Som en del av er kanske vet så har en fruktansvärd situation uppstått i vårt land, framför allt för sjuka människor, med utförsäkringar och nya stelbenta inhumana regler som inte tar någon individuell eller medicinsk hänsyn. Så vitt jag vet så har sjukdomar aldrig botats genom att man inför tidsgränser för när de ska ta slut, det är helt absurt. Från årsskiftet är det också handläggarna på Försäkringskassan som ensamma beslutar om ifall det föreligger någon arbetsförmåga - läkarintyg och hälsotillstånd spelar ingen direkt roll längre för bedömningen, också om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga... Bedömningen sker dessutom numera gentemot fiktiva jobb som inte ens finns i verkligheten. Vi har fått ett rättsosäkert och nyckfullt system istället för den hyfsat trygga sjukförsäkring vi hade tidigare, som gick med rejäl vinst.
I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som "fuskare" som inte vill arbeta. Och nu har de pengar som vi alla har betalat in för att vara försäkrade vid eventuell sjukdom, istället för att ges till de sjuka, fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, i form av jobbskatteavdrag, och ännu ett sådant är under planering, meddelade Göran Hägglund häromdagen. Och vilka ska väl stå för notan igen?
Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på den här totala nedmonteringen av välfärdssystemet - det enda jag kan tänka mig är att de flesta kanske inte har fattat än hur illa det faktiskt är, eller så tänker de extremt kortsiktigt, på den extra hundralappen i plånboken, istället för på en fungerande försäkring vid sjukdom.
Jag läser dagligen flera nya artiklar om drabbade - det rör sig inte om bara några enstaka fall, det handlar om tusentals, och fler blir det under det här året. Helt nya grupper söker bidrag från sociala myndigheter och ibland hos kyrkor, som inte har samma resurser för att hjälpa... För att få socialbidrag (försörjningsstöd) måste de först göra sig av med allt de äger, och hamnar då också i en fattigfälla som de flesta sjuka aldrig kommer att kunna ta sig ur. Många tvingas välja mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner...
Jag har själv gjort allt jag bara har kunnat komma på för att få folk att vakna och protestera mot det som sker. Det här kan ju faktiskt drabba precis vem som helst. Men intresset för frågan är märkligt nog ganska svalt. Även bland politiker. Jag har kommit med konkreta och realistiska förslag till förändringar, men man får som bäst bara standardsvar. Tycker att det är respektlöst... Och den minister som nu är tillsatt för att ansvara för den ytterst långsamma utredningen av sjukförsäkringen (som däremot raskt monterades ner), Ulf Kristersson, säger sig vara nöjd med försäkringen som den är nu, innan någon utredning ens har gjorts, och menar också att den kommer att förbli som den är, möjligen med små justeringar av de allvarligaste felen efter att utredningen är klar, i maj 2013.
Det är bara det att under tiden blir ännu fler sjuka hemlösa, hamnar i social misär, ja, de till och med dör...!!!
Ingen vet exakt hur många självmord utförsäkringarna hittills har orsakat, bara att det är flera hundra under förra året, en hög andel av dem som har fysiska sjukdomar drabbas även av psykiska besvär p.g.a. utförsäkringen, de blir alltså sjukare! Ingen statistik har begärts in för hur ekonomin ser ut för dem som utförsäkras, men de flesta får sin inkomst halverad (minst), många får leva på anhörigas inkomst eller sparade pengar. För att inte tala om hur det är för barnen i dessa familjer, som får växa upp med föräldrar som stressas och pressas till max istället för att få hjälp att bli friska. Någon rehabilitering erbjuds inte heller.
Är detta ett bra system? Jag tycker inte det!
Jag frågar mig gång på gång var kyrkorna finns i det här - varför så gott som ingen verkar bry sig - ja, varför de inte ordnar ett gigantiskt ekumeniskt upprop, helst i samtliga städer i landet på samma dag. För det är väl inte bara flyktingar och människor som lider nöd i andra länder som är viktiga? De sjuka som torteras av myndigheter och de många utsatta som finns mitt ibland oss på våra egna gator och torg - har de inget människovärde??
Jag läste nånstans att Röda Korset nu ska inrikta sin verksamhet på nödlidande i Sverige, vilket aldrig tidigare har hänt. Fler organisationer som gör så kommer att behövas om hjälpen ska räcka till i väntan på förändring. Och eftersom förändringen uppenbarligen inte kommer att komma från politiskt håll - inte ens oppositionen verkar vara så värst intresserade av att driva frågan längre nu när valet är över - så borde alla medmänniskor i vårt land som ser vad som händer gå samman och försöka åstadkomma den akut nödvändiga förändringen. Hur länge ska vansinnet få pågå? Utförsäkringarna måste stoppas!
Det här är ett upprop i hopp om att inte minst alla kristna äntligen ska vakna upp och se hur illa det faktiskt är!! Nu - innan det är för sent för ännu fler... Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle! För vem eller vilka ska annars göra det om inte vi gör det?
Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven så krävs det också tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva i någon högre utsträckning protestera mot vad de utsätts för, och så är det med våra sjuka och utförsäkrade. De flesta orkar inte...
Så vad ska vi göra? Jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt upprop, senast nu till påsk. Med krav på omedelbar förändring...
Jag skäms över mitt land...jag gråter över det...så här kan det bara inte få vara längre!!!
Read more...
Inlägg
