Om ni undrar varför det är lite tyst här i bloggen för närvarande så beror det på att all ledig tid de senaste dagarna (och nätterna) har gått åt till att skriva ett brev till Påven, angående Fr. Roy och frågan om prästvigning av katolska kvinnor.
Jag kommer sannolikt att publicera brevet i bloggen efter att det är ivägsänt.
Håll utkik... ;-)
Det har nu gjorts en video om deras ganska så korta men händelserika historia hittills.
Här är kortversionen på 16 minuter (tyvärr stannar den mitt i Fr. Roy Bourgeois predikan).
Se därför gärna den längre versionen på 28 minuter, för hans predikan är det absolut bästa i videon!
Det är fortfarande några dar kvar tills han blir exkommunicerad - så än finns det en chans att skriva till påven eller någon av de andra som beslutar om det.
Veckans bibelblogg handlar om talenter - dåtidens mynt. Liknelsen brukar ofta tolkas som att det handlar om talanger - inte pengar. Vad gör vi av de gåvor vi fått? Än mer aktuell apropå exkommuniceringar och andra utestängningar känns frågan: vad gör vi om andra (i Kyrkan) hindrar oss från att använda våra talenter?
***
Matt 25:14-30
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar.
Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: "Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre."
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: "Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre."
Den som hade fått en enda talent steg också fram. "Herre", sade han, "jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt." Hans herre svarade honom: "Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute." Där skall man gråta och skära tänder.
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Inte inomkatolskt bråk alltså - utan andra kristnas bråkande med katoliker...
Han skrev kort om det, och om sin förändrade syn på det katolska, i Världen idag nyligen:
"Den senaste tiden har det börjat bråkas med katoliker på ett sätt som inte förekommit i vårt land på länge. Naturligtvis kan man hävda att man har rätt att få lufta sina åsikter, men många av dessa åsikter är nog tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar. Det har varit obehagligt att höra vissa predikanter som med skärpa hävdat att katoliker inte är kristna och inte vill ge något hopp för den kyrkan över huvud taget. När man sedan talar vidare märker man att många aldrig ens varit i kontakt med eller utvecklat relationer med katoliker. En del har bara sett katoliker på vykort.
För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på. En hel del av dessa uppfattningar visade sig vara inte speciellt väl grundade utan sådant jag övertagit från de andliga sammanhang jag vuxit upp i. Så är det nog med många av oss, även om vi inte alltid vill tillstå det.
/.../
Vad har vi då gemensamt? Här är några saker: För det första har vi Bibeln gemensamt. Utan den katolska kyrkans arbete att samla, förvalta och beskydda Skrifterna i vår tidiga historia, hade vi stått oss slätt. För det andra står varje evangelisk kristen i skuld till katolikerna för definitionen av de grundläggande dogmerna som vi delar med dem. För de tredje delar vi den traditionella kristna moralen och etiken. För det fjärde delar vi den karismatiska erfarenheten av den helige Ande med cirka 120 miljoner karismatiska katoliker. Så nog har vi mycket gemensamt."
Där kom alltså ett delsvar på frågorna som ställdes i kommentarerna till ett annat inlägg nyligen. Ulf har också skrivit lite om det i sin blogg. Däremot har jag fortfarande inte fått svar på mailen om detta vare sig från honom själv eller från någon annan från Livets Ord. Hoppas fortfarande att någon representant därifrån vill skriva lite mer om ämnet här.
Vad gäller de två första gemensamma punkterna så är det väl mer korrekt att säga att det är den ännu odelade kyrkan som åstadkom detta (d.v.s. den som idag är uppsplittrad i de ortodoxa och katolska kyrkorna). Men visst har vi alla mycket gemensamt! Det har jag själv sedan länge tagit fasta på. Och utan alla de olika kristna accenterna skulle kyrkan förlora massor. Det är inte bara katoliker som har något att bidra med till enheten... Splittringen har inte bara varit av ondo, den har också medfört nya upptäckter, andra betoningar.
Men innan vi når fram till en mer fullständig enhet så är det tydligt att det finns många fördomsmurar som behöver raseras. Katolikskräckens tid är visst inte förbi... ;-)
Hoppas kunna bidra till en mer rättvisande bild av katolsk tro/lära här.
Surfar ibland omkring mellan olika bloggar. Finner tyvärr ofta inlägg och/eller kommentarer som visar på grova missuppfattningar av katolsk tro/lära - och kritiken som brukar följa bygger på missuppfattningarna, inte på vad kyrkan står för.
Så för att ge alla, som verkligen vill veta vad katolsk tro/lära egentligen handlar om, chansen att fråga katoliker om det direkt, så öppnar jag detta inlägg - i hopp om att det kan leda till goda samtal.
Hoppas att både katoliker och frågeställare från olika håll vill delta.
Jag ber att alla använder sitt namn (åtminstone förnamn), eftersom det brukar leda till trevligare och tydligare samtal (utan sammanblandningar mellan olika anonyma röster), samt att alla visar respekt för varandras tro.
Ordet är annars fritt....
Det brukar ofta bli en rejäl sammanblandning mellan dessa begrepp, vilket försvårar teologiska samtal.
Så jag tänkte komma med ett par definitioner för att särskilja dem mer tydligt, och förhoppningsvis underlätta framtida resonemang. Det följande utgår från katolska sammanhang, men är förmodligen tillämpbart även på annat håll, med andra exempel.
Trosfrågor: det som har specifikt med tron att göra, det som i den tidiga kyrkan har utformats till trosbekännelser (den apostoliska/nicenska). Frågor som handlar om t.ex. Treenigheten/Kristi natur. De delas av majoriteten kristna och är av sådan vikt att de anses vara i princip oföränderliga. De utgör själva grunden.
Lärofrågor: kyrkans uttolkning av det Jesus sa och gjorde (dit bör man inte räkna sånt han inte sa eller gjorde, så som görs i stor utsträckning), dogmer (som instiftats efter kyrkans splittring, och som inte alla kristna delar), sakramentens existens och antal. Dessa frågor har utvecklats och vissa av dem fortsätter att utvecklas med tiden, och justeras om/när det behövs, utifrån större insikt om vad Jesus menade. De är inte oföränderliga, men svårföränderliga.
Ordningsfrågor: kyrkans tillämpning av läran i praktiken. Sakramentsförvaltning, liturgiska föreskrifter, vilka som får vigas till ämbeten eller ingå äktenskap, celibat för präster, hur man väljer biskopar, påvar etc. Hur kyrkan styrs/leds. Dessa frågor är de som är lättast för kyrkan att ändra eftersom de har med struktur, organisation och invana tänkesätt (traditioner) att göra. De berör inte själva tron på Gud, och ingår inte som absolut nödvändiga beståndsdelar i läran. Det som fungerade på 300-talet eller 1800-talet eftersom det vilade på ett specifikt synsätt kanske inte längre är aktuellt... Hänsyn bör också tas till kulturella skillnader - inkulturation.
En präst som deltog vid vigningen av en katolsk kvinna i augusti hotas nu av exkommunicering.
Nedan är ett utdrag ur ett brev han skrev som svar till Vatikanen (läs hela brevet via länken ovan).
Lustigt nog tar det upp samma saker som jag skrev om i inlägget om diskriminering här om dagen.
Får se om Vatikanen tänker offra ännu en fantastisk präst som säger precis det rätta.... Han kommer säkert till nytta på annat håll om det blir så...
Tack, Gud, för att några präster modigt följer sitt samvete - ge oss fler sådana, så att det kan bli förändring snart! Vatikanen kan inte gärna exkommunicera alla som tycker så här om det inte ska bli akut prästbrist i så gott som hela världen.
Dags att demonstrera globalt?!?
Rösta åtminstone i enkäten intill, ifall du inte redan har gjort det!
Uppdatering: längst ner finns nu adresser man kan skriva till ifall man tycker att det är fel att Fr. Roy exkommuniceras.
***
"TO THE CONGREGATION FOR THE DOCTRINE OF THE FAITH, THE VATICAN
I was very saddened by your letter dated October 21, 2008, giving me 30 days to recant my belief and public statements that support the ordination of women in our Church, or I will be excommunicated.
I have been a Catholic priest for 36 years and have a deep love for my Church and ministry.
When I was a young man in the military, I felt God was calling me to the priesthood. I entered Maryknoll and was ordained in 1972.
Over the years I have met a number of women in our Church who, like me, feel called by God to the priesthood. You, our Church leaders at the Vatican, tell us that women cannot be ordained.
With all due respect, I believe our Catholic Church’s teaching on this issue is wrong and does not stand up to scrutiny. A 1976 report by the Pontifical Biblical Commission supports the research of Scripture scholars, canon lawyers and many faithful Catholics who have studied and pondered the Scriptures and have concluded that there is no justification in the Bible for excluding women from the priesthood.
As people of faith, we profess that the invitation to the ministry of priesthood comes from God. We profess that God is the Source of life and created men and women of equal stature and dignity. The current Catholic Church doctrine on the ordination of women implies our loving and all-powerful God, Creator of heaven and earth, somehow cannot empower a woman to be a priest.
Women in our Church are telling us that God is calling them to the priesthood. Who are we, as men, to say to women, “Our call is valid, but yours is not.” Who are we to tamper with God’s call?
Sexism, like racism, is a sin. And no matter how hard or how long we may try to justify discrimination, in the end, it is always immoral.
/.../
Conscience is very sacred. Conscience gives us a sense of right and wrong and urges us to do the right thing. Conscience is what compelled Franz Jagerstatter, a humble Austrian farmer, husband and father of four young children, to refuse to join Hitler’s army, which led to his execution. Conscience is what compelled Rosa Parks to say she could no longer sit in the back of the bus. Conscience is what compels women in our Church to say they cannot be silent and deny their call from God to the priesthood. Conscience is what compelled my dear mother and father, now 95, to always strive to do the right things as faithful Catholics raising four children. And after much prayer, reflection and discernment, it is my conscience that compels me to do the right thing. I cannot recant my belief and public statements that support the ordination of women in our Church.
/.../
Silence is the voice of complicity. Therefore, I call on all Catholics, fellow priests, bishops, Pope Benedict XVI and all Church leaders at the Vatican, to speak loudly on this grave injustice of excluding women from the priesthood."
***
Och följande svarar de vigda kvinnorna på beskedet från Vatikanen:
PRESS RELEASE
Roman Catholic Womenpriests Challenge Vatican on Threat to Excommunicate Fr. Roy Bourgeois
Nov. 11, 2008
Contacts:
Janice Sevre-Duszynska 859-684-4247 or 859-317-8325
Bridget Mary Meehan, RCWP Media Spokesperson USA 703-283-2929
Roman Catholic Womenpriests stands in solidarity with Maryknoll priest Roy Bourgeois who has been threatened by the Vatican for participating in the ordination Mass of Janice Sevre-Duszynska on August 9th in Lexington, KY, and for giving a homily in support of of women priests. We condemn this action by the Vatican as a blatant abuse of power. We thank Rev. Roy Bourgeois for his prophetic action and urge our fellow priests and bishops to follow his lead and to participate in future ordinations of Roman Catholic Womenpriests. We reaffirm that Christ calls us to liberation, not fear of Vatican reprisals. Therefore, at this sacred moment, we ask priests and members of religious communities to end their silence by speaking truth to power in support of Fr. Roy and women priests. Sign the statement/petition that Women's Ordination Conference and Call to Action are circulating.
For 36 years Fr. Roy, 69, has been a Maryknoll Missionary priest. Members of this community are known worldwide for their work with those who suffer and for identifying root causes of social, economic, structural or systemic injustice. Vietnam veteran, Purple Heart recipient and torture survivor, Fr. Roy is the founder of the School of the Americas Watch, the group which protests the training of Latin American soldiers at the U.S. Army School of the Americas. "The SOA is about men in Latin America who abuse their power in order to control the lives of others," said Fr. Roy in his homily at the ordination Mass in Lexington. "They cause people to suffer and are seen as bullies." Each year in November, the weekend before Thanksgiving, tens of thousands of peacemakers gather at Ft. Benning, Georgia to speak out for justice and to take a stand against the SOA and the foreign policy that this shameful institution represents.
Said Fr. Roy in his homily: "Just as soldiers in Latin America abuse their power and control others, it saddens me to see the hierarchy of our church abusing their power and causing so much suffering among women. Jesus was a healer, a peacemaker, who called everyone into the circle as equals."
Roman Catholic Womenpriests ask the Vatican Curia to examine their consciences:
--Why do you excommunicate women who honor their call to the priesthood, and, in the case of Fr. Roy, the men who support them, but not the priests and bishops who have perpetrated sexual abuse of children?
--Why do you not honor the sensus fidelum -- the voice of the community -- when over 70% of Catholics in the U.S. support women's ordination? (National Catholic Reporter poll)
--Why do you continue to deny the documented archaeological evidence that supports the spiritual leadership of women as deaconesses, priests and bishops for the first 1200 years of Church history?
--Why do you blaspheme Jesus, who treated women as disciples and equals?
--Why do you continue to value Canon Law over the Spirit's sign of the times?
--Why are you afraid to dialogue with us?
Roman Catholic Womenpriests walk in solidarity with Fr. Roy, with Mary of Magdala, the Samaritan woman, Phoebe the deacon, Prisca and Aquila, Priscilla, Bishops Theodora and Brigit and the men and women disiciples of Jesus throughout the ages. Roman Catholic Womenpriests walk in solidarity with Joan of Arc who was executed with the approval of the Church, and centuries later canonized a saint. Roman Catholic Womenpriests walk in solidarity with all who disobey an unjust law. As St. Augustine taught us: “An unjust law is no law at all."
Roman Catholic Womenpriests asks Catholics to:
-- recognize the connections between sexism and violence, sexism and racism, sexism and militarism, and sexism and nationalism.
-- make the connections between lack of feminine images of God and women's suffering in the world.
-- resist the abuse of power by the Vatican by taking a stand for justice (i.e., withdrawing financial support of the Church).
-- empower themselves by organizing to restructure the Church.
Roman Catholic Womenpriests is committed to a grassroots discipleship of equals where all are welcome at the table.
***
Vill du agera på något sätt? Skriv då till någon/några av dessa adresser (det är hans advokat som har skickat dem och bett att de ska spridas):
ACTIONS TO SUPPORT - Rev. Roy Bourgeois - 11/08
Some have asked for addresses to write their support of Fr. Roy and
to ask that he not be excommunicated. Petitions are also appropriate.
Please write or fax or email to Pope Benedict XVI, and/or the Pope’s
Ambassador to the U.S.,
the Apostolic Nuncio, and/or the Congregation for Doctrine of Faith, the group
that is moving toward excommunication of Fr. Roy Bourgeois, and/or The leaders
of the Maryknoll Order. Their addresses
are below.
Please send a cc of any message or petitions you send to:
Bill Quigley – Attorney for Fr. Roy
7214 St. Charles Avenue, Box 902
New Orleans, LA 70118 or
duprestars@yahoo. com
ADDRESSES TO WRITE:
Pietro Sambi, Apostolic Nuncio
3339 Massachusetts Avenue, N.W, Washington, DC, USA
Telephone: (202) 333-7121
Fax: 337-4036
Pope Benedict XVI
00120 Via del Pellegrino
Citta del Vaticano, Europe
The Pope’s email address (for English correspondence) is: benedictxvi@ vatican.va
FAX from USA:
011-39-06698- 85378
Congregation for Doctrine of Faith
Piazza del S. Uffizio, 11, 00193 Roma, Italy
Telephone: 06.69.88.33. 57; 06.69.88.34. 13
Fax: 06.69.88.34. 09
Superior General, John Sivalon at jsivalon@maryknoll. org
and to the three-member Maryknoll Council at
mklcouncil@maryknol l.org and/or fax to 914-944-3600
Write to: Maryknoll Council P.O. Box 303 Maryknoll, NY 10545
Again, please send a cc of your message to
Bill Quigley – Attorney for Fr. Roy
7214 St. Charles Avenue, Box 902
New Orleans, LA 70118
duprestars@yahoo. com __._,_.___
Går ganska ofta i "baktankar" numera, eftersom jag i princip har slutat köpa bröd, och alltså måste baka själv...
Prövade först med ett solrosbrödmix som man bara skulle blanda med jäst och vatten. Enkelt, och föredömligt få ingredienser. Å andra sidan var det mycket jäsning och annat mixtrande innan det var klart. Fick också plocka fram den stora tunga matberedaren ur skåpet för att slippa röra i 10 minuter. Resultatet var dock helt ok - om än bröden ganska snabbt blev torra. De räckte nästan två veckor (fryste in det ena).
Sen var brödet slut igen. Har två olika brödmix i skåpet. Det ena har stått där väldigt länge...
Men nu hade jag också fått ett sprillans nytt recept, så jag gav mig in på att göra allt från grunden. Kändes väldigt ambitiöst. Mycket ingredienser var det, och jag hade nästan inget av det hemma. De flesta förpackningarna finns med på bilden, men glömde margarin och ströbröd.
Viss skillnad jämfört med förra gången alltså...
Men fördelen var att detta gick ganska lätt att röra ihop utan maskinbökande, degen skulle inte heller jäsa, och det blev efter en bra stund i ugnen två fina mörka bröd. Det ska bli spännande att smaka på dem....
Någon som har något recept på gott bröd som du vill dela med dig av?
Tänkte på hur får har det... Och det där med att Gud kallas för herde, och de som följer herden kallas för får. (Jesus kallas i och för sig även för Guds Lamm.)
Har aldrig egentligen gillat fårbenämningen av kristna. Får ses väl inte som så intelligenta djur precis? Och det verkar vara ett ganska enformigt liv. De äter gräs, går i skock och bräker. På ett litet inhägnat område.
Tänkte att de får som försiktigt håller sig i mitten av hagen förmodligen upplever det som att de har det bra - de ser inte vad som finns vid kanterna. De ser inte staketet - och än mindre vad som finns på andra sidan av det.
Men de får som är lite mer äventyrliga utforskar hela hagen. De kommer snart till staketet, tittar igenom det, och blir kanske frustrerade över att det är så trångt i hagen, och att de inte kan gå ut till det grönare obetade gräset där.
Om de skulle lyckas krångla sig igenom vill de sannolikt inte tillbaka till inhägnaden igen.
Livet där utanför är mycket roligare. Men också farligare. Staketet är samtidigt ett skydd mot rovdjur.
Så den djupaste fårfrågan är: hur tungt väger friheten jämfört med tryggheten?
***
Fotnot: några filmer om Shaun the Sheep väntar ännu på att bli tittade på....
Och nu har några ulliga små dunbollar till blåmesungar just hittat till den andra talgbollen för i vinter, så det är lite svårt att koncentrera sig på andra djur.
Så var det dags för en ny snabbfråga. Enkäten pågår fram till 1:a advent. Missa inte att rösta!
Read more...Nu blir min pappa glad.... Jag är pingstvän till lite mer än 50 %... Borde kanske ändra mitt svar i enkäten intill... ;-)
Fast grejen är att testet liksom inte var utformat för att man skulle kunna bli t.ex. katolik. För mycket av det jag kryssade i handlade om katolska engagemang, samt ekumeniska Taizémöten, etc.
Men ändå... Tack Johanna, för inspiration till en stunds underhållning!
Här kan den som vill göra testet. Hur mycket pingstvän är du? Nån katolik som får högre procentsats än jag?
***
Grattis
Du har nu testats enligt pingststandard:
PUSS:9004-7 "Pingsttest Utan Seriöst Syfte"
resultatet blev 53% pingstvän och du klassas som "Kristen"
guds rika välsingnelse önskar, Markus, Tabina, Simon och Cecilie
Jag har tidigare oftast undvikit denna vinkling av frågan. Har inte riktigt tyckt att det passar in - för det handlar ju först och främst, och djupast sett, om en kallelse. Men har ofta tänkt tanken att det diskriminerande ligger i att kvinnor inte ens får pröva sin kallelse - inte i något slags "rättighet" att vigas.
Så läste jag en artikel av John Wijngaards som förtydligade situationen, och även kom med intressanta uppgifter om hur en ordenssyster blev bemött när hon tog upp frågan med förre påven.
Visst handlar det om diskriminering! Där skulden dessutom läggs på Gud!
***
"Whatever excuses or legal loopholes traditionalists may resort to, in the world of tomorrow an exclusively male priesthood will appear a discriminatory anachronism.
This has been pointed out to Rome repeatedly. The most celebrated case was Sister Theresa Kane's intervention to John Paul II in October 1979. As president of the Leadership Conference of Women Religious, she addressed the Holy Father during his visit to Washington. She said:
‘As women, we have heard the powerful messages of our Church professing dignity and reverence for all persons. As women, we have pondered upon these words. Our contemplation leads us to state that the Church in its struggle to be faithful to its call for reverence and dignity for all persons must respond by providing the possibility of women as persons being included in all ministries of our Church’.Origins 18 October 1979, p. 285.
The Pope refused to enter into dialogue. Even in subsequent years various attempts by Sister Kane to obtain an interview with the Holy Father failed. The Vatican version of the incident was that she had overstepped her limits.
But the enormous publicity given to the event by the world media and the wide support she received, show that she had expressed something many Catholic women feel: 'the Church treats us unjustly.'
When I wrote Did Christ Rule out Women Priests? in 1976, I reflected on the question of equal rights. I decided not to bring them into the discussion. I wanted to meet Rome on its own theological ground. I also felt uneasy about associating ordination and rights. I felt and still feel that a person should be called to the ministry - called that is by the community, the Church. No one can claim the 'right' to be ordained. But I have now come to
see that 'rights' do come in from another angle.
It is one thing to hold that no individual has the right to be ordained, quite another to refuse ordination because he or she belongs to a particular group, class or nation. Should we not speak of discrimination if all Chinese, all Mexicans, all New Zealanders were excluded from the priestly ministry simply because they belong to those nations? Excluding women because they are women is a similar act of discrimination.
/.../
Pretending there is no discrimination ‘because it was Christ's will’, does no more than shift the blame on Christ. He is then presented as one of the worst discriminators in the history of the world - one of the worst as it
victimises so many people and as it deprives them of such deep spiritual values."
Läs hela artikeln här.
Maria (som egentligen heter något annat) berättar det följande, som ett exempel på hur maktmissbruk och ett kvävande av gåvor förekommer inom kyrkan. Samtliga inblandade personer är anonymiserade, eftersom det inte är dem hon vill åt personligen genom att berätta detta, utan strukturerna som tillåter att sånt här sker.
Maria är katolik sedan ganska många år tillbaka, hon har en teologisk utbildning, och tillhör en församling i en stor stad. Kursen som det handlar om utannonseras öppet i söndagens högmässa med orden att alla intresserade är välkomna att vara med.
Om någon tycker sig känna igen personerna eller församlingen i fråga så ber jag er att inte nämna det i kommentarerna.
***
"Jag ville vara med på konvertitkursen eftersom jag är nyfiken på hur katolsk tro lärs ut nuförtiden, och skulle vilja höra vad konvertiterna har för frågor. Jag har själv aldrig gått kursen, utan upptogs efter en tids samtal med en präst, så även av den anledningen tyckte jag att det var fint att få vara med.
Först välkomnades jag till kursen, var med bland de andra och lyssnade på föredragen. Det var en stor spännvidd bland deltagarna - från forskare i teologi till en luthersk präst, några frikyrkliga och en tidigare muslim. Några i gruppen var redan katoliker, andra var intresserade av att kanske konvertera. Det var givande möten, där jag påmindes om hur det var att vara konvertit, samt även fick svar på ett par saker som jag undrade över.
Förra gången delades vi upp i två grupper som skulle samtala efter föredragen. Vi presenterade oss kort. Jag skämtade i den lilla gruppen (liksom alldeles i början i den stora) genom att säga att jag gör en "sociologisk undersökning" av hur katolsk tro lärs ut (nämnde bara en av anledningarna alltså). De andra skrattade åt skämtet. Alla utom samtalsledaren som blev märkbart förnärmad. Hon sa att hon inte tyckte att det var lämpligt, utan föredrog att jag skulle delta i samtalet. Naturligtvis var detta min intention... Vilket jag också gjorde. Så till den grad att jag svarade på en eller ett par frågor från konvertiterna som samtalsledaren inte kunde svara på.
När vi skulle samlas nästa gång kom prästen rusande efter föredraget medan jag var på väg till samlingssalen där gruppen skulle träffas (denna gång träffades hela gruppen samlad), han bad mig att istället gå och hjälpa en syster som skulle guida i kyrkan för dem som inte hade varit med på det tidigare. Jag undrade vad systern behövde hjälp med, för det var ju något som hon ofta brukade göra själv. Han hade inget svar på det, utan fick till slut säga som det var - att samtalsledaren inte ville att jag är med på samlingen. Hon hade bl.a. känt sig osäker i min närvaro eftersom jag kan "för mycket" teologi. När jag förklarade att hennes reaktion till stor del måste ha berott på det där skämtet som hon uppenbarligen inte fattade (för jag var ju långt ifrån den enda som var teologiskt utbildad i gruppen), så lovade han att tala med henne - det skulle ordna sig - men just denna kväll kunde jag inte vara med eftersom han hade lovat henne det. Gick hem, kände mig väldigt ledsen över det som hänt... Inte minst över att samtalsledaren hade gått bakom ryggen på mig. Varför kom hon inte och pratade direkt med mig?
Dagen efter skrev jag till prästen och frågade om han hade talat med samtalsledaren så att missförståndet var uppklarat. Han svarade inte på det. Utan skrev istället bl.a.: "du har ju inte fått uppdraget att leda en grupp, ingen annan utan ett sådant uppdrag har heller kommit på tanken att dyka upp - jag vet inte ens om du uttryckt en önskan att få vara ledare?" Nej, det hade jag inte gjort. Jag undrade varför han tog upp det. Jag kom ju bara som en vanlig deltagare. Men när jag tänkte efter: hade någon frågat mig så skulle jag nog inte ha haft något emot att ha hand om en grupp, eftersom jag kände att jag verkligen trivdes bra bland konvertiterna och inspirerades av deras funderingar.
Dagen efter detta hade det plötsligt kommit till regler för vilka som fick gå kursen:
"Poängen är att kursen har utnämnda ledare, ingen kan på egen hand komma som deltagare eller ledare. Redan rummets storlek och de många deltagarna gör att andra än de som vill konvertera/är nyfikna inte är välkomna. Flera ur förra årets konvertitkurs har bett att få komma också detta år, av platsbrist har jag tvingats säga nej."
"Ledningsgruppen har flera gånger tagit upp din närvaro och funderat över den."
"Du är den ende katolske deltagaren som utan att vara ombedd kommer, naturligtvis kan du då inte ställa krav, ansvarigas ord gäller. En fullständig självklarhet kan tyckas. Jag förstår inte hur du kan tycka detta är konstigt. I vilken grupp kan man bara dyka upp och kräva att få vara med?"
"Ledningsgruppen har genom samtal kommit överens om att tillämpa dessa striktare regler"
Det som från början blev till ett ganska absurt men tillfälligt beslut för en kväll hade plötsligt permanentats. Och i sina ansträngningar att skapa regler som uteslöt mig har de verkligen målat in sig i ett hörn. För ska de följa sina nya regler så måste de också neka flera av de befintliga deltagarna från att vara med.
Det hela är fullt av dåliga ursäkter.
Om den lilla lokalen är ett problem så finns det gott om större rum i kyrkobyggnaden som står tomma vid den tiden. Ingen behöver nekas att närvara av den anledningen.
Och om samtalsledarna är osäkra på sin uppgift, om de inte kan hantera att någon annan kan mer än de (borde de inte vara glada över att konvertiterna får svar på sina frågor, oavsett vem det är som svarar?), eller om de upplever att grupperna är för stora, så finns det bra lösningar även på det. I församlingen finns många personer som har en lämplig utbildning för att leda grupperna. Varför väljs då sådana vars enda kvalifikation tycks vara att de själva (i ett fall relativt nyligen) har konverterat? Bör man inte sträva efter en högklassig undervisning av eventuella blivande katoliker?
Är det så här man tar vara på församlingsmedlemmarnas gåvor/talanger? Och är det verkligen på detta sätt som man ska utöva makt i en kyrka?
Jag fick som synes en studie i hur katolska kyrkan fungerar, när den inte fungerar på ett bra sätt, snarare än av hur tron lärs ut. Men det var också väldigt lärorikt.
Ni som funderar på att konvertera - tänk efter två gånger - det är denna struktur ni kommer att hamna i....
Jag önskar er allt gott på er väg och hoppas vi kan hålla kontakten trots att jag inte får vara med på kursen längre. "
Veckans text handlar om det som i tidigare översättningar kallas "den dubbla strömmen". Här är det inte översatt så - så läs gärna en annan översättning också. Tycker att nånting har gått förlorat i den här översättningen faktiskt (om det nu inte är så att det är det följande som faktiskt står i den hebreiska texten). Tänkte att vi kunde fundera över bl.a. detta lite kryptiska uttryck - en eventuell dubbel ström är något annat än en vanlig flod.
Vad handlar texten om...? Tankar?
***
Hes 47:1-2, 8-9, 12
Han [Herren] förde mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag vatten tränga fram under tröskeln och rinna österut. Templets framsida vette åt öster. Vattnet kom från höger sida av templet och rann söder om altaret. Han förde mig ut genom norra porten och lät mig sedan följa utsidan fram till porten mot öster. Där flödade vattnet fram på höger sida. Han sade till mig: "Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom."
***
Detta är ett bibelbloggsinlägg.
Tidigare bibelbloggar hittar du här och här - det går bra att kommentera dem i efterskott.
Det är sällan jag blir mållös - men efter att ha läst denna artikel, som jag hittade av en slump när jag googlade efter något helt annat, är det bra nära...
Nedan några utdrag.
***
The [...] Catholic bishop in Sweden some years back rejected Sten Sandmark's desire to be Catholic in favor of ecumenism. How do you view this bishop now that you are Catholic, and what do you think of ecumenism?
Well, about 12 years ago, five people went to the Catholic Bishop saying they wanted to be Catholic. He told us to "hold our horses," and said that we could be "Catholic in our hearts." The highest Catholic authority told us this, and hence we assumed this was a right thing to do. So instead of founding an Augustinian Catholic monastery, these five founded the monastery within the Lutheran Church. Some died, some left, so he was alone until I came almost three years ago.
So the only "support" the bishop gave us in becoming Catholic was sending a Christmas card every year.
That's very sad–to hear that some people wanted to become Catholic but were barred by those who should have welcomed them in. I'm sorry.
We had been studying Catholic doctrine, and we were afraid because we thought that "outside the Catholic Church there is no salvation"–and we did not want to be outside! But it seems that these Catholic bishops today think it's not true. It's a really strange behavior. There are 80,000 Catholics in Sweden; most of them are from the Eastern countries, but with a climate like this, of course there are no conversions.
/.../
We (Pastor Sandmark and myself) currently plan to be SSPX priests.
/.../
Yes, and he had a special devotion to Our Lady, as you mentioned earlier was so important to you.
Ah, yes, the love for Our Lady. There is not love anywhere in the Lutheran Church for Mary, a mother who takes care of her children. We have turned to her many times. Look, the history of our monastery is not isolated. To go back for a moment: do you know of Taizé?
Yes.
Taizé was like us, in a way. Some of them wanted to be Catholic, but they were told not to be, and so they made this weird, strange "protestant monastery." There are nine monasteries of the Lutheran Church in Sweden that wanted to become Catholic but were refused. There were more convents and monasteries in the Lutheran Church than the Catholic Church. It's crazy, right is wrong and wrong is right…
Well, it sounds like Sweden needs you…
Yes, hopefully I will have a chance to do go back. Two hundred years ago we sent missionaries to Africa, now Africa is sending "missionaries."
***
Tja, vad ska man säga....? Läs också det övriga. Jag tog inte med det värsta här. Det är så man blir mörkrädd....
Igår hamnade jag på ett bostadsmöte för den lokala hyresgästföreningen. Minst sagt intressant.
Man kunde efter ett tag snarare tro att man hamnat på ett tidigt kyrkligt koncilium!
För det tog inte lång stund innan en fråga som tydligen var mycket brännande för några få kom upp: den heliga JULGRANSFRÅGAN. Saken är den att det tydligen alltid brukar finnas ett par granar utanför husen till jul, men att det i år inte skulle bli så, eftersom man hade beslutat om det på ett tidigare möte i våras, för att spara skog, elektricitet och 7.000 kronor. Istället skulle enkla ljusslingor om möjligt sättas upp i befintliga träd i området.
Nu invände någon högljutt att det inte var ett giltigt beslut eftersom inte samtliga hyresgäster hade röstat om det (d.v.s. hon menade att hon själv inte hade varit med när det röstats om det, för utan att blinka godkände hon alla gårdagens röstningsprocedurer - trots att bara en liten del av husens innevånare var representerade även denna gång).
Just julgransfrågan var alltså en öm punkt. Och den tog upp en mycket stor del av mötet. Trots att den inte fanns på dagordningen.
Traditionen kom snart upp som ett rykande argument. Eftersom det "alltid" funnits granar här - under alla de 25-30 år som ett par av de närvarande hade bott här - så måste det alltid göra det. Det var ju en världsvid tradition dessutom.... För att inte tala om alla ensamma och handikappade i området som nu inte skulle få se en gran här. [Som om granen skulle göra dem mindre ensamma...? Skulle de inte hellre uppskatta ett besök av en levande människa - istället för att påminnas om den gemenskap de saknar - genom den julgemenskapssymboliserande granen. Och hur ser alla områdets muslimer för övrigt på granfrågan? Tror de är i majoritet här, men tror inte att en enda var med på mötet.]
Det fanns även klagomål på förra årets granar, som inte hade varit vackra nog, utan sett ut mer som tallar än granar, och där belysningen satt enbart högst upp (p.g.a. sabotagerisken).
Granfrågan blev till slut såväl både högst komisk som högst infekterad. Och ljusslingeförnyarna, som jag anslöt mig till, och som var i stor majoritet, fick ge med sig för den lilla gruppen grantraditionalister. Styrelsen fick ta ett nytt beslut om att undersöka granmöjligheterna även för i år.
Även en traditionsenlig bussresa var en stund i hetluften. Var det verkligen försvarbart att några få skulle få använda upp alla husens gemensamma budget på det sättet? Så många ryms ju inte i en buss eller två. Men traditionen fick avgöra saken även här. 25.000 kronor sattes traditionsenligt av för ändamålet.
Det var verkligen svårt till sist att inte brista ut i ett stort gapskratt inför all denna strikta traditionalism... Det enda som höll mig tillbaka var att detta tyvärr alltför mycket påminner om hur det är i kyrkan. Och jag förstod hur det måste se ut för dem som står utanför....
Så länge det är så här behöver vi inte förvånas över att folk inte intresserar sig i högre grad för kristen tro....
Hade för övrigt ett djärvt förslag, som jag inte trodde skulle gå igenom i det av traditionalism överhettade rummet - eftersom det var ett alldeles nytt förslag - något som aldrig tidigare hade gjorts. En kulturell fest - med knytkalasbuffé och levande musik - från alla länder... Ett sätt att skapa större gemenskap i husen och en trevlig mötesplats för folk som inte annars träffar varandra.
För jag reagerade på att samtliga årligen återkommande aktiviteter i föreningen var anpassade enbart efter svenska traditioner (bl.a. surströmming och julgröt) - men i husen bor ju folk från alla världsdelar. Det märktes att det var en lite ovan tanke för en del: "hur ska vi komma i kontakt med sådana människor" var första invändningen. Som om de var några konstiga varelser från en annan planet. Men förslaget röstades snart igenom, och en liten budget fastslogs. Och jag lovade att hjälpa till med den "svåra" biten att nå "de där människorna".... Som katolik och flyktingvolontär är det ju just dem jag träffar mest hela tiden....
En ordentlig granbudget bakades för säkerhets skull också in innan mötet avslutades - både retroaktivt för i år och för nästa år.... :-)
Följande gästinlägg är skrivet av Carolina. Kommentera gärna!
***
"Är det inte ett förtryck att skapa diskurser som fokuserar mycket mer på kvinnors uppoffring än männens? Varför detta fokus på kvinnor? Vore det inte mycket mer rättvist att fokusera på männens uppoffring också, på samma sätt som kvinnors?
Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.
Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.
”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”
Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.
Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.
Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.
Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.
Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."
Jag avslutar den första snabbenkäten nu eftersom valet i USA är avgjort. Det kommer fler liknande snabbfrågor senare....
Tack till er som röstade!
Ni gissade alltså rätt (majoriteten av er 15 som hann se enkäten och rösta alltså)! Även jag var bland er som trodde att det skulle gå så här...
Lite oväntat och därför småkul var att Obama (5 röster) tätt följdes av McDonalds (4 röster)... :-)
Än mer oväntat var att McCain och "Vilket val...?" kom på delad jumboplats med 3 röster vardera.
Fast egentligen är det väl så att McDonalds regerar överlägset, intill den yttersta tiden - lite som en världsvid matpåve...
Fick läsa (samt tillstånd att publicera) en dikt som skrevs till en av de kvinnor som vigdes till diakon i Chicago i lördags. Till dikten hör en bild som ni hittar ifall ni googlar på ett foto kallat "Dancers" av Dennis Deloria.
***
Women, dancing change
bold, persistent, courageous
holding hands for balance.
Women creating future-time
grandmothers opening doors
daughters crossing thresholds.
Women in science, business, religion
mothers, teachers, poets, preachers
following a call, pursuing a dream.
Many ways, each one different
all are valued, all are celebrated
all are women dancing change.
Pat Zealley, Nov. 1 2008
© Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
Inlägg
