, from women loved -- and often abandoned -- by Catholic priests.

About a dozen women have written an open letter to the pope challenging the Church's position that priestly celibacy is a sacred commitment.

"As far as I'm concerned, celibacy is completely useless," said one of the signatories, Stefania Salomone, 42, who had a five-year relationship with a priest.

"It was introduced for financial reasons," she argued, alluding to the fact that clergy without family were less expensive to house.

Pointing to the Church's earlier history, she added: "People forget that there were 39 married popes."

The letter was partly a reaction to recent comments by the pope upholding the nearly 900-year-old requirement of celibacy for priests, calling it "the sign of full devotion" and of an "entire commitment to the Lord".

Salomone said: "We told ourselves it was time to react.""


Och här är en av berättelserna:

"Luisa, 38, said she had a relationship -- and a child -- with a priest who is now 35. They met six years ago when he was the priest in a nearby parish.

"He came to live with me," Luisa said. "He told his family that he was living in his parish, and his parish that he was living with his family."

The people in Luisa's village looked the other way, she said, adding that the couple considered joining the Anglican Communion, which allows its priests to marry, so that they could come out of the closet.

But in the end the priest decided to leave Luisa, even before the birth of the child, now aged 20 months. "It was very hard. His family sent him to an exorcist and accused me of being a witch.

"As for the bishop, he told me to have my child adopted," she said.

Her son is now 20 months old. His purported father saw him for only 10 minutes when he was just two months old: "And that was all," Luisa said, adding that he had refused to acknowledge his paternity.

She said she was disgusted with the attitude of the Catholic Church and decided to have her son baptised in the Anglican Communion."

Läs mer här.


Och här finns brevet.

Nedan ett utdrag:

"What happens, in fact, if a priest falls in love? He can choose:

1. Sacrifice his own needs and feelings, as well as the woman's, for a "greater good" (what?) 2. Live out the relationship in hiding, with the help and complicity of the superiors themselves sometimes; it is sufficient that it does not come to be known and does not leave traces (ie, children) 3. Throw away the cassock, the usual expression that defines the choice of someone who can't take it any more, that is to say, a traitor. Each of these options causes great pain to the people involved who, things going as they do, have much to lose.

And what are the woman's options?

1. Sacrifice her own needs and feelings in favor of "a greater good" (in this case, the good of the priest) 2. Live out the relationship in secret, spending the rest of her life waiting for the priest to be able to spend a pinch of time with her, stolen moments, sacrificing the dream of a relationship with a "normal" man. 3. Bear the burden of being the one who forced the priest to "throw away the cassock", in addition to sharing the burden of his alleged "failure." A priest who leaves is considered to be "the one who failed to go ahead with the great renunciation required," and is therefore somewhat cast aside. And this is a difficult thing to bear, for one who believes he is "a chosen one, someone who received a special call," an Alter Christus, who with only a gesture of consecrated hands, transforms the nature of things ... who forgives, who saves!

Is it possible to give up all that? And for what?

For the normal life of a couple, that sounds like a trivial matter compared to the powers the "staff member of God" can wield through holy orders.

And yet, one of the most recurring statements of priests to their "companions", sums it up in a few words: "I need you in order to be who I am", that is, a priest."

Read more...

Mer om uppropet om kvinnliga diakoner/präster i Rom idag...

Women's Ordination Advocates Hold Press Conference During Vatican Year for Priests celebration,
Vigil Calling on Pope to Ordain Women

ROME, ITALY – Today, at 11:00 o’clock in the office of redazione di ADISTA, Via Acciaioli 7, 00186 Roma, representatives of Catholic organizations from around the world called for the full and equal participation of women in the Roman Catholic Church, including ordination as deacons, priests and bishops. The remarks came during a press conference held by Women’s Ordination Worldwide and other pro-ordination groups held in Rome to protest the Vatican’s “Year for Priests” celebration, which begins tomorrow. After the press conference, the groups staged a vigil in St. Peter’s Square.

“The absolute hypocrisy of the ‘Year for Priests’ celebration cuts to the core of what is wrong with the hierarchy today,” said Erin Saiz Hanna, executive director of the U.S. based Women’s Ordination Conference. “The Vatican is all too happy to turn a blind eye when men in its ranks destroy the lives of children and families, but jumps at the chance to excommunicate women who, in good conscience, are prophetically answering their call to ordination and responding to needs of their communities.”

On June 19, 2009, Pope Benedict XVI declared a ‘Year for Priests’ to celebrate and honor the male, clerical, priesthood. From June 9-11, 2010, the year-long celebration culminates with an international gathering of priests hosted by Pope Benedict in Rome to pay tribute to their work.

“At the end of a disappointing ‘Year for Priests’ and a disastrous year for the Roman Catholic Church we call for a Decade of the People of God,” stated Angelika Fromm, representative from International Movement We are Church and the Purple Stole Movement in Germany. “The current global crisis within the church demonstrates that the clerical hierarchy alone can’t serve any longer as the foundation of the Catholic church's institutional structure and authority.” Fromm continued, “Our church urgently needs large numbers of male and female pastors to serve our parishes. Charisma should be important, not gender.”
FULL STATEMENT OF ANGELIKA FROMM in English, French, Italian, and German: http://www.we-are-church.org/int/

Therese Koturbash, a Canadian lawyer and International Coordinator of the womenpriests.org campaign, stated, “Thanks to historical research, we now know conclusively that women did receive the sacrament of Holy Orders, at least in the diaconate. And we know that the Council of Trent stated clearly that the diaconate is part of Holy Orders. However, somewhere along the way, the door to women slammed shut.” Koturbash continued, “During this ‘Year for Priests,’ we have asked that women’s historical service in Holy Orders be remembered and that reforms be put in motion to welcome women into priesthood! Women can and should be priests.”

Mary Ann M. Schoettly, ordained through Roman Catholic Womenpriests (RCWP), an international initiative within the Roman Catholic Church that advocates for a new model of priestly ministry, stated, “After years of considerable study and reflection, the women of RCWP are following their well formed consciences and accepting the gift of ordination.”

According to the Vatican Congregation for the Doctrine of Faith, in a statement published on May 29, 2008 published in L'Observatorio Romano, the Vatican’s official newspaper, all Roman Catholic Womenpriests and the bishops who ordain them are automatically excommunicated, known as latae sententiae.

Schoettly continued, “Roman Catholic Womenpriests reject the penalty of excommunication. We are loyal members of the church who stand in the prophetic tradition of holy obedience to the Spirit’s call to change an unjust law that discriminates against us.”

“The discrimination against women in faith communities and in particular by the Catholic Church underpins the violence against women in everyday life,” stated Mary Leslie of Catholic Women's Ordination, UK.

Colette Joyce from New Wine, another UK based group, continued, “It is very difficult for a Catholic woman active in her own parish and community to come forward and say this is her calling because there is nowhere for her to take it. I want to talk to the leaders of my church about women’s ordination – not journalists – but every time I try the door is continually being closed.”

In 1976, the Biblical Commission of Pope Paul VI determined there was no scriptural reason to prohibit women’s ordination. Despite the Commission’s finding, the pope issued a statement later that year declaring the Vatican is not authorized to ordain women. In 1994, Pope John Paul II officially closed discussion of the subject. Today, an overwhelming Catholics support the issue, yet people who work for the church can be fired if they even talk about women priests.

“For far too long, only ordained, male, celibate clergy have dictated -or tried to dictate- how Catholics worship, pray and make decisions,” concluded Hanna. “Canon 1024, which states that only men can validly receive the sacrament of ordination, is unjust and does not value the gospel message of Jesus. It must be changed.”

Read more...

Kvinnliga diakoner/präster - pressrelease

Commemorating Ordained Women During The Year of the Priest

‘A document that provides the names and biographical details of women who were ordained deacons in the Early Church will be handed to Pope Benedict XVI in Rome on June 8, 2010. The presentation will be made by dignitaries of international Catholic groups. It happens in the context of the Catholic Church’s concluding celebrations for the Year of the Priest. The representatives will ask the Pope to give formal recognition to the women’s historical diaconate and to begin the reforms needed to include women in priesthood.’ A press conference in Rome’s ADISTA news agency will follow at 11 am that day. A demonstration in Saint Peter’s Square to raise awareness about women’s call to priesthood will also be held.

Historical Background

Historical records document the service of tens of thousands of ordained women deacons in parishes during the first millennium of the Church (Romans 16, 1; 1 Tim 3, 8-11). Their service is witnessed in literary records and inscriptions on tombs. Some women deacon saints are commemorated in the current liturgical calendar. Ongoing historical research now makes many of these women known to us by name. Ancient manuscripts preserve the exact rite of their ordination (for more, see: womenpriests.org/deacons/default.asp).

Why is the Vatican is Suppressing the Historical Facts

Analysis of the woman deacons ordination rite shows that it was a true sacrament with a bishop laying hands on the candidate and invoking the Holy Spirit. In all essentials it was identical to the one for men deacons. This means women did receive Holy Orders. This evidence gives further supports to the case which says there is no justification for the exclusion of women from Holy Orders, ie priesthood today. It is known that on July 15, 1563 the Council of Trent defined that the diaconate as much as the priesthood and the episcopacy belongs to the sacrament of Holy Orders. ‘If anyone says that in the Catholic Church there does not exist a hierarchy, established through divine ordination, which consists of bishops, priests and deacons, let him be anathema.’ (Denzinger no 966).

Women as Priests?

In an interview, Therese Koturbash, a Canadian lawyer and International Coordinator of Women Can Be Priests! womenpriests.org confirms: ‘Thanks to historical research, we now know conclusively that women did receive the sacrament of Holy Orders in our faith tradition. But somewhere along the way, the door to women slammed shut. Those ordained women deacons have been forgotten in this year’s celebrations [for the Year of the Priest.] Today the Vatican justifies exclusion of women from priesthood by saying that we don’t look like Christ. This kind of thinking is new to Catholic faith. It is unorthodox theology. Christ teaches that we see His face in every person we meet,’ she said. ‘What has become clear is that ancient unChristlike prejudice against women has crept into the Church and bars women from priesthood today. Little more than one hundred years ago, the Vatican maintained that slavery was willed by God. We don’t want this same kind of mistake to continue about the dignity of women. During this Year of the Priest, we have asked that women’s historical service in Holy Orders be remembered and that reforms be put in motion to welcome women into priesthood! Women can and should be priests!’

The Document Containing the Names of the Ordained Women:

The document to be presented to the Pope is based on historical research and was compiled by a Team working under the direction of Dr. John Wijngaards at womenpriests.org in England. The team is made up of faithful Catholics who believe that women should be ordained. They are working to help make that happen.

International dignitaries who will be present at the function include Therese Koturbash (UK and Canada), International Coordinator womenpriests.org and National Work Group member of Canada’s Catholic Network for Women’s Equality (CNWE), Erin Saiz Hanna (USA), President of Women’s Ordination Conference (WOC), Colette Joyce (UK), New Wine, along with others from countries around the world including Austria, Germany, Netherlands, Japan and other countries.

Read more...

Nunna exkommunicerad för att hon ville rädda en moders liv

"Sister Margaret McBride, a Catholic nun and a long time administrator at St. Joseph's Hospital and Medical Center in Phoenix, has been excommunicated by her local Phoenix bishop, Thomas J Olmsted, after she agreed with a hospital ethics committee that an 11-week-old fetus had to be aborted in order to save the life of a mother.

Bishop Thomas J. Olmsted stated the Sister of Mercy was "automatically excommunicated" because of the action. She has also been demoted in her job.

The patient concerned had a rare and often fatal condition in which the pregnancy can cause the death of the mother.

In a statement, Suzanne Pfister, a hospital vice president, said while the hospital is a Catholic institution, the directives do not cover all the emergencies that arise.

"In this tragic case, treatment required the termination of an 11-week pregnancy," Pfister said.

The patient's condition, pulmonary hypertension, interferes with the ability of the heart and lungs to function and is often made fatal by pregnancy.

McBride was part of the ethics committee discussion about the surgery, which was described as very urgent and agreed with the abortion to save the life of the mother."

Läs hela artikeln här.

***

Jag undrar varför inte också (den sannolikt katolska) sjukhuspersonalen som ingick i den etiska kommittén, samt de personer som utförde aborten, exkommunicerades av den nitiske biskopen...? Kanske för att en nunna är lättare att straffa utan påföljder?

En präst svarar så här.

Läs också den här artikeln om biskopen i fråga.

Read more...

Oskyldigt anklagade katolska präster

Hur går det för dem som inte har gjort något fel, som anklagas oskyldigt?

Tja, inte så bra, Vatikanen skyndar mycket långsamt i deras fall, och såväl upprättelsen, lönen som möjligheten att officiellt verka som präst igen tycks helt utebli.

Läs t.ex. den här artikeln, här ett utdrag:

"Some priests have sued their bishops in civil courts for defamation, invasion of privacy or intentional affliction of emotional distress after they were removed from ministry. But citing church-state separation, secular judges have been wary of wading into clergy personnel matters.

Other priests, like Selvaraj, have turned to the Vatican for help, only to be frustrated by bureaucratic delays, ambiguous responses, and a lack of transparency about the appeal process."

Read more...

Australian bishop speaks up!

And thank God for this bishop...! May he be heard widely around the world...

***

"Groups calling for reform are regularly dismissed as trouble-makers with little love for the Church when in fact their hearts are breaking for the Church which they see as drifting further away from the message of the Jesus. Maybe it has taken this present crisis to bring us all to our senses.

In 1996, I gave a talk in which I expressed my hopes for the Catholic Church. They were that it would be

* a more human Church
* a humbler Church
* a less clerical Church
* a more inclusive Church (and therefore more truly catholic)
* a more open Church
* a Church which finds unity in diversity
* a Church which discovers its whole tradition
* a Church which truly reflects the person and values of Jesus.

/.../

The reform needed by the Church today will involve much more than just “tinkering around the edges”. Issues such as the authoritarian nature of the Church, compulsory celibacy for the clergy, the participation of women in the Church, the teaching on sexuality in all aspects cannot be brushed aside. Listening must be a key component of reform and at times that will involve listening to unpalatable truths. It needs to be recognised that all wisdom does not reside exclusively in the present all male leadership of the Church and that the voices of the faithful must be heard.

At Easter I pointed out that it was largely Jesus’ female disciples who stood by him dying on Calvary, that Mary Magdalene was the first witness to the resurrection and that she could legitimately be called an apostle in that she was sent to bring the good news to the other followers of Jesus. I wondered aloud if the Church would be in its present state of crisis if women had been part of the decision-making in the life of the Church."

Read the whole article by bishop Pat Power here.

Read more...

Bön

Gud...

Jag har en bön i denna mörka tid, som skulle ha varit en ljusets glädjefest.

Men här har du nu din sörjande världsvida kyrka, höljd av aska, inte bara från vulkaner.

En stor brand härjar i vår mitt, en reningens eld, och för den är jag innerligt tacksam, fast den bränner och förtär inifrån och ut.

Det mörka måste fram i ljuset, det onda behöver avslöjas och drivas ut ur alla skrymslen där det ännu gömmer sig.

Efter den välsignade påskelden - kom med ditt svalkande pingstvatten, kom med läkedom på djupet, hela det som är sårat och söndrat, ena det som är splittrat. Kom med upprättelse och försoning.

Hjälp oss till en fördjupad och sann kärlek till varandra. Hjälp oss att skapa trygghet för alla barn. Hjälp oss att vara salt och ljus i världen som med rätta förväntar sig det.

Ge styrka och vishet särskilt åt dem som leder kyrkan, ge oss alla inspiration och kraft att verka för förnyelse.

Ge ny glädje, nytt hopp, ny kärlek i sotiga hjärtan. Ge nytt liv...

Amen

Read more...

Vill reseblogga...

Skulle inte ha något emot att resa omkring och blogga från olika platser i världen.

Var hittar man ett sådant jobb...?

Hittade under sökandet efter det en kampanj där man efterlyser någon som gör åtminstone ett sådant reportage.

Hoppas de väljer mig!

Varför?

Jo, för att jag kan erbjuda dem ett resebloggande som blir humoristiskt, intressant, kanske aningens ironiskt, med annorlunda vinklingar och kryddat med fina foton - och för att jag gillar att resa och upptäcka dolda pärlor på nya platser!

Om nu askmolnet bara driver bort snart...

Men man kan ju i värsta fall ta sig med tåg och båt till Grekland, Malta eller Italien - några av de platser jag gärna skulle vilja till. Lite omständligt, men, men...

Read more...

Biskopen är beredd att avgå

Biskopen ber i en artikel än en gång ett av offren för en prästs övergrepp om ursäkt och tar på sig det fulla ansvaret för att övergreppen som skedde på 50-60-talet inte har utretts.

Det är oklart varför han talar om ett offer medan artikeln nämner två systrar, vars mamma prästen, som numera är pensionerad och bor utomlands, även ska ha haft en relation med.

"I en intervju med Ekot på söndagen erkänner biskop Arborelius att han borde ha gått vidare så snart han fick kunskap om fallet 2003.

– Beror det då på mig att det här inte har blivit undersökt är jag beredd att ta konsekvenserna och be påven att få avgå från min tjänst som biskop, säger han till Ekot."

Intervjun finns här.

Och här är biskopens uttalande i sin helhet:

"I vårt stifts namn beklagar jag att vi inte har hanterat detta fall på ett riktigt sätt. Som biskop tar jag på mig hela ansvaret för detta och är beredd att ta konsekvenserna av detta, när man nu skall göra en grundlig undersökning av hela denna tragiska historia.

Svårigheten för mig är att jag har haft en själavårdande kontakt med modern till offret och därför inte själv kan uttala mig. Den utpekade förövaren har inte haft någon anställning i vårt stift sedan mitten av 90-talet.

Jag ber ännu en gång offret om förlåtelse för min försumlighet."

Läs kommentarer här och här.

Själv kan jag tycka att detta har piskats upp till enorma proportioner i lilla Sverige, där de kända fallen är så försvinnande få i katolska kyrkan jämfört med vad som rapporterats i andra länder.

Visst är det bra att det tas upp och granskas av media. Men ska en biskop behöva erbjuda sig att avgå för att hans företrädare (vars ansvar det ursprungligen var), inte gjorde något åt ett enstaka fall av pedofili? För att den rådande policyn var sådan på den tiden. Överallt. Det hymlades och tystades ner. På dagis, på institutioner, inom idrottsföreninger etc. Inte bara i kyrkan.

Nån måtta får det väl ändå vara på vattenglas-stormstyrkan? Särskilt som det sannolikt finns fler journalister i Sverige som är pedofiler än det finns katolska präster som är det... Perspektiv, någon?

Och varför polisanmälde inte offret/offren händelsen när kyrkan inte agerade? Det är inte enbart strukturfel och tystnadspliktsregler i kyrkan som har orsakat det här. Har inte samhället ett ansvar också?

Nåväl, de utredningar som sätts igång nu svarar förhoppningsvis på en del av detta.

Fler artiklar finns här, här och här.

Read more...

Varför kyrkan ser ut som den gör

Läser två artiklar parallellt. Och det gör allt så väldigt tydligt.

Frånvaron av kvinnliga ledare och ett obligatoriskt prästcelibat är receptet på en osund sluten struktur, som upprätthålls närmast krampaktigt. Som om detta hade något med Gud att göra.

***

"It wasn’t inevitable that the Catholic Church would grow so addicted to male domination, celibacy and rigid hierarchies. Jesus himself focused on the needy rather than dogma, and went out of his way to engage women and treat them with respect.

The first-century church was inclusive and democratic, even including a proto-feminist wing and texts.

/.../

Yet over the ensuing centuries, the church reverted to strong patriarchal attitudes, while also becoming increasingly uncomfortable with sexuality. The shift may have come with the move from house churches, where women were naturally accepted, to more public gatherings."

Läs hela artikeln här.

***

"Sex män, mellan 27 och 42 år gamla, utbildas just nu inför en prästvigning vid det katolska prästseminariet i Uppsala. En prästvigning som förutsätter ett livslångt åtagande om att leva i celibat.
– Dessa grabbar kommer in i en tid med stort motstånd mot det celibatära livet. Men det kan vara en utgångspunkt för en äkta kallelse. Kyrkan kommer att mogna av det här, och vi kan få ett förstärkt prästerskap.
Den som vill bli katolsk präst måste ha en realistisk och mogen syn på sina behov och sin sexualitet, säger Göran Degen. Det gäller oavsett sexuell läggning.
– Det finns nog för alla en längtan efter att förenas med sin motpart. Vi väljer att avstå för att visa att Gud ger något mer. Det är också att vara solidarisk med alla dem som lever i en icke självvald ensamhet, säger Göran Degen, som nästa år firar 40 år som präst."

Läs hela artikeln här.

***

Tänk så annorlunda kyrkan skulle kunna vara...

Och tänk om Gud inte alls ger något mer (i betydelsen bättre) till dem som lever ensamma? Jag känner ingen solidaritet, bara sorg, inför dem som väljer ensamheten fast de inte är kallade till det. Det hjälper ju ingen, och det kommer att orsaka dem problem och lidande i onödan.

Read more...

Så fel det kan bli...

Läser Expressens ledare idag. Försöker föreställa mig att den har skrivits med god vilja och inte utifrån fördomar.

Rubriken "Låt kvinnor bli präster" får mig att le (har absolut inget emot det, tvärtom, håller med). Men vad är det egentligen för hopkok som serveras i artikeln?

Delar av det skrivna är det lätt att instämma i:

"man kan tänka sig att prästlivets celibatkrav lockar individer som skäms över, eller skräms av, sina sexuella böjelser och hoppas att de kan tygla dem genom bön, lydnad och askes."

Samma analys har gjorts i andra artiklar de senaste dagarna. Förmodligen ligger det mycket i det rent psykologiskt. Och även i att strukturerna har gjort det möjligt att det har kunnat fortgå. Vilket förhoppningsvis har fått ett slut nu i och med att man har vidtagit förändringar i hur det här hanteras. Tycker för övrigt att katolska stiftet i Sverige står för ett mycket bra agerande hittills: genomskinligt, öppet och ödmjukt.

Jag läser vidare...

"Bara män får bli präster. De är alltså mer värda. Vad gäller kvinnor, idoliseras Madonnan medan bristen på empati med verkliga kvinnor och deras livsvillkor är påtaglig."

Visst grundar sig hindret för kvinnor att bli präster på en sekulär romersk (alltså inte kristen) diskriminerande kvinnosyn. Detta har sedan byggts på under århundradena med många lager av usel teologi, istället för att man nånsin har gjort vad som borde ha gjorts för länge sen: gå till botten av problemet och göra upp med den felaktiga inställningen. Tyvärr kommer nog inte mycket att ske på den fronten med anledning av skandalerna, om något alls...

Och visst förekommer en idealisering, inte bara av Madonnan, utan också av Modern. Rent konkret. Den fromma nunnan (representerad av otaliga helgon) och mångbarnsmamman kan ännu ses varligt placerade på en mental katolsk piedestal.

Så långt alltså en ganska hyfsad analys av läget, men sen spårar det väl ur ändå...? Tänkandet blir västerländskt, snävt, och faktiskt - ironiskt nog: kvinnoföraktande.

"Kvinnor får inte skydda sig mot spermier - eller hiv - med preventivmedel. De får inte befria sig från följderna av en våldtäkt, eller ens rädda sina liv, genom abort. Det låter medeltida."

Är det verkligen kvinnor som har ansvaret för att skydda sig från oönskade graviditeter i den stora del av den katolska världen som består av kulturer där män fortfarande har all makt och kontroll över kvinnor? Där de gör precis vad de vill med vem de vill när de vill. Är det inte dessa män som borde lära sig något om sann kärlek och jämställdhet? Så att de respekterar kvinnorna.

En delvis annan sak är frågan om användande av preventivmedel inom äktenskapet, vilket var nära att röstas igenom för flera decennier sen. Nu blev det inte så, men inget hindrar i princip en förändring, eftersom den metod som tillåts (säkra perioder) har samma effekt som användande av preventivmedel. Frågan är förvisso hur många katoliker som bryr sig om förbudet. Så skillnaden skulle nog inte bli så stor jämfört med nu om preventivmedel tilläts inom äktenskapet.

Jag förmodar att preventivmedel inom äktenskapet redan tillämpas pastoralt där ena parten är hiv-smittad, för att skydda den andra. Men, lite drastiskt uttryckt: om männen alltid var trogna sina fruar så skulle ingen av dem få hiv. Svårare än så är det inte, rent logiskt. Men i praktiken tycks det vara väldigt svårt...

Sen blir det riktigt obehagligt. Ska kvinnor verkligen behöva genomlida traumatiska våldtäkter med ursäkten att det går att göra abort om de blir gravida? En abort innebär en svår psykisk påfrestning för de flesta kvinnor, vare sig den föregås av en våldtäkt eller inte, inte minst som hormonerna har ställt in kroppen på att ett barn ska växa inom den. Det verkar också finnas en instinktiv känsla inom de flesta människor att allt oskyldigt och värnlöst liv ska skyddas i möjligaste mån. Så på vilket sätt är tillåtande av abort en bra lösning på problemet att det finns rejält störda män som tycker att det är ok att våldta?

Sen stämmer det inte att det inte är tillåtet med abort i en situation där moderns, och därmed det ofödda barnets, liv är i fara:

"Beträffande medicinskt motiverade ingrepp som genomförs för att rädda moderns liv, men som leder till det ofödda barnets död, anser kyrkan att dessa är moraliskt befogade. I sådana fall genomförs de för att rädda ett liv då både kvinnans och det ofödda barnets liv är i fara. Intentionen är inte att avbryta graviditeten. Det ofödda barnets död är den förutsedda men oönskade konsekvensen av en god handling, som syftar till att rädda kvinnans liv och hälsa." Läs mer här.

Preventivmedel eller abort är inte den bästa lösningen i dessa fall så vitt jag kan se... Tillåt mig citera: "Det låter medeltida." Det låter kvinnoföraktande. Och det verkar även uttrycka synen att barn inte har något egenvärde eller ens människovärde förrän de når en viss utvecklingsgrad eller rentav har fötts.

Det behövs mycket mer djuplodande förändringar för att situationen ska kunna förändras på ett bestående sätt för tusentals (miljontals?) förtryckta kvinnor och barn världen över. Så att de får ett människovärde även i praktiken.

Just människovärdet, från tillkomsten av mänskligt liv till den naturliga döden värderas mycket högt av den katolska kyrkan...

Read more...

Vilken moral vill vi ha? Katolska kyrkans eller samhällets?

Jag läser Annika Borgs senaste krönika i Kyrkans tidning till frukostkaffet. Och fylls av lika stor undran och olust som senast hon skrev om ämnet katolska kyrkan och övergrepp. Redan förra gången saknade hennes analys verklighetsförankring och insikt i ämnet. Vad är då vitsen med att publicera en liknande svada igen?

Det hon skriver tyder på att hon lider av en svårartad katolsk fobi som skymmer sikten för vad kyrkan faktiskt står för. För inte kan väl något gott komma från katolska kyrkan...eller?

Hade hon riktat liknande beskyllningar mot homosexuella eller muslimer så hade hon fått svara för det i domstol, om hon ens hade överlevt ett eventuellt verkställande av hoten hon då skulle ha fått, lika säkert som amen i kyrkan. Men katolska kyrkan går det uppenbarligen bra att uttala sig kritiskt, onyanserat och oinitierat om, även i kyrkliga media?

Denna gång beskyller hon katolska kyrkan bl.a. för att vara "tillåtande" till övergrepp på barn (man häpnar), anklagar Vatikanen för att vara fixerad vid andras sexualmoral (på vilket sätt angår det henne som ickekatolik - det låter snarare som att hon själv är sexfixerad), och menar att katolska församlingar skulle utgöra vissa prästers "sexuella jaktmarker" (ordval, någon?), och att kyrkan skulle ha "en teologi och miljö genomsyrad av återhållen och skamfylld sexualitet". Bara några exempel ur texten.

Är det inte betydligt närmare sanningen att säga att samhället för flera decennier sedan var väldigt förteget om övergrepp på barn. Sånt smusslades undan, såväl när det skedde privat i hemmens dolda skrymslen, som på institutioner. Först i vår tid talas det öppet om det, nu kommer de obehagliga sanningarna fram mer och mer - långt ifrån bara i kyrkomiljö. Men det är väl så mycket mer tacksamt att angripa en kyrka man ogillar än att betrakta fenomenet i stort, och se på vad som är mest effektivt att göra för att förhindra brottsliga handlingar?

Katolska kyrkan har inte precis förhållit sig passiv de senaste åren, utan har vidtagit åtgärder, inte minst juridiska sådana, där detta har uppdagats. Man har insett att utredande av övergrepp, och vård av såväl förövare som offer, är en fråga för samhället, inte för strikt inomkyrklig behandling. Fokus har med rätta överflyttats till de utsatta barnen (som vid flera tillfällen har fått officiella ursäkter), det handlar inte längre om att felaktigt skydda institutionen från offentliga skandaler. Kyrkan har även påbörjat arbetet med att göra det omöjligt för personer med en omogen eller perverterad läggning att utbildas till kyrkoledare. Men där finns mycket mer att göra, och framför allt behöver man inrikta sig på rätt saker för att komma åt problemet. Ingående psykologiska lämplighetstest bör kunna utesluta presumtiva förövare på ett tidigt stadium. Och att återinföra möjligheten för katolska präster att gifta sig om de vill vore bra såväl pastoralt som individuellt för dem som inte är kallade till celibat. Men det sistnämnda är till stor del en annan fråga som förtjänar en egen debatt.

Det är för övrigt väldigt intressant att jämföra katolska kyrkans syn på sex med det svenska samhällets. Kyrkans syn är ingalunda negativ (vilket Annika Borg alltså menar), utan i högsta grad positiv. Men jag undrar faktiskt vad som är positivt med samhällets inställning. Det tycks inte vara ovanligt att ungdomar har dussintals (några t.o.m. hundratals) sexpartners innan de eventuellt gifter sig eller blir sambor. Med eller utan preventivmedel inblandade i de lösa förbindelserna. Med sjukdomar och ett obegripligt antal årliga aborter som följd. Om det uttalar sig nästan ingen negativt. Det anses helt normalt. Jag förmodar att det ingår i det Annika Borg kallar för den "sunda sexualitet" som katolska kyrkan enligt henne borde anamma...?

Jag bläddrade nyligen i vad som kallas "Sveriges bästa tjejtidning" för att se vilka budskap som sänds ut till unga tjejer idag. Det mesta tycks handla om senaste modet och sminket, och tidningen fylls av bilder på snygga killar (varav nästan samtliga har förhållanden eller är gifta). Vad sänder det ut för signaler? Att världen är en enda stor köttmarknad där allt är tillåtet, inklusive otrohet? Där snyggaste tjejen har rätt att välja vem hon vill, även om han råkar vara upptagen. Skilsmässor på löpande band höjer ingen längre på ögonbrynen åt...

Trohet, avhållsamhet eller hur man gör för att vårda sitt äktenskap står däremot ganska lågt i kurs i dagens samhälle. "Kärlek" som inte enbart eller mest handlar om sex är nog snart tabu. Är ordet "kyskhet" ens gångbart längre?

Jag vill då inte äta av samhällets amoraliskt ihopkokade soppa. Jag har sett dess destruktiva konsekvenser tydliggöras, inte minst i media, alltför många gånger. Hur är det möjligt att de flesta, även inom svenska kyrkan, tycks vara förblindade inför detta som pågår inför öppen ridå?

Kan det vara så att katolska kyrkans moral faktiskt har något oerhört positivt att bidra med i vårt samhälle som har halkat snett på många sätt?

Därmed förstås inte sagt att allt är bra i katolska kyrkan, eller att det som förtjänar rättmätig kritik inte bör kritiseras skarpt. Det säger sig självt. Och om sådant har jag skrivit hyllmeter i andra inlägg...

Om övergreppen skrev jag senast här.

***

Uppdatering:

Övergrepp förekommer även inom svenska kyrkan, flera fall om året rapporteras, och det har hänt i samtliga stift. Med Annika Borgs logik måste det väl bero på att man är "tillåtande" till övergrepp i svenska kyrkan? Det verkar också vara mångdubbelt fler fall där sammanlagt än i katolska kyrkan i Sverige. Inte för att antalet är det viktiga, varje fall är ett för mycket, men ibland kan det vara bra att få lite perspektiv...

Read more...

Många kommenterar skandalerna

Biskop Anders har skrivit ett brev som delvis lästes upp i dagens predikan.

"Det är med stor smärta som vi tar del av informationer från olika håll om de präster, som på det grövsta har försyndat sig mot oskyldiga barn och unga och därigenom också mot Gud själv. Denna vecka fick vi också höra att en biskop i ett grannland gjort sig skyldig till detta.

Vi känner förtvivlan och avsky inför detta och framför allt ett oändligt medlidande med de barn och unga som utsatts för sådana brott. Den helige fadern lider av allt detta, som jag själv kunde konstatera när jag fick träffa honom den 25 mars. Han betonar att Kyrkan måste konfronteras med ”intensiv genomlysning och rättmätig kritik för dessa tragiska illgärningar”. Vi är alla kallade till mer bön och botgöring. Vi har alla ett ansvar för att helighet och renhet, barmhärtighet och empati sprider sig bland alla Kyrkans medlemmar."

Läs hela brevet här.

Läs också dagens DN för en ganska så personlig tolkning av situationen. Visst är det tungt att vara katolik i dessa tider. Men nej, inte går kyrkan under heller av det här... Låt inte din glödande tro rubbas ens av de hemskaste av skandaler Marcus. Gå djupare, för tron är så oändligt mycket djupare och starkare än all ondska som utförs under religionernas täckmantel. Och visst kommer sannolikt kyrkan att förändras i den riktning du (och många med dig) förespråkar, men det kommer att ta tid, och kyrkan i Sverige kommer inte att gå i bräschen för förändringen, utom enstaka individer. Vi som hör till den lilla skaran av passionerat Gudsälskande poetiska "rebeller" med öppet hjärta för förnyelse får nog se många av våra visioner gå i uppfyllelse långt senare...eventuellt först från himlen. Det gäller att hålla ut, inte förlora det viktigaste ur sikte när träden ibland skymmer skogen. Kyrkan, du vet, rör sig lite som en trött gammal dinosaurie, men det går i alla fall framåt. Även om det ofta tycks vara skandalerna som puffar den stora kolossen ur sin behagliga middagsdvala... Nere på cellnivå myllrar det trots allt av liv. Där behövs du med! Det behövs fler ropande röster i världens och kyrkans öknar...

Läs också dessa artiklar i SvD... Märkligt att de norska arkiven inte offentliggörs så som de danska. Väger tystnadsplikten tyngre än brott mot barn?

Sen tror jag, i motsats till Signumbloggaren Erik, att det visst skulle hjälpa ganska mycket att göra prästcelibatet valfritt. Då skulle andelen "normala" personer som söker sig till prästtjänsten öka. Missförstå mig nu inte, vi har många bra präster. Vad jag menar är att det skulle bli mindre sannolikt att pedofiler skulle lockas till att bli katolska präster. Även om deras antal är lägre än antalet i genomsnittsbefolkningen så är det inte en ursäkt för att sådant har förekommit/ännu förekommer i kyrkan, och det är heller ingen ursäkt för att förövarna har hållits om ryggen för att skydda institutionen. Alla upptänkliga medel måste tas till för att det inte ska få hända igen.

Biskopen har rätt - det behövs en djup reningsprocess... Och därför är det här paradoxalt nog "bra". Det är bra att det onda kommer upp ordentligt till ytan så det går att gå till botten med det.

***

Uppdatering (sker kontinuerligt):

Ännu ett par läsvärda artiklar.

Och två artiklar om celibatet.

Samt två om icke-kopplingen mellan homosexualitet och pedofili.

Senaste nytt om fler fall i Sverige.

Här en intervju med biskop Anders.

Undrar vad påven har tänkt komma med för "nya överraskande" åtgärder...

Read more...

Sanning eller "skvaller"?

Kardinalens ord var inte så väl valda om avsikten inte var att såra dem som utsatts för prästers övergrepp. Inte heller tillfället då han uttalade dem. (Jfr. Cantalamessa, som nu har bett om ursäkt för sitt uttalande under långfredagens predikan.)

Det skulle inte skada om påven talade klarspråk i ämnet snart. Tog på sig sitt fulla ansvar som kyrkans ledare. I vått och torrt. I lust och nöd.

***

"A leading cardinal, making an unusual address in defense of Pope Benedict at the pontiff's Easter Sunday Mass, said the Church would not be intimidated by "petty gossip" about sexual abuse of children by priests.

But in his own Easter address hours later, the pope, looking at times weary, did not mention the scandal that has engulfed the Church and posed a crisis in his five-year-old pontificate.

The surprise speech by Cardinal Angelo Sodano was the first time in recent memory that the ritual of a papal Easter Sunday Mass was changed so someone could address the pope at the start.

"Holy Father, the people of God are with you and will not let themselves be influenced by the petty gossip of the moment, by the trials that sometimes assail the community of believers," Sodano said.

The change of protocol underscored just how much the Vatican is feeling the pressure from a growing scandal concerning sexual abuse of children by priests and reports of a possible cover-up that have inched closer to the pope himself.

"Victims are seeking consolation and healing and should not be insulted and told that our speaking out is petty gossip," said Barbara Blaine, a leader of the U.S.-based Survivors Network of those Abused by Priests (SNAP).

"The pope has said the truth should be exposed. They can't have it both ways," she told Reuters.""

Läs hela artikeln här.

Läs också denna artikel om påvens immunitet.

Och denna artikel om påvens agerande.

Och denna artikel, om två ärkebiskopar som inte tiger.

Samtidigt uppdagas övergrepp i Danmark.

Här ges en bakgrund till det hela.

Read more...

Easter Resurrection

Easter Resurrection, by St. John Chrysostom (347-407), Early Church Father, Doctor of the Church.

This classic Paschal or Easter Sermon on the Resurrection of Jesus Christ is from Saint John Chrysostom, fifth century early church father and one of the greatest preachers of all time. This homily for Holy Pascha exhorts all, even those who have not kept the Lenten fast, to rejoice and enter into the Easter feast of the resurrection.

***

Let all Pious men and all lovers of God rejoice in the splendor of this feast; let the wise servants blissfully enter into the joy of their Lord; let those who have borne the burden of Lent now receive their pay, and those who have toiled since the first hour, let them now receive their due reward; let any who came after the third hour be grateful to join in the feast, and those who may have come after the sixth, let them not be afraid of being too late, for the Lord is gracious and He receives the last even as the first. He gives rest to him who comes on the eleventh hour as well as to him who has toiled since the first: yes, He has pity on the last and He serves the first; He rewards the one and is generous to the other; he repays the deed and praises the effort.

Come you all: enter into the joy of your Lord. You the first and you the last, receive alike your reward; you rich and you poor, dance together; you sober and you weaklings, celebrate the day; you who have kept the fast and you who have not, rejoice today. The table is richly loaded: enjoy its royal banquet.

The calf is a fatted one: let no one go away hungry. All of you enjoy the banquet of faith; all of you receive the riches of his goodness.

Let no one grieve over his poverty, for the universal kingdom has been revealed; let no one weep over his sins, for pardon has shone from the grave; let no one fear death, for the death of our Savior has set us free: He has destroyed it by enduring it, He has despoiled Hades by going down into its kingdom, He has angered it by allowing it to taste of his flesh.

When Isaiah foresaw all this, he cried out: "O Hades, you have been angered by encourntering Him in the nether world." Hades is angered because frustrated, it is angered because it has been mocked, it is angered because it has been destroyed, it is angered because it has been reduced to naught, it is angered because it is now captive. It seized a body, and lo! it discovered God; it seized earth, and, behold! it encountered heaven; it seized the visible, and was overcome by the invisible.

O death, where is your sting? O Hades, where is your victory? Christ is risen and life is freed, Christ is risen and the tomb is emptied of the dead: for Christ, being risen from the dead, has become the Leader and Reviver of those who had fallen asleep. To Him be glory and power for ever and ever. Amen.

Or with a more poetical translation of the last paragraph:

*O Death, where is thy sting?

O Hell, where is thy victory?

Christ is risen, and thou art overthrown!

Christ is risen, and the demons are fallen!

Christ is risen, and the angels rejoice!

Christ is risen, and life reigns!

Christ is risen, and not one dead remains in the grave.

For Christ, being risen from the dead,

Is become the first-fruits of those who have fallen asleep.*

Read more...

Stackars kyrkan...?

Tack och lov tar Vatikanen nu avstånd från den annars vältalige påvlige predikanten Cantalamessas mycket illa valda uttalande i sin långfredagspredikan, om att medias behandling av påven och kyrkan med anledning av skandalerna liknar antisemitism.

Nej, felet är snarare att kyrkan som vanligt ser sig som offer för den otäcka omvärldens kritik, och inte ser sin roll som ansvarig förövare och beskyddare av brottslingar. Hur är det möjligt att man inte ser vilket lidande som har orsakats tusentals barn, medan prestigen har bevarats så långt det var möjligt - tills det inre förfallet inte längre gick att dölja för världens ögon?

Det är bra att korthus rasar så alla får se vad som finns inuti. Det är bra att media granskar missförhållanden.

Och ur ruinerna kan något nytt uppstå, om det hanteras på ett bra sätt. Ärligt. Öppet. Ödmjukt.

Read more...

Letter to the Pope - by Marie Fortune

Marie Fortune (expert on religion and sexual violence), has written a letter to the Pope.

"In fairness to the Pope, there is probably nothing he could have said to the church in Ireland that would be sufficient to bring healing to the thousands of survivors of sexual abuse at the hands of pedophile priests. Too little, too late. I don’t think anyone ever imagined the numbers of victims, the numbers of abusive priests, and the material (not to mention the spiritual) cost facing the Roman Catholic Church. But as the crisis erupts again in Europe and the U.S. with serious questions being raised about the Pope himself, one has to wonder if the men in charge have learned anything in the past 20 years. It would appear not."

Read her letter with suggestions for the future here.

***

Updated:

Read also this article!

Read more...

Får män ha kjol eller klänning?

Hur långt får "maskulinismen" gå? Finns det ens ett motsvarande manligt ord för feminism? Finns mansfrigörelsen?

Hörde om några män som ville ha kjol till vardags (utan att vara transvestiter) men de stötte på patrull. I en del miljöer går det ju bra, där det ingår i den folkliga klädseln - som den skotska kilten och katolska prästklänningar. Men på kostym-och-slips-arbetsplatsen?

Vad är skillnaden jämfört med när kvinnor började ha byxor? Nu är det accepterat. Men män får inte ha t.ex. en blommig kjol utan att riskera trakasserier... Vare sig kort eller lång. Kvinnor kan ju fortfarande få pikar om kjolarna är "för korta".

Är det mesigt att klä sig som en kvinna och tufft att klä sig som en man? Kan kvinnor lättare överträda mansgränsen? Förutom på de håll i världen där kläder används som symboler för mäns makt över kvinnor.

Nåväl, är ett stycke tyg verkligen så viktigt? Borde inte alla män själva få bestämma vad de vill ha på sig? Även om de vill ha vad som anses vara "kvinnokläder". Vad tycker ni?

Jag väntar på att den förste modige mannen i burka eller åtminstone nunneslöja ska dyka upp...

Kanske skulle män i kjol rentav kunna innebära ett slut på krig?

Möt några män som bär kjol här.

Läs mer här, här och här.

Och vad menar de egentligen här?

Read more...

Irländsk präst ber om kvinnliga präster

Detta händer nu i kölvattnet efter de uppdagade skandalerna. Liknande röster hörs från Tyskland.

Hoppas kyrkan vaknar ur sin törnrosamardröm nån gång.

****

"Athlone priest Fr Shay Casey has said this week that it does his head in thinking about the abuse of children by Catholic priests and the fact that more wasn't done about it.

And he said the introduction of women priests would help to usher in a new era for the church."

/.../

"Speaking about the pope's letter to the people of Ireland which was read out at masses last weekend, Fr Shay said: "It's one of the many tiny steps that need to be taken."

He added that Pope Benedict XVI seemed to be engaging with the people on the issue.

"They're sending in the 'CAB of the Catholic Church' to investigate, it's a pity they didn't send them in 20 years ago," said Fr Shay.

"I hope it's not just dressage. We have to get back to being authentic and living the gospel and doing what we're supposed to be doing. Alongside that I hope it will bring about a shake-up in the Church," said Fr Shay, saying the whole organisation of the Church needed to be changed, saying there was a need for female priests.

"It's incredible in this day and age that you can deny a person the right to exercise a ministry because of their gender. It would make a big difference to the decision making process," he said. "We need a feminine influence. I pray for the day it will come, but I wouldn't hold my breath."

Fr Shay said there was a need for renewal in the Church, and said this shouldn't just be about painting buildings or statues, but a profound awakening in the Church."

Läs hela artikeln här.

Read more...

Har man rätt att dö?

Är det en mänsklig rättighet att säga nej till livsuppehållande behandling? Har den som är gravt handikappad eller svårt sjuk och inte vill leva längre, men inte har möjlighet att ta sitt eget liv, rätt att få sjukvårdens hjälp att avsluta det?

Socialstyrelsen uppmanas i ett brev att besluta om fallet nedan före sommaren.

Vad anser du?

***

"Fallet sätter fokus på frågan om patientens rätt att själv besluta om han eller hon vill fortsätta en livsuppehållande behandling eller inte.

Upprinnelsen är ett brev till Socialstyrelsen där kvinnan ifråga beskriver sin situation och varför hon inte vill leva längre.

Kvinnan lider av en medfödd allvarlig neurologisk sjukdom som gör att hennes tillstånd gradvist försämras.

– Jag kan inte andas själv. Inte ens ett enda andetag. Jag kan ej heller röra mig någonting, skriver hon i brevet som dikterats för två kuratorer vid Danderyds sjukhus.

Kvinnan vårdas i respirator men bor i eget boende med ständig assistenthjälp.

Hon säger att vill avsluta sitt liv på ett värdigt sätt "så länge jag ännu har kropp och hjärna i behåll", som hon uttrycker det.

Eftersom hon inte vill kvävas kräver hon att bli nedsövd innan respiratorn stängs av."

Läs hela artikeln här.

Read more...