För att inte den här bloggen ska upplevas som alltför allvarstyngd bör den kanske spicas upp med lite glättigare inlägg då och då.... Apropå diskussionen i ett annat inlägg.... ;-)
Nej då, ingen större fara.... Det blir bara lite grann av den varan.... (Den som vill gå mer på djupet kan istället med fördel ta itu med veckans bibelblogg...)
Satt förut och bläddrade i en leksakskataolg som kom med reklamen. Hade tänkt kasta den oläst, men sen tänkte jag ta mig en titt i den ur ett sociologiskt perspektiv, vilket jag gör då och då... Hann bara ett par sidor in i den så hade jag redan skrivit ett blogginlägg i tankarna.
För där var det en intensivt glittrig rosa värld som öppnades.
Barbiedockor nuförtiden kan så otroligt mycket mer än på min tid. Då gick det bara att klä dem i olika kläder. De dansade inte, sjöng inte, red inte på hästar med lysande vingar och hovar, och med klapperljud från hovarna samt vindsusljud från manen. De var inte heller lika vackra. Nu sjunger de stämningsfullt i duett (om föräldrarna har råd att köpa två alltså), byter inte kläder, utan man ändrar stil på klänningen med ett knapptryck. En docka dansar balett och gör piruetter. En annan får en liten hundvalp upphoppande i famnen via något slags platta den står på (hur kul är det femtioelfte gången?). En specialare iklädd rött och guld kallas "Christmas carol" - inspirerat av Charles Dickens julsaga. Hon utlovas få lära sig "vad julen egentligen innebär". Hm, jag undrar allt det. Var är i så fall den lilla Jesusbarnsdockan? (Förresten: varför gör de inte en Jungfru Maria-Barbie med Josef, Jesusbarn, krubba och djur i ett set - det skulle nog bli en storsäljare som julklapp....)
Den nya tidens Barbie är skönhetsdrottning, discotjej, isprinsessa (utan skridskor), zoodoktor och tv-kock. De hade skrivit fel i texten - översatt det från något annat språk - för det stod tv-chef - vilket ju vore intressant - en kvinnlig chef. Men nej, Barbie intar inga höga yrkespositioner. De är nog reserverade för Ken (som för övrigt helt lyste med sin frånvaro i katalogen - kanske det är Barbie och Barbie som gäller nuförtiden i dockkärnfamiljen?).
De vanliga dockorna har också nått nya nivåer. De kan programmeras att känna igen sitt namn, ber om nappflaskan, leker tittut, skrattar, drar på sig filten, m.m. Och de är spöklikt lika riktiga bebisar. Ibland gjorda av material som påminner om hud.
På min tid var dockor stumma, och de rörde sig inte. Men jag minns en som uppdaterades så att den kunde "kissa", vilket var modernt då (den fick ett hål i munnen så att den kunde "dricka" - och så en utgång för vattnet - jag bevittnade hela "operationen" som utfördes utan bedövning, med hjälp av tändstickor - uj!).
Fast jag gillade av någon oförklarlig anledning inte att leka med stora dockor, bara med små - men än hellre med gosedjur, eller med egentillverkade skapelser. Gjorde massor av små möss och ormar, och en och annan valross av garn. Kände mig dock ibland förpliktad att leka med stora dockor när det var vuxna i närheten - för att man som liten flicka "skulle" det. Fick även en radiostyrd bil en gång (med ganska kort sladd) - fast det var ju en "pojkleksak", så inte heller den blev så mycket använd. Roligast var små snurror som min farfar tillverkade av en kaffeburk, och som man kunde skjuta iväg hur långt som helst. De glittrade i solen medan de svischade iväg - som trollsländor av silver. Och det var urkul att gunga (fortfarande kul!). Och att kasta pil. Där var det jag och grabbarna....
(Det senaste är ett utdrag ur en eventuellt kommande utmaning - om barndomsminnen.)
En verklighetstrogen leksakshund i katalogen levereras i naturlig (stor) storlek. Den skäller, sitter, ligger, ger vacker tass och tigger - lyder sex engelska kommandon. Alternativ för den allergiska familjen? Tur att motsvarande katt inte verkar finnas. Tänk er en leksaks-Tistou som väcker en tre gånger varje morgon med start omkring kl. 4, jamar, har ner saker, går till sin kattlåda, hoppar upp på spisen, jagar låtsasmöss....
I övrigt är det interaktiva saker som gäller. Man kan bli sin egen modedesigner med hjälp av dvd och "scanner". Och ge virtuellt liv åt gosedjur - på en riktig webbplats! Och sjunga karaoke.
Vad säger ni om den här utvecklingen? Från kottar och stickor till hypertech. Förstör det eller utvecklar det barns fantasi och kreativitet? Vad formar dessa ideal för slags vuxna individer? Vad lekte ni med som barn?
(Sorry att jag inte kom in på pojkleksaker här - men kanske en annan gång - eller så får ni fylla på - jag anar att det är samma trender som råder där - men killanpassat.)
Read more...
Inlägg
