Opinionskriget och enheten
Ju mer jag tänker på det, ju mer ser jag bara en enda väg som går tillräckligt på djupet för att kristenheten ska kunna nå en verklig enhet.
Det svidande opinionskriget leder inte dit.
Inte heller den glättiga åsiktsenheten.
De är bara två sidor av samma falska mynt. Två diken vid sidan av vägen.
Det äkta guldmynt - eller den smala väg - jag ser, är belyst av Kristus-solen.
Det som är sant och djupt leder till Guds hjärta.
Och det är öppet för alla, oavsett vad de har för åsikter om ditten och datten.
Vad vi behöver lära oss är att tillåta mångfalden, acceptera att andra ser annorlunda på saker, och att vi kanske inte alltid sitter inne med hela sanningen. Alla nyanser får plats.
Om vi möts i Gud faller hela kristenkäbblet platt till marken, för det har då ingen plats längre. Varför låter vi det få ta så stor plats att det får hindra enheten? Det är ganska obegripligt.
Ett sätt att lösa de praktiska olikheterna är att helt enkelt låta dem vara där, låta dem leva och växa parallellt. Det som inte är av Gud kommer att försvinna av sig självt, rensas bort av tidens tand. Och det som är av Gud kommer att växa sig starkt och spridas.
Då kan vi lägga krutet där det hör hemma och spara massor av energi.
Det krävs bara lite mod. Ungefär så stort som ett senapskorn.
5 kommentarer:
Det där kan jag skriva under på! :)
"Om vi möts i Gud faller hela kristenkäbblet platt till marken, för det har då ingen plats längre."
Det är så sant. På djupet, i Gud, är vi alla redan ett. Lever vi i hans närhet bekommer oss inte yttre olikheter.
/Nora
Hej Charlotte-Therese!
Du har riktat hammaren till spiken, och likt en timmerman skapar du logik.
Jag kan säga att förstå lagen är det viktigaste för då kan helgelsen få rum för oss alla!
Jag kan hitta massor av goda råd som gör os till bättre kristna, men det viktigaste är nog att vi får växa i vår tro efter egen kraft!
Och där är nog svaret vi söker!
Alla är vi på väg på vår resa med våra egna erfarenheter varken mer eller mindre.
Och att du bara skall påstå något så horribelt att du förstår mer än mig, ja det är ju bara befängt!
skämt åsido, e raderna ovan var ett försök att visa var i vi brukar traska ner i diket.
Nej, låt oss inspireras av våra tradikioner och hjälpa varandra att växa.
Det då det värkligen känns meningsfullt!
/Mikael
Funderade igår över debattläget i bloggosfären.
Här finns det mycket "växtvärk", får man nog lov att säga...
Men sånt brukar ju vara övergående...
Hej Charlotte Therese!
Men är inte detta något som vi kan be över att det kan få gro likt en väckelse över våra kyrkor =)
/Mikael
Skicka en kommentar