Adventstyst i bloggen...
Oj så tyst det blev här då...
Hade tänkt skriva ett inlägg redan för en vecka sen om att bloggen inträder i adventspausläge. Men det blev inte av. Nåja, bättre sent än aldrig.
Om ni ändå vill fundera på något under pausandet så skulle jag vilja kasta ut ett par funderingar.
Det har varit en del begravningar på sistone, och olika händelser har inträffat som har fått mig att fundera över vilket inflytande människor har - hur vi mer eller mindre omedvetet påverkar varandra.
Det märks kanske allra tydligast när någon inte längre finns kvar bland oss? I tomrummet som uppstår där personen brukade finnas. I tomrummet efter alla orden. Det sistnämnda gäller kanske inte minst oss bloggare. En dag blir det inte bara adventstyst, utan tyst för alltid i inläggsfältet.
Ibland funderar jag en liten stund över vad jag kan tänkas ha gjort för intryck i den här världen, vilka spår jag har lämnat efter mig längs vägen.
På en begravning nyligen sas det i predikan att personens liv hade varit misslyckat, men att han hade följt Kristus. Eller något liknande. Med innebörden: att han aldrig hade lyckats med något av det vi vanligen värdesätter. Tyckte det var lite konstigt uttryckt. Hur kan man vara misslyckad om man följer Kristus? Är det bara stora prestationer som räknas? Är det inte just det lilla som är viktigast?
Jag undrar vad man skulle säga om mitt liv i efterhand. Jag kanske aldrig får se mina drömmar uppfyllda. Jag kanske aldrig kommer att utföra några stordåd. Jag kanske har de mest intensiva åren bakom mig redan. Ibland känns det så. Tiden har gått fort de senaste decennierna. Så fort att jag inte riktigt har hunnit med. Gör det mitt liv misslyckat? Meningslöst?
Nej, för jag vet att jag har gjort intryck i andra människors liv. Och Gud hade en tanke med att låta mig finnas till här på jorden en tid. Kanske det mesta är slutfört nu, av det jag skulle göra? Kanske massor återstår. Den som lever får se. Men bara Gud kan uttala sig om vad som är lyckat och misslyckat.
***
Uppdatering:
1. Efter att ha skrivit detta inlägg tittade jag in på nya länkar sen sist, och såg då via ett inlägg på MXp-bloggen att min blogg tydligen är "mycket inflytelserik". Ha ha, alltid något... ;-)
Men det som verkligen räknas är osynligt. Bara så ni vet.
2. Om du vill vara verkligt inflytelserik och bidra till att förändra andra människors liv, så har du fortfarande chansen att delta i julinsamlingen för hemlösa. Gör gärna det! Kommer att gå till Grottan och överlämna slutsumman strax innan jul...
3. P.S. Fullständigt adventstyst lär det inte bli här trots allt. Ett eller annat inlägg lär dyka upp innan jul. Inte minst med anledning av ett annalkande kattbesök... Så håll utkik!
Uppdatering igen:
Fick just mail från Ted som startat inflytelsesajten. Han upplyste mig om att min gamla blogg (som varit inaktiv i över ett år) charlotte-therese.blogspot.com just nu är på plats 927 av totalt 110431 bloggar. Se där - det hade jag aldrig kunnat tro! Undrar var den hade hamnat om den ännu varit aktiv...? :-)
6 kommentarer:
Hej Charlotte Therese!
Har saknat ditt skrivande på din hemsida det mesta du skriver ä jätteintressant!
Jag beklagar sorgen! men är det inte lite så att prästen är den som oftast har minst koll på vem som begravs!
Men det som sades var av största intresse det är genom handling ordet får råda. att sitta i kyrkan och inte gör mer än så brukar inte leda till att lovorden haglar över en.
Men det finns en talang som tar flera år av umgänge att se och det är om det var någon som ber mycket.
Jag har sett ditt spår i cyberspace
och glädjer mig mycket över ditt arbete.
/Mikael
Hej igen!
När jag såg de vackra blommorna så var jag bar tvungen att ge en kommentar men jag missa den viktigaste.
Du har ögon känsliga för grönt, det är en fröjd att gå in på din hemsida Charlotte Therese
/Mikael
Ja, formentlig sa det er
Hej Charlotte,
Jag har saknat att läsa dina inlägg och kommentarer. Jag tror att du ger många människor mycket, på olika sätt. Men håller med dig om att vare sig du, jag eller andra får höra det så ofta som vi kunde behöva.
Krister
Nu har jag ju inte slutat blogga helt utan pausar bara, så det blir fler inlägg så småningom.
Förmodligen kommer de inte att dugga så tätt, för jag tycker bättre om ett långsammare tempo där man hinner fundera över saker ett tag och sen kan skriva om det.
Tror bloggosfären behöver något av den mer kontemplativa inställningen.
Det blir säkert en del fokus på heta nyheter framöver också, men det är inte vad jag är mest intresserad av. Nånstans kan jag tycka att kyrkan borde ägna sig åt viktigare saker än vad som så ofta tyvärr är fallet.
Trivs väldigt bra med att pausa, och det är inte så att jag klagar över något, filosoferar bara över livet...
Apropås bloggande och kontemplativitet så kommer jag att tänka på vad Sveriges Vatikanambassadör Ulla Gudmundsson uttryckte för några veckor sedan i sin krönika i Kyrkans Tidning: " Jag för min del skulle få pyspunka om jag skulle skriva (regelmässigt, mitt tilägg) på en blogg, jag får hålla mig till krönikor. "
Klokt uttalande som självkännedom för Ulla G och månne till igenkännande för fler än mig.
Skicka en kommentar