Charlotte Therese

Den flygande handläggaren - recension

2012-01-27T23:36:00.003+01:00

Har just varit och sett genrepet av Den flygande handläggaren, av dramatikern Gertrud Larsson, på Uppsala stadsteater, tillsammans med andra som är engagerade i sjukförsäkringsfrågan samt några som är eller har varit utförsäkrade.

Försäkringskassan genomgick, som väl de flesta vet vid det här laget, stora förändringar mellan år 2005 och 2008. Det drabbade inte bara alla sjukskrivna utan också myndighetens anställda mycket negativt.

Den som har läst Kafka kommer att känna igen sig i absurditetshänseende. Detta är i samma stil, fast det är högst verklighetsbaserat. Många citat i pjäsen är direkt hämtade från de ansvariga politikernas egna formuleringar. Vi som noga har följt debatten under de senaste åren får en välgjord historisk resumé på 2 1/2 timme. Det finns även en del fiktiva inslag som spetsar till innehållet, bl.a. Försäkringskassans första generaldirektörs öde samt en alldaglig handläggares utveckling till...något helt annat... :-)

Fokus i debatten hamnar ofta på den nuvarande minoritetsregeringens ansvar för det kaos som har skapats, ett ansvar de uppenbarligen inte vill ta. Mer sällan är det någon som minns att sjukförsäkringsreformen inleddes redan under förra regeringen och tog rejäl sats i Anna Hedborgs utredning som rekommenderade tidsgränser i sjukförsäkringen och den arbetslinje som sedan infördes. Sjuka kastas nu ut ur försäkringen i ett meningslöst limbo - den så kallade rehabiliteringskedjan, som tvärtemot vad namnet antyder, inte har något med rehabilitering att göra. Pjäsen håller en hårfin balans mellan kängorna som delas ut åt både höger och vänster.

Myterna om sjuka fuskare och överutnyttjande av systemet spreds flitigt i media under en tid men kom på skam när forskare tittade närmare på statistiken. Reformen beskrivs av remissinstanser och andra kritiker som ett gigantiskt fiasko. Ändå kvarstår den, absurt nog. Kafka var det...

Man kunde tro att en pjäs om dessa "torra" och ganska så invecklade regeländringar som har fått så tragiska följder för så många "enskilda fall" skulle vara en närmast sömnframkallande och deprimerande historia, men det hela skildras på ett humoristiskt sätt av skickliga skådespelare (bl.a. Cecilia Nilsson och Claes Ljungmark) som snabbt varvar mellan komiska och seriösa rollfigurer. Men även tårarna är stundtals nära då pjäsen och verkligheten flyter mycket tätt in i varann.

Jag skulle önska att hela Försäkringskassans personal och alla politiker fick se pjäsen... Några som absolut inte bör missa den är Anna Hedborg, Cristina Husmark Pehrsson och Ulf Kristersson!

Men den helt vanliga allmänheten borde också se denna pjäs, hoppas att den kommer att turnera över landet så att fler får den möjligheten! Förhoppningsvis kan den bidra till att kasta nytt ljus över dessa viktiga frågor som gäller alla invånare utan undantag! För det går inte att försäkra sig mot sjukdom. Inte ens genom privata försäkringar. Det vore bra om fler slapp uppleva det den hårda vägen.

De känslor som väcktes och efterlämnades bland oss som såg pjäsen ikväll var såväl befriande skratt som ilska och "en klump i magen". Det är väldigt frustrerande att se vad som händer, att ständigt höra om nya fruktansvärda följder av reformen, men kunna göra så lite för att förändra det. Utanför salongen pågår ju samtidigt tusentals sjuka och utförsäkrades tuffa verklighet. Varje dag. För de flesta av dessa syns ingen större ljusning än trots stora protester förra påsken, alla har nog hört talas om påskuppropet som kommer att upprepas i år i form av ett solrosupprop. Med start i år ska nämligen samma svårt sjuka personer som redan har varit utförsäkrade och bevisats vara icke arbetsföra kastas ut från försäkringen igen...till vilken nytta?

Det skulle behövas en flygande handläggare som den i pjäsen även på riktigt!!

Den flygande handläggaren
Påskuppropet
Solrosuppropet

Om Solrosuppropet i Dagen idag

2012-01-18T17:03:00.000+01:00

Startskottet har nu gått för Solrosuppropet, uppföljaren till förra årets Påskupprop mot utförsäkringarna. Inget har egentligen hänt, trots protesterna förra året, menar undertecknarna.

Uppropet är

återigen riktat mot utförsäkringarna, för det tragiska är att fortfarande har inget hänt för att lösa det allvarligaste systemfelet. De små justeringar som har införts som svar på förra årets stora protester över hela landet gäller bara vissa undantagsfall, inte det stora flertalet drabbade. Senast undantagsregler infördes för särskilda fall (då gällde det cancersjuka), visade en granskning att det bara var en person som hade innefattats av alla granskade akter.

Det låter vackert

när det sägs att snabba åtgärder numera sätts in. Det vore bättre att det var rätt insatser. Den standardiserade ”rehabilitering” som regeringen har satsat stort på har dessvärre visat sig göra många sjuka ännu sjukare. Ändå fortsätter felsatsningen under detta år. Än mer katastrofalt är att icke arbetsföra och svårt sjuka tvingas till meningslösa åtgärder och utredningar på Arbetsförmedlingen vilket ofta försämrar deras sjukdomstillstånd. Många hänvisas till en inkomst under existensminimum, till sociala myndigheter eller till välgörenhet.

Med start i år

kommer tiotusentals sjuka att utförsäkras för andra gången - fast de fortfarande är för sjuka för att arbeta. För alla som har bevittnat de otaliga enskilda tragedier som hittills har orsakats av utförsäkringarna är det ofattbart att detta får fortsätta. Utförsäkringarna har skapat en ny diagnos: ”Försäkringskasseutlöst depression”. Om fysiskt sjuka drabbas hårt av detta så är det ännu mycket värre för psykiskt sjuka. Steget är inte långt till självmord för den som redan mår dåligt och utsätts för ytterligare stressfaktorer.

Samtliga kyrkor och hjälporganisationer, som numera utgör det yttersta skyddsnätet, märker av det ökade trycket. Räknar regeringen kallt med att dessa ska fånga upp allt fler av de förtvivlade sjuka som kastas ut från den försäkring de har rätt till?

Den så kallade

”arbetslinjen” har i praktiken visat sig vara en bidragslinje, såväl för sjuka som nu tvingas leva på allmosor som för arbetsgivare som kan få saftiga bidrag för åtgärder som inte skapar riktiga jobb.

Uppropet riktar sig denna gång även mot Fas3, som numera är en av landets största ”arbetsgivare”. De anvisade saknar avtalsenliga villkor, löner eller rättigheter, vilket gynnar företagare som tjänar mycket pengar på att ha gratisarbetare som de får betalt för att ”sysselsätta”. Även organisationer på kristen grund tar emot Fas3’or, som säkert i många fall får ett bättre bemötande där än om de hamnar i en ”jobbfabrik”. Men tyvärr förekommer det att också dessa får utföra hårt arbete under sysselsättningstäckmantel, till exempel i en second hand-kedja. Få vågar anmäla missförhållanden eller uttala sig annat än anonymt, eftersom det har visat sig kunna innebära repressalier.

De flesta som hamnar i Fas3 är inte funktionshindrade i behov av terapeutisk sysselsättning eller anpassade uppgifter, utan fullt fungerande och kompetenta personer som helt enkelt söker vanliga, riktiga jobb. Fas3 skapar inga arbeten utan döljer bara den växande öppna arbetslösheten. Och faktum kvarstår: det är oetiskt att utnyttja människor.

Uppropet inkluderar

i förlängningen också allt slags utanförskap i detta land, hemlösa, papperslösa flyktingar, etcetera. Så här ska det inte se ut i Sverige 2012. Det finns resurser i överflöd så att alla som bor eller vistas här kan ha det bra. Det är fördelningen som har gått snett genom en omvänd Robin Hood-politik: skattmedel har tagits från de mest utsatta för att finansiera skatteavdrag för de välbeställda.

Nu behöver vi bli ännu fler som ryter till! Delta i manifestationer på Annandag påsk i en stad nära dig!

Kontakt: Solrosuppropet

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=294007

Inför det nya året....

2011-12-21T11:09:00.001+01:00

The acts of Rome...

2011-10-17T23:35:00.000+02:00

October 17, 2011

This afternoon, an international delegation of women's ordination leaders including Roman Catholic priest, Fr. Roy Bourgeois, marched to the Vatican with a petition signed by 15,000 supporters. Fr. Bourgeois has been threatened by church officials for his public support of women's ordination. Members of the delegation including Fr. Bourgeois, Erin Saiz Hanna, Executive Director of Women's Ordination Conference, and Miriam Duignan of Womenpriest.org were detained and then released by local police authorities.

The delegation of fifteen leaders was met by local police at the gate of St. Peter's and was denied entry. Plain-clothes policemen apprehended the delegation's banners stating "Ordain Catholic Women," "God is calling women to be priests" and "Call To Action." The banners have been withheld as evidence for a pending hearing. Those who were detained were not officially arrested but their case will be heard by a judiciary court.

View photos here.

Read more:
Reuters: Catholics campaigning for women priests detained at Vatican

Associated Press: Roy Bourgeois, U.S. Catholic priest who backs women's ordination, detained

Occupy Uppsala

2011-10-15T17:17:00.003+02:00

Mellan 100-200 personer samlades på Stora Torget idag - mellan två banker - för att demonstrera mot snedfördelningen i världen, i solidaritet med den globala Occupy-rörelsen med rötter i den arabiska våren, och avstamp på Wall Street i New York.

Den lugna och fredliga samlingen avslutades med John Lennons sång Imagine:

http://www.facebook.com/photo.php?v=261118770596429

Officiell lokal sida för rörelsen, där samtalet fortsätter:

http://www.facebook.com/OccupyUppsala

Här finns övriga orter:

http://www.facebook.com/OccupySweden

Radio Uppland var där:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4749213

UNT och några tidningar till var också på plats.

http://www.unt.se/uppsala/wall-street-protest-nadde-uppsala-1494427.aspx

Ett tal som hölls:

http://drakbett.wordpress.com/2011/10/15/ett-gigantiskt-misslyckande/

En dikt som lästes:

Ockupera världen!

Ta tillbaka den!
Reklamera
elevera
kurera
transformera den!

Befria den
från ekonomismen
som göder egoismen
och stryper solidarismen.

Värna humanismen,
den globala kollektivismen,
rädda mänskligheten
på planeten!

Stoppa kapitalismen
materialismen
människodestruktivismen
och miljövandalismen.

Få dem att kapitulera!

Från 9/11 till 99 mot 1%...

Det är kontraproduktivism
att terrorisera.
Fredliga protester
måste fungera.

Ockupera mera!

Triumfera
kreera
manifestera
celebrera
frihet, jämlikhet
och syskonskap!

Orättvis sjukersättning - det har skapats ett A- och B-lag med de nya reglerna!

2011-09-21T19:20:00.002+02:00

Fick ett mail som jag på skribentens önskan publicerar som ett gästinlägg på bloggen.

Har själv flera gånger funderat över hans fråga, ända sedan reglerna ändrades. Varför har man skapat denna orättvisa som är mycket gynnsam för en grupp men samtidigt gör det i princip omöjligt för en annan grupp att ta sig ur sin sits? Två grupper som är i exakt samma situation: de är förtidspensionerade p.g.a. sjukdom. En grupp före ett visst datum 2008, en grupp efter det.

Detta gäller även dem som skulle ha blivit beviljade sjukersättning enligt de gamla reglerna, som tillfrågades om det då, men valde att tacka nej eftersom de ville komma tillbaka i arbete en dag. De skulle ha tjänat på att acceptera det, eftersom det på den tiden inte innebar utanförskap på livstid, vilket det numera är menat att göra (även om det omprövas vart tredje år). Det erbjöds förmånliga regler som gjorde det möjligt för sjuka att i egen takt, i mån av förmåga, börja studera och/eller arbeta med bibehållen sjukersättning, och så småningom komma tillbaka i ett yrkesverksamt liv.

Varför togs denna möjlighet bort? Varför införde man istället ett system som har skapat ett utanförskap? Och varför gäller inte samma regler för alla som får en viss ersättning, i detta fall stadigvarande (permanent) sjukersättning?

***

"Jag tycker man bör uppmärksamma det faktum att den som beviljas förtidspension eller sjukersättning delas upp i ett A- respektive B-lag, där "A-lagarna" har full frihet att göra vad de vill med bibehållen förtidspension medan den som haft "otur" att hamna i "B-laget" gör sig skyldig till ett s.k. bidragsbrott om man t.ex. påbörjar studier.

Försäkringskassan har själv sagt att de som beviljades förtidspension med de gamla reglerna kan studera på högskola/universitet och arbeta och tjäna upp till en viss nivå utan att deras förtidspension reduceras. Man har alltså släppt dem helt.

Men en person som nu uppbär sjukersättning eller sjukpenning begår ett brott om han eller hon gör samma sak. I våras skrevs det om en kvinna som blivit åtalad efter att man kommit på henne med att uppbära både sjukersättning och studera vid högskola. Däremot vet jag inte hur det gick med det fallet.

Jag och säkert många med mig tycker det är fruktansvärt orättvist att ha haft "otur" att inte beviljas förtidspension med de gamla reglerna. Jag vet att det på "den gamla goda tiden" förekom att personer som blivit sjukpensionerade av en eller annan orsak utnyttjade tiden till att förkovra sig. Och när de läst in den examen de ville ha, hörde de av sig till FK och ville häva sin förtidspension/sjukbidrag, och när handläggaren på FK undrade varför, svarade de helt enkelt att "nu har jag utbildat mig till det och det, så nu vill jag börja arbeta igen." Eller något liknande.

Jag undrar - ska det verkligen får vara så här? Detta är inget annat än diskriminering mot oss som inte kunde bli förtidspensionerade med de gamla reglerna.

/Per"

När tänker ni göra något åt det största systemfelet, regeringen?

2011-09-16T12:01:00.004+02:00

Sjukförsäkringens debattvågor har gått höga i flera år sedan de nya inhumana förändringarna trädde i kraft, protesterna har avlöst varandra. Regeringen har tvingats backa steg för steg. Myrsteg visserligen, men dock.

Nu utlovas ytterligare några små förbättringar och undantag i höstbudgeten. Varje liten förbättring är förstås bra. Problemet är att man fortfarande behöver ett mycket starkt förstoringsglas för att hitta dem. Språket är dessutom luddigt, och utförsäkringsministern vill inte förtydliga vad han menar. Som vanligt.

Men jag fortsätter att tala klarspråk...

Ni silar sjukförsäkringsmygg men sväljer utförsäkringskameler!!

Ni täpper till småhål men låter det stora systemfelet - utförsäkringarna vid en fast tidsgräns, trots sjukdom - bestå. Och inte bara det, ni berömmer det största felet och upphöjer det trots de katastrofala konsekvenserna det medför för de svårast sjuka!

Ni inser tydligen inte att den nuvarande sjukförsäkringen bara fungerar för åkommor som kräver lätta eller inga vård- och rehabiliteringsinsatser alls, små skador som självläker på ett par veckor. Den fungerar för sjukdomar som passar perfekt in i socialstyrelsens nya strikta riktlinjer, men som tyvärr inte passar in på många av alla de där "enskilda fallen" som spränger tidsgränserna och så tydligt visar på det fyrkantiga systemfelet...

Ni inser visst inte heller att det är för sent att sätta in "tidiga" insatser nu för dem som redan har varit sjuka i många år... Kraftfulla stressande åtgärder i ett sent skede förvärrar sjukdomarna ytterligare istället för att leda till ett tillfrisknande.

Svårt sjuka har heller inte längre någon rimlig chans att få förtidspension eftersom reglerna har blivit så extremt hårda för det (trots att inte heller den ersättningsformen numera varar längre än max tre år innan den omprövas). Därför hänvisas även dessa till den så kallade "rehabiliteringskedjan" med utförsäkring och arbetslivsintroduktion, som om dessa, som i de flesta fall har arbetat större delen av livet, inte känner till arbetslivet!?!

Att de svårast sjuka upprepade gånger ska åka in och ut på AF i onödan efter 2 1/2 år - vad är vitsen med det? De blir ju sjukare av stressen, ekonomiförlusten och meningslösa AF-åtgärder, och samtidigt används samhällets resurser fel, så att de friska som skulle kunna arbeta inte får tillräcklig hjälp, ungdomsarbetslösheten är nu uppe i rekordhöga 25%!!

Tänk om sjuka fick den tid som behövs för att bli friska, med rätt vård och rehabilitering, istället för att skickas till fel plats vid fel tidpunkt. Särskilda undantag för enstaka fall hjälper inte, utan blir diskriminerande för dem som inte får del av undantagen men som behöver det.

När tänker ni ta till er detta, som ni har fått höra gång på gång under flera års tid nu utan att det har medfört någon förändring? När kommer ni att inse vad som hjälper och sätta in sådana insatser, istället för att förvärra situationen?

Om utförsäkringarna, inför riksdagens öppnande

2011-09-14T20:53:00.001+02:00

Jag skulle vilja utförsäkra utförsäkringarna!

Jag förstår inte hur ett så vansinnigt experiment har fått genomföras mot allt sunt förnuft, eller hur det kan få fortsätta trots att vi nu har sett de orimliga konsekvenserna under flera års tid. Förvärrad sjukdom, svält, hemlöshet...

De hundratals personliga katastrofer jag har tagit del av är bara en bråkdel av fallen, de flesta sjuka syns inte i media, och en del kan inte längre uttala sig, för utförsäkringen blev den allra sista droppen i en redan överfylld sjukbägare.

Det har införts ett kastsystem i det här landet, där den som inte längre kan prestera på topp diskrimineras och torteras av det nya råa regelverk som de exekutiva myndigheterna har satts att agera utifrån. Ett kastsystem där människor görs kastlösa och kastas ut ur gemenskapen och där det nästan är omöjligt att ta sig tillbaka in igen. Att leva i Sverige i utförsäkringserans gyllene glansdagar är som att leva i en absurd science fictionroman. Eller som i en dokusåpa.

Sjuka kastas cyniskt överbord från försäkringsbåten, för att man ska se om de efter ett visst antal sjukdagar kan simma 25, 50, 75 eller 100 meter utan simdyna, eller om de druknar. De allra svårast sjuka utsätts för detta om och om igen. Var finns logiken i det?

Igår släpptes nyheten att Försäkringskassan nu får en ”utvisningsdirektör”, direkt hämtad från Migrationsverket, där hans meriter bl.a. består i ett påskyndande av utvisningstakten. Kan sjuka snart förvänta sig snabbare avslag från Försäkringskassan? Kan utförsäkrade komma att utvisas inte bara ur samhällets gemenskap utan också ur landet? Nej, det är nog troligare att vi får en växande sjukemigration från Sverige, att sjuka av humanitära skäl söker asyl i människovänligare länder...

”Det är inte en enkel sak att avgöra om en person ska förväntas försöka försörja sig själv eller tvärtom ha rätt att bli försörjd av alla andra.” Ett citat av "utförsäkringsministern", som förvränger hur sjukförsäkringen fungerar (den är redan finansierad av arbetsgivaravgifterna). Han sätter även likhetstecken mellan arbetsförmåga och försörjningsförmåga. Vad hjälper det en sjuk att eventuellt kunna lyfta ett finger? Det är få arbeten som har det som enda krav. Dessutom så är det ju faktiskt tvärtom mot hur det framställs. Vem försörjer egentligen vem?

Hur kan jobbskattebidrag och andra lyxbidrag vara viktigare än att sjuka ska få en rimlig chans att bli friska? Hur kan en kortsiktig vinst för dem som redan har det mycket bra få förstöra en långsiktig vinst för alla? Hela samhället tjänar på att den som blir sjuk får hjälp att bli frisk. Ingen som är sjuk blir hjälpt av att utförsäkras.

De sjukförsäkringsfinansierade arbetsbonusarna gynnar bara dem som för tillfället har riktigt höga löner, bland annat de ansvariga politikerna själva... De behöver inte oroa sig för ekonomisk ruin om de blir sjuka. Hur kan de då förstå hur det är längst nere på botten? Trodde de verkligen att extrem stress och ekonomisk misär skulle få svårt sjuka som knappt klarar sin vardag i hemmet att släpa sig till ett fiktivt arbete?

Regeringen är åtminstone sjukt kreativ så här inför Riksdagens öppnande. Ett absurt förslag kom också igår om att utförsäkrade som står långt från arbetsmarknaden ska anställas för att rusta kulturarvet. Det fick Mark Levengood att twittra: "Regeringen tycker sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen."

Levengood for president!

Man kunde annars tolka kulturarvsrustandet som att sjuka kan tänkas få scanna in statsministerns ungdomliga mästerverk ”Det sovande folket” och publicera och sprida boken till alla bokhandlar och bibliotek som den numera har censurerats bort från, samtidigt som några av dess värsta idéer håller på att genomföras.

En annan viktig uppgift kunde vara att scanna och bevara samtliga tidningsartiklar och brev till regeringen om hur hårt utförsäkrade drabbas av reglerna, och noga sortera in ministrarnas patetiska undanflykter och försvar i Riksdagens lögnarkiv. Det hela blir något för framtida forskning att grunna över.

Sanningen är den att åtgärderna sätts in helt fel, så att de straffar den som blir sjuk istället för att påskynda tillfrisknandet.

Det som främst behövs är adekvat vård i rätt tid (vilket inte finns att få eftersom hela sjukvårdsapparaten håller på att monteras ner), och fler anpassade arbeten på deltid (det är inte realistiskt att alla sjuka kan ta sig tillbaka till heltidsarbeten igen). Långtidssjuka som dessutom är arbetslösa ligger allra risigast till. Trots hög kompetens kan de inte ens konkurrera med gratisarbetare om jobben.

Jag skäms över att bo i ett land där sjuka utförsäkras och tvingas finansiera friska arbetares lyxkonsumtion. Fast det är ju inte jag som ska skämmas, utan de politiker som har orsakat det...men också alla som ser vad som händer men blundar och tiger och inte försöker göra något åt vansinnet.

Aftonbladet tipsades om att försäkringsbolagen lär ha sponsrat alliansens nya sjuklinje, mot att Försäkringskassans villkor kraftigt försämrades. Det tipset hamnade snabbt högst upp på läsarnas topplista och låg kvar där, varför ville eller vågade de inte granska det?

Tänk om politiker på samma sätt som sjuka skulle ifrågasättas var och varannan månad och få lönen indragen om de inte uppvisar någon konstruktiv arbetsförmåga som bidrar till ett bättre samhälle...

Tänk om alla som är friska nu och inte tror att de själva kan drabbas, skulle sätta sig in i de nya reglerna, och gå ut och protestera när de inser vad som har hänt.

Tänk om sjuka kunde få lugn och ro för att bli friska istället för att stressas ännu sjukare...

Tänk om vi kunde införa en solidarisk välfärd för alla...

Ja, tänk om... Tänk OM! För så här kan vi faktiskt inte ha det!

Vi har fått ett samhälle där den skarpa gränsen går mellan friska och sjuka, som om det vore varelser från olika planeter.

Jag hade hoppats att påskuppropet skulle bli en kraftfull vårflod som svepte utförsäkringarna med sig och befriade och återupprättade alla drabbade. Nu blev det inte så. En rejäl vårflod blev det förvisso, men det räckte inte hela vägen eftersom de ansvariga politikerna inte ville lyssna. Därför behöver vi vara många nu som fortsätter kampen och gemensamt trycker på från alla håll tills vi når dit.

Det sägs att julen varar än till påska, men i det här fallet får det bli påsken som varar än till ”jula”, eller hur lång tid det nu kan tänkas ta...

Varje dag är en dag för mycket ur den utförsäkrades perspektiv.

Från välfärdsmanifestationen igår...

2011-08-29T11:16:00.000+02:00

Stoppa utförsåkningarna!

Jag läste fel vid något tillfälle så att utförsäkringarna för en gångs skull gick att förknippa med något roligt. Naturligtvis handlar detta inte om ett motstånd mot skidsport. Men ett litet samband har de till den yttre formen besläktade orden ändå. Att utförsäkras kan liknas vid att skickas ner för ett stup mitt i vintern...ner i ett isigt helvetesgap.

Det är ingen färd som går väl, ingen välfärd alls!

Få är de som tar sig helt upp för de hala och branta väggarna igen. Många blir kvar på botten, sönderslagna och i betydligt sämre skick än innan.

Snart har samtliga långtidsjuka utförsäkrats en första gång. Vad skulle det vara bra för? Och varför ska de in i samma plågsamma karusell en gång till? Och igen? Och igen?

Det hela liknar på något sätt ett skrämmande och surrealistiskt nöjesfält ur en Stephen Kingroman. Utifrån ser det fint ut. Välputsat, välordnat. Men på området innanför portarna, dit bara de med inträdesbiljett i form av ett utförsäkringsbrev har tillträde, möter en annan verklighet.

Sjuka ”välkomnas” in i det till synes exklusiva tivolit. Clowner med förvridna ansikten hoppar oväntat fram och grinar mot besökarna. Där finns berg- och dalbanor där den som inte håller sig fast med näbbar och klor kastas ut under den våldsamma färden. Där finns höghastighetskaruseller som gör vem som helst grön av illamående. Och där finns ett djävulskt konstruerat bungy jump som slutar med döden. För att inte tala om alla tält där det gäller att hålla tungan rätt i mun och försöka pricka rätt på piltavlor, och där högsta vinsten inte utgör ett megastort gosedjur, utan en förnyad sjukskrivning.

Vem vill ha ett rättsosäkert system, där det enda som är säkert är att sjuka oupphörligt plågas mer och mer? Vem tjänar på detta?

Samhället som helhet tillhör förlorarna i utförsäkringstivolit, för varje sjuk som inte lyckas komma tillbaka efter tortyren betyder en mer som hamnar utanför. Sjuka själva tillhör förlorarna, hur många liv krossas inte grymt på detta sätt? Anhöriga till sjuka, inte minst barn som maktlösa ser på, tillhör också förlorarna.

Vinnarna då...? Finansministern tjänar på detta, han vars ”excellenta” omvända Robin Hood-idé utförsäkringarna visade sig vara (att ta från de sjuka och ge till de friska). Likaså den hittills aldrig sjukfrånvarande statsministern, med en månadslön som är nästan dubbelt så hög som en sjukskriven persons årsinkomst. ”Utförsäkringsministern” själv, som med hjälp av manipulerad statistik gör glassig reklam för vilken bra och nödvändig reform det är, hör också till de få vinnarna.

Höginkomsttagarnas ”jobbskattebidrag” som finansieras bl.a. av pengar som tillhör sjukförsäkringen, utgör en rejäl extra slant. Men varför ska sjuka betala friskbidrag till arbetare som mer än väl kan försörja sig själva? Varför ska friskbonusarna ge skattelättnader åt dem som inte behöver det?

Till övriga vinnare i detta sjuka spel hör försäkringsbolagen som, har det avslöjats, sponsrade alliansens nya sjuklinje, mot att Försäkringskassans villkor kraftigt försämrades. Detta leder till privata försäkringsalternativ som inte den som redan är sjuk tillåts teckna, och även de som får teckna dem tillhör förlorarna om de blir sjuka en dag. För om Försäkringskassan inte godkänner sjukskrivningen så utfaller inte heller den privata försäkringen. Fiffigt, där sparar försäkringsbolagen ytterligare en hacka, samtidigt som de tjänar på premierna som betalas in i god tro...

Hur det är möjligt att detta får fortsätta är fullständigt obegripligt. Särskilt mot bakgrund av remissinstansernas kraftfulla varningar, både innan reformen genomfördes och efter de senaste justeringsförslagen. Svårt sjuka får inte längre en chans att rehabiliteras i normal takt, utan jagas och stressas av tidsgränser, vilket leder till förvärrad sjukdom samt följdsjukdomar, istället för ett tillfrisknande.

Om inget händer snart som vänder upp och ner på absurditeterna så är kanske det enda som får effekt att skrota myndigheternas förföljelsearbete gentemot sjuka, och istället vända blåslampan åt andra hållet och införa en försäkringskasseprövad politikerpeng. De politiker som uppenbarligen är i avsaknad av arbetsförmåga i egentlig mening, eftersom de inte har lyckats utföra något av värde för samhället sedan de blev invalda, kan då med omedelbar verkan befrias från sin skattefinansierade och högst allmännyttetärande ersättning.

De nuvarande handläggarna behöver förstås ingen extra utbildning för det, de har ju på ett par minuter kunnat avgöra väldigt kniviga medicinska fall under lång tid nu utan formell kunskap i ämnet, så visst kan de väl anses vara mer än kompetenta för detta hedersuppdrag också?

Påskuppropets eld har inte slocknat, om någon trodde det. Den kommer att fortsätta spraka och fräsa tillsammans med alla andra eldsjälar som brinner för denna fråga, tills utförsäkringarna är stoppade!

Hemligt PM om sjukförsäkringsreformen inte längre hemligt!

2011-06-30T11:04:00.004+02:00

Sensationella uppgifter framkommer nu, lagom tills att sjukförsäkringen debatteras i riksdagen idag, och en omröstning om bl.a. de nollklassades situation sker imorgon. Tyvärr kommer inte frågan om utförsäkringarna upp. Men mot bakgrund av denna nyss släppta info så borde den verkligen tas upp.

Sen när blev finansdepartementet experter på sjukförsäkringsfrågor? Det är tydligen de som ligger bakom både utförsäkringarna och västvärldens hårdaste regler för sjukpension!!

"I december 2009 upprättade de [tjänstemän på socialdepartementet] en hemlig PM, för att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna. Kanske anade de att de annars kunde få skulden om sjukförsäkringen blev en het valfråga.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens "stupstock", som kritikerna kallade den.

Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

Av promemorian framgår också att socialdepartementet hade en lösning som skulle inneburit att människor sluppit bli "nollklassade". Det handlar om de just nu så uppmärksammade 6 000 personerna som blivit utan ersättning när deras tidsbegränsade förtidspension upphörde. Både socialdepartementet och Kristdemokraterna slog larm om deras situation, men utan att få gehör."

Läs hela artikeln här.

Mer info här och här och här.

Här finns en bild av PM:et.

Läs också denna artikel.

Evigt kretslopp väntar ”återvändarna” i det människofientliga sjukförsäkringssystemet

2011-06-16T10:54:00.000+02:00

Politikerna kommer i dagarna att rösta om bl.a. utförsäkringarnas vara eller icke vara.

För alla som har sett vilka absurda konsekvenser de får för de flesta av de drabbade finns bara ett val.

I den här artikeln tas ytterligare några synpunkter upp som inte har berörts tidigare i debatten, så vitt jag vet.

***

Majoriteten av de utförsäkrade återvänder till sjukförsäkringen sedan Arbetsförmedlingen konstaterat att de är för sjuka för att klara något som helst arbete. Nålsögat för stadigvarande sjukersättning har samtidigt krympts till så mikroskopiskt små dimensioner att det nästan är omöjligt att få den beviljad (och namnet till trots omprövas även denna ersättningsform regelbundet). Det krävs att alla rehabiliteringsåtgärder först är uttömda, samt bevis för att aldrig ens en fjärdedel av arbetsförmågan kan återfås.

"Återvändarna" tvingas därför börja om från början i hela den så kallade rehabiliteringskedjan, med ständiga påfrestande omprövningar av den arbetsförmåga man upprepade gånger, från flera instanser, redan har konstaterat att dessa långtidssjukskrivna personer saknar. Enda resultatet är ökad stress och ytterligare försämring av sjukdomstillståndet. De är nu på väg mot en andra utförsäkring när det maximala antalet sjukskrivningsdagar tar slut igen.

Läs hela artikeln här.

Can you imagine...?

2011-06-01T22:35:00.001+02:00

Can you imagine searching in vain for long

after finding a glimpse

of something

that seemed as if it was meant for you?

Can you imagine finding another glimpse

and searching for more?

Can you imagine the immense joy

of finding,

the joy

of being found?

Can you imagine being embraced

by the invisible,

being wrapped

in total mystery?

Can you imagine doubt

and faith

of unseen intensity?

Can you imagine a deep love story

at a non human level?

Can you imagine being in love

and being loved

by being itself

by love itself?

Can you imagine your lover

playing hide and seek

to make you long

even more?

Can you imagine

sharing life

with your beloved

for years?

Can you imagine

giving everything

and giving

everything up

for your beloved?

Can you imagine suddenly

being abandoned

~ in a second ~

by the source

of all joy,

by the source

of your life?

Can you imagine

being left alone

in a great solitude

yet unspoken of

by human tounges?

For ever?

Can you imagine

the heaviness

of that loss?

Could you live

with that loss?

For ever?

Shamanens sång om en oundviklig människa

2011-05-11T21:04:00.003+02:00

Fick via påskuppropet höra talas om en bok som jag nu har läst... Vill rekommendera den särskilt till alla som arbetar inom vården.

***

Shamanens sång om en oundviklig människa, av Jan Lidbeck (Arconia, 2011).

Titeln avslöjar inte på minsta sätt att detta är ”ett samhällsmedicinskt drama, en medicinsk thriller med satiriska inslag” med fokus på svensk sjukvård. Författaren är själv med dr och har arbetat som överläkare, specialiserad bl.a. på långvarig smärtproblematik. Boken kunde knappast ges ut mer lägligt än nu, i nära anslutning till påskuppropet mot utförsäkringarna.

Den tar upp ett närmast osynligt (bokstavligen!) kapitel i sjukförsäkringsdebatten, nämligen hur osynliga sjukdomar eller diffusa diagnoser ofta bemöts av vården och Försäkringskassan (det som inte syns i röntgen eller prover ”finns inte”, eller tillskrivs felaktigt psykiska orsaker), och hur det kan få fatala konsekvenser för patienterna. Det är inte alltid sjukdomen i sig som orsakar det största lidandet.

Handlingen utspelar sig dels i Skåne, dels i Afrika, huvudpersonerna är hjärtläkaren Martin Lehman, som har sökt sig till en u-landstjänst för att försöka finna en ny mening med tillvaron sedan hustrun har dött och sedan hans illusioner om vården har krossats, samt dottern Johanna som arbetar som specialistsjuksköterska tills hon är med om en bilolycka och drabbas av en svår whiplashskada. Det kunde lika gärna ha varit någon annan av de diagnoser som för tillfället inte riktigt tas på allvar, som fibromyalgi, ME/CFS, eller borrelia som blivit kronisk och då inte längre ges någon behandling i Sverige.

Skildringen av hur vården (inte) fungerar för en stor patientgrupp, och hur detta även påverkar läkare som månar om sina patienter, är skrämmande realistisk. Många förtvivlade sjuka kommer att känna igen sig i Johanna. Många frustrerade läkare kommer att känna igen sig i Martin. De tre frontfigurerna bland de övriga läkarna i boken är karikatyrer, som tyvärr också har sina motsvarigheter i verkligheten. Dokument och artiklar som återges är fiktivt autentiska. Det pågår ett tyst krig mellan de parter som borde samverka, politiskt införda regelverk får tragiska konsekvenser, byråkratin skövlar människoliv. Hade det hela inte stundtals lättats upp av träffsäker humor så hade det varit en mycket tung läsning.

Parallellhandlingen i Afrika utgör en kontrast. Med små resurser lyckas man rädda liv. Martins insatser räddar det svårt sjuka barnbarnet till en shaman. Det leder till en vänskap, och till oanade kusliga följdverkningar även på svensk mark. Det leder till reflektioner över vad som är moraliskt rätt. Det leder till ett andligt sökande. Martins dagboksanteckningar, som återges skrivna för hand, öppnar stundtals upp svindlande existentiella perspektiv i brytpunkten mellan tro och vetenskap.

Jag hoppas att boken kommer att väcka den sakfrågedebatt den förtjänar. Vågar man också hoppas att den kan bidra till att åstadkomma en systemförändring?

Läs mer om boken och beställ den här.

Påskuppropslänkar

2011-04-24T15:40:00.001+02:00

Delta i manifestationerna runt om i landet imorgon på din närmaste ort!

Här är ett par länkar ur senaste påskuppropsskörden:

P4 Granskar - om sjukförsäkringen

Nyhetsmorgon TV4: Ska kyrkan predika politik?

Nya sjukförsäkringen - ny puts på rutten grund

Upprop i Kalmar mot sjukreglerna

Stöd påskuppropet för human sjukförsäkring

Upphör med jakten på oss sjuka

Möter nästan dagligen drabbade människor

Vilgot på arbetslinjen

Missa inte heller den här om du inte har läst den:

Nya myter om sjukförsäkringen

Fler myter finns här.

"Amandas" berättelse: det svåraste är...

2011-04-23T15:11:00.000+02:00

Fick ännu ett brev... Tack för att du ville dela med dig!

***

"Min berättelse

Ofta känns det som jag befinner mig i en mardröm värre än Kafkas ”Processen” och ”Moment 22” tillsammans men jag får aldrig vakna med den där lättnaden över att det bara var en dröm…

Det är omöjligt för mig att gå in på dom värsta detaljerna i alla turer med FK, alla medicinska utredningar o arbetsprövningar dom skickat mig på. Alla med samma slutsats - att jag inte har någon arbetsförmåga. Det skulle bli en roman ingen skulle orka läsa… det får därför bli en sammanfattning av de stora dragen, hoppas du orkar hänga med…

Jag har levt med kronisk smärta efter en olycka 1981. Jag har högskoleutbildat mig, arbetat och drivit eget företag samtidigt som jag har försökt hitta olika vägar att hantera och leva med smärtan. Men jag kämpade på… Tack o lov föddes jag med en talang tillräckligt stor för att kunna få arbeta med det jag älskade och som varit en stark drivkraft.

1997 blev en vändpunkt med kraftigt försämrad hälsa och trötthet och div diagnoser och symptom och ett tröstlöst vandrande inom sjukvården började. Den här tiden fram till kollapsen 2002 är jag deltidssjukskriven och jag kämpade hårt för att inte ge upp mitt arbete som jag älskade och som var mitt liv. Den här tiden är så svår att jag kan inte gå närmare in på den men jag kallar den för det första helvetet.

Jag vet alltså en hel del om att man ”kan” arbeta fast man inte är ”frisk” och vad det innebär, jag har nu 20 års erfarenhet…

Men våren 2002 blir tröttheten övermäktig och jag får förutom alla de problem och diagnoser jag redan har dessutom kronisk feber. Efter 3 månaders feber kollapsar jag och blir nu heltidssjukskriven. Jag lämnas nu i heltidssjukskrivning utan medicinsk rehabilitering. Är helt utlämnad till mig själv. Jag försöker rehabilitera mig själv med övningar i avspänning, meditation, mindfulness, jag betalar för privat terapi, gör feldenkreitsövningar och allt sådant min kropp mår bra av. Ändrar gradvis min kosthållning och det jag kan i min livssituation, flyttar från stan till ett bättre i boende på landet mm. Men jag blir inte bättre, blir fortfarande extremt mentalt och fysiskt utmattad (fast utmattad är inte ett tillräcklig beskrivning) av all slags aktivitet.

2004 vill FK sjukpensionera mig men jag säger förtvivlad nej för jag har inte förlorat hoppet om att bli bättre och kunna återgå i arbete…

2005 börjar det jag kallar det andra helvetet. I samband med att min sjukersättning ska förlängas så skriver FK in felaktiga uppgifter i sina journaler som dom sedan fattar beslut utifrån och tar utan förvarning ifrån mig all ersättning över en natt. När felet uppdagas kan dom inte erkänna att dom fattat beslutet på felaktiga grunder och en kamp för att hitta advokat som vill ta sig an ärendet (hittade ingen men fick några råd av en) och specialistläkare som inte bara avfärdar mig samtidigt som jag blir helt utan försörjning…

Det tar ett halvår innan en omprövning av ärendet ger mig hel sjukersättning. Då är jag ännu sjukare än jag var vid insjuknandet 2002 och dessutom har min migrän nu blivit kronisk. Långa perioder är jag liggandes i ett mörkt rum utan att ens kunna ta mig till toaletten och mina föräldrar får periodvis bo hos mig för att ta hand om mig.

Långsamt, långsamt tar jag mig upp på benen och periodvis ut ur det mörka rummet. Men jag kan bli helt sängliggandes 2-3 dagar bara efter ett så enkelt ärende som att inhandla lite mat. Är alltså långt ifrån bra nog att klara ens de vardagliga sysslorna när det är dags för nästa avslag på sjukersättningsansökan 2007. Jag får halv istället för, den av flera läkare medicinskt styrkta, hela ersättningen jag sökt.

Jag överlämnas ändå till AF för halvtidsarbete. AF vet inte vad dom ska göra av mig utan flyttar mig bara från bord till bord samtidigt som jag ska genomgå ännu en försäkringsmedicinsk utredning… Nu börjar också en tid av begäran om omprövningar och överklagningar i rätten. Som tur är finns det fantastiska människor och jag får tag på en av dessa, en man som hjälper mig med tillvägagångssätten och formulerar överklagningarna, annars hade jag gått under. Historien återupprepar sig 2009 när jag söker den sista förlängda sjukersättning på 18 mån som man kan få innan man utförsäkras.

När jag sedan utförsäkras helt sommaren 2010 har jag vunnit alla mina mål i rätten mot FK och när Justitieombudsmannen står där i TV på Aktuellt och riktar ”allvarlig kritik” mot FK i 13 ärenden så har jag dagen innan fått besked om att ett av dessa 13 ärendena är mitt. Det är en seger men det förändrar ingenting, kritiken rinner av FK som vattnet på en gås. Det är en symbolisk seger men en förlust ur hälsoperspektiv. Dom 2,5 senaste åren då jag alltså enligt lagen hade rätt att vara heltidssjukskriven och ta hand om mig själv fick jag istället leva med hjärtat i halsgropen över ekonomin (som att leva under hot), drunknandes i papper, utlåtanden, utredningar och turer med AF… dom åren får jag aldrig tillbaka för 2010 utförsäkras jag.

Ekonomiskt är det också en jätteförlust; när jag får min ersättning fr o m 2008 retroaktivt under 2010 så får jag inget skadestånd, inte ens ränta på pengarna. Jag är nu utförsäkrad och beroende av försörjningsstöd.

När jag nu får retroaktiva ersättningen från FK i det senaste ärendet så vill jag betala tillbaka de pengar jag lånat under den tid jag inte fick hel ersättning. Men det får jag inte för soc för då ska jag leva på dom pengarna i stället för att få försörjningsstöd, så är reglerna. Betala tillbaka mina lån kommer jag därmed förmodligen aldrig att kunna göra. Där fick jag för att jag inte sökte försörjningsstöd redan 2008 utan lånade pengar istället.

Och nu då… ja nu har jag sökt sjukpenning igen då ALI’s slutsats är att jag inte har förmåga att delta i någonting. Det har gått över 3 månader sen ansökningen lämnades in och jag vet ingenting – inte ens om om sjukskrivningen godkänns eller om dom kommer att anse att jag inte har någon SGI… Nu är jag så dålig att jag kan överhuvudtaget inte ta mig hemifrån. Hemtjänsten handlar mat åt mig och ser till att det blir städat ibland. Måste vila liggandes större delen av dagen i tystnad. Kan inte träffa mer än en person taget och bara korta stunder. Blir helt slut t.o.m bara av ett telefonsamtal, är så intryckskänslig att jag inte kan ta ta del av TV och radio. Kan endast läsa lite korta texter ibland.

Tio år efter insjuknandet fick jag 2008 diagnosen ME. Det är en neurologisk och immunologisk sjukdom men okunskapen om ME är mycket stora även inom sjukvården, i alla fall i Sverige. Idag hävdar man från forskarhåll med bestämdhet att detta inte bara är något psykologiskt tillstånd. De senaste forskningsrapporterna visar dels på ett retrovirus, dels efter upprepade prover man tagit från vätskan som omger hjärnan och ryggmärgskanalen på att alla ME-patienter har en egen unik proteinprofil och på förhöjda halter av flera ”inflammationsproteiner”. Vilket tyder på en pågående låggradig inflammation i hjärnan.

Jag har p.g.a. sjukdom inte bara förlorat mina möjligheter att försörja mig själv. Jag har också förlorat bl a det konstnärliga skapandet som varit mitt livs stora källa till glädje och livskraft men också allt det andra som friska tar för självklart och som gör livet värt att leva, som att finna en livskamrat eller bara ta en fika på stan med en kompis.

Det är en enorm sorg... Och ändå är det inte det och inte sjukdomen i sig som är det svåraste, trots att den begränsar mitt liv så oerhört. Det kan vi människor till stora delar ändå lära oss att leva med. vi kan när livet begränsar oss på detta sätt , vid sidan om det svåra och tunga, också få en förmåga att se andra värden och känna stort för det till synes lilla, som ger livet en annan mening än tidigare.

Det svåraste är

-att förlora sitt människovärde och täras sönder och samman i ett byråkratiskt träsk, ständigt ifrågasättas och om och om igen tvingas gå igenom respektlösa och kränkande utredningar och åtgärder. Hoten från FK om att jag kommer att förlora hela sjukersättningen om jag inte genomför utredningar som i sig har varit så långt över min förmåga att dom lett till rena kollapser. Löftena från FK om att följa utredningarnas rekommendationer, löften som sedan inte hållits. Dessa påfrestningar outhärdliga och i sin upprepning mycket ångestskapande och rent skadliga för en ME-patienter.

-att aldrig få komma till ro och acceptans med det faktum att man har en kronisk sjukdom det i dagsläget inte finns någon bot för. Utan istället ständigt måsta beskriva den och sin historia om och om igen för människor inom FK, AF, sjukvård och arbetsintroduktion för människor som inte har kunskap, inte förstår, i oändliga försök att bli tagen på allvar och bli trodd. Det är det svåraste. Jag tror att hur sjuk man än är så kan det finnas något (kanske t.o.m. läkande) friskt att hålla fast i om det så bara är mina tankar i en kropp som inte orkar någonting. Men hur ska jag kunna fokusera på det friska när jag ständigt måste upprepa det sjuka för människor som som inte hör och inte möter mig där jag är. Min sjukdom försämras och gör mig väldigt utsatt för den typen av stress.

Det svåraste är också

-okunskapen och fördomarna jag möter om ME. Att komma i kläm mellan FK som inte vet någonting om ME och anser att jag inte är medicinskt färdigrehabiliterad och en sjukvård som inte har någon bot eller rehabilitering att erbjuda.

-att inte se något slut på eländet. Även om jag skulle få sjukpenning igen så ska den förnyas var tredje månad och varje gång kan jag få avslag igen, tills det är dags för utförsäkring igen med nya utredningar, kartläggningar och arbetslivsintroduktioner som kommer fortsätta bryta ner mig. Hur mycket liv kan man krama ur en sjuk innan det innebär slutet…

-att veta att jag inte är något ”enskilt fall”, att veta att tusentals eller tiotusentals andra genomgår samma helvete eller har det ännu mycket värre. Att vi nu lever i ett politiskt system som förklarat krig mot sina egna, av sjukdom drabbade, medborgare. Ett krig vi sjuka förlorar, men var kan vi söka asyl…

Det är en illusion att det inte finns någon sjukdom som är så svår eller komplex att vi inte kan arbetsrehabiliteras. Vi har inte total makt över sjukdom och liv… Det är tydligen något som till varje pris måste förnekas. Jag förstår att det är en skrämmande tanke för många men kan vi inte närma oss den utsatthet det innebär att vara människa så är man kanske inte heller människor längre…

Tack till alla er som fortfarande har modet att vara människor och medmänniskor!

Det har tagit lång tid och mycket kraft att få ihop den här verklighetsskildringen men det är en stor lättnad och en seger att den nu finns nedskriven.

Tack till dig som tog dig tid att läsa!

'Amanda'"

Påskuppropet - några länkar till

2011-04-21T17:25:00.004+02:00

Som sagt så är det omöjligt att läsa allt som skrivs i ämnet, mycket hamnar nog inte ens på nätet, men här är ytterligare några länkar.

***

Påskuppropet tystnar inte

Gör om sjukförsäkringssystemet

Landsomfattande aktion för alla som utförsäkrats

Påskupprop mot utförsäkringar

Påskuppropet kräver förändring nu

Påskuppropet angår alla, inte bara sjuka

Påskuppropet - en protest mot utförsäkringarna

Kyrkan till attack mot regeringen

Syftet med påskuppropet är inte partipolitiskt

Påskuppropet och Facebook blev kamp för utförsäkrade

Helhetssynen måste återinföras

Paulina bloggar

ME är inte heller ett undantag från regeln...

2011-04-21T12:09:00.000+02:00

Fick ännu ett brev från en utförsäkrad...

***

"Jag blev fr.o.m. 1/4 tvångsförflyttad från FK till AF. Handläggaren som var med, menade att det var ett "erbjudande" han gav mig. Ja, och ville jag inte anta "erbjudandet" skulle jag bli av med min sjukpenninggrundande inkomst. Alltså var det an offer I couldn´t refuse. Mötet var runt den 20 mars.

Han var hela tiden tydlig med att jag skulle få avslag, men på en rak förfrågan sa han att beslut ännu ej var fattat. Vi skriver nu 20 april, och trots att min läkare personligen ringt handläggaren TVÅ gånger får min räkning, har jag inte sett röken av det avslag de VET att de kommer att ge mig. De försöker alltså att hala på mitt överklagande, för att det skall dra ut på tiden maximalt.

Min mamma var tvungen att ta ledigt från sitt arbete för att följa med mig, då jag varken kan ta in information, läsa texter eller se sammanhang i samtal. D.v.s. jag tappar tråden och glömmer bort vad vi talade om, eller förstår inte innebörden i det som sägs. Detta vet FK, men trots det överöser de oss med skriven information som vi förväntas ta del av, och dokument som skall undertecknas. Jag är skräckslagen för att jag inte vet om jag visat mamma alla papper, eller om jag missat något som gör att jag inte får ens aktivitetsersättningen. Att förstå och sätta sig in i hela ruljangsen med närvarokort och allt vad det kallas, är fullkomligt oöverstigligt. Detta gör att hjärnan hela tiden går på högvarv, och likt en bilmotor utan kylmöjligheter, skär den. Allt blir kaos och skräck.

Det de håller på med saknar motstycke i Sveriges historia, men påminner på ett skrämmande sätt om nazisternas behandling av sjuka och oliktänkande. Nu menar jag naturligtvis inte utrotningen av judar, men de var inte de enda som var oönskade. Sjuka och handikappade var också bland måltavlorna.

De vet att jag om tre månader med största sannolikhet har gått under, det har nämligen min läkare både skrivit och sagt. Handläggaren på AF skickade hem mig så fort handläggaren från FK gått, då hon insåg att jag inte hade en minsta chans att kunna delta i deras program. Hon sa att jag behövde komma tillbaka en eller ett par gånger under dessa tre månader, inte mer. Hon beklagade att hon inte kunde hjälpa mig mer, och sa att efter tre månader skulle hon skicka tillbaka mig till FK...

FK-handläggaren har hela tiden slingrat sig som en ål, och sagt "ni kan ju överklaga", men det går ju inte att överklaga ett beslut man inte får! Moment 22.

Jag får drygt 3000:-/mån i "aktivitetsstöd", för att jag inte har varit med i ett fackförbund det senaste året (har varit heltidssjukskriven i över 10 år, innan dess tillhörde jag Teaterförbundet då jag var yrkesverksam som maskör och perukmakare). Jag var också tvungen att gå med i alfakassan, annars skulle de, från mina 220:-/dag, ta 24:- i "administrativ avgift" enligt regeringens direktiv. Det går naturligtvis inte att överleva på 180:-/dag (MINUS SKATT!), säg mig vem som lyckas betala hyra, mat, värme, försäkringar med den ersättningen.

Min diagnos är M.E, en diagnos som min handläggare hade "googlat för att bilda sig en uppfattning". Istället för att läsa läkarintyg och utredning från Gottfrieskliniken, hade han googlat. Han har alltså googlat och efter det fattat ett beslut som omkullkastar hela mitt liv, som tar ifrån mig det lilla människovärde jag ändå trodde att jag hade som medborgare i ett land som slår sig för bröstet och säger sig vara ett välfärdsland. Bara för de rika och friska.

ME och MS är "systerdiagnoser", ändå är bemötandet vi får olika som natt och dag. Folk vet vad MS är, medan ME ses som en slaskdiagnos. Kanske för att det i Sverige felaktigt buntas ihop med CFS. Överläkaren på neurologen på KS har bestämt att man på hans sjukhus "Inte tror på den diagnosen". Detta trots att WHO haft ME listad som neurologisk sjukdom sedan 1969. Han väljer alltså att med en axelryckning bortse från en diagnos som det i andra länder forskas på, som läkare i andra länder inte bara "tror på", utan också har specialistmottagningar för. Diagnosen har funnits sedan början av 1900-talet, och blev som sagt godkänd av WHO för över 40 år sedan. Vissa svenska läkare anser sig alltså stå över WHO, vilket är anmärkningsvärt.

Regeringen vann valet på borttagna fastighetsskatter, men ingen brydde sig så mycket om varifrån de pengarna skulle tas. Så, de bestämde sig för att stjäla från de fattiga och svaga. Vi kan ju inte försvara oss, har ingen röst som folk lyssnar på. När en av oss tar livet av sig, är det snarare en besparing.

Jag ställer upp på allt, om ni vill ha människor som vill/vågar ställa upp med bild etc. Om de vill prata med mig får de gärna komma till min spatiösa tvårummare på 48kvm där jag, 38-årig ME-sjuk, och mina två barn på 12 och 14 delar en dubbelsäng.

Jag vet att nästan alla meningar i det här mailet börjar med "jag", men jag orkar inte försöka formulera mig. Vilket, naturligtvis, är orsaken till att hela denna utrensningsprocess kan fortgå. Jag som hade svart bälte i grammatik och meningsbyggnad, är nu reducerad till ett smärtpaket utan förmåga till logiskt tänkande. Jag är glad att jag ens kunde formulera detta, med min sons benägna skrivhjälp. Själv ser jag varken bokstäver eller annat just nu.

Stress gör mig myyyycket sämre, och hur mycket sämre jag kan bli innan jag permanent blir ett vårdkolli, vet jag inte. I dagsläget sover jag 18+ timmar per dygn. Jag är vaken sammanlagt några timmar på kvällen och natten, då det är mörkt och tyst. Dagarna spenderar jag i sängen med öronproppar och ögonmask i ett mörklagt sovrum, då ljus- ljud- och doftintryck fullständigt däckar mig. Jag kan inte ha kläder på mig mer än korta stunder, då det gör för ont.

Detta trots den narkotikaklassade medicin jag utsätter min lever för flera gånger per dag, och det morfinplåster som skall "ta udden av smärtan". "Långvårdsplåstret", kallar jag det, sedan min läkare berättade att det mest används där.

Jag klarar inte ens min egen vardag (kan inte bädda säng, tvätta, städa, handla mat, sköta min ekonomi, allt det sköter min mamma med hjälp av mina minderåriga barn, som alltså utför oavlönat och outbildat arbete som sjukvårdare), plus att jag alltså sover 18+ timmar/dygn och inte är vaken mer än 10-90 minuter åt gången, och ändå menar FK att det inte är säkert att min arbetsförmåga är till minst 25% varaktigt nedsatt.

En läkare i USA, som arbetar med ME patienter och med aidspatienter i livets slutskede, berättade att hon utan minsta tillstymmelse till tvivel skulle välja aids framför ME.

Jag brukade, när jag var utomlands, stolt berätta att jag var svensk, och skryta om vårt humana sätt att ta hand om alla våra medborgare. Nu skäms jag bara."

MS är inget undantag från de nya reglerna

2011-04-21T10:20:00.000+02:00

Det hävdas ibland att de som lider av sjukdomar som cancer och MS slipper att utförsäkras.

Det stämmer inte.

En MS-sjuk som snart blir utförsäkrad skriver det följande...

***

"Jag fick diagnosen MS i februari 2009. Innan jag fick min diagnos var jag väldigt orolig och hade otur med diverse läkare. Men 2009 fick jag i alla fall veta att min neuroinflamatoriska sjukdom var MS. Det var därför min balans-, koordination och motorik var så dålig. I samma veva som diagnosen ställdes sjukskrev jag mig från mitt dåvarande jobb. Var sjukskriven i ett år och sen började jag nytt arbete som receptionist.

Jag tyckte att jag mådde bättre och så. Fast jag höll på och jobbade i en och en halv månad sedan kom min kroniska trötthet och jag heltidssjukskrev mig på nytt. Men det tyckte inte Försäkringskassan om och gav mig ett avslag.

Mådde så fruktansvärt dåligt och frågade min arbetsgivare om jag kunde jobba 25%. Det gick bra, men bara att jobba 25% gjorde mig helt slut, kontaktade en advokat och vi vann överklagan mot Försäkringskassan.

Jag fick till slut vara förlängt heltidssjukskriven och min SGI var godkänd, men i samma veva fick jag veta att jag hade drabbats av en godartad tumör på balans- och hörselnerven.

Men min sjukdom har olyckligtvis blivit värre. Idag mår jag psykiskt dåligt har drabbats av depression, konstant orolig, min balans har blivit sämre, konstant huvudvärk, kronisk trött (vill bara sova, det spelar ingen roll hur mycket jag sover eftersom jag är lika trött), har svårt att äta och sova etc.

I mitten av mars fick jag veta att har drabbats av dysfalgi (ät- och sväljsvårigheter). Så fort jag äter eller dricker så sätter jag i halsen. Det låter som om jag håller på och dör. Doktorn på Örön-Näsa-Hals har undersökt mitt svalg genom att sticka en slang i vänster näsborre och imorgon ska jag genomgå en kontraströntgen.

Men min nuvarande sjukskrivning går ut den 17 maj (får inte vara sjukskriven längre, trots att jag har blivit värre).

Försäkringskassan vill att jag deltar i deras arbetslivsintroduktion från och med den 5 maj, annars riskerar jag att bli utförsäkrad.

Försäkringskassan har verkligen "noll-tolerans" mot sjuka och det enda jag vill är att bli frisk. Jag har ju knappast valt att bli sjuk! Men det känns som Försäkringskassan anklagar oss sjuka som om allt är vårat fel. Man måste vara frisk, för att orka vara sjuk!

Det har hänt att min handläggare vägrar förstå att jag behöver vila om dagarna och har därför mobilen avstängd. Har ingen hemtelefon eftersom jag störs av ljudet. Kan heller inte stänga av en hemtelefon hur som helst, för då tror folk att jag inte vill prata i telefon."

Ytterligare ett "enskilt fall"

2011-04-21T08:00:00.001+02:00

Fick ett brev till om hur utförsäkringen drabbar...

***

"Jag var utförsäkrad under tre månader 2010.05.18 - 2010.08.18. Jag har diagnos bipolär sjukdom och ADD och har varit sjukskriven sedan december 2007. Jag har även två små barn. I mitt läkarutlåtande som Fk krävde inför utförsäkringen stod det: "Vad gäller pats arbetsförmåga är den helt nedsatt och UT bedömer att pat inte har förmågan att hantera något jobb". Och vidare: "Pat har återkommande suicidala tankar och planer och den enda skyddande faktorn är barnen. Det finns risk för att pats tillstånd kan försämras och resulterar i suicidal handling om pat blir kallad/tvingad till Arbetsförmedlingen eller till någon form av arbetsträning eller rehabilitering just nu. Vi har redan planerat insatser härifrån vilka pat även bedömer som jobbiga och stressiga (...)".

Trots detta och trots att min psykiatriska mottagning avrådde från utförsäkring så menade man på Försäkringskassan att det inte fanns något alternativ, att mina dagar hade tagit slut och huruvida jag var sjuk eller inte var inte relevant. Så länge jag inte var stadigvarande inlagd på psykiatrisk avdelning så ansågs jag kapabel att klara en utförsäkring. Jag hade ju två barn att ta hand om så att vara inlagd var inte ett alternativ, annars hade det inte varit svårt att bli det med tanke på hur pass sjuk jag var. Under de tre månaderna så fick jag en halverad ersättning från ca 10 000 kr/mån till ca 5 000 kr/mån. Vid det fruktansvärt jobbiga överlämningsmötet på Arbetsförmedlingen fanns förtryckt information om hur jag skulle gå till väga för att söka socialbidrag. Jag hade svår panikångest under hela det mötet och bröt till slut ihop.

På Arbetsförmedlingen insåg man tidigt att det inte gick att ställa några krav på mig, jag var så sjuk och mådde så pass dåligt av utförsäkringen att jag inte ens kunde komma på alla de möten som bokades. Möten som egentligen bara handlade om att skriva under en närvarolista. Närvarolistan, som skulle visa att jag varit närvarande alla veckans dagar i arbetlivsintroduktionen fick jag då istället hemskickad för underskrift, redan ikryssad av handläggaren. Det räckte tydligen med att vara närvarande hemma. De tre månaderna gick, men när det började närma sig slutet så var jag tvungen att lösa det här med återförsäkring. Nu låg det till största del på mig eftersom ingen riktigt visste hur det gick till. Jag mådde fruktansvärt dåligt och hade enorm ångest över den osäkra situationen och huruvida jag skulle klara min ekonomi framöver och osäkerheten kring om jag skulle bli återförsäkrad eller inte. Ingen visste heller om det fanns en risk att det skulle bli ett glapp mellan Arbetsförmedlingen och återförsäkringen och att jag då skulle riskera att få min SGI nollad. Bara den oron och stressen höll på att äta mig helt och hållet. Trots det var jag tvungen att ringa runt och bli runtslussad mellan sjukvård, Försäkringskassa och Arbetsförmedling.

Efter ett tag stod det klart att jag skulle få vänta ytterligare en månad med att bli återförsäkrad (och således leva en månad till med halverad ersättning) p.g.a. att min handläggare på Arbetsförmedlingen var på semester och inte kunde ordna ett avslutningsmöte. Istället slussade han över mig i s.k. Fördjupad kartläggning, som det så fint hette. Men i det skulle jag inte heller ha några krav på mig. Jag gav mig inte och krävde att det löstes på annat sätt och efter lite påtryckning så gick det plötsligt att lösa i alla fall, trots att han var på semester. Så efter tre månader så blev jag återförsäkrad men det tog ju ca en månad för Försäkringskassan att fatta det beslutet, en månad som jag fick klara helt utan ersättning, den fick jag i efterhand. I den sammanfattande dokumentationen från Arbetsförmedlingen (efter deltagande i arbetslivsintroduktionen) skrev man: "Dunja har inte varit på några aktiviteter p.g.a att hon inte har haft ork att diskutera sådana frågor." Därefter en utläggning om mitt dåliga mående och avslutande: "Sålunda något tal om aktiviteter har inte kunnat komma upp på dagordningen".

Tre månader med halverad ersättning, mängder av pappersexercis vilken jag var tvungen att få hjälp med att sortera, försämrat mående, rädsla och oro för den egna ekonomin, en gnagande osäkerhet, och en svår känsla av att vara rättslös och ha blivit kränkt. Och nu när jag är återförsäkrad känns det som att det är på nåder, att mina dagar är räknade. Jag är så fruktansvärt rädd och stressad över att åter bli utförsäkrad eller pressad att påbörja något som jag inte är frisk nog att hantera. Utförsäkringen och Försäkringskassans förändrade attityd har försvårat mitt tillfrisknande avsevärt och jag lever med en ständig rädsla över att min ekonomiska trygghet kan ryckas undan vilken dag som helst.

Dunja Grisell"

Ännu ett enskilt fall - utförsäkrad och nollad

2011-04-20T21:49:00.001+02:00

Här är ännu ett brev från en utförsäkrad, Lisbeth Forsberg.

Ett öppet brev som hon har skrivit till Ulf Kristersson, samt hans svar: http://hrifrnochvidare.blogspot.com/2011/04/jag-har-skickat-ett-oppet-brev-till-ulf.html

Artikel i Expressen: http://www.expressen.se/nyheter/1.2398511/lisbeth-om-nya-sjukforsakringen-kanner-obehag

***

"Jag är ett enskilt fall, ett av dom som det talas om gång på gång. Som det talas lite nedlåtande om, som om vi inte fanns och som, om vi finns, så är vi iaf så få att vi inte förtjänar varken uppmärksamhet eller upprättelse.
Varje gång känns det som om man petar på mej med en glödande pinne. Jag skulle av det kunna ha blivit utbränd, deprimerad och självmordsbenägen som så många andra utförsäkrade.
Men som tur är för mej så blir jag inte det, i stället för att bryta ihop och och gå in i det svarta ser jag rött och blir heligt förbannad!

Jag är inte bara utförsäkrad utan jag är nollad också.
Det innebär att fastän att jag har läkarintyg och skulle kunna bli sjukskriven får jag inga pengar, jag har ju sjukpenningsgrundande inkomst noll!
Detta i sin tur betyder att jag är hänvisad till kommunens socialkontor för att söka försörjningsstöd. Men att få hjälp därifrån innebär att man inte längre får äga.

Med vilken rätt ska det tas ifrån mej mitt ägande?? Hur kan det komma sig att jag inte längre har rätt att äga mitt hus och min bil??
Jag har i hela mitt liv ärligt jobbat ihop till dessa.
Ett sparande hade jag också som naturligtvis har gått åt för länge sedan. Sparandet är slut, fonderna sålda och snart kan du köpa mitt hus och min bil till bra pris vid snabb affär.
När jag förlorade min arbetsförmåga förlorade jag också min äganderätt!!!

Jag har under 15 år långsamt bara blivit sämre och sämre, jag har gått till läkare som skriver ut kassvis med värktabletter och ger mig rådet att acceptera att mitt yrkesverksamma liv är över och samtidigt tycker att jag ska äta psykofarmaka. Jag vägrar!!
Samtidigt jagas man av FK med nya utredningar och sänkningar av ersättningsnivåer.

Jag har gått igenom så mycket för att jobba mig upp på banan igen, alla behandlingar och operationer, alla biverkningar och komplikationer, all smärta och rädsla, alla kronor det kostat!
Allt har jag gjort för att kunna få tillbaka både arbetsliv och socialt liv.

Jag har provat alla vägar, jag har kämpat med alla som skulle kunna ha hjälpt mej. Jag har träffat alla möjliga sorters människor på vägen, även sådana som velat men inte kunnat hjälpa.

10 mars i år genomfördes en steloperation av ryggen som jag själv betalar 140.000:- för.
De pengarna måste jag betala själv eftersom den läkare som skulle kunnat skriva remissen inte anser att jag skulle bli hjälpt av steloperation. Han har iofs aldrig träffat mig.

Min syster belånar sitt hus med 140.000:- så att vi kan köpa operationen så nu har jag till sommaren på mej att läka, träna och rehabilitera mej samt skaffa jobb. Annars måste jag sälja mitt hus för då har jag ingen möjlighet att få socialbidrag längre.

Vi enskilda fall är nu så många att vi inte längre passar i kostymen "enskilda"! Vi är faktiskt inte enskilda fall längre vi är ett faktum och vi lever i ett ekonomiskt tillstånd som är långt under existensminimum!!! Vi behöver en lösning nu!

Vi måste ha en sjukförsäkring utan tidsgränser, där arbetsförmågan bedöms av läkare och där tjänstemännens uppgift blir att pröva den förmågan mot en befintlig arbetsmarknad, inte en fiktiv arbetsmarknad!!

Jag skrev ett öppet brev till socialförsäkringminister Ulf Kristersson där jag beskrev min situation.
Han svarade att det var sorgligt att folk hamnar mellan stolarna och att hans ambition var att se över systemet. Men jag har inga pengar idag, Ulfs ambition ger mej inte mat på bordet eller kläder till ungarna!
Ta bort tidsbegränsningarna! NU!!
Se dej omkring, alla du ser påverkas av sjukförsäkringssystemet, du också.
Om du är sjuk vet du redan men om du är frisk kanske du inte har trott på hur illa det är?
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här!!

Det här är viktigt att alla friska, starka och oskadade förstår om oss långtidssjukskrivna:

De flesta av oss har varit som ni - vem som helst av er kan bli som oss!"

Påskuppropet får mer glöd av det lama utspelet från regeringen

2011-04-20T13:06:00.003+02:00

Det har på en del håll ryktats att påskuppropet skulle komma att ställas in p.g.a. förslagen som knappt går att se ens i mikroskop.

Självfallet blir påskuppropet av på alla orter (OBS - två sidor, och fler orter tillkommer) som är inplanerade!

Påskuppropet tystnar inte

Gör om sjukförsäkringssystemet

"Det ändrar inget" - påskupprop fortsätter

Läs också: Nya myter om sjukfrånvaron

Fler och fler ansluter sig till oss:

Handikappförbunden

Fackförbundet Unionen

GS-Facket

Kommunal och Handelsanställdas förbund uppmanar också till deltagande på manifestationerna!

Ökat utanförskap - ännu ett "enskilt fall"

2011-04-20T10:49:00.000+02:00

Jag fick ännu ett brev idag, ur den nya tuffa svenska verkligheten...

Den här personen hade oturen att utförsäkras två månader innan de nya reglerna började gälla, och hamnade därmed i ett limbo utanför sjukförsäkringen (p.g.a. nollklassning i och med utförsäkringen, där enda vägen in är att beviljas permanent sjukersättning, vilket är näst intill omöjligt), och utanför arbetslivsintroduktionen (p.g.a. tidpunkten för utförsäkringen).

***

"Här kommer ännu en helt sjuk - men tyvärr sann - historia, från ännu ett av alla "enskilda fall" som på grund av sjukdom står i det nya, verkliga utanförskapet, d v s utan sjukförsäkring...

Mitt sjukdomstillstånd är långt ifrån lätt att beskriva; det hela började med utbrändhet i mitt arbete som lärare samtidigt som jag genomgick en påfrestande separation som följdes av nya starka upplevelser, och under sommaren 2004 var det som om hela min kropp slutade fungera och jag blev helt sängliggande. Sedan dess har jag successivt jobbat mig uppåt/ framåt, för att återigen bli sämre från 2007, och jag har än idag stora problem med bl a balans- o synrubbningar, våldsamma kramper och smärtor, begränsad förmåga att röra mig o styra kroppsrörelser o -funktioner; jag kan exempelvis drabbas av plötslig muskelsvaghet med kraftigt förminskad förmåga att stå, gå och styra mina muskler och även plötslig oförmåga att hålla mig vaken. Vid fysisk eller psykisk ansträngning ökar sömnsvårigheterna ihop med smärtorna och en lång rad stressymptom till extremnivåer; sömnen minskar direkt till ca 2-4h/ natt och smärtor och dysfunktioner ökar. Detta pågår tills jag mer eller mindre kollapsar - och då följer istället en, ofta mycket lång, period där jag istället endast är vaken 2-4h/ dygn.. Mitt tillstånd i sig fullständigt gör mig utmattad och detta har även gjort att jag successivt försämrats över tid sedan 2007. Min tillvaro handlar om att försöka sköta det mest elementära i hemmet, och jag orkar vare sig med fysisk eller psykisk ansträngning eller social samvaro mer än mycket korta stunder i taget. Inte heller kontakten med vården har varit gynnsam för min hälsa. Jag har under hela sjukdomstiden fått lida för att den traditionella vården inte haft tillräcklig kompetens för att förstå och behandla mitt tillstånd, och jag har sökt mig runt bland olika läkare och remissinstanser utan att någon läkare kunnat hitta en säker diagnos eller adekvat behandling. Samtliga läkare har dock gjort bedömningen att jag är helt arbetsoförmögen. I min kamp för att bli frisk har jag sökt stöd och hjälp inom alternativmedicinen, där olika av varandra oberoende terapeuter haft en relativt samstämmig syn på orsaken till mina problem, och under åren 2004-2007 har de hjälpt mig att bli stegvis bättre - ända tills alla mina sparpengar tog slut och jag inte längre hade råd med denna typ av vård.

Något som varit helt förödande för min förmåga både till att köpa vård och att återhämta mig är den tilltagande oron och kampen för att försöka (över-)leva med alltmer knappa och osäkra ekonomiska resurser. 2008 ändrades min sjukskrivning till tidsbegränsad sjukersättning, ett beslut som fattades efter en försäkringsmedicinsk utredning som fick långvariga negativa effekter på min hälsa. Enligt övergångsregler var jag berättigad att ansöka om en förlängning av den tidsbegränsade sjukersättningen ytterligare för en 18-månadersperiod fr o m nov 2009, vilket jag också gjorde. Som alltid hade jag svårt att samla ork och kraft till nya ansökningar och jag hade svårt att få en läkartid, men jag fick iväg min ansökan i oktober. Avslagsbeslutet från försäkringskassan kom dagen före nyårsafton, med motiveringen att läkarnas utlåtande inte var tillräckligt utförligt för att styrka min arbetsoförmåga. Beslutet var knäckande, och jag orkade inte fira nyår. Medan jag väntat på beslutet hade jag hankat jag mig fram på lånade pengar i tron att sjukersättningen skulle beviljas retroaktivt, men även efter beslutet följde en ångestfylld period av vacuum i både information och ersättning; min handläggare på Försäkringkassan hade semester och väl åter i tjänst hade hon svårt att ge tydliga och korrekta svar på mina frågor iom allt det nya som börjat gälla från årsskiftet. Bl a uppgav hon att jag skulle kunna få tillbaka min SGI som nollklassats iom att jag fått tidsbegränsad sjukersättning, men detta visade sig senare vara felaktigt eftersom den möjligheten inte gällde mig som utförsäkrats två månader före årsskiftet 09/10. Detta var en mycket ansträngande period för mig med mycket oro och som också krävde en stor arbetsinsats av mig för att försöka få besked - och för att få ihop pengar till min försörjning. Först en och en halv månad efter avslagsbeslutet om sjukersättning gjordes ett överlämningsmöte till Arbetsförmedlingen, och jag tvingades söka försörjningsstöd under tiden. Väl inskriven på Arbetsförmedlingen blev situationen lite lugnare; jag fick ett bättre mottagande av personalen här och a-kassan gjorde det ekonomiska läget mer stabilt. Men introduktionsprogrammet för utförsäkrade fick jag inte delta i eftersom jag formellt inte tillhörde de utförsäkrade; min ansökan hade ju avslagits då läkarintygen inte var tillräckligt ifyllda. Istället fick jag vara inskriven med tilläggskoden koden "medicinska hinder". Min arbetsförmedlare och jag träffades ett par gånger, vi diskuterade praktik ett par timmar/ vecka, men efter varje möte föll jag ihop hemma och jag insåg att även detta att börja söka en praktikplats för en dag/vecka var ett för stort och för tidigt steg att ta. Jag fick en ny arbetsförmedlare/ handläggare ungefär samtidigt som mina stämpeldagar började ta slut, och denne ansåg att en arbetsprövning borde göras för att styrka min arbetsoförmåga, eftersom han insåg att jag inte skulle kunna stå till arbetsmarknadens förfogande eller delta i jobb- och utvecklingsgarantins aktiviteter. Under tre veckor skulle jag delta i daglig verksamhet 2h/dag, för att se om jag ens klarade att närvara. Det gjorde jag förstås inte. Redan fjärde dagen föll jag ihop i hallen innan jag skulle åka hemifrån och lyckades inte ta mig iväg. Trots detta kämpade jag mig sedan iväg ytterligare ett par dagar den följande veckan innan jag slutligen var så dålig att jag tvingades stanna hemma för att "inte riskera min hälsa". Men skadan var tyvärr redan skedd, och än idag, två månader senare, kämpar jag fortfarande med sviterna av arbetsprövningen; sömnstörningar, en rejäl magkatarr och stora, svårläkta munsår som gör att jag tvingats äta med tesked för att inte spräcka upp dem vid varje måltid. Trots ännu ett intyg på att jag inte har någon som helst arbetsförmåga finns det ingen väg tillbaka till sjukskrivning eftersom jag är och förblir nollklassad hos Försäkringskassan. Min enda möjlighet att få pengar från Försäkringskassan är istället söka permanent sjukersättning - vilket iofs skulle ge mig den trygghet jag behöver för att kunna börja läka i lugn och ro, men som jag förstått ska vara mycket svårt att få beviljat. Först och främst måste jag söka försörjningsstöd, förhoppningsvis för bara några månader men förmodligen för lång tid framöver. Det är ingen munter framtid att behöva lägga kraft på ansökningshandlingar varje månad för att få pengar till sitt uppehälle, och bli granskad och ifrågasatt inpå bara skinnet; redan vid första kontakten påpekades att min hyra låg över normen. Ska man tvinga mig att flytta, och ta från mig det sista av det liv som gjorts genom ett personligt val, och som är det enda jag har kvar som skapar trygghet och trivsel? Dessutom oroar det mig att socialförvaltningen verkar ha börjat granska sjukintygen på samma sätt som Försäkringskassan och skickar tillbaka folk till arbetsförmedlingen; kan man som sjuk och ensamstående t o m nekas det mest grundläggande ekonomiska skyddet i dagens Sverige?

Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha "fallit mellan stolarna" i detta sjuka system, men det gör det inte det hela mindre tragiskt. Jag tycker att det är horribelt att man kan hantera medborgare på detta sätt, i Sverige, på 2000-talet! Frånta oss våra medborgerliga rättigheter och göra våra trygghetsförsäkringar i det närmaste helt verkningslösa, trots att vi arbetat och betalt våra premier! Ingenstans i systemet accepteras att alla inte kan jobba sig friska och ingenstans får individen trygg, respektfull o relevant behandling! Det vore faktiskt mer humant med en snabb avrättning än dessa vansinneskaruseller a la Moment 22! Jag kan mycket väl förstå att många kan ta till självmord efter den behandling vi sjuka utsätts för! Själv väljer jag att slåss till sista blodsdroppen, men med min egen hälsa som insats. Men hur länge jag stoppar vet jag inte...

Man känner sig så liten och värdelös, nästan helt utan både rättigheter och människovärde. Och nog är det skrämmande osannolikt att man, trots lång utbildning och hårt arbete i samhällets tjänst, inte är värd ett ruttet lingon om man blir sjuk; det enda tydliga budskap jag kan utläsa av detta är att det INTE lönar sig att arbeta! För i så fall skulle man inte som nu behöva stå här med mössan i hand och tacka och bocka för allehanda kränkningar, tvingas vända ut och in på sig själv för att be om orimligt lite pengar till sin försörjning. Detta är den ultimata förnedringen som inte gör någon människa varken glad eller frisk, och det är definitivt det största utanförskap jag upplevt!"

Påskuppropet - ytterligare några få länkar

2011-04-16T11:52:00.003+02:00

Här kommer lite fler länkar. Några enskilda sådana bara. Ur den stora påskuppropsfloden.

Ministerns skenmanöver lurar ingen (SvD)

En skenmanöver från regeringen (Expressen)

Kristersson försöker tysta opinion genom en skenmanöver (Dagen)

Påskuppropets initiativtagare: jag är väldigt arg (Dagen)

Kyrkoföreträdare gör tummen ner (Världen idag)

SVT Debatt om sjukförsäkringen

Försäkringskassans personal sågar nytt förslag (Dagens arena)

Dömer ut förslaget (ST)

Regeringen försöker skyla över haveriet (AB)

Regeringen lovar nya regler för sjuka (Dagen)

Slut en borgfred om sjukförsäkringen (DN)

Biskop vädjar om stopp för politiskt tjafs om sjukförsäkringar (Dagen)

Påskuppropet planeras för fullt (Världen idag)

Nya sjukregler ett illusionstrick (GP)

Försäkringskassan kan få svartepetter (P1-Morgon)

Om förändringarna i sjukförsäkringen (Gomorron Sverige)

Intervju med Jenny Fjell (P4 Väst)

Läkare: "För lite, för sent" (SvD)

Det går inte att sätta en tidsgräns för sjukdom (SvD)

Stoppa utförsäkringarna NU! (LO's och HSO's förändringsförslag)

Så här bör sjukförsäkringen reformeras (enligt TCO i SvD)

Färre sjuka, inte regeringens förtjänst (Bt)

Så kan vi rätta till sjukförsäkringen (Bt)

Regeringens ändringar duger inte (Utredarna/TCO)

Regeringen fortsätter sitt staplande av otydliga undantag i sjukförsäkringen (LO)

Metaforerna har tagit slut (Dagens arena)

Förändra sjuksystemet innan de drabbade ger upp (DN)

Lisbeth om nya sjukförsäkringen: Känner obehag (Expressen)

Kyrkan namnsamlar mot sjukförsäkringen (Hd)

Varför gå över ån efter vatten?

Upp till kamp, utförsäkrade! (AB)

Vi måste förena oss! (Ordfront)

Läs också:

Det räcker inte med en finpolering av ett sjukt system

Alliansen vill inte förändra sjukförsäkringen

Tiotusentals enskilda fall...och en minister som inte vill se

Är medmänsklighet partipolitiskt?

Påskuppropet - ännu fler länkar

Påskuppropet stöds bl.a. av: kyrkor, Resurs, HSO, Cancerhjälpen, Svenska Ångestsyndromsällskapet, Attention, Kriss, LO, TCO, Seko, Gemensam Välfärd, Broderskapsrörelsen, SALO och RME (Riksföreningen för ME-patienter) och RME Skåne (Riksföreningen för ME-patienter i Skåne).

Här finns evenemangen för respektive stad som ordnar manifestationer den 25 april. OBS - två sidor. Fler städer tillkommer.

Behöver sjukförsäkringsdebattörerna en miniräknare?

2011-04-13T08:00:00.002+02:00

Det är många statistiska grodor som hoppar omkring i debatten kring påskuppropet och sjukförsäkringen.

Här gör vi upp med en av dem. Fler hittar ni på myter.tk

***

140 personer om dagen har blivit 73.000 personer om året vilket är 200 personer om dagen!

Under förra mandatperioden hette försvaret till sjukreglerna alltid ”140 personer om dagen”. Statistik från Försäkringskassan visade att siffran inkluderade både deltidsersättningar och tidsbegränsade ersättningar. I 140 inkluderas alltså sjuka som arbetade deltid. Statistiken visade också att drygt 50 personer om dagen nybeviljades antingen hel förtidspension eller hel sjukersättning utan tidsgräns.

Sedan oktober 2010 heter det istället 73.000 personer om året vilket blir 200 om dagen. Påståendet används i alla debatter. Sanningen är att man syftar på år 2004 då 73.161 personer nybeviljades aktivitetsersättning eller någon form av sjukersättning på 25-100 procent. Länk till statistik

Viktigt att känna till är att de flesta som hade sjukersättning faktiskt var äldre sjuka. Den absolut största beståndsgruppen var personer 60-64 år. De flesta av dessa är nu över i ålderspension varför beståndet kraftigt minskat. Länk till statistik

Vi på påskuppropet påpekar detta då det är oerhört viktigt att statistiken som nämns i media är korret. Först när statistiken stämmer kan man föra en seriös dialog om sjukreglerna. Helst ser vi att man istället för statistik ser människorna bakom – detta gäller båda de politiska blocken! Vi vill också tacka för vi fick låna skärmdumparna!

Det räcker inte med en finpolering av ett sjukt system!

2011-04-12T13:24:00.001+02:00

Påskuppropet lär få en fortsättning efter påsk. För det förslag som kom från regeringshåll igår kan i bästa fall komma att ge så minimala förändringar att de knappt går att hitta ens med hjälp av mikroskop.

Så här sa jag igår, som en första reaktion på det.

SKR, biskoparna och diakonerna uttalar sig så här.

Fler reaktioner.

Ännu fler reaktioner finns här.

Nu är det dags att agera. Var med på Annandag påsk på manifestationerna landet runt! (Fler orter tillkommer.)

Alliansen vill inte förändra sjukförsäkringen

2011-04-11T17:42:00.002+02:00

I princip. Det är slutsatsen av artikeln i DN idag. En presskonferens hölls också av Ulf Kristersson i anslutning till detta. Se även Dagen och AB.

De förändringar som utlovas med pompösa ord, kryddade med förvrängd statistik som är långt borta från de verkliga siffrorna, är minimala, de gäller ett extremt litet fåtal, och de inträder inte förrän tidigast vid årsskiftet.

Det räcker inte. Det är knappt ens en början till ett åtgärdande av ett akut katastrofläge. Därför behövs påskuppropet mer än nånsin nu!

Debattörerna får svar direkt av LO, TCO, en bloggare, ännu en bloggare, ytterligare en bloggare och även av mig, men jag ser inte intervjuerna publicerade än, återkommer.

Uppdatering:

Det räcker inte med en finpolering av ett sjukt system!

In solidarity with Fr. Roy Bourgeois

2011-04-10T10:48:00.003+02:00

I just received the following press release.

Fr. Roy's letter can be read here.

I wrote a letter to the Pope about it a few years ago when it all started.

***

WOMENPRIESTS.ORG IN SOLIDARITY WITH FR. ROY BOURGEOIS

On March 29th, 2011, Fr. Roy Bourgeois received a canonical warning from the leadership of his community, Maryknoll Fathers and Brothers giving him fifteen days to publicly recant his belief that women, just as much as men, are called by God to serve as Catholic priests. Failure to recant within the prescribed time will result in a second canonical warning whereupon Maryknoll leadership will submit their charge for Bourgeois’s dismissal and laicization to the Congregation for the Doctrine of the Faith.

WOMENPRIESTS.ORG wholeheartedly supports Father Roy Bourgeois’s stand for women’s ordination. And we are deeply, deeply saddened by Maryknoll’s threats to dismiss him on account of it.

The Case for Women’s Ordination

womenpriests.org is an international academic website that promotes informed dialogue about women’s ordination. It presents in full both sides of the case including the reasons the Vatican uses in its attempt to justify excluding women from sacramental ministry. Thorough research and analysis shows there is absolutely no reason in scripture, theology, or the tradition of the Church to justify a male only priesthood. (See www.womenpriests.org/story.asp) Instead, what is clear is that century after century, cascading prejudice against women has continued to creep into the Church as though it (prejudice) were truth and now underpins official rationale for the exclusion of women.

What Is the Grave Scandal

While Maryknoll superiors suggest that Father Roy’s witness causes grave scandal to the people of God, ie, the Church, the grave scandal lies in the fact that:

the international community of Catholic faithful is officially forbidden from even discussing women’s ordination; and
in the twenty-first century, women are still excluded from sacramental ministry in the Catholic Church.

No Reason to Exclude Women

There is absolutely no reason to support the continuing exclusion of women from priesthood. Anyone who denigrates Father Bourgeois on account of his witness for women’s ordination denigrates one of the channels through which truth is struggling to emerge. Canon law 212§3 provides that:

the Christian faithful have the right and even at times a duty to manifest to the sacred pastors their opinion on matters which pertain to the good of the Church, and they have a right to make their opinion known to the other Christian faithful, with due regard for the integrity of faith and morals and reverence towards their pastors, and with consideration for the common good and dignity of persons.

Abuse of Authority

What is becoming ever more clear is that a serious abuse of legitimate authority is at the root of the prohibition against women priests and many other problems inside our faith community. Signs of this scourge are evident in:

the suppression of lay authority in the Church;
the suppression of free speech for theologians and experts and people like Fr. Roy;
the suppression of the rights of Bishops’ Conferences; and
the appointment of party line Bishops.

See: www.womenpriests.org/authority/index.asp

WOMENPRIESTS.ORG Stands in Solidarity with Father Roy

womenpriests.org stands in solidarity with Father Roy and pray for him, the faithful, our leaders and for the emergence of truth. ‘A custom without truth is merely ancient error’ - St. Cyprian.

_________________________________________________________________________

womenpriests.org was founded in 1999 by Dr. John Wijngaards. Sustained by faithful Catholics who support discussion about women’s ordination, we work within the parameters of canon law to promote informed international dialogue about the case. We love our family, the Catholic Church. We accept the authority of the Pope and respect his personal integrity as a spiritual leader. Nonetheless we are convinced that he and his advisors continue to make a serious mistake by dismissing women as priests.

We are moved by conscience to make our reasons known. In so doing, we fulﬁll our duty to speak out as Church teaching and canon law provide... and as our present Pope has repeatedly told us to do.

With offices in the UK, the US, and Canada, womenpriests.org provides key point presentations, an online library, podcasts, picture galleries, interactive courses and pastoral support for all who struggle to come to terms with the current situation in the Church. More than 1.5 million people from 220 countries of the world visit the website every year.

Påskuppropet och Frostenson

2011-04-08T13:26:00.006+02:00

Med Frostenson menar jag här både psalmdiktaren Anders och sonen Sven.

Ibland är livet märkligt. Ja, mest hela tiden, faktiskt.

När jag startade påskuppropet för en tid sen så hade jag ett par saker i tankarna. En av de sakerna var några ord som har klingat i bakhuvudet ett bra tag, de har på något sätt blivit mitt livs bakgrundsmelodi. De orden är: "ingen utanför", inspirerat av Anders Frostenson som ofta skrev psalmer på det temat, psalmer som berör.

I Anders psalmer känner jag igen mig på djupet, jag känner igen mig i tematiken, i språket, i mälarönaturen som skymtar fram här och var. Jag har själv skrivit massor av poesi i samma landskap som ung, jag är uppväxt där, tillvarons helighet visade sig som allra starkast och tydligast där under en tid, något inom mig längtar alltid tillbaka dit... Det är som att marken där ropar efter mina steg. Att komma dit på besök är att komma hem. Trots snart nitton år i "exil".

En film som visades vid invigningen av Anders Frostensons Psalmcentrum på Stora Sköndal i Stockholm gjorde ett starkt intryck. Minns inte exakt vad Anders sa i filmen, men minns känslan. Nu hittar jag ett citat i en artikel som han har skrivit (återgiven i Dogmat och dikten - om psalmskrivandets grunder, s. 17), som påminner om det han sa:

"Jag har upplevt och skrivit mycket om hur det är att vara utanför och om samhörigheten med de udda och utanförställda.

En gång satt jag och väntade på tåg i hallen till Stockholms centralstation. På den tiden fanns där bänkar. Jag tittade på dem som satt bredvid mej, utslagna och förkomna. Tänkte, det är min nästa. Så såg jag plötsligt mot fondväggen i starkt vitt ljus de här orden skrivna: "Hoc est corpus meum." Detta är min kropp."

Jag tänkte inför påskuppropet, som så ofta, med sorg på hur det ser ut i vårt rika land, som kunde och borde vara ett välfärdsland för alla, jag tänkte på att INGEN ska få vara utanför, medan jag såg mer och mer av toppen av isberget av lidande och nöd i utförsäkringarnas allt trasigare och blodigare spår...

Vi hör ihop, allihop... Ser ni inte det? Vi måste ta hand om varandra så att ingen far illa. Det är att vara människa, att vara medmänsklig.

Jag är mycket glad över att för några år sen ha fått vara med i Anders Frostensonstiftelsens "försökskaningrupp" till det som sedan blev den nuvarande "psalmskolan" som har haft ganska många "elever" vid det här laget (vi sågs bl.a. bland ungdomarna på Fryshuset och på katolska kloster), och innan dess inbjöds det till flera samlingar för stipendiater. Dessa möten har gett mig inspiration till ett hundratal psalmer/sånger, varav fem kommer att publiceras i den nya katolska psalmboken, Cecilia, när den väl kommer ut (inte ens påven vet när, katolska kvarnar mal ytterst långsamt, och vi har väntat i flera år redan).

I det sammanhanget lärde jag känna Sven Frostenson. Tror första gången vi sågs var 1999, på ett psalmforum hos Birgittasystrarna i Vadstena. Det blev ett samtal på djupet alldeles på en gång, i sena natten, efter en vickning, på bryggan vid Vätterns vatten. Sen har åren gått, vi har mötts då och då, i psalmsammanhang. Nyligen flyttade han till Heby utanför Uppsala, så senaste mötet blev här i november, samma dag som den första rejäla snöstormen drog över stan och snabbt skapade ett tjockt täcke över den hala marken. I detta väder cyklade jag, och trillade förstås när däcken slirade på isgatan. Han föreläste om sin sjukdom och om hur hästarna hjälpte honom tillbaka till livet: "Hästen, bästa doktorn" (det är även titeln på en av hans böcker). Han gav en tid innan dess ut en läsepsalmbok, en minnesfärd genom faderns psalmer, Spåren på stranden. Han läste ur den när vi sågs, några lokala psalmdiktare, en höstkväll. Vi hördes också av via mail ibland, och i julas kom ett fint kort med ett par hästar i ett dimmigt landskap från honom och AF-stiftelsen.

Jag svarade bl.a. så här:

Läser nu Spåren på stranden. Tycker mycket om den här dikten av din pappa. Särskilt raden "Ditt ansikte är mörkt av jordens tunga nöd." Han är på många sätt som en tvillingsjäl andligt och textmässigt, trots att jag aldrig träffade honom. Vi tänker så lika om mycket, och så har vi gått i samma inre och yttre landskap.

Vi väntade på din ankomst
ur himmelens skyar.
Du gästade istället
några avsides byar.

Vi trott du skulle komma
i glans och gryningsglöd.
Ditt ansikte är mörkt
av jordens tunga nöd.

Vi lyssnade till ljus
advents- och julkoral.
Din ankomst är vånda
kamp och skaparkval.

Skickar i min tur en hälsning i form av två dikter som jag skrev idag och som jag tror att du kan tänkas uppskatta, de finns här:

God jul i kalla Sverige
Ta din säng och gå

Sven skrev i mars i sin dagbok från Heby:

"Vänd den andra kinden till, manade en gång Jesus. Det står sig genom tiderna. Att vända andra kinden till ser jag inte som feghet eller att ”sopa motsättningarna under matten”. Utan att ha modet att gå fram till sin ”motståndare” räcka fram handen och sätta sig ner – bredvid varandra. På en parkbäck eller på ett fik vägkanten. Och fundera på hur stora skillnaderna faktiskt är. Eller hur små."

Det är också min inställning. Jag ser ofta likheter där andra fokuserar på skillnader. Jag ser potentiella vänner bland meningsmotståndare. Jag ser sammanhang där andra vill splittra. Mänskligheten som sådan är ett sammanhang. Den är min familj, alla är mina syskon. Därför kan jag inte bara se på när det finns syskon som håller på att gå under... Därför har inbjudan till påskuppropet gått ut till alla. Det är inte en ensidigt kristen aktion. Det har absolut inget med partipolitik att göra. Det har massor med medmänsklighet och möten tvärs över livsåskådningsmässiga och politiska gränslinjer att göra.

Jag började för några veckor sen att skriva en påskuppropssång. Jag visste att orden "ingen utanför" skulle vara en central del av den. I övrigt visste jag inte så mycket. Det gick ovanligt trögt att skriva. Skaparkval är verkligen ett gångbart uttryck i flera bemärkelser. Texten blev liggande i form av ett par rader på ett kuvert fram tills igår kväll, då jag påmindes om den, tog fram den och började fila och fylla på. En liten stund senare var den klar för tonsättning (även om vissa rader säkert kan putsas lite mer, så är det alltid).

Jag hade under tiden fått ett nytt meddelande i inboxen som jag öppnade sekunden senare.

Där fanns nyheten om att Sven var död. Att han var med om en trafikolycka för en vecka sen. Det var nästan på pricken på årsdagen efter hans pappas begravning.

Total chock. Så overkligt. Det fanns ju så mycket mer att tala om. Plötsligt går det inte längre. Vi skulle ses och fika nån dag, hade vi sagt. Nu är dödens osynliga men ändå så påtagliga mur plötsligt ställd mellan kaffekopparna.

Jag hade även tänkt skriva och bjuda in honom till påskuppropet lokalt här, eventuellt som talare. Det går inte heller nu.

Vad gör man av tomheten efter en människa?

Jag fyller saknaden tillfälligt genom att dedicera den nya sången till Sven.

Påskuppropssång

Refr:

Påskupprop!!!

Ingen, ingen utanför,
ingen, ingen som dör,
stressad och jagad,
förtvivlad och krossad,
driven till botten
av sjukt sjuka regler
som skadar och förstör!

Påskupprop!!!

1. Ingen, ingen utanför,
ingen utan mat och hem
på grund av sjukdom.
Ingen placerad i ALI
för att dagarna tog slut
innan sjukdomen försvann.

2. Ingen, ingen utanför,
ingen som sägs upp från jobb
på grund av sjukdom.
Ingen som drabbas utav att
det finns regler för den tid
man får lov att vara sjuk.

3. Ingen, ingen utanför,
ingen som blir av med allt
på grund av sjukdom.
Ingen som lämnas att vänta
på en vård som uteblir
för att pengarna tog slut.

4. Ingen, ingen utanför,
ingen som ger upp sitt liv,
inte av sjukdom,
utan då lagarna hindrar
att naturlig läkning sker
och gör tillståndet akut.

***

Jag tänker mig texten som en blandning mellan kampsång och psalm. Med en kraftfull melodi, för texten är kraftfull. En kampsång, som ger positiv energi, trots allvaret. Och med mest tryck i refrängen, som kan vara som en forsande vårflod, där raderna, orden flyter in i varandra, med ordet påskupprop starkast betonat, som ett rop, och så lite lugnare verser... Efter påskuppropet kan det ordet strykas, så kan texten användas i andra sammanhang.

Läs också Anna Dunérs text om Sven.

Om Ulf Kristerssons hala teflonmetodik...

2011-04-07T13:39:00.000+02:00

Statsvetaren Björn Johnson skriver idag om hur sjukförsäkringsfrågan hanteras av den ansvarige ministern.

När tänker media börja att kritiskt granska ministerns uttalanden och hans brist på agerande i en akut situation? Det kan väl inte vara acceptabelt att människor blir sjukare och dör p.g.a. regler som enkelt skulle kunna stoppas?

***

"Moderaten Ulf Kristersson har ett av regeringens svåraste jobb. Som socialförsäkringsminister ska han åtgärda bristerna i den nya sjukförsäkringen, och dessutom försöka återställa det förtroendekapital som regeringen förlorat genom utförsäkringarna.

Frågan är vilken arbetsbeskrivning statsministern utgått från vid tillsättningen. Ulf Kristersson har inte rykte om sig att vara någon resultatpolitiker. Han är snarare en typisk teflonpolitiker: proper, förtroendeingivande och med ett sällsynt välsmort munläder är han van att neutralisera kritik och undvika besvärliga beslut.

Drygt ett halvår efter senaste valet kvarstår bristerna i sjukförsäkringen. Trots det har Ulf Kristersson lyckats desarmera frågan, på ett sätt som hans företrädare, Christina Husmark Pehrsson, aldrig förmådde. De flesta medierna ägnar nu bara förstrött intresse åt dem som drabbats. Vid de få tillfällen ministern har ställts till svars har han parerat effektivt, med list, skicklighet och vilseledande påståenden."

Läs hela artikeln här.

Tiotusentals enskilda fall...och en minister som inte vill se...

2011-04-06T10:36:00.015+02:00

Isbergstoppen växer stadigt medan fler och fler enskilda fall kommer upp till ytan. Men hjälper det? Ministrarna kommenterar inte enskilda fall. Det är som att de inte finns, inte räknas. Trots att det enda som finns just är enskilda fall. Tiotusentals vid det här laget.

Här är några av dem:

Att leva utanför utanförskapet
Kassan struntar i utredningar
Några få av alla "enskilda fall"

Det är inte bara utförsäkringarna som ställer till det. Även andra regler framstår som absurda.

Det går t.ex. inte att studera på halvtid och vara sjukskriven på halvtid, enligt en kommentar ur påskuppropets logg igår som jag fick publicera här:

"Om du ska vara halvt sjukskriven när du pluggar måste du söka jobb på halvtid..detta drabbade min dotter i höstas, hon pluggade på halvtid och var halvt sjukskriven av läkaren, men fick avslag av försäkringskassan med motiveringen att hon måste söka jobb på halvtid...och jag undrade hur tusan man kan söka jobb om man är halvtidssjukskriven...våra regler är sådana svarade hon...rent åt h-e"

En annan person skriver (också publicerat med tillstånd):

"Jag har aldrig kommit in i systemet, så jag kunnat bli utförsäkrad. Har varit utanför hela tiden. Jag fick problem med värk i händer och ett knä under hösten 2004. Läkaren ansåg inte att jag behövde sjukskrivas eftersom jag inte hade en anställning, utan jobbade hemma på gården. Värken tilltog och mina händer försämrades. Ryggen började också värka och till slut kom jag nästan inte ur sängen. 2008 gjordes en "utredning" på VC av Läkare, arbetsterapeut, Psykolog och sjukgymnast. Detta LUH skickades in till FK tillsammans med en ansökan om sjuklön, eftersom jag ej hade ett "riktigt" arbete. I det intyget stod att de kommit fram till att jag behövde rehab. under en tvåårsperiod med 100% sjuklön. Det innebar sjukgymnastik, psykoterapi och arbetsterapi. Fick avslag med att jag kunde ta ett på marknaden lättare jobb och att jag inte ansågs sjuk minst 25%. Har inte haft någon ersättning från FK, a-kassa eller Socialbidrag, utan man anser att jag ska vara glad att jag har en man som kan försörja mig. Har varit utan inkomst sedan 2004 och blivit försörjd. Det tar på självkänslan. besvikelsen på samhället är stor. Jag tror att vi var många som hamnade mellan stolarna då reglerna ändrades. Ingen tar ansvar utan skyller på varandra. Läkaren säger att hon inte kan göra mer, att alla vägar tömts, medan FK kräver fler/nya utredningar. Där står jag mitt emellan som en åsna mellan två hötappar."

Fler enskilda fall som drabbas hårt blir det hela tiden då systemet inte längre är anpassat för den naturliga mänskliga läkningsprocessen, vilket gör att de nya reglerna ironiskt nog motverkar "arbetslinjen":

Låt arbetslinjen gälla även för patienter med depression och utmattningssyndrom!

Ett enskilt fall som illustrerar bl.a. detta: Utförsäkringen höll på att ta mitt liv

Och hur är det egentligen med motiven bakom utförsäkringarna? Läs detta inlägg och fundera över det...

Den så kallade rehabiliteringsgarantin som kostade en halv miljard blev ett fiasko; i sju av tolv landsting blev folk som deltog rentav sjukare av att delta!

Under tiden stoppar den ansvarige ministern envetet huvudet i sanden och vill inte se det vi övriga ser: att otaliga mänskliga liv krossas, och att misären stadigt ökar över hela landet, som en direkt följd av utförsäkringarna. Igår mötte Ulf Kristersson och Hans Wallmark (som hör till de argaste kritikerna av påskuppropet) ärkebiskop Anders Wejryd och Lennart Molin från SKR (Sveriges kristna råd).

"Wejryd och Molin lyfte fram de många rapporter de fått in främst från diakoner och andra inom kyrkorna med nya grupper som söker ekonomiskt stöd, fakta som de också förmedlat i brev till regeringen.

- Lyssna med förtröstan på diakonerna, det har skett en förskjutning av hur de jobbar, sa Wejryd bland annat.

Han berättade att han själv blev häpen när han visiterade i Märsta och fick veta att de tog upp återkommande kollekter till matkassor.

- Man hade ett väldigt tryck på ett rent kontantstöd.

Men vid samtal med journalister efter mötet ville Ulf Kristersson inte bekräfta den bilden av att det finns en ny grupp utsatta, som ett resultat av sjukförsäkringen.

- Jag tror att vi alltid kommer att få diakoner som larmar om socialt utsatta människor, jag såg det långt före socialförsäkringsreformen, sa han.

/.../

Lennart Molin avslutade med att hoppas att politikerna skulle ta kyrkornas brev som "en spark i baken och agera utifrån det.

- Om ni inte gör det så kommer vi tillbaka, sa han."

Ministern delar inte kyrkans bild av de utsatta

Men kyrkorna, med SKR i spetsen, tätt följda av Per Eckerdal, ny biskop i Göteborg, Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift, samt 110 präster och diakoner i stiftet och Malmös kyrkoherdar, KRISS, Riksförbundet Attention, LO, SEKO, en av många anställda på försäkringskassan, läkarna som med rätta protesterar, utförsäkrade själva och alla övriga ur det icke-sovande folket delar inte alls ministerns skeva bild av läget.

Det kommer påskuppropet snart att visa!!!

***

Läs mer:

Är medmänsklighet partipolitiskt?

Påskuppropet - ännu fler länkar

Är medmänsklighet partipolitiskt?

2011-04-01T10:28:00.015+02:00

Jag tänker mig snarare att medmänsklighet är (eller åtminstone borde vara) en självklar och central inställning som spänner över blockgränserna, och inte minst bland kristna; att man bryr sig om sina medmänniskor, och särskilt alla som inte har det så lätt och därför behöver hjälp och stöd av samhället på olika sätt.

I artikel efter artikel kan vi märkligt nog läsa om hur påskuppropet målas in i ett vänsterhörn av arga högeranhängare. Trots att vi redan från starten, och under hela resans gång, tydligt har markerat att vi inte tar partipolitisk eller blockpolitisk ställning åt endera hållet. Vi gör detta av en enda anledning: för att våra sjuka medmänniskor inte ska fara så vansinnigt illa som de gör nu av de nya reglerna.

Varför målas det inte upp som specifikt "vänsterpolitiskt" när man bryr sig om andra utsatta: asylsökande flyktingar som riskerar tortyr om de sänds tillbaka till de länder de har flytt ifrån, papperslösa, apatiska barn, fattiggjorda barn, hemlösa, funktionshindrade, etc, etc.?

Varför blir det plötsligt knallrödskynke-vänsterinriktat - i vissas ögon - att vara alldeles vanligt medmänsklig, när det denna gång råkar handla om ytterst utsatta utförsäkrade sjuka? På ett sätt är det närmast komiskt, men samtidigt ändå mest tragiskt att det kan tolkas så snedvridet.

För mig som medmänniska (och kristen) är det självklart att stå upp för de utsatta, vilken grupp det än handlar om, när regelverk drabbar människor på ett omänskligt sätt. Det finns inget alternativ helt enkelt.

Ser man på vad kritiker som Helena Rivière, Roland Poirier Martinsson, Hans Wallmark, Gunnar Axén och den ansvarige ministern Ulf Kristersson (numera) skriver om utförsäkringarna, så inställer sig oundvikligen frågan vad de har för en människosyn egentligen. Bryr sig högerpolitiska sympatisörer bara om att subventionera friska heltidsarbetande, och dem som redan är miljonärer eller miljardärer?

Då samtliga dessa påskuppropsmotståndare väl tillhör samma nymoderata parti, så tycker man sig snarare ana en partipolitisk agenda i deras missriktade kritik. De ser uppenbarligen som sin främsta uppgift att till varje pris, också om de måste fara med bulldozer över krossade medmänniskors liv, ja, bokstavligen även över lik, försvara den helvetesmaskin som de bär det största konstruktionsansvaret för? Övriga allianspartier, och främst bland dessa, kristdemokraterna, hörs allt oftare i debatten med kritik mot hur hårt regelverket drabbar, och med krav på snabba förändringar.

För dem som tycker att pengar är viktigare än människoliv (de finns ju också), och som värnar om ekonomin mer än på kortsiktig näslängd, borde det trots allt vara av intresse att se vilken katastrof man skapar långsiktigt genom att ställa allt fler utanför samhällsgemenskapen. Det kommer att kosta mycket mer krasst ekonomiskt än det skulle ha kostat att från början låta dem få det stöd de har behov av. Det kostar framför allt i form av mänskligt lidande både för de drabbade själva och för deras anhöriga. Människovärdet borde massivt överstiga det ekonomiska värdet av en människas insatser på arbetsmarknaden...

Inser kanske inte de högersympatisörer som målar in påskuppropet, och andra initiativ i samma riktning, i vänsterfacket, att de själva därmed framstår som motsatsen till vad de kritiserar? Ger man alltså vänsteranhängarna ensamrätten till frågor om medmänsklighet och solidaritet - ja, var hamnar man då själv?

Ulf Kristersson tar livet av min mor

2011-03-31T11:59:00.005+02:00

Jag fick ännu ett brev som berörde... Jag hoppas att Ulf Kristersson lyssnar på denna fina kämpande tjej!

***

Jag heter Hannah Fredriksson och jag är 18 år gammal. Ända sen jag var liten har jag fått ta hand om min mamma eftersom hon dels var ensamstående men främst att hon lider utav kronisk migrän. För sju år sen blev hon sjukskriven men sen dess har det bara gått utför, mindre pengar år för år och hon har behövt kämpa för den lilla peng hon fick. Hon har ett flertal sjukintyg ifrån läkare, och har en massa människor bakom sig som kan bekräfta att hon inte kan jobba. Ingen förstår utan hon har bara huvudvärk, ta en tablett och jobba med dej. Men så lätt är det inte. Jag vill få folk, eller rättare sagt regeringen att förstå att detta nya ”systemet” inte fungerar. Det tar livet av folk! Det borde ju vara läkares ansvar och uppgift att berätta vem som är sjuk och inte. Det är inte så svårt egentligen. Men istället ska en rik Stockholms snobb som betalat hela sin skolgång sitta och leka gud. Skulle dessa politiker plötsligt bli sjuka och inte kunna jobba så skulle det inte vara någon tvekan om att dom både får massa pengar och fjäsk om hur synd det är om dom. Dom är ju mer värda än oss vanliga människor. Ja jösses jag skulle inte klara mig utan dessa älskade politiker!!! Jo, jag skulle faktiskt må mycket bättre. Nu drar jag alla över samma kant, och det är inte riktigt rätt. Utan min kritik riktas mest till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Denna man tycker att detta såkallade ”system” fungerar perfekt! Visst, kanske statistiskt men hur är det egentligen? Hur många människor har inte tvingats ut, sjuka, i arbetslivet just för att kunna få mat på bordet. Kunna överleva. Hur många lider inte utav detta påhitt? Jag kan räkna upp många, men när detta drabbar den människa som satt mig till världen, min bästa vän, mitt liv, min mamma, då har man gått för långt! Låt mig berätta hur hon VERKLIGEN mår.

Hon får 5-6 anfall i veckan, vilket gör att hon ligger kvar i sovrummet som är totalt mörklagt. Vi får vara ytterst försiktiga med ljud överhuvudtaget, vilket har gjort mig van vid att ha tv:n på lägsta ljudnivå. Jag får hjälpa henne upp ur sängen och in på toa, men eftersom mitt lilla hjärta inte vill vara till besvär så försöker hon sig på det mesta själv. Vilket har resulterat i att hon spytt och/eller svimmat av. Så varje dag innan jag åker till skolan/praktiken så går jag in för att se hur hon mår. Och vissa dagar ligger hon på golvet, sitter på sängkanten eller ropat efter mig. För hennes bästa har jag då stannat hemma för att se till att hon inte svimmar och att hon äter och dricker. Vilket har gett mig en relativt hög frånvaro från skolan. Vi gör allt för att underlätta för henne, masserar henne på huvudet, ansiktet och ryggen. Vi får gå och hämta medicin som hon stoppar i sig mer än hon borde. Vilket lämnar spår i hennes lilla kropp. Nu när hon blivit utförsäkrad kämpar vi hårt för att få det godkänt, dock utan resultat. Utan dessa pengar som mamma brukade få så har vi det väldigt kärvt. För att vi ska kunna ha kvar huset som vi flyttade till för 3 år sen, få mat på bordet och kläder på kroppen så jobbar både jag och pappa för fullt. Min halvpappa jobbar heltid och jag går i skolan måndag och tisdag. Onsdag torsdag och fredag praktiserar jag på ett byggföretag och fredag till söndag står jag nästan 30 timmar på fabrik. Min lön är för både mig och min familj. Jag gör gärna detta för att underlätta för mamma. Hon ska inte behöva oroa sig. Men istället mår hon dåligt för att vi bara jobbar. Hon vill klara sig själv, hon vill inte vara till besvär. Men jag gör allt för henne. Hon är mitt allt. Och eftersom både jag och min styvfar får ta hand om henne så borde man ju förstå att hon inte kan jobba! Vem vill ha en som är pigg bara ett par timmar i veckan? Som inte ens fungerar normalt för all värk? Har regeringen en lösning så är jag öppen för förslag. Men vet ni vad det värsta är? Mammas vänner, en del utav vår släkt har slutat höra av sig, dem vill inte vara med längre. Hur hemskt är inte det?! Nu när hon behöver mer stöd än någonsin så försvinner stödet. Som tur var har hon mig, min bror, halvpappa, mormor och morfar. Dock är mormor sjuk i cancer och det ser inte ljust ut. Vi har kommit väldigt nära varandra utav det här, men det tär på oss. Både jag och min far äter antidepressiva för att orka leva. Jag är 18 år?! Ulf Kristersson har inte bara förstört min mammas liv, utan också våra.

Jag är trött på att kämpa. Mamma är trött på att kämpa. VI ÄR TRÖTTA PÅ ATT KÄMPA FÖR ATT KUNNA LEVA! Min mor har alltid varit glad, positiv och rolig. Hon är precis som jag, utåt, social och väldigt omtyckt. Hon hade högsta betyg i skolan, har jobbat sen hon var 14 år. Hon är driftig och vill inget hellre än att jobba. För det gör hon bra, och hon älskar att jobba! Hon har tappat allt socialt och jag känner knappt igen henne längre. Hon orkar inte vara den hon är. Hon har flertal gånger sagt att hennes liv är inget liv, och att hon inte vill mer. Och det krossar mitt hjärta. Hon är den mest levnadsglada människa jag vet, en riktigt liten sprallig solstråle. Jag saknar henne.

Denna utförsäkring har tagit hårt på oss och jag är för första gången livrädd för att förlora någon jag älskar. Snälla, ta inte min mammas liv, jag klarar mig inte utan henne.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12807845.ab

Påskuppropet - ännu fler länkar

2011-03-30T11:05:00.009+02:00

Det är stört omöjligt att samla ihop precis alla länkar i nyhetsfloden om påskuppropet och sjukförsäkringen, men jag fångar upp ytterligare en del av de senaste här, samt lyfter upp ett par viktiga tidigare inlägg.

Påskuppropet på Facebook finns här.

Namninsamlingen pågår här.

***

Sluta straffa våra patienter - läkarnas upprop i SvD, refererat i AB

Upprop står utanför partipolitik (Arne Carlsson i UNT)

Det finns bara ett påskupprop - men det är inte så bara (Seglora smedja)

Håller vi på att få ett teknokratiskt och omänskligare Sverige?

Kyrkligt upprop för utförsäkrade

Hans Wallmark har fel om sjukförsäkringen (Dagen - bara en av de många tidningar där han har spridit sina lögner om sjukförsäkringen)

Hans Wallmark är ute och cyklar (här bemöts framför allt det han framförde i UNT)

Kyrkan måste påtala när folk lider (diakon Marie Larsson svarar Hans Wallmark)

Hans Wallmark ljuger hänsynslöst om utförsäkringarna

Diakoner möter människor i kläm (diakon Boel Skoglund svarar Hans Wallmark)

Fler myter om sjukförsäkringen finns här

Fastebrev från katolske biskopen som nämner de utförsäkrade

Intervju med ärkebiskopen

Biskopar larmar om sjukreformen

Påskuppropet är varken höger eller vänster

Regeringen bör lyssna på kloka förslag från kyrkorna

Protestlistor mot utförsäkringar

SKR kräver snabba förändringar

KD sätter blåslampa på Kristersson

Borgerlig kritik mot sjukförsäkringen

Thord Karlsson (KD) uppmanar partikollegor att ansluta sig till påskuppropet

Omvänd i sjukfrågan

Ångerfullt parti

KD står inte bakom sjukförsäkringen som den ser ut nu

Sjuka sjukförsäkringen - mycket viktigt att stödja påskuppropet

Kristersson varnade själv för sjukreglerna

Fackförbunden LO och SEKO har anslutit sig till påskuppropet

Sjukregler diskuterades på LO

Sjukförsäkringsreformens effekter (video från LO-seminarium)

Påskuppropet sätter en snöboll i rullning

Gör sjukförsäkringen mänskligare

Vi borde ha skrikit långt tidigare (diakon Anneli Ekholm)

Allt fler söker hjälp hos kyrkan (Ängelholm)

Möter nästan dagligen drabbade människor (Karlskoga)

5000 underskrifter i Skara stift

Radio Skaraborg rapporterar

Pressmeddelande från SKR

Biskopsmötet står bakom SKR's öppna brev om sjukförsäkringsreformen

Unikt krav från kyrkornas gräsrötter - lyssna regeringen!

Den här artikeln om hur det hela startade har fått en ny länk.

Rehabiliteringskedjan - från hundra till noll går det snabbt

Det finns försäkringsläkare som nekar alla

Arbetslösa och lågavlönade nekas ofta sjukpeng

Tankesmedjan allmänmedicin - förutspått om utförsäkrade

Skrämmande varningar från remissinstanser negligerades - och besannades

Några få av alla "enskilda fall"

Fler enskilda fall har publicerats här:

Utförsäkringen höll på att ta mitt liv

Att vara sjuk i Sverige 2011

Utförsäkrad sambo

Ett brev ur verkliga livet

Cancersjuke Erik Videgård

Plocka av dig spikskorna, Ulf Kristersson

Utförsäkrade Paulina

"Du borde ha sparat" - nekades hjälp av sociala

...och vad hände sen?

Domstol avgör arbetsförmåga

Snart ser alla denna hårda verklighet

Samtidigt i England

***

Läs mer:

Tiotusentals enskilda fall...och en minister som inte vill se...

Är medmänsklighet partipolitiskt?

Det finns bara ett påskupprop - men det är inte så bara...

Påskuppropet engagerar

Påskuppropet - fler länkar

Påskuppropet - motstånd och medvind

Påskuppropet - några artiklar

Utförsäkringen höll på att ta mitt liv

2011-03-27T10:12:00.002+02:00

Det kom en till berättelse ur kalla Sverige 2011...

Fortsätt skicka in dem så publicerar jag dem fram till påsk.

***

"Det började med en utmattningsdepression och fortsatte med en olycka, som mycket riktigt inte kom ensam. Det blev en nedåtgående spiral under många långa, långa långtidssjukskrivna år. Vården och FK erbjöd ingen hjälp eller rehabilitering, bara dåligt bemötande, så jag gav upp till slut och försökte bli frisk på egen hand. Men fler sjukdomar anslöt längs vägen och de tidigare förvärrades, och till sist orkade jag ingenting. Inte ens träffa vänner, så de försvann, en efter en, och de som borde ha varit min familj tog avstånd mitt i det dittills svåraste skedet i mitt liv. Jag blev fruktansvärt ensam, enda kontakten med människor var digital, allt var kaotiskt, nattsvart, jag tänkte allt mer på döden som en utväg. Men jag kämpade för livet.

Och just då kom utförsäkringen som ytterligare en tyngd ovanpå allt. Det var som att de ryckte undan mattan för en.

Hela sommaren då jag var utförsäkrad var ett helvete, rena tortyren. Jag minns den bara som i en dimma nu, minnesskärvorna har splittrats och pulvriserats.

Sommaren.

Ångestdimma, fruktansvärda depressioner, värk, feber, yrsel, spottar blod, har känslan av en ständig infektion, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar, extrem trötthet, fullständig utmattning, djupa mörka dalar jag inte trodde existerade förrän jag handlöst störtade ner i dem. Det är bara några av symptomen, varav jag har haft flertalet i många år. Det var en lång lista. Den är ännu längre nu.

Fick i detta tillstånd ägna massor av tid åt att försöka ta reda på vad som egentligen gällde i mitt fall i och med det nya regelverket. Men ingen hade några entydiga svar att ge. FK sa en sak, AF en helt annan, och a-kassan ofta en tredje sak. Och ingen, ingen kunde ge mig besked om ifall jag ens hade någon SGI (sjukpenninggrundande inkomst) kvar så att jag nånsin skulle kunna få förnyad sjukpenning igen efter de tre månadernas symbolisk ALI (arbetslivsintroduktion). Jag såg en framtid som hemlös. Levde i konstant panik. Blev ännu sjukare.

Trodde inte att jag skulle överleva. Var akut suicidal fler gånger än jag kan räkna. Har aldrig mått så dåligt. Då har jag ändå mått mer eller mindre dåligt hela livet hittills. Hur kan man utsätta någon som redan mår dåligt för den extrema stressen att ställas utanför samhället, utan tillräcklig inkomst till hyra och mat, i stor ovisshet om vad som ska hända nästa vecka, nästa dag, och utan mycket hopp om att få komma tillbaka in i gemenskapen igen?

Jag har studerat massor och arbetat medan jag kunde. Jag har bidragit på alla sätt jag kan, också efter att jag blev rejält sjuk. Men nu är jag nästan helt isolerad p.g.a. sjukdomarna. Fängslad i mitt hem. Hur kul tror folk att det är att inte kunna delta i livet fullt ut? Jag har bara en önskan: att bli frisk.

Jag hamnade till slut i ett förnyat uppslitande trauma av minsta lilla som hände, så är det fortfarande, och så var det inte innan utförsäkringen, så den måste ha triggat igång det. Jag åkte när det var som värst, mot slutet av utförsäkringen, en våldsam inre berg och dalbana varje dag. Det var också en ny erfarenhet, direkt orsakad av utförsäkringsstressen. Upp och ner som en jo-jo, mest djupt ner, bara en liten gnutta upp, och värst av allt: till sist helt utan kontroll över situationen. Det kunde ha slutat mycket illa. Det var mycket nära att utförsäkringen tog mitt liv...

Jag vet inte hur det hade gått om de inte hade tagit mig på allvar när jag ringde FK efter att ha fått ett brev om att de inte godkände läkarintyget för en förnyad sjukskrivning efter utförsäkringen. Efter det samtalet behövdes inte längre något kompletterat läkarintyg. De fattade. Men det var inte avgjort, det var bara ett tillfälligt beslut som gällde ett par veckor. Sen krävdes det ideligen nya intyg. Som måste vara rätt och utförligt formulerade.

Ett problem är att det inte syns utanpå hur dåligt jag mår...

De flesta av mina sjukdomar är osynliga. Men förbannat verkliga.

Ett annat problem är att jag är är otillräckligt eller fel diagnostiserad. Och att jag därför inte får någon behandling för det som förmodligen är en grundsjukdom som orsakar många av symptomen. Den behandlas inte i Sverige. Den håller på att göra slut på mig.

Hur kan det vara så att man lämnas ensam att dö - eller avsluta livet i förtid?

Jag är livrädd för vad som kan hända om jag slängs ut ur systemet igen.

Jag är på väg dit nu.

Jag har gått igenom en ny hård strid mot sjukvården som inte ger mig den hjälp jag behöver, och har månadsvis uthärdat rena förföljelsen från FK som har ifrågasatt och begärt kompletteringar till varenda läkarintyg sen utförsäkringen.

Jag har aldrig tidigare känt mig så totalt utanför som efter att jag utförsäkrades. Det var så onödigt. AF var helt fel plats för mig, handläggaren sa det på en gång när vi sågs, de hade inget att erbjuda mig. Det har tidigare gjorts många utredningar som alla kom fram till samma sak: jag behöver få hjälp att bli frisk och få rehabilitering innan jag eventuellt kan komma tillbaka i arbete. Men när jag inte får det...? Och kampen för att bli frisk motarbetas numera också effektivt av de nya sjukreglerna. Jag blir bara sjukare av den här ständiga pressen. Jag får ju inte utsättas för stress, det står i läkarintygen. Jag är redan sönderstressad till max.

Jag vet faktiskt inte hur länge till som jag överlever detta..."

Att vara sjuk i Sverige 2011

2011-03-26T15:35:00.004+01:00

Fick ännu en berättelse ur verkliga livet...

***

"1973 fick jag min första diagnos, den innebar en dålig uthållighet i muskulaturen. Jag kunde inte utbilda mig till mitt drömjobb, damfrisörska, så jag skulle tänka om sa skolläkaren.... Ja, det vart många år med rehabilitering, arbetsprövningar, arbeten, utbildningar, omskolningar, sjukskrivningar. Men alltid, alltid har jag haft handläggare på FK som hjälpt mig, stöttat mig och följt upp mig, jag har ALDRIG lämnats utanför. Förrän nu...

Jag gick in i väggen hösten 2007, blev tvingad ut i så kallad sysselsättning innan jag var redo. Jag sa: jag VET när jag är redo, jag har gått igenom det här så många gånger. Handläggaren på FK sa nu till mig: DET ÄR INTE DU SOM BESTÄMMER, det gör vi och AF...

Jag åkte på ännu en ny utredning. Det blev 19 sidor i ett kompendium, där man bland annat kom fram till att jag var för sjuk för att arbeta, men att man skulle skicka mig till läkare som kunde ställa diagnos. Det hade nu tillkommit fler sjukdomar, som reumatism, tumörer, magproblem, depression... Diagnos ställdes i mars 2010; fettvävsreumatism, vilket inte går att behandla, det är smärtor man får lära sig leva med, koncentrationssvårigheter, extrem trötthet, knölar överallt i kroppen som vandrar och värker på olika ställen, ömhet i hela kroppen som gör att det är svårt med kläder, närhet, o.s.v. I juni 2010 ställde nästa diagnos: en elakartad tumör som ska opereras, en blodsjukdom som kan leda till blodcancer och en ny knöl i bröstet.

Det vart operation, och allt det här ledde till ett dåligt psyke - vem kan klara sig utan påverkat psyke med tre cancerdiagnoser och en reumatisk sjukdom? VEM STÅR PALL för det??? I den vevan dör också barnens far. Då uppmärksammas att dottern har ärvt min muskelsjukdom och dessutom ett hjärtfel. Och då börjar en utredning till angående ärftlighet. Man upptäcker att vi båda har Ehlers-Donlos syndrom.

Men FK anser ändå att jag ska arbetspröva och testas mot hela arbetsmarknaden, om jag ska arbeta så blir jag två veckor efter operation överlämnad till AF för att testa 3 månader. Det har nu gått 5 månader, jag lever på aktivitetsstöd med 0 % aktivitiet. Har inte fått pengar rätt en enda månad så jag har fått ångest av denna oro, nya knölar i bröstet och ska då helt plötsligt skaffa ett läkarutlåtande. Går till min nya familjeläkare, som knappt undersöker mig utan är mer mån om att det står rätt på läkarutlåtandet till FK.

FK har ännu inte fixat fram en handläggare åt mig, så nu sitter jag här med knölar i kroppen, kommer inte till sjukhus för jag får inget intyg om att jag behöver transport dit, bor flera mil från närmaste sjukhus. Vill jag ha ett läkarintyg så måste jag betala 600 kr, får jag inget läkarintyg så får jag ju inga pengar...

Vem vill drabbas av cancer? Förr sa man att det var väl det värsta man kunde råka ut för. Jag säger: näää det är det inte. Utan det är att bli så här illa behandlad när man har cancer och att man inte får hjälp idag när man behöver det. Jag vet alltså inte idag om jag blir sjukskriven eller utförsäkrad. Jag vet inte den 26 mars om jag har några pengar i slutet på mars till att betala min hyra. Jag vet inte var jag och mitt barn ska ta vägen idag, i Sverige 2011."

Utförsäkrad sambo

2011-03-24T11:25:00.003+01:00

Jag fick ännu ett brev... Fortsätt gärna maila era berättelser så tar jag in dem här fram till påsk.

Tyvärr så har jag läst och hört om hundratals liknande fall... Det är så tydligt att detta handlar om ett systemfel, inte om ett par "enskilda fall" som har trillat mellan stolarna.

***

Hej.

Den 1/1 2011 blev min sambo utförsäkrad efter att ha varit sjukskriven sedan 2001 för ständig smärta i magen.

Det har aldrig blivit riktigt fastställt vad det är men sannolikt är det en nervskada efter en canceroperation för 20 år sedan.

1999 small det till i hennes mage och en smärta uppkom över operationsärret.

Man misstänkte ärrbråck och öppnade magen igen. Men inget hittades.

Så man förmodade att det är en neurogen smärta och även smärta i revbensbågen.

Sedan dess har hon, på eget initiativ, prövat att jobba 100, 70, 50 och 25%, men fått avbryta p g a smärtan.

Hon har även försökt att gå en kurs i blomsterbinderi och en floristutbildning. Båda utbildningarna fick hon avbryta p g a smärta. Och även praktiserat på en blomsterbutik, som fick avbrytas p g a smärtan.

Under dessa år har hon gått på ett tiotal olika mediciner, TNS plattor (små elchocker) och blockader. Alla behandlingar och mediciner utan resultat.

Hon har även försök att genomföra en kurs Smärt - och Rehab på Smärtcentrum.

Även denna fick avbrytas p g a av smärtan.

2003 fick hon erbjudandet att bli sjukpensionär, detta tackade vi nej till (vilket vi ångrar bittert idag).

För vem vill bli sjukpensionär vid 33 års ålder , när man arbetet hårt hela sitt verksamma yrkesliv???

Hon har dessutom genomgått en undersökning på Försäkrings Medicinskt Centrum i Tranås som konstaterade att hon inte skulle kunna jobba om det inte kom fram något som skulle kunna hjälpa smärtan.

Det var både fysiska och psykiska undersökningar. Smärtan konstaterades som reell, inte psykisk.

Sedan dess har hon blivit undersökt av ett flertalet läkare och fått sjukersättning ett år i taget sedan 2005.

2008 flyttade vi till en annan ort, och hon fick en annan vårdcentral.

Sommaren 2009 så fick hon en sista tidsbestämd sjukersättning på 18 månader.

Det grundades på en läkarundersökning som bestod i att läkaren “undersökte” henne med att häva sin kroppstyngd på hennes onda mage, lyfte på ena benet och kopierade ett tidigare läkarutlåtande.

Han hade inte ens läst igenom tidigare journalanteckningar. Besöket tog 10 minuter.

Våren 2010 gick hon en Arbetslivsrehabilitering på Arbetsförmedlingen där det inte framkom något nytt.

Hösten 2010 träffade hon en annan läkare, en specialist i allmänmedicin, som undersökte henne i 1,5 timme, han begärde in alla hennes läkarjournaler, sjukintyg mm från 1999.

Hans läkarutlåtande slutade med att han ansåg att hon för all framtid inte kan arbeta.

Avslaget från försäkringskassan kom som en chock!

I avslaget stod samma innebörd som läkarens ord, men inte bokstavligt.

Här sitter en människa som inte ens pratat med henne i telefonen eller träffat min sambo, och bestämmer att hon minsann kunde jobba MINST 25% trots att en specialist har konstaterat den raka motsatsen.

Januari 2011 blev hon överflyttad till Arbetsförmedlingen för ALI.

3 månader rullade förbi utan att någon kunde hitta ett skyddat eller anpassat arbete.

Nu är dessa 3 månader slut och hon måste nu åter ta kontakt med läkaren för att söka sjukpenning.

Vi håller på att överklaga beslutet från FK och hoppas på, i väntan på det, att få sjukpenning.

Som anhörig kan jag inte mer än rikta avsky mot dessa regler.

Min sambo hade inte orkat kämpa mot systemet och förmodligen gått ner sig totalt.

Jag klappar inte mig själv på bröstet och utbrister: “vad bra jag är!” utan jag gör detta för att kunna överleva med den jag älskar.

Frustrationen är oerhört stor att försöka göra sig hörd och att FK ska förstå utan att få något som helst gensvar.

Både AF och FK säger: “vi förstår hur ni känner….” Det kan jag säga att det gör dom inte!! Undrar om dom behöver vända på varenda krona varje månad, oroa sig för om man har tillräckligt med pengar för att klara av månadens räkningar??

Sen undrar jag också hur många av de som arbetar på FK kan gå hem med en nöjd min och säga: “Vilken bra dag och vilken fantastisk arbetsinsats jag har gjort idag” ???

Ekonomiskt innebär detta att jag får jobba dubbelt och ändå går ekonomin inte ihop. Vi har fått låna av anhöriga. Och frågan är hur länge jag orkar arbeta dubbelt för att vi ska kunna överleva?

Vi flyttade inte till Norra Sverige för att behöva kämpa mot allt och alla, men inte heller för att det skulle vara “lättare att få varaktig sjukersättning” som vissa läkare och FK verkar tro.

Vi flyttade hit för att få lugn och ro. Är så väldigt trött på detta system och bara önskar att Reinfeldt och hans regering själva blir drabbade någon gång.

Försök själva att leva dag ut och dag in med ständig smärta.

Inte kunna göra de dagliga sysslorna, inte kunna sova på nätterna och ibland inte ens kunna ha kläder på sig.

Och dessutom bli straffad ekonomiskt. Det blir man inte frisk av. Alla kan bli sjuka. Det är inget man väljer!

SKÄRPNING!!!

Andreas Altervall, en drabbad anhörig.

Ett brev ur verkliga livet...

2011-03-23T21:22:00.005+01:00

Jag fick ta del av detta gripande brev som skrevs av en man som stod inför att utförsäkras. Det är publicerat här med tillåtelse.

Tyvärr är liknande scenarion inte ovanliga.

***

Till L, Allmänpsykiatriska kliniken,
och M, Försäkringskassan

Oktober 2009

Jag står inför situationen att bli utförsäkrad i och med årsskiftet 2009-2010. Mina medborgerliga alternativ är att antingen anmäla mig hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande eller ansöka om nåden att få förtidspension. För mig som den enskilda människan X finns dock bara ett alternativ.

Eftersom mitt liv nu ställs på sin yttersta spets har det blivit så angeläget för mig att skriva detta. Jag är förvånad över att jag orkar och klarar det. Att samla så mycket kraft och koncentration som behövs för att beskriva något på ett så tydligt sätt att det uppfyller sitt mål - att få någon annan att verkligen förstå. Jag känner det så allvarligt att jag skakar fysiskt, vilket jag har lärt mig vid det här laget betyder att det kostar mig all livsenergi min varelse kan pressa fram - ett lån från morgondagen, kanske ännu längre. Det är egentligen inget beslut att skriva detta - det känns i min kropp mer som en reflexmässig reaktion där överlevnad är motivationen. Jag är en ensam svarande inför en kritisk jury som har mitt liv i sina händer.

Att jag mår som jag gör idag är inget nytt. Jag har levt med det hela mitt liv MEN jag har lyckats kämpa med det, falla, ta mig upp igen, köra ett par år till, falla.. Jag har vägrat ge upp eftersom mina drömmar alltid har tvingat mig vidare. En bra egenskap egentligen. Men det sista året har jag långsamt gett upp - och på sätt och vis samtidigt hittat en märklig frid vid sidan av min obändiga längtan att få utveckla livet.

Vem är det som sitter här och bara längtar efter att få vila och önskar att få känna att livet är ett behagligt ställe att vara på?

När jag gick i nionde klass 1979 fick jag en klar bekräftelse på vad jag redan kände vilade tungt över mitt 14 långa liv. Vi fick under en lektion bläddra fritt i den nya läroplanen LGR80. Där kunde jag läsa att "skolan skall fostra...till fullvärdiga och dugliga samhällsmedborgare". Det som var självklart för mig, jag som redan då kände att jag inte klarade av livet, blev bekräftat - det finns alltså de som inte är fullvärdiga och dugliga.

Jag har några korta perioder i livet som jag är stolt över - duglig eller inte. Men livet har kostat all min livskraft. Nu är den slut. Jag gick ut gymnasiet med 1,8 i medelbetyg utan att ha fullföljt alla ämnen, jag orkade inte. Jag har läst på folkhögskola och högskola i 4 år utan att ha fullföljt alla ämnen. Jag orkade inte. Jag har genomgått en kvalificerad kurs i personlighetsutveckling, med personlig mentor och hela paketet under tio månader, men jag missade examen, jag orkade inte slutföra. Jag byggde upp ett företag med flera anställda som omsatte miljonbelopp. Våra produkter ingick som en bärande komponent i marknadsföringen hos ett av de större europeiska företagen i sin bransch. Vi har bland kunderna flera av de kungliga institutionerna i Sverige. Vi genomled en av de obligatoriska konkurserna och reste oss igen, med stora skulder, personlig borgen och nytt kapital. Men då orkade jag inte mer.

Under de år jag slet med min dröm att bygga företaget och bygga ett liv kräktes jag nästan varje dag, ibland flera gånger. På kundbesöken kräktes jag före och efter besöket. Ibland under, men diskret eftersom jag hade utvecklat mina färdigheter att dölja det. Ofta kräktes jag även när jag talade i telefon, men då är det ju betydligt lättare att göra det diskret.

Under de år jag slet med att bygga företaget och bygga ett liv genomgick jag en av de - som min advokat menade - fulaste vårdnadstvister denne hade upplevt. Eftersom det inte är straffbart att ljuga i vårdnadstvister i svensk domstol kunde mina barns mor till slut manipulera situationen fullständigt och begränsa deras umgänge med mig till absolut ingenting. Eftersom jag inte orkar med fler falska polisanmälningar, polisförhör och utredningar som resulterar i nerlagda förundersökningar kan jag heller inte längre kämpa för att träffa mina barn.

Socialtjänsten i X har all information om den här processen, för den som vill förstå omfattningen i detta. (För förtydligandets skull vill jag här också bara förklara att socialtjänstens utredningar slutgiltigt rekommenderar att barnens mor skall erbjudas psykoterapi för sitt kontrollbehov i förhållande till barnen, och att barnens hälsa visar att de omedelbart skall ges omfattande umgänge med sin far (mig). Kort efter det ger tingsrätten full vårdnad till barnens mor med
motivationen att det är hos henne de tillbringat sin mesta tid.) Sista gången jag träffade dem var i augusti 2007.

Jag har förlorat fyra barn. De är inte döda utan lever någonstans men jag har inte kunnat träffa dem, umgås med dem, prata med dem, krama dem, hjälpa dem, finnas där för dem, på flera år. De är borta, men mitt hjärta skriker efter dem.

Idag har jag bara skulder kvar av mina försök att bygga ett liv, och högar med brev från kronofogden. Fyra av mina barn ar borta men högen av krav från försäkringskassan på underhållet som de skickar varje månad till barnens mor ökar också på högen hos kronofogden. Eftersom min familj har levt under den nivå som skatteverket menar att en familj ska ha att leva av, har jag blivit skönstaxerad och min vilande enskilda firma har som en följd av det blivit påförd en betydande momsskuld.

Jag har gråtit i förtvivlan på golvet i korridoren på offentliga institutioner, jag har snorat ner soffan för väntande i tingsrätten -jag har skickat skrivelser, förklaringar, motivationer och intyg till djävulen och hans moster, jag har låst tusentals sidor litteratur om livskunskap, hjälp till självhjälp och andra viktiga områden. Nu är jag färdig med livet som jag känner det. Jag har gjort det absolut bästa jag kan och nu är jag färdig. Det vet L.

MEN, och det är här det blir riktigt viktigt, idag har jag också en ny familj som jag älskar och som jag vilt kunna drömma och bygga ett liv tillsammans med, inte minst de psykologiska förutsättningarna kunde vara bättre, det vet L och de andra läkarna och terapeuterna som träffar mig och min fru (som fick diagnosen bipolär II för en tid sen) med jämna mellanrum.

Men det är den här älskade familjen det här brevet handlar om. Som skall bli ännu större om 6 veckor, när lillebror vill komma ut och bygga tillsammans med oss, våran egen Byggare Bob.

Jag klarar ingen belastning eller stress som handlar om "måsten" (sånt man måste som ingår i en hett naturlig vardag). Det är för mig omöjligt att planera för morgondagen eller ens eftermiddan, - utföra flera saker i rad, t.ex. hänga tvätten OCH plocka ur diskmaskinen direkt efteråt utan att min kropp börjar trigga stressignaler och jag blir helt anfådd och känner panik. Att betala räkningar var länge sen jag klarade av, klippa gräsmattan fick jag sluta med i somras.

Jag har varit tvungen att montera ner mitt liv till de allra nödvändigaste momenten och det gör att min fru har en tung situation på sina axlar. Våran dotter som är 13 år har det också tufft, både med sig själv och sina föräldrar. Som familj har vi det bra tillsammans och vi ser alla fram till vår nya medlem men våran familjesituation kan omöjligt frestas mer än vad den är och har varit, (min fru och dotter har ju också stått mitt i blåsten med alla polisutredningar, socialutredningar, tingsrättsförhandlingar och en sammanbruten man/förälder)

Mitt eget liv vill jag kanske få möjlighet att göra om när jag har fått vila i himlen några hundra år, men det "Mitt Liv" -det som pågår inom mig, i min trötta själ, det kan jag sälja billigt, -väl använt och slitet, i stora behov av renovering.

Nu vill de välmenande politikerna hjälpa mig att komma ut i arbetslivet igen så att jag inte skall behöva gå här och tycka synd om mig själv och inte få vara ute och arbeta, eller vara en belastning för ... ja, för vem? För mig själv? För min familj? För det är väl en belastning jag är'? För samhället.. För när ändrade samhället uppfattning om att det finns en skillnad mellan fullvärdiga, dugliga medborgare och andra?

Så här illa är det; Jag kommer inte att "komma på fötter igen", —jag har knappt aldrig varit på fötterna överhuvud taget. Det kommer inte att bli bra igen, -det har aldrig varit bra. Jag kommer inte tillbaka, -jag har fortfarande inte "varit där'. Det slag av liv som samhället menar vara liv - det förmår jag inte längre. Så himla illa och så himla enkelt är det.

Om min död vore ett frö till liv för ett samhälle där var och en är behövd för just den enskilda individens egenskaper, då skulle mitt liv ha varit värt att leva, i mina egna ögon. Att det är värt mycket för min familj, mina föräldrar, syskon, vänner, för barnen - det förstår jag och det är för deras skull jag biter mig fast. Men jag har inte mycket kraft kvar nu. Och jag vill egentligen inte dö, jag vill bara inte leva. Precis så som Ann Heberlein skriver det. Så himla enkelt uttryckt och
så himla svårt att fatta om man inte förstår vad det är man skall lyssna efter.

Att finna ut på vilket sätt jag skall förklara hur och varför jag är där jag är idag är en kamp och ett arbete i sig, säkert likställt med en författares arbete. Jag tycker aldrig jag får ut hur det VERKLIGEN är vare sig till L eller M eller någon av de kontakter jag har haft genom åren. Det här brevet är adresserat till L och M men dessa är personer som jag upplever lyssnar och vill förstå. Däremot får det liksom vara avsett för vem som helst som har intresse etter behov av att höra viktiga fragment ur min historia, och jag godkänner här att L och M får delge det vidare inom ramen för min/mitt utredninglärende/whatever.

Det kan inte vara långsökt att förstå att det är en ren fråga om ork och kraft, om livslust och att finna frid och hopp! Så för min familjs skull, fatta vad min situation handlar om och fresta den inte mer! Jag måste få vila nu, jag måste få klara av mina dagar i min egen takt, på mitt eget sätt, hitta kraft att gripa tag i allt det som gör livet värt att kämpa för. Idag kan jag inte ens hitta energi att göra bara roliga saker, eller sånt jag tycker om! Jag kan inte ta ansvar för något annat än att försöka vara min växande familj behjälplig. .. . att planera för när man behöver handla för att det inte skall vara slut i kylskåpet när man blir hungrig, eller att hitta sätt att finna energi nog att komma iväg i tid till mötet med L. Eller kunna göra nånting vettigt överhuvudtaget under dagen när jag vet att jag har ett ärende att utföra senare på eftermiddan.

Det är inte svårt att förklara ett handikapp som är uppenbart på utsidan, alla begriper att det medför vissa naturliga förutsättningar. Dolda fel i hus och bilar är lätt att definiera och fixa när de visar sig men dolda fel hos människor är så svåra att begripa och får så omfattande konsekvenser på många områden för den drabbade. Det är inte lätt att berätta eller förstå ett sammanhang av problematik ens när det är man själv som har de där dolda felen, men jag hoppas verkligen att jag har kunnat berätta på ett sätt som gör att man kan förstå hur landet ser ut framför mig, och besluta om mina fortsatta förutsättningar utifrån det.

Det finns bara ett påskupprop…men det är inte så bara!

2011-03-23T12:53:00.003+01:00

Idag möts svenska kyrkans biskopar för att bl.a. avgöra hur de ska ställa sig till påskuppropet.

Med anledning av detta ombads jag att skriva ner några reflektioner för Seglora smedja.

***

Det är roligt att se hur påskuppropet i skrivande stund sprider sig som en häftig gräsbrand – eller porlande vårflod – över hela vårt avlånga land. I ett 50-tal städer planeras nu manifestationer på Annandag påsk. Men det finns plats för fler lokala evenemang på orter som ännu inte är inprickade på kartan. Uppslutningen kring uppropet är stor och bred, människor kommer från alla håll och vill vara med. ”Här är ingen troende eller ateist, kristdemokrat eller vänsterpartist, utan alla är vi ett i omtanken om varandra.” Så skulle man kunna parafrasera påskuppropets innebörd, dess inre glöd. Ingen ska få hamna utanför…

Påskuppropet har redan fått många spännande ringar-på-vattnet-effekter. Helt plötsligt lever vi i nu i ett samhälle där tro och politik diskuteras i allt högre falsett i kanaler som vanligtvis inte brukar ta i åtminstone det ena ens med tång. Kristna anklagas för att vara partipolitiska när de utifrån evangeliet värnar om de svaga. Kyrkoledare kallas in till världsliga makthavare inför sina beslut. Revirgränserna har oavsiktligt suddats ut. På vems mark befinner sig de utförsäkrade sjuka? Inom kyrkans ansvarsområde eller politikens? Ministrarna verkar eventuellt vilja lyssna. Äntligen. Men vågar de möta även dem som själva har erfarenhet av vad utförsäkringarna får för konsekvenser? Tiotusentals ”enskilda fall” kan inte bara avfärdas.

Intresset i media för den unika händelse som påskuppropet är, är naturligt nog stort. Men det innebär också att insmugna felaktigheter sprids vidare med blixtens hastighet. Googlar man på ”påskupprop” så finner man numera en salig stuvning faktamässigt. Förutom att uppropets intention har missförståtts och snedvinklats politiskt av en del debattörer så har det blandats ihop med ett par diakoners appell internt till sina biskopar, samt med SKR’s agerande, och det hela har inte blivit mindre rörigt efter att diakonerna runt om i landet tidigt i processen började samarbeta med oss i påskuppropets gräsrotsrörelse om manifestationerna.

Läs mer här.

Thord Carlsson (KD) uppmanar partikollegor att ansluta sig till påskuppropet

2011-03-22T12:42:00.002+01:00

Pressmeddelande:

Thord Carlsson (KD) uppmanar partikollegor att ansluta sig till påskuppropet

Kristdemokraten och kyrkoledaren Thord Carlsson från Sollefteå ställer sig helhjärtat bakom påskuppropet och hoppas att fler politiker inom alliansen också ansluter sig.

- Alliansen har oftast företrätts av Moderaterna som så starkt värnat om att alla ska ut i arbete. De som inte har arbetsförmåga har behandlats omänskligt, säger Thord Carlsson.

Påskuppropet på Facebook startades i januari 2011. Redan nu är över 50 platser runt om i landet inbokade för manifestationer den 25 april. Thord Carlsson (KD) är en av de politiker inom alliansen som anslutit sig.

Varför stödjer du påskuppropet?

- Helt enkelt för att det är en medmänsklighetsfråga.

Hur arbetar Kristdemokraterna i sjukförsäkringsfrågan?

- Vi är en grupp i KD som vill påminna övriga inom och utom partiet om Kristdemokraternas grundläggande människosyn.

Hur anser du att alliansen har skött sjukförsäkringsfrågan i debatter?

- Alliansen har oftast företrätts av Moderaterna som så starkt värnat om att alla ska ut i arbete. De som inte har arbetsförmåga har behandlats omänskligt.

Vad vill du säga till dina partikamrater inom KD?

- Kristdemokraterna måste ompröva deltagandet i alliansen om inte alla människor behandlas lika och efter sina förutsättningar.

Missa inte reportaget med Chatrine Pålsson Ahlgren (KD): "Nu försöker KD-politikern få med sig partiet på ändrade regler"

Påskuppropets sida på Facebook

Pressmeddelandet finns även här.

Så här gör man bara inte!!!

2011-03-18T11:04:00.003+01:00

Så här alltså:

"I nästa vecka planeras avvisning av två barn i Lund, fem och nio år gamla. De ska till Makedonien, ett land där de inte kan språket.

- Det här är obegripligt, säger barnens advokat, Peter Henrysson, till TT.

Barnläkarna Lars H Gustafsson och Marie Köhler protesterar hos Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.

- Jag tror jag hör till dem som har längst erfarenhet i Sverige av sådana här ärenden och jag har aldrig sett något liknande, säger Gustafsson."

***

"Situationen - att hamna ensamma i ett nytt land, där de inte kan göra sig förstådda - kommer att skada barnen, menar barnens företrädare, juristen Anci Silfverberg.
– De är redan traumatiserade av vad de varit med om, och detta kommer att skada med ytterligare. De kommer inte att kunna säga vad de varit med om eller att de saknar sin mamma. De blir helt rättslösa, säger hon.

Samma uppfattning har barnens advokat, Peter Henrysson.
– De är för sårbara och ömtåliga för att ge sig ut på ett sådant äventyr, säger han.

I nästa vecka kommer barnen - som ännu inte vet något om den överhängande avvisningen - att informeras av polis. Inom 48 timmar ska de så sitta på ett plan mot Makedonien."

Läs mer här och här.

Agera t.ex. så här.

Påskuppropets förbön

2011-03-16T09:55:00.004+01:00

Förbön att användas under gudstjänsten på Annandag påsk, den 25/4 2011. Inget hindrar förstås att man ber den själv, varje dag om man så vill, fram till Annandagen.

Bönen är skriven av arbetsgruppen i Uppsala, och får mycket gärna spridas till alla kyrkor över landet!

***

Gud hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljus.

Vi ber dig

om läkedom till kropp och själ

för alla sjuka och svaga,

om kraft för alla förtryckta,

för alla jagade och utsorterade,

så att de får ork att resa sig.

Särskilt ber vi dig:

för de sjuka som inte får sin sjukpenning förlängd

och tvingas att söka jobb och arbeta trots att krafterna inte räcker till

för de sjuka som ställs utanför alla försörjningsmöjligheter

därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen

bedömer deras arbetsoförmåga olika

för de sjuka som inte längre bedöms ha rätt till sjukförsäkring

och förvägras försörjningsstöd för att de äger sin bostad

för de sjuka som tvingas säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet

för att de har nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

Vi ber om vishet

att släppa all prestige och rädsla att bli utnyttjade,

och om inspiration till politikerna

att utforma lagar och regler som kan tjäna sitt syfte;

att skapa ett samhälle som inte stjälper utan hjälper de sjuka,

låt oss inte tystna förrän dessa dina minsta får det stöd vi kan ge!

Vi ber om kärlek

för dem som arbetar

bland sjuka och funktionshindrade,

bland barn och gamla,

bland fångar och flyktingar,

för läkare och övrig vårdpersonal,

för diakoner och socialsekreterare

för arbetsförmedlare och tjänstemän på Försäkringskassan,

vi ber dig, ge dem kärlek och mod att ingripa mot orättvisor!

Amen

Påskuppropets snöboll blev en lavin...!

2011-03-11T20:48:00.006+01:00

Igår var jag lite besviken över att inte SKR tog steget fullt ut att gå med i påskuppropet med hull och hår, så att säga.

Idag ser jag lite längre mot horisonten, och jag ser att det nog är allra bäst just precis så här. Att påskuppropet är och förblir en opretentiös gräsrotsrörelse, där alla är varmt välkomna och där trösklarna är låga och där det samtidigt är högt i tak.

Kyrkorna har redan fått en stor roll i det hela, men det har vuxit fram underifrån, och först nu, långt senare ansluter sig bland annat många biskopar. Gott så.

Det känns också viktigt att värna om den partipolitiska obundenheten, och därför gläder jag mig över att det finns politiker och sympatisörer från alla håll som uttalar sig positivt om det.

Det visar att vi håller på att nå dit vi ville. Att vi har markerat tydligt nog att detta handlar om medmänsklighet. Bara det. Det är mycket nog.

Påskuppropets manifestation lokalt i Uppsala har börjat förberedas. Det ska bli spännande att se hur det växer fram. Om någon som bor här har tips och idéer så är ni välkomna att maila mig.

Påskuppropet på Facebook hittar ni här.

Skriv också på namninsamlingen.

SKR beslutade sig för ett öppet brev till regeringen

2011-03-10T14:21:00.005+01:00

Nedan ett utdrag ur brevet, som kan läsas här i sin helhet.

Här hittar du påskuppropet.

Det är mycket bra att SKR ställer tydliga krav på regeringen i sjukförsäkringsfrågan, men verkligen tråkigt att de valde att inte officiellt vara med på vad som kan tänkas bli årets största och mest tydligt evangeliska aktion.

De missade chansen att visa att kyrkorna inte tvekar att gå till gemensam handling när lidandet breder ut sig med lavinfart och är outhärdligt för de redan utsatta individer som drabbas, då inget görs från de ansvariga politikernas håll.

Som enskilda kristna är förstås SKR's företrädare varmt välkomna att delta på manifestationerna den 25 april, bland de många personer från olika kyrkor som redan är med.

För visst är orden i deras öppna brev välformulerade och bra. Men de räcker inte. Det behövs mer. Mycket mer!

Tipsar även om denna artikel på Seglora smedja.

***

"När det gäller följande problem kräver styrelsen för Sveriges Kristna Råd, kyrkorna tillsammans, förändringar: - Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning,

- människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga – gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras,

- för människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i,

- människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

Till sist vill vi uttrycka vår tacksamhet till dem som i lokala församlingar och andra organisationer engagerar sig för medmänniskor i svårigheter. Vi är glada och stolta över att diakoner och andra socialt engagerade människor i våra kyrkor gör sina röster hörda och också är beredda att tala för dem vars röster inte når ut eller slår igenom. I mötet mellan enskilda människor har vi alla ett personligt ansvar för varandra. Att möta medmänniskor i kriser och svårigheter innebär en kallelse att handla och det finns det, Gud vare lov, många som gör.

Hur kan enskilda kristna och andra människor av god vilja som vill stödja denna sak agera i fortsättningen? Ett sätt kan vara att kontakta sina lokala politiker och framföra det man vill understryka, till exempel detta brev eller delar ur det. Ett annat kan vara att med sitt namn stödja något av de upprop som är igång runt om i landet, om man känner att man kan stämma in i det som sägs och skrivs.

I kyrkor och andra organisationer i civilsamhället finns resurser, bland annat i form av människor och lokaler. Dessa resurser kan användas genom samverkan med den offentliga sektorn i detta och andra sammanhang.

För vår del, som Sveriges Kristna Råd, kommer vi inte att släppa dessa frågor. Vi kommer att följa upp dokumentationer av olika situationer. I den tid som nu är, med ett Sverige vars ekonomi växer mer än nästan alla jämförbara länders, måste vi kunna klara att ge sjuka människor och dem som inte lyckas få ett arbete uthärdliga livsvillkor. Om vi inte gör det, prioriterar vi fel!"

En rätt fasta...

2011-03-09T11:05:00.001+01:00

Idag inleds fastetiden med Askonsdagen. I Jesaja 58 står det om vad en rätt fasta innebär.

Det handlar inte om att sitta i säck och aska och se surmulen ut, eller om att avstå från gourmetmat och lyxigt överflöd i allmänhet under en begränsad tid, endast 40 dagar.

Många har inte heller det valet. Många lever numera i icke självvald extrem fattigdom året om. Även i Sverige. Det som har hänt på senare tid är att sjuka utförsäkras och i många fall hänvisas till ett livslångt utanförskap, då det är svårt att ta sig upp från den absoluta botten om man väl har knuffats ner dit. Reglerna, som de är utformade nu leder per automatik till tragedier.

Vad skriver då Jesaja?

"Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok /.../."

I denna anda, vid åsynen av ett ofantligt (och så onödigt!) mänskligt lidande, har påskuppropet uppstått. Så firar jag fastan i år...och du...?

SKR, vill ni bli havande med ett påskupprop?

2011-03-08T15:32:00.003+01:00

Den senaste tiden har det skrivits och sagts massor om påskuppropet i media (tyvärr har många felaktigheter smugit sig in i flertalet artiklar).

Många har anslutit sig till den breda gräsrotsrörelse som påskuppropet snabbt har vuxit fram till sedan det startades på facebook i januari. Sjuka, anhöriga, läkare, sjuksköterskor, psykologer, FK/AF-anställda, socialsekreterare, författare, politiker av alla färger, agnostiker, ateister, troende, kyrkligt lekfolk, diakoner, präster, pastorer, frälsningssoldater och biskopar. Bara för att nämna några... Vi är snart uppe i 4 000 personer, och manifestationer planeras på mellan 40 och 50 platser i landet.

Med det följande vänder jag mig (återigen) till Sveriges kristna råd.

Vi kunde läsa om hur FK’s generaldirektör och socialförsäkringsministern blixtinkallade er till ett möte i förra veckan. För att lyssna in er erfarenhet, hette det. För att försöka övertala er till att inte hoppa på påskuppropståget, verkade det snarast som, utifrån sett. Kristersson flirtar nu med diakonin som han säger sig ha stor respekt för, samtidigt som han tydligt vill att den besvärliga kyrkan avlägsnar sig från hans revir, han drar sig inte ens för att klumpigt väva in existentiella aspekter i sin reklam för det nya förträffliga sjukförsäkringssystemet, som orsakar tusentals sjuka människor ett fruktansvärt lidande, och i vissa fall döden. Men kyrkan, i form av empatiska medmänniskor, låter sig inte luras av ytlig fernissa.

Vi förstår att det finns mycket för SKR att väga in inför beslutet på torsdag. Det som upplevs vara ett problem, den politiska (men inte partipolitiska) aspekten av frågan, är ett skenproblem. Påskuppropet tar inte politisk ställning för endera blocket, det vi vill är att dra i nödbromsen för att få ett akut stopp på de inhumana utförsäkringarna.

Ni skulle kunna tänka er det hela lite som en ny bebådelse.

En ängel säger till SKR:

”Du ska bli havande av den helige Ande, med ett påskupprop.”

Vad svarar ni då?

”Det är omöjligt, jag måste värna om att vara politiskt korrekt!”

Eller:

”Må det ske med mig som du har sagt!”

Det har även framförts som ett hinder att ett påskupprop skulle kräva för mycket resurser från er sida. Men den goda nyheten, det glada budskapet, är att ni inte behöver göra mer än att säga ”ja”. Påskuppropet finns redan, ni behöver inte starta ett, manifestationerna kommer att bli av som planerat på annandag påsk. Allt är redan förberett, eller på väg att förberedas, av många frivilliga. Ni är inbjudna att vara med, som vid en påskmåltid, som vid en eukaristi:

”Kom, nu är allt tillrett!”

Vad väntar ni ännu på...?

****

Läs mer:

Påskuppropet är varken "höger" eller "vänster"

Så här gick det till när påskuppropet kom till

Påskuppropet engagerar...

2011-03-07T21:47:00.003+01:00

Påskuppropet och frågan om sjukförsäkringen fortsätter att engagera... Nytt länkurval ur floden.

Myterna om sjukförsäkringen avslöjas - med fakta (läs den!)

Stoppa den sociala nedrustningen (diakoner i Göteborg skriver)

Så förnedras sjuka

Kyrkan stödjer utförsäkrade (Svt play)

Kristersson tonar ner problemen med utförsäkringarna

Fundamentalism i kristen vänster (mycket verklighetsfrånvänt resonemang)

Roland Poirier Martinsson blandar ihop kristen tro med partipolitik

Att agera mot utförsäkringarna är en kristen skyldighet

Så här ska det *** inte vara (cancersjuk fick inte sjukpenning)

Fel fråga för kyrkorna (uppenbarligen allra mest fel fråga för Smålandsposten)

Utförsäkrades ekonomi göms undan

Massiv kritik mot reglerna (gammal artikel, men synnerligen läsvärd mot bakgrund av de konsekvenser som vi nu ser)

Några "enskilda fall" (3 sidor länkar bara där, det finns fler omfattande samlingar)

Skriv på namnlistan och "gilla" påskuppropssidan.

Påskuppropet i hetluften

2011-03-03T18:41:00.008+01:00

Vaknade i morse till nyheten om att Sveriges kristna råds presidium har blixtinkallats till möten imorgon med Försäkringskassans generaldirektör samt socialförsäkringsministern.

Dessutom fann jag mig ha utnämnts till diakon av Kyrkans tidning (i papperstidningen). Nåväl, ingen skada skedd, det vore ju för övrigt på tiden att katolska kyrkan återintroducerade diakonämbetet även för kvinnor... :-)

På Newsmill går debattvågorna höga i en märklig pseudodebatt kring påskuppropet. Tyckte att det kunde vara dags att göra ett litet inlägg i frågan.

Det har också gått ut en inbjudan till påskuppropet till två parter med god insyn i hur systemet drabbar redan utsatta.

Under tiden växer påskuppropet stadigt för varje timme. Snart är vi uppe i 3 000 personer.

Påskuppropet - fler länkar

2011-03-01T16:06:00.008+01:00

Artiklar och blogginlägg flödar över i ämnet...nedan är bara ett litet urval.

Samtidigt håller Försäkringskassan på att monteras ner. Förmodligen för att avskaffas som helhet inom kort. Jag undrar hur det blir med den redan vacklande rättssäkerheten när sjukas arbetsförmåga snart lär bedömas, inte av läkare, inte ens av medicinskt okunniga handläggare, utan av datorer. Hur och var överklagar man en dators "beslut"?

Jag förmodar att handläggarna på Försäkringskassan, som nu mister sina jobb, och riskerar att skyfflas in i Fas 1, 2 och 3, kan tänkas vara intresserade av att delta i påskuppropets protest mot vad som sker gentemot sjuka, och där FK-personalen ofta har hamnat i kläm mellan att ta hänsyn till vad de sjuka behöver och de nya absurda och hårda reglerna som politikerna har beslutat om.

Vi är med stormfart på väg mot ett allt omänskligare samhälle, och det är hög tid att dra i nödbromsen nu - på alla fronter!

Ärkebiskopen börjar blogga - ger diakoner sitt stöd

Diakoner och människors rätt (Anders Wejryd skriver om detta i sitt första blogginlägg, och länkar bl.a. till påskuppropet på facebook.)

Två olika påskupprop mot utförsäkringarna (Sakfel: mitt upprop startades i mitten av januari.)

Kyrkan måste protestera mot utförsäkringarna (Mycket fin artikel - dessutom ur "ateistiska" ögon.)

Påskuppropet är en genuint kristen handling (svar till Maria Ludvigsson)

Kyrkorna måste ena sig bakom Påskuppropet - för Guds skull (svar till Roland Poirier Martinsson)

Arrogant av Poirier Martinsson

Påskuppropet engagerar

En kyrka utan politik är en kyrka utan bekännelse

Kyrkan i politiken och politiken i kyrkan

Dags för Sveriges kristna att ta ställning!

Kyrkorna diskuterar nytt upprop

1039 utförsäkrades - nu diskuteras nytt påskupprop

Påskuppror för alla som utförsäkrats (Sakfel: SKR har inte tagit initiativet till påskuppropet, men förhoppningsvis hänger de på de befintliga initiativen så småningom.)

(S)venska kyrkan om vårt sjukförsäkringssystem (Samma sakfel som ovan om SKR, likaså fel att koppla det till s-politik.)

Påskuppropet (Sakfel vad gäller både mig själv och mitt initiativ, som är partipolitiskt oberoende, men intressant läsning om hur det går till i Förvaltningsrätten vid överklaganden av FK-beslut.)

Kyrkans självmål (Expressens självmål består i tron att det bara är några diakoner i Svenska kyrkan som vill ha förändring, de inser inte hur brett det redan pågående påskuppropet faktiskt är, såväl bland kristna från höger och vänster som bland politiker från båda blocken. Vad som håller på att ske angående SGI-frågan saknar de tydligen också kunskap om. Skillnaden - som kan vara livshotande - mellan att som svårt sjuk tvingas till AF för att "den tillåtna sjuktiden är ute", och att som frisk stå till arbetsmarknadens förfogande, med eller utan a-kassa - borde vara uppenbar.)

Mer om hur nya regler drabbar utsatta.

Karta över städerna för manifestationer.

Namninsamling.

Påskuppropet på facebook

Påskuppropet: motstånd och medvind

2011-02-28T16:35:00.008+01:00

De är väldigt få, motståndarna. Hittills har jag bara sett till en enda. En kristen, katolik, dessutom.

Egentligen behöver det inte kommenteras så mycket, det räcker att hänvisa till Roland Poirier Martinssons egen absurda artikel.

Och kanske till Johannes Forsblom som ger svar på tal.

Själv undrar jag mest hur man läser evangeliet om man inte tycker att det är rätt att som kristen, och i förlängningen som kyrkor, agera enat och kraftfullt när redan utsatta människor far väldigt illa p.g.a. regler som det beslutas om politiskt.

För mig är det självklart, oavsett vilken regering som står bakom reglerna i fråga.

Det var nog lite synd att jag inte var med i programmet där Roland Poirier Martinsson debatterade med Helle Klein (blev tillfrågad, men hade inte möjlighet att svara på en gång, och då gick frågan vidare).

Det påskupprop jag har startat, vars manifestationer kommer att äga rum på omkring 40 platser i landet (hittills), den 25 april 2011, är partipolitiskt oberoende. Kyrkorna är redan med lokalt över landet, de är med oavsett vad SKR beslutar i frågan den 10 mars. Mest av allt är detta en gräsrotsrörelse bestående av folk från alla håll.

Och jag både uppmanar, uppmuntrar och vädjar till politiker som betecknar sig som blå, gröna och röda att vara med och engagera sig i detta lokalt där ni befinner er, gör det för era medmänniskors skull!

Jag sträcker ut en särskilt varm hand till just allianspolitikerna: var inte rädda för att följa era hjärtan i den här frågan, många av era kollegor är upprörda över det som sker, även om en del kanske inte vågar säga det offentligt. Ni ser ju tydligt (de flesta av er behöver inte ens något förstoringsglas!), vad som händer som en konsekvens av reglerna. Snälla, NU är det hög tid att agera utifrån det!

Vad väger egentligen tyngst: människoliv eller partipiskor?

En anmälan gällande sjukförsäkringen

2011-02-24T16:17:00.007+01:00

Fick detta idag, och tänkte att det kunde intressera bloggläsarna. Det följande publiceras med tillstånd av anmälaren. Jag hoppas att han hör av sig här sen om hur det går med anmälan!

***

2011-02-21

Till: Polismyndigheten i Stockholms län
106 75 Stockholm

Från: Thomas Ek

Ärende: Anmälan om att finansdepartementet, staten och regeringen genom finansminister Anders Borgs försorg, till gagn för finansdepartementet, Anders Borgs politiska parti och Anders Borg själv genomfört/gjort sig skyldig till svindleri*.

Vår stat och regering har genom försäkringskassan därtill på ett orättmätigt och oetiskt sätt olovligen tagit tillbaka och konfiskerat sjuka sjukförsäkringstagares redan reserverade pengar. Vår stat och regering har genom försäkringskassan därmed även genomfört ett bedrägeri. Alternativt har bedrägeriet realiserats genom att försäkringskassan tillämpat/ar lagen felaktigt.

Staten/finansdepartementet har gjort sig skyldig till svindleri

Lagen säger att medborgarnas avgift till våra socialförsäkringar enbart skall finansiera socialförsäkringarna. Inget annat.

Men staten tar systematiskt ut alldeles för mycket pengar i avgift för våra socialförsäkringar än t.ex. vad vår allmänna sjukförsäkring i själva verket kostar. Förfarandet är oetiskt och olagligt. Förfarandet står i direkt strid mot lagstiftningen (SFS 2000:981**).

En blick bakåt i tid visar på O-motiverbart stora vinster över tid. En blick framåt i tid visar också på orimligt stora vinster över tid (se redovisning sida nr 2).

De senaste nedskärningarna i vår allmänna sjukförsäkring borde av det skälet åtminstone denna senaste gången i ordningen rimligen medföra proportionerligt minskade avgifter till sjukförsäkringen, vilket de alltså fortfarande icke gör.

Istället tillstås vår finansminister Anders Borg att i våra medier gång efter annan orättmätigt briljera med goda statsfinanser vilka i själva verket i betydande del följaktligen åstadkommits genom otillbörlig överdebitering av medborgarnas socialförsäkrings avgifter, minskat sjukförsäkringsskydd, och där sjukförsäkrings skyddet därtill med retroaktiv verkan konfiskerats*** vilket fått till följd att fler och fler medborgare fortfarande väljer att begå självmord. Mer avskyvärt än så här kan det knappast bli. Skapelsen är i första hand ett svindleri*, och jag kräver att en ändring omedelbart kommer till stånd i så motto att medborgarnas socialförsäkringsavgifter ställs i proportion till dess kostnader. Precis så som lagen föreskriver. Staten, regeringen och/eller finansdepartementet har därtill även gjort sig skyldig till ett bedrägeri. Alternativt har bedrägeriet verkställts genom att försäkringskassan tillämpat lagen felaktigt.

Regeringen, Anders Borg och dennes allianspartier inkasserar genom detta klart
vilseledande och otillbörliga tillvägagångssätt härigenom betydande ekonomiska fördelar som härigenom skall borga för regeringens och Anders Borgs utkomst men vilka genom detta förvärvats (och fortfarande förvärvas) på ett oetiskt, orättfärdigt och olagligt sätt.

*Svindleri (Brottsbalken 9 kap, 9 § eller Strafflagen 21:9) är en form av kvalificerat bedrägeri genom att det inte riktar sig mot någon eller några personer utan mot allmänheten/medborgarna direkt genom att för egen vinning sprida en vilseledande uppgift.

I **SFS 2000:981 framgår det tydligt att syftet med avgifterna är att finansiera förmånerna. Det står ingenting om att staten har rätt att ta ut en för hög avgift för att finansiera andra offentliga åtaganden. Däri ligger lagbrottet. Håkan Svärdman som är välfärdsanalytiker på Folksam meddelade på SVT rapport 2010-06-20:

CITAT: Avgifterna ska enbart finansiera själva socialförsäkringarna. Tar man ut en avgift för en sjukförsäkring så ska den inte användas till något annat, det är så lagstiftningen är formulerad, – skulle vi göra något liknande på ett försäkringsbolag så skulle vi få finansinspektionen på oss och bli återbetalningsskyldiga till kunderna, vilket är helt korrekt, säger Svärdman. SLUT CITAT

Inga kaffepengar precis

Konjunkturinstitutet uppgav augusti 2009 att vår allmänna sjukförsäkring under åren 2003-2008 frambringat en vinst på 71 MILJARDER kr. Hela socialförsäkringens samlade
överskott var 119 MILJARDER kr för år 2006.

Beräknat överskott 2010 - 2014

*Sjukförsäkringen +63 MILJARDER kronor
*Efterlevandepension +33 MILJARDER kronor
*Arbetsskadeförsäkringen +23 MILJARDER kronor
*Föräldraförsäkringen -30 MILJARDER kronor
Summa: +89 MILJARDER kronor

*Försäkringskassan, Ekonomistyrningsverket, Pensionsmyndigheten, Folksam

***med retroaktiv verkan konfiskerats
Staten och regeringen har genom försäkringskassan på ett orättmätigt och oetiskt sätt
olovligen tagit tillbaka sjuka sjukförsäkringstagares reserverade medel vilka utgjorde ett tidigare redan utlovat skydd, och konfiskerat dem. Dådet har verkställts genom att staten/regeringen genom försäkringskassan tagit tillbaka tidigare redan utlovat försäkringsskydd för gamla pågående (sjuk-) försäkringsfall som inträffat före den stora sjukförsäkringsreformen som inleddes år 2008 och fullt ut trädde ikraft år 2009/2010.

Beskrivning

De nytillkomna ändringarna i (sjuk-) försäkringsvillkoren skulle naturligtvis som brukligt, gälla nytillkomna försäkringsfall framgent, t.ex. fr.o.m. årsskiftet 2009-2010. Inte gamla och pågående försäkringsfall som för flera år sedan redan godkänts av försäkringskassan.

I och med att försäkringskassan lät de nya sjukförsäkringsreglerna även gälla gamla
pågående försäkringsfall som för flera år sedan redan godkänts av försäkringskassan så har stat och regering genom försäkringskassan därmed tagit tillbaka dessa sjuka medborgares redan reserverade medel. Så får det inte gå till.

En ny ansökan av tex. en ny sjukersättningsperiod för ett gammalt pågående försäkringsfall som tidigare redan godkänts och fallit ut, måste naturligtvis hanteras med hänsyn till de regler och utfästelser som vidkom då skadan inträffade, dvs. försäkringsfalls datumet.

Försäkringsskyddet som gällde vid försäkringsfalls datumet, måste vid försäkringens
omvandlingstidpunkt, såvida inget annat avtalats, alltid betraktas som garanterad. Vid gamla och pågående försäkrings skador måste skyddet som gällde vid försäkringsfalls datumet m.a.o. fortsätta att gälla. I annat fall, så som staten/regeringen genom försäkringskassan gjort, tar man tillbaka ett redan utlovat skydd/försäkringsskydd.

Staten/regeringen har genom försäkringskassan sålunda tagit tillbaka och konfiskerat sjuka medborgares redan reserverade medel. Alternativt har försäkringskassan tillämpat lagen fel. Handgreppet strider mot all grundläggande rättsmedvetenhet

Ur ett försäkringsmässigt perspektiv är den retroaktiva tillämpningen både oetisk,
rättsvidrig och rättsstridig. Om en fysisk eller juridisk person verkställt en dylik ändring hade utförandet naturligtvis varit både brottsligt och straffbart.

En grundläggande förutsättning för rättssamhällets existens är att medborgaren i förväg alltid skall ha en rimlig möjlighet till att kunna bedöma de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av sitt eget handlande. Då försäkringskassan på order från stat och regering nu med retroaktiv verkan tagit bort denna högst väsentliga del av försäkringsskyddet har medborgaren samtidigt också blivit berövad denna möjlighet. Medborgaren har helt enkelt blivit lurad och förd bakom ljuset.

Beskrivning - sjukförsäkring

En sjukförsäkring omsluter en överenskommelse mellan försäkringsgivare och den
försäkrade (i det här ärendet benämnd som försäkringstagare). Försäkringsgivaren förpliktigar sig att vid ett godkänt sjukdomsfall leverera ett förutbestämt och överenskommet skydd, alltså en garanti om skydd, och av det skälet kallas förbindelsen för, försäkring. Till skillnad mot en privat sjukförsäkring så är vår allmänna sjukförsäkring en rättighetslagstiftning vars definierade innebörd i all väsentlighet är likalydande. Då en försäkrings skada inträffat och försäkringsgivaren/ försäkringskassan sedermera godkänt densamma, och försäkringsskyddet därefter har lösts ut, då kan inte försäkringsgivaren efter detta ta tillbaka redan utlovat skydd. I vart fall inte utan den försäkrades medgivande. Detta är ju själva poängen med en försäkring.

Nytillkomna ändringar i försäkringsvillkoren som försämrar ett sjukförsäkrings skydd som t.ex. tidsbegränsning, måste naturligtvis av det skälet avse nytillkomna försäkringsfall framgent/framledes. Inte som vår stat och regering genom försäkringskassan beslutat om dvs. att ändringarna med retroaktiv verkan även skall gälla gamla och pågående försäkringsfall som för flera år sedan redan godkänts av försäkringskassan.

Nuvarande regering och samtliga regeringar dessförinnan har otvivelaktigt gått till val på utfästelsen att mot inbetald skatt tillhandahålla medborgaren en sjukförsäkring som icke var behäftad med någon tidsbegränsning. Sakförhållandet att vår allmänna sjukförsäkring icke var behäftad med någon tidsbegränsning har för tusentals sjuka och på grund därav vid det här laget nu ruinerade medborgare, med stor sannolikhet varit det tyngst avgörande skälet till att de under sin friska yrkesverksamma tid valde att inte teckna någon kompletterande privat sjukförsäkring.

Då stat och regering genom försäkringskassan nu med retroaktiv verkan tar bort denna
högst väsentliga och värdefulla del av dessa sedan lång tid tillbaka redan sjuka
medborgares skydd, dvs. dessa sjuka medborgares möjlighet till att tex. kunna ansöka om en förnyad tidsbegränsad sjukersättningsperiod, så är detta i direkt strid mot tidigare gällande villkor, regler och utfästelser från försäkringskassan (och vår regering) då skadan inträffade, och därefter sålunda också godkändes.

Villkoren för beviljande av varaktig sjukersättning har med de nya införda sjukförsäkringsreglerna för den sedan lång tid tillbaka redan sjuke medborgaren, samtidigt också skärpts i en så beaktansvärt hög grad att ett fortsatt skydd i praktiken och likaledes enligt försäkringskassans egen beskrivning och uppfattning, tagits bort från dessa sjuka medborgare. Detta är naturligtvis ett genuint och renodlat bedrägeri. Inget annat.

Orimliga konsekvenser

Efter det att försäkringsfallet inträffat kan den sjuke under det varande sjukdomstillståndet och en betydande tid därefter naturligtvis inte längre införskaffa någon privat sjukförsäkring. Det är i praktiken inte realiserbart. Alls. Konsekvenserna riskerar därmed bli orimliga.

Övrigt

Jag har tidigare lämnat in en likadan anmälan som den här (om än inte lika utförlig) till förvaltningsrätten i Sthlm (2011-02-08), justitieombudsmannen JO (2011-02-08) samt Stockholms tingsrätt (2011-02-14), Avd 4, Mål T 2220-11, och jag har inte hört från dem sedan dess. Antalet mänskliga tragedier tilltar sannolikt fortfarande fortlöpande p.g.a. den retroaktiva lagtillämpningen så av det skälet är det angeläget att polisen behandlar ärendet utan dröjsmål.

Hela handgreppet med den retroaktiva effekten måste rimligen vara ett misstag
Det råder förstås inget som helst tvivel om att vår allmänna sjukförsäkring är en försäkring och inte ett bidrag som vissa kritiker påstår, och det gäller både i juridisk och rättslig mening. Den allmänne och generelle medborgaren som inte besitter specialkunskaper i ämnet har märk väl, på mycket goda grunder uppfattat sin sjukförsäkring som en sjukförsäkring, innebärande en specificerad garanti om skydd som då denne blivit sjuk inte bara kan ryckas ifrån honom.

Att i samband med den nya sjukförsäkringsreformen lova sjuka medborgare nya möjligheter till rehabilitering för att åter kunna arbeta är ur både etisk och samhällsekonomisk synvinkel lovvärt och klokt. Men det berättigar naturligtvis på intet sätt regeringen eller försäkringskassan till att ta bort ett försäkringsskydd som tidigare redan varit utlovat och avgjort.

Då jag inför socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson klagade över det orimliga (olagliga) med att låta den nya lagstiftningen ha en retroaktiv verkan lät Cristina Husmark Pehrsson mig meddelas följande (genom ett e-post meddelande 2010-09-18):

CITAT;
…“Vad gäller lagstiftning så ska den i princip inte vara retroaktiv i meningen att den gäller för tiden före ikraftträdande och så är också fallet med de nya bestämmelserna för tidsbegränsad sjukersättning”
SLUT CITAT Cristina Husmark Pehrsson.

Försäkringskassans tolkning av riksdagens beslut med att tillämpa de nya sjukförsäkringsreglerna med retroaktiv verkan ser mot bakgrund av Cristina Husmark Pehrssons måttligt tydliga svar här ovan därför ut att vara en feltolkning, ett misstag helt enkelt. (?)

Thomas Ek

Påskuppropet - några artiklar

2011-02-23T21:07:00.005+01:00

Det skrivs enormt mycket just nu i frågan. Har försökt samla ihop en del länkar här, men det finns mer...och ännu mer blir det. (Jag uppdaterar denna lista löpande.)

Påskupprop planeras i 35 städer

SKR: Stoppa utförsäkringarna

Dags för Sveriges kristna att ta ställning

Kyrkan vill stoppa utförsäkringarna

Utförsäkrade Paulina

Maktmissbruket måste stoppas

Vi är alla delar av samma kropp

SKR överväger upprop

Kyrkan vill att politikerna stoppar utförsäkringar

Efterlyses: kyrkans profetiska röst

Dags för biskopsbrev om sprickorna i välfärden

Dags för ett påskupprop

SKR vill påpeka om något gått snett

Ett år med utförsäkringar

Människosynen avgörande skäl att agera mot sjuka sjukförsäkringen

Diakoner hoppas på nytt påskupprop

Diakoner inställda på nytt påskupprop

Anne: så förnedrande att inte bli trodd

Allt fler kräver mänskligare sjukregler

Henrik: på väg mot ekonomisk ruin

Ta ditt ansvar, Kristersson!

Skickade brev: "jag dog inatt"

Lars-Gunnar: "Jag vet inte hur jag ska överleva"

Maken avled, ombads besöka arbetsförmedlingen

Diakoner rasar mot utförsäkringsregler

Diakoner reagerar mot hårda sjukförsäkringsregler

Påskupprop mot utförsäkringar (Tro och politik)

Påskuppropet

Stoppa utförsäkringarna (Seglora smedja)

Ekumeniskt upprop

Ett folkligt upprop med krav på att stoppa utförsäkringarna

Stoppa utförsäkringarna (Världen idag)

***

Här finns Påskuppropet på facebook

Här kan du skriva under brevet till socialförsäkringsministern:
Vill du också att Kristersson ska ta sitt ansvar?

Och här kan du skriva under namninsamlingen

Här (under berättelser) kan du läsa om några av många tusen enskilda fall.

Här finns fler.

Och här finns en ny mycket informativ sida om de myter som har spritts om sjukförsäkringen.

Vill du också att Ulf Kristersson ska ta sitt ansvar?

2011-02-20T12:55:00.007+01:00

Flera har hört av sig om att de vill skriva under den här artikeln. Men eftersom den redan är publicerad så öppnar jag nu upp möjligheten att skriva på den via kommentarerna i bloggen istället. Vill du skriva på och visa ditt stöd, så gör det i kommentarerna i den här tråden.

Gå med i påskuppropet du också, sprid info (dela på facebook, maila, blogga, twittra, etc, etc), och hjälp till att ordna en manifestation i din närmaste stad, börja med att kolla in och "gilla" facebooksidan för uppropet.

Här finns en namninsamling för Påskuppropet som du kan skriva på också.

***

Hur kommer det sig att Ulf Kristersson, när han konfronteras med de utförsäkrades öden, har tagit för vana att skylla ifrån sig på Försäkringskassan och läkarna? Som om det vore dessas fel att tiotusentals personer utsätts för det pågående gigantiska utförsäkringsexperimentet.

Det är ju han själv som i dagsläget är ytterst ansvarig för hur sjukförsäkringsreglerna ser ut, om än han har ärvt Cristina Husmark Pehrssons tungt belastade utförsäkringsskrivbord. Varför tar han då inte sitt fulla ansvar som ny socialförsäkringsminister och gör något åt den uppenbara katastrofen?

Varför stoppar han inte de inhumana utförsäkringarna i väntan på resultatet av den utredning som har tillsatts för att reparera de massiva bristerna i reformen?

Borde ministern inte agera snabbt i fråga om några av de värsta fallgropar som redan har uppmärksammats? Varför ytterligare fördröja plågan för alla drabbade? Borde han inte ha som högsta prioritet nu att skriva ett ynka litet papper före den 22 mars, ett papper som bland annat skulle förhindra att de som nu utförsäkras drabbas lika hårt ekonomiskt som över hälften av de utförsäkrade hittills har gjort?

Att som sjuk ifrågasättas, kränkas och tvingas till Arbetsförmedlingen i tre månader för att ”sysselsättas” eller söka obefintliga jobb vid en statisk slutpunkt för sjukskrivningen som infaller helt fel rehabiliteringsmässigt, är vansinnigt nog. Att dessutom försöka klara sig på en inkomst under existensminimum under denna tid är helt enkelt inte värdigt ett välfärdssamhälle. Att SGI:n, den sjukpenninggrundande inkomsten, av olika anledningar nollas, och att A-kassedagarna som hade behövts efter tillfrisknandet äts upp av meningslösa ALI-åtgärder, är kontraproduktivt och leder ironiskt nog till att sjuka förlorar sina möjligheter att rehabiliteras och komma tillbaka i arbetslivet. Att dessa utförsäkringar inte drabbar bara en gång utan är reglerade så att de återkommer regelbundet är ofattbart och oacceptabelt.

Finns det kanske en dold agenda bakom det rekordsnabba nedmonterandet av den allmänna sjukförsäkringen, kombinerat med oviljan att reparera de värsta fadäserna? Kommer alla snart att tvingas teckna privata försäkringsalternativ? Och vad händer då med dem som redan är sjuka nu och som inte kommer att ha den möjligheten?

Vi är många sjuka, anhöriga, vänner, läkare, anställda på FK och AF och sympatiserande med partier från vänster till höger, som tycker att skam har gått rundgång på torra land alltför länge, med förödande konsekvenser för människor. Det finns inte längre en fungerande försäkring för den som har oturen att bli sjuk. Ett påskupprop har därför dragits igång, en facebooksida och ett evenemang har startats och manifestationer på Annandag påsk planeras runt om i landet. Vi hoppas att svenska folket går samman den här dagen, går ut på gator och torg och visar att vi inte tycker att det är människovärdigt att sjuka behandlas på detta sätt! Vi accepterar inte att vi har blivit kollektivt rånade på vår gemensamma sjukförsäkring. Vi vill inte att sjuka hänvisas till socialbidrag och aktiviteter som förvärrar sjukdomarna. Vi vill att läkarnas utlåtanden respekteras.

Anslut dig till påskuppropet du också, sprid info, och hjälp till att ordna något där du bor, du kan få kontakt med andra i samma stad genom facebooksidan för uppropet (rubriken där blev fel och går tyvärr inte att ändra): Påskuppror mot utförsäkringarna.

LiseLotte Olsson
V:s representant i socialförsäkringsutredningen

Jenny Fjell
läkare, initiativtagare till nätverket Resurs

Marie Larsson
diakon i Visby domkyrkoförsamling samt sjuksköterska

Bernth Olofsson
fd arbetsförmedlare

Ylva Eggehorn
författare

Arne Carlsson
pastor i Svenska Missionskyrkan

Henry Ascher
barnläkare och docent

Elisabeth Hjorth
författare och doktorand i teologi

Bo Håkansson
sjukhuspräst, teol dr.

Kaarina Drynjeva
religionshistoriker

Kristian Lundberg
författare

Eva Wilks
leg sjukgymnast/leg psykoterapeut

Richard Thörn
präst Svenska kyrkan

Magnus Sundell
frilansjournalist

Johan Danell
Taizé

Maria Küchen
skribent

Charlotte Thérèse Björnström
teolog och initiativtagare till påskuppropet

Anders Östman
frälsningssoldat och fd folkhögskolerektor

Anna Jörgensdotter
författare

Karin Håkansson
präst i Svenska kyrkan

Henrika Thomasson
projektledare

Anneli Ekholm
diakon i Svenska kyrkan i Valbo församling

Carin Holmberg
sociolog

Bob Hansson
författare

Tiina Kiveliö
utvecklingsledare

Kenneth Ritzén
religionsvetare

Gun Kraft
lärare

Bengt Kraft
präst i Svenska kyrkan

Anna Kettner
rinkebybo, socialdemokrat och pastor

Henrik Rydström
skribent och lagkapten i Kalmar FF

Ros-Marie Eliasson
diakon i Svenska kyrkan i Uppsala

Ana Valdés
författare

Birgitta Stenberg
författare

Rosita Borum-Halvars
diakon i Svenska kyrkan i Rättvik

Ta ditt ansvar, Ulf Kristersson!

2011-02-14T15:28:00.004+01:00

Hur kommer det sig att Ulf Kristersson, när han konfronteras med de utförsäkrades öden, har tagit för vana att skylla ifrån sig på Försäkringskassan och läkarna? Som om det vore dessas fel att tiotusentals personer utsätts för det pågående gigantiska utförsäkringsexperimentet.

Det är ju han själv som i dagsläget är ytterst ansvarig för hur sjukförsäkringsreglerna ser ut, om än han har ärvt Cristina Husmark Pehrssons tungt belastade utförsäkringsskrivbord. Varför tar han då inte sitt fulla ansvar som ny socialförsäkringsminister och gör något åt den uppenbara katastrofen?

Varför stoppar han inte de inhumana utförsäkringarna i väntan på resultatet av den utredning som har tillsatts för att reparera de massiva bristerna i reformen?

/.../

Anslut dig till påskuppropet du också, sprid info (dela på facebook, maila, blogga, twittra, etc, etc), och hjälp till att ordna något där du bor, du kan få kontakt med andra i samma stad genom facebooksidan för uppropet.

Läs hela artikeln här.

Tyska teologer utmanar katolska kyrkans lära

2011-02-05T23:46:00.001+01:00

"BERLIN — University theologians in Germany have called on the Catholic Church to abandon the vow of celibacy for priests, open up the clergy for women and accept gays couples.

The 143 professors said the church must implement bold reforms because of "a crisis without precedent" following the discovery of widespread sexual and physical abuses by clergymen a year ago.

More Christians than ever have turned their backs on the Catholic Church in the past year, they said. "The Church has to understand these signs and move beyond its ossified structures to regain new vitality and credibility."

/.../

The appeal – signed by a few Austrian, Swiss and by almost a third of Germany's Catholic university theologians – is a rare challenge to the clergy establishment and the Vatican, because the church has a veto right in appointing theologians at Germany's state-run universities."

Läs hela artikeln här.

Catholic women priests - a theological break through on its way!?

2011-02-04T12:14:00.002+01:00

"Few people will have noticed that a subtle shift has taken place in the central Catholic Teaching Authority with regard to the reasons for which women are being excluded from the ordained ministries.

In the document Inter Insigniores of 1975 a number of arguments had already been abandoned, arguments favoured by earlier theologians. Among these we find:

* Women may not touch sacred objects . (for example: Richard of Middleton)
* It is not becoming for women to have the clerical tonsure. (for example: Henricus de Sergusio)
* Women are not created in the image of |God. (for example: Huguccio, Antonius de Butrio)
* Women are less intelligent than men and highly unreliable. (for example: John Duns Scotus § 19). This last reason, incidentally, was still part of the Church's official Canon law until 1915.

Over the past 25 years some of the arguments of Inter Insigniores itself are now seemingly being ignored.

Reading the documents in which our present Pope, Pope Benedict XVI, has been involved, we find that little weight is attached to reasons such as:

* Paul did not allow women to teach men (1 Timothy 2,11-15).
* Women should be subject to men ( 1 Corinthians 11,2-XVI).
* Only a man is a perfect human being and can thus properly represent Christ (Thomas Aquinas).
* Christ was incarnated as a man, in fact maleness is an essential ingredient of the Incarnation in God's plan of redemption, an argument Pope John Paul II was fond of (Mulieris Dignitatem § 26).

In documents of the last 25 years Pope Benedict XVI no longer mentions such reasonings. Rather he narrows his focus. He reduces the argument simply to three central key assertions:

1. Jesus appointed only men as apostles.
2. In doing so Jesus established masculinity in the ministry as a permanent norm that has to be followed by the Church.
3. This norm of having a male ministry has been confirmed by the constant and universal Teaching of the Church throughout Tradition.

In short we may say that, according to Pope Benedict XVI, Christ established a masculine order of bishops and priests; and that the Church of all times and places has constantly affirmed this as a norm through its practice and teaching.

So what to make of these central assertions by Pope Benedict XVI? We can do no better than briefly examine the validity of each of the three pegs on which he now hangs the argument."

Read the whole article here.

Påskupprop!

2011-02-02T15:43:00.005+01:00

Ett påskupprop är på gång, och sprider sig för närvarande land och rike runt.

Evenemanget finns här, och en facebooksida finns här. Gå med där, och berätta om det för alla som ännu inte känner till det!

Det är partipolitiskt obundet, och även om frågan akut pekar på nödvändigheten av en politisk regelförändring, så är det först och främst en medmänsklig angelägenhet som gäller alla utan undantag.

Sjuka, anhöriga, och övriga med insikt, empatisk förmåga och alla sinnen i behåll har fått nog!

Diakonerna i svenska kyrkan rasar... Men biskoparna tassar runt på tå. Åtminstone Lennart Koskinen, som annars inte brukar hålla inne med sina åsikter. Det gäller tydligen för en del att inte verka vara för politiska när det brinner i knutarna? Men tänker man då inte på att man uttrycker ett godkännande av den pågående utrensningspolitiken om man inte ryter till emot den?

Passivitet och lamhet klär kyrkan riktigt, riktigt illa!

Och när nu kd plötsligt vill börja gå i spetsen som alliansens "sociala röst" (var fanns den före valet?), varför tvekar då ännu den öppet kd-sympatiserande biskopen att stödja det?

Stoppa utförsäkringarna!

2011-01-23T12:46:00.008+01:00

Den nya sjukförsäkringsreformen har redan hunnit ställa till med stor skada och måste stoppas omedelbart!

Jag föreslår därför ett stort landsomfattande ekumeniskt påskupprop!

***

Den som blir sjuk i Sverige i dag möts av nya regler och absurda tidsgränser. Handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd. Bedömningen sker gentemot fiktiva jobb; även om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga... Vi har fått ett rättsosäkert system i stället för en sjukförsäkring som gick med rejäl vinst.

I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som ”fuskare” som inte vill arbeta. Våra gemensamma sjukförsäkringspengar har fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, och ännu ett jobbskatteavdrag är på gång, meddelar Göran Hägglund.

Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på denna totala nedmontering av välfärdssystemet. Vem vill ha en hundralapp i skatteavdrag i stället för en fungerande sjukförsäkring?

Svår sjukdom kan drabba precis vem som helst. Men intresset för frågan är märkligt nog svalt. Även bland politiker. Jag och andra har kommit med konkreta förslag till förändringar utifrån den tuffa verklighet vi dagligen möter, men får bara intetsägande standardsvar.

Ulf Kristersson, som ansvarar för sjukförsäkringsutredningen, är nöjd med reformen; som bäst blir det små justeringar av de allvarligaste felen, tidigast år 2013. Det är bara det att under tiden blir ännu fler sjuka hemlösa, hamnar i social misär, ja, de till och med dör! Ingen vet exakt hur många självmord utförsäkringarna hittills har orsakat.

Många som har fysiska sjukdomar får även psykiska besvär och blir alltså sjukare. Vanligen halveras inkomsten och alla har inte sparade pengar. Valet kan stå mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner.

Nya grupper hamnar i en permanent fattigfälla. Barn drabbas genom att föräldrarna drabbas. Någon rehabilitering erbjuds inte. Är detta ett bra system? Jag tycker inte det.

Röda Korset inriktar för första gången sin verksamhet på nödlidande i Sverige, insatser från fler organisationer behövs. Och eftersom den akut nödvändiga förändringen inte kommer att initieras från politiskt håll, då inte ens oppositionen driver frågan längre nu när valet är över, så borde alla som ser vad som händer gå samman och protestera. Hur länge ska vansinnet få pågå? Tusentals är redan drabbade. Utförsäkringarna måste stoppas!

Jag frågar mig var kyrkorna finns i det här och hoppas att alla kristna ska inse hur illa det faktiskt är. Nu, innan det är för sent för ännu fler! Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle.

För vem eller vilka ska annars göra det? Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven, så krävs tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva protestera mot vad de utsätts för. Så jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt påskupprop. Med krav på omedelbar förändring.

Uppropet finns även här. (Samt publicerat i Dagen, Katolskt magasin, på Seglora smedja, och i Tro och politik, och kanske på fler håll?)

Gå med i den nya facebookgruppen till stöd för detta.

Insamling för Sveriges nödlidande...

2011-01-18T10:21:00.007+01:00

Jag fick till slut mer än nog av att ingenting alls görs av politikerna för att förändra katastrofsituationen som råder i vårt land för tillfället, och skrev därför detta upprop. Vi är många som har vänt oss till de ytterst ansvariga i över ett år, och upplyst om läget för tusentals sjuka och utförsäkrade. Varför bryr de sig inte? Varför svarar de oftast inte ens?

Det funkar helt enkelt inte att vi som ser vad som händer sitter och väntar på Godot längre...

Så jag hoppas nu att alla kristna ska ställa sig bakom det här så att vi kanske faktiskt kan få till en förändring relativt snart. Uppropet finns i en kortversion också om ni vill sprida det, maila mig så skickar jag en kopia.

Jag kommer dagligen i kontakt med så många förtvivlade sjuka människor, varav en del snabbt är på väg mot hemlöshet eller t.o.m. mot att avsluta livet i desperation, att jag känner att mycket mer behöver göras i de riktigt akuta lägena.

Jag vill kunna hjälpa t.ex. en mamma med småbarn som inte har pengar till hyra och mat för dagen med ett tillfälligt bidrag så att det inte går helt utför. Jag vill kunna hjälpa till att förhindra katastrofer innan det redan är för sent, förhindra att människor når ända till botten och inte kan ta sig upp igen.

Nyligen var det en man som bodde med sin son i en bil, men det startades till slut en insamling till honom...han fick ingen hjälp av myndigheterna, jag har sett de absurda brev som har skrivits i ärendet...

För vet ni vad...det funkar inte längre något vidare att hänvisa människor till socialen, det är många som inte får nån hjälp heller där, kraven har skärpts, och människor lämnas helt enkelt hjärtlöst till att gå under p.g.a. byråkratiskt svammel, om inte privatpersoner hjälper till. Kommer hjälpen trots allt från myndigheterna så kommer den oftast för sent, p.g.a. de långa handläggningstiderna. Om någon väl har blivit vräkt är det omöjligt att få ett nytt hyreskontrakt.

Jag vet att det finns kyrkor och samfund som gör en hel del socialt, som verkligen ser den här nöden på nära håll (och därför kan jag tänka mig att många är lika arga över den här situationen som jag, och vill vara med på ett påskupprop för att försöka förändra själva roten till det onda: de sjuka sjukförsäkringsreglerna). Jag vet att Röda korset nu ska starta inhemsk hjälpverksamhet. Men det räcker inte på långa vägar... Jag tycker för övrigt att även Caritas borde satsa på den akuta nöden i Sverige nu!

Jag har, som ni vet, tidigare haft insamlingar till påsk/jul för sånt som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet att det ni har bidragit med har hjälpt. Och nu känner jag att det är dags igen...

Jag öppnar upp samma insamlingskonto som tidigare som ett akut nödkonto för sjuka behövande i Sverige. Det handlar om tillfällig hjälp, till helt nödvändiga saker, framför allt mat, det är nog inte realistiskt att kunna hjälpa till även med hyran för dem som riskerar att vräkas. Ja, om det nu inte skulle strömma in massor av pengar förstås... Men människor måste åtminstone kunna få äta varje dag! Jag vill kunna göra mer än att bara lyssna och försöka inge hopp. Jag kommer att fördela de insamlade medel som förhoppningsvis kommer in, till särskilt ömmande fall, personer jag träffar på i olika sammanhang som berättar för mig om hur de har det, såna som inte från början vet om att jag samlar in pengar, det går alltså inte att skriva och be om hjälp, för jag vill inte att de ska riskera att hamna hos skojare som inte behöver dem.

Insamlingen pågår tills reglerna har förändrats. Ni som inte redan har kontonummer men vill bidra kan höra av er om det, jag kan inte se vem som har betalat in där om ni inte skriver det, så ni kan vara helt anonyma om ni vill. Men skriv gärna "insamling" i meddelandet. Jag kommer att redovisa vad som kommer in i en ruta i bloggen, och om möjligt berätta, utan personliga detaljer, vilka nödsituationer de går till... Det ger också er en inblick i det nuvarande läget i vårt land...för helt vanliga människor, som har arbetat medan de var friska och skött ekonomin medan de hade en, som inte har t.ex. missbruksproblem, utan som bara råkade ha oturen att bli långvarigt sjuka...

Vansinnet måste stoppas - ett ekumeniskt upprop!

2011-01-16T18:04:00.005+01:00

Som en del av er kanske vet så har en fruktansvärd situation uppstått i vårt land, framför allt för sjuka människor, med utförsäkringar och nya stelbenta inhumana regler som inte tar någon individuell eller medicinsk hänsyn. Så vitt jag vet så har sjukdomar aldrig botats genom att man inför tidsgränser för när de ska ta slut, det är helt absurt. Från årsskiftet är det också handläggarna på Försäkringskassan som ensamma beslutar om ifall det föreligger någon arbetsförmåga - läkarintyg och hälsotillstånd spelar ingen direkt roll längre för bedömningen, också om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga... Bedömningen sker dessutom numera gentemot fiktiva jobb som inte ens finns i verkligheten. Vi har fått ett rättsosäkert och nyckfullt system istället för den hyfsat trygga sjukförsäkring vi hade tidigare, som gick med rejäl vinst.

I media ljuger ansvariga politiker om statistiken för sjukskrivningar och förtidspensioneringar, sjuka har med orätt pekats ut som "fuskare" som inte vill arbeta. Och nu har de pengar som vi alla har betalat in för att vara försäkrade vid eventuell sjukdom, istället för att ges till de sjuka, fördelats till dem som just nu råkar vara friska och ha arbete, i form av jobbskatteavdrag, och ännu ett sådant är under planering, meddelade Göran Hägglund häromdagen. Och vilka ska väl stå för notan igen?

Jag förstår inte hur svenska folket kan gå med på den här totala nedmonteringen av välfärdssystemet - det enda jag kan tänka mig är att de flesta kanske inte har fattat än hur illa det faktiskt är, eller så tänker de extremt kortsiktigt, på den extra hundralappen i plånboken, istället för på en fungerande försäkring vid sjukdom.

Jag läser dagligen flera nya artiklar om drabbade - det rör sig inte om bara några enstaka fall, det handlar om tusentals, och fler blir det under det här året. Helt nya grupper söker bidrag från sociala myndigheter och ibland hos kyrkor, som inte har samma resurser för att hjälpa... För att få socialbidrag (försörjningsstöd) måste de först göra sig av med allt de äger, och hamnar då också i en fattigfälla som de flesta sjuka aldrig kommer att kunna ta sig ur. Många tvingas välja mellan att betala hyran eller nödvändiga mediciner...

Jag har själv gjort allt jag bara har kunnat komma på för att få folk att vakna och protestera mot det som sker. Det här kan ju faktiskt drabba precis vem som helst. Men intresset för frågan är märkligt nog ganska svalt. Även bland politiker. Jag har kommit med konkreta och realistiska förslag till förändringar, men man får som bäst bara standardsvar. Tycker att det är respektlöst... Och den minister som nu är tillsatt för att ansvara för den ytterst långsamma utredningen av sjukförsäkringen (som däremot raskt monterades ner), Ulf Kristersson, säger sig vara nöjd med försäkringen som den är nu, innan någon utredning ens har gjorts, och menar också att den kommer att förbli som den är, möjligen med små justeringar av de allvarligaste felen efter att utredningen är klar, i maj 2013.

Det är bara det att under tiden blir ännu fler sjuka hemlösa, hamnar i social misär, ja, de till och med dör...!!!

Ingen vet exakt hur många självmord utförsäkringarna hittills har orsakat, bara att det är flera hundra under förra året, en hög andel av dem som har fysiska sjukdomar drabbas även av psykiska besvär p.g.a. utförsäkringen, de blir alltså sjukare! Ingen statistik har begärts in för hur ekonomin ser ut för dem som utförsäkras, men de flesta får sin inkomst halverad (minst), många får leva på anhörigas inkomst eller sparade pengar. För att inte tala om hur det är för barnen i dessa familjer, som får växa upp med föräldrar som stressas och pressas till max istället för att få hjälp att bli friska. Någon rehabilitering erbjuds inte heller.

Är detta ett bra system? Jag tycker inte det!

Jag frågar mig gång på gång var kyrkorna finns i det här - varför så gott som ingen verkar bry sig - ja, varför de inte ordnar ett gigantiskt ekumeniskt upprop, helst i samtliga städer i landet på samma dag. För det är väl inte bara flyktingar och människor som lider nöd i andra länder som är viktiga? De sjuka som torteras av myndigheter och de många utsatta som finns mitt ibland oss på våra egna gator och torg - har de inget människovärde??

Jag läste nånstans att Röda Korset nu ska inrikta sin verksamhet på nödlidande i Sverige, vilket aldrig tidigare har hänt. Fler organisationer som gör så kommer att behövas om hjälpen ska räcka till i väntan på förändring. Och eftersom förändringen uppenbarligen inte kommer att komma från politiskt håll - inte ens oppositionen verkar vara så värst intresserade av att driva frågan längre nu när valet är över - så borde alla medmänniskor i vårt land som ser vad som händer gå samman och försöka åstadkomma den akut nödvändiga förändringen. Hur länge ska vansinnet få pågå? Utförsäkringarna måste stoppas!

Det här är ett upprop i hopp om att inte minst alla kristna äntligen ska vakna upp och se hur illa det faktiskt är!! Nu - innan det är för sent för ännu fler... Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle! För vem eller vilka ska annars göra det om inte vi gör det?

Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven så krävs det också tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva i någon högre utsträckning protestera mot vad de utsätts för, och så är det med våra sjuka och utförsäkrade. De flesta orkar inte...

Så vad ska vi göra? Jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt upprop, senast nu till påsk. Med krav på omedelbar förändring...

Jag skäms över mitt land...jag gråter över det...så här kan det bara inte få vara längre!!!

Ta din säng och gå

2010-12-17T18:44:00.003+01:00

Ta din säng och gå,
sa de på socialkontoret,
vi har inte tid för dig,
vi har inte råd med dig,
ville du verkligen ha hjälp
så borde du ha kommit för länge sen
nu när du är vräkt
är det alldeles för sent!

Ta din säng och gå,
sa man på kristna härbärget,
kön är lång och platserna få,
den som inte tränger sig fram
kommer inte in vårt himmelrike,
du skulle ha varit här före klockan fem
- och betydligt nyktrare än nu!

Ta din säng och gå,
sa man på flotta sjukhuset,
här är fullbelagt som du ser,
ta en nummerlapp,
ställ dig sist i vårdkön
och när du väl kommer fram -
ställ dig då sist igen,
såna som du prioriteras inte här
vi kan tyvärr inte hjälpa dig.

Och Jesus tar sin säng och går...

Samma stjärna lyser än som över krubbans strå.

Inte heller nu finns det något husrum på vår jord.

En till.

"God jul" i kalla Sverige...

2010-12-17T10:03:00.010+01:00

Jag hungrade efter gemenskap
och medmänsklighet,
men ni lämnade mig svältande.

Jag törstade efter rättvisa
och jämlikhet för alla
men ni skickade mig till helvetet.

Jag frös i det kalla Sverige
för ni gjorde mig hemlös
och lät mig gå i trasiga kläder.

Jag var sjuk men ni utförsäkrade mig
och gjorde mig ännu mycket sjukare.

Jag var arbetslös
och ni tvingade in mig i Fas 3
som livstidsslav utan lön.

Jag trodde att jag hade vänner och en familj
men plötsligt fanns ingen kvar.

Jag var ensam och isolerad
men ni låtsades inte se mig.

Jag förtärdes av ångest och smärta
och ni hänvisade mig till vårdens kränkningar.

Jag behövde hjälp att lösa den yttre situationen
men ni ville droga ner mig med mediciner.

Jag förlorade tron på livet,
ville till sist inte finnas kvar mer,
och ni sa: "Gud är god..."

En till.

Vädjan till riksdagsledamöter i Allianspartierna

2010-12-14T17:13:00.002+01:00

Fick tips om en artikel som jag gärna förmedlar vidare!

"Allianspolitiker går samman med patientorganisationer, vårdpersonal och forskare i en vädjan till Alliansens riksdagsledamöter: rösta bort utförsäkringarna i sjukförsäkringen den 16 december!"

Läs artikeln här.

Uppdatering:

En kd-politiker uppmanar sina kollegor att rösta rödgrönt.

"Vi måste stå på de svagas och utsattas sida och som Kristdemokrat måste man stå upp för det. Det är orättfärdigt det som har hänt."

Catholic priest speaks out about women priests

2010-11-24T18:00:00.003+01:00

"GREG Reynolds is grateful that heretics are no longer burnt at the stake. But the Catholic parish priest at Western Port knows that he will be dismissed after this article because Melbourne Archbishop Denis Hart has told him so.

Father Reynolds, 57, delivered a homily in his three parish churches two months ago saying it was God's will for the church to have women priests and that, by refusing them, the church was obstructing the work of the Holy Spirit.

So none of his congregation would feel the need to report him, he sent his homily to Archbishop Hart.

''I am convinced in my heart that it is God's will that we should have women priests … I feel prompted by the Holy Spirit to share my position publicly, and yet very reluctantly,'' the sermon said.

''I believe certain women are being called by God to the ministerial priesthood, and our official church is obstructing the work of the Holy Spirit. I feel I can no longer sit back and remain silent.''"

Read the whole article here.

Matteuseffekten - sociala nätverk påverkar oss!

2010-10-20T11:28:00.003+02:00

Har just läst två intressanta artiklar i ämnet!

Saxat ur dem:

"Ur ett nätverksperspektiv är vi människor ”noder”, kontaktpunkter, som har olika förenande band – länkar – med andra. Forskaren tittar på nätverkets struktur och vår plats i nätverket. Har vi många eller få band? Av vilken karaktär är de? Är de starka eller svaga? Befinner vi oss centralt eller perifert i nätverket?

Beroende på svaren på dessa frågor kan man säga en hel del om vilka vi är och varför. Utan vårt nätverk – vare sig vi är uteliggare, linjearbetare, framgångsrika konsulter eller stjärnor – skulle vi inte vara där vi är eller dem vi är.

Nätverk kan höja medlemmarnas intelligens, få dem att prestera bättre än någonsin. Men det kan också bli tvärtom. Vi kan börja bete oss destruktivt på ett sätt som vi aldrig skulle ha gjort om vi stått utanför ett visst nätverk."

"Det finns ingen begränsning för vad som kan flöda genom nätverken: förmågan att sluta röka, tendensen att äta på ett sätt så att du blir överviktig, lusten att bli mer altruistisk, känslan av ensamhet."

"Ibland kan en person från den anonyma massan stiga upp och bli känd och påverka många under en tid. Förutom att internet har gjort detta mer möjligt än tidigare finns det en annan förklaring. Den går under benämningen Matteuseffekten: Den som har skall vara givet.

Man kanske inte har så mycket från början, men på något sätt har man hittat något ”smittsamt” som sprids till många, exempelvis åsikter i en blogg. En smitta kan spridas från person till person, men det blir frågan om en epidemi om varje smittad sprider smittan till fler än en person.

Och om många tycker något, gillar eller ogillar något, har vi en tendens att tycka likadant, säger den socialpsykologiska forskningen. Påverkan blir starkare om källan är en auktoritet av något slag, och om många tar till sig detta. Massans effekt är enorm."

Fler och fler katolska kvinnor prästvigs

2010-09-27T13:12:00.003+02:00

"Alta Jacko is the mother of eight children. She is also an ordained priest in the Roman Catholic Church. Jacko, 81, who earned her master's degree in pastoral studies from Loyola University, a Jesuit Catholic school, says that being a priest is what she was called to do."

Läs hela artikeln här.

Särskilt intressant är hur hennes manliga vän och kollega agerar för att hjälpa henne, trots att han själv är tveksam:

"I feel compelled to help, out of respect and love. If God called me, why wouldn't God call a woman?"

"Jacko adds, "There are a lot of Catholic priests who are helping the women priests. You'd be surprised."

Varför ska sjuka finansiera det nya skatteparadiset Sverige?

2010-09-16T14:56:00.003+02:00

Finns det verkligen någon som på fullt allvar tror att människor väljer att vara sjuka om de istället kan vara friska? Eller att de som är friska väljer arbetslöshet och isolering om det finns arbete att få?

Det är en skrämmande människosyn som ligger bakom den pågående politiken.

En individualisering och privatisering på bekostnad av det gemensamma bästa.

Den som är sjuk blir inte friskare av att bli av med sin inkomst. Och en försäkring är och förblir en försäkring som den som uppfyller villkoren, i detta fall genom att vara sjuk, har rätt till. Det är fel att, som allianspolitikerna gör, tala om bidrag i det sammanhanget.

Och det är inte sant att det erbjuds någon rehabilitering annat än till de friskaste av de sjuka. De flesta lämnas fortfarande åt sitt öde, sysselsätts en liten tid för att försköna statistiken, och hamnar sedan mellan arbetsförmedlingens och försäkringskassans stolar, eller tvingas till sociala myndigheter. Och de som inte orkar med eländet längre väljer en annan väg.

Politikerna verkar kallt räkna med att det ”måste” vara så. En del, ja, ganska många (det handlar om tiotusentals), måste offras för att ett fåtal miljonärer och miljardärer ska få det ännu mycket bättre, och för att de som är friska och arbetar ska kunna få en liten jobbskattemorot som gör att de även i fortsättningen subventionerar segregationspolitiken. Det har förstås lindats in i finare ord, men kontentan tycks vara den.

Jag undrar vilka det är som är bidragsberoende. De som har delat på de 100 miljarderna som var öronmärkta för de sjuka - och kommer från en försäkringskassa som gick med vinst - vill de inte ha mer och mer hela tiden? Kommer de inte att behöva mer rentav, för att ha råd med sina privata sjukförsäkringar och sin gräddfilssjukvård där bara den som kan betala riktigt mycket får god vård snabbt?
Sockertoppsgräddan har verkligen ordnat det väl för sig, de har fått ett eget litet skatteparadis i den allmänna välfärdsmisären Sverige.

Men vanligt folk får nu vänta upp till ett halvår på vård om de inte har en remiss, och besked från försäkringskassan, som enligt uppgift ska komma inom 30 dagar, kan dröja lika länge. Bara ett fåtal svårt sjuka får permanent sjukersättning beviljad. Fler sjuka får rätt till ny sjukpenning, men långt ifrån alla som med stora högar av läkarintyg söker det. Ska det sen överklagas kan åren gå innan det är klart. År utan inkomst. Den som har blivit av med sin SGI kan inte ens komma tillbaka in i systemet.

Media svämmar över av skräckhistorier ur verkligheten. Det är inte bara några få undantagsfall det handlar om. Media svämmar också över av tröttsamma lögner från ansvariga ministrar som påstår sig ha förbättrat situationen. När sanningen är att sjuka aldrig har haft det så illa som nu.

Vinner alliansen valet så kommer utrensningen av de svagaste i samhället att fortsätta i rask takt. Vinner de rödgröna så blir det marginellt bättre efter en längre tid.

Men det som skulle behövas är en snabb och rejäl reform. Som inget parti dessvärre tycks vara intresserat av att genomföra...

Om alliansens fantastiska reform

2010-09-15T20:33:00.003+02:00

"Jag har gråtit. Ja, jag har bölat som ett barn. Jag har traskat varv efter varv runt lägenheten som en rastlös hund. För det finns ingenting annat att göra. Det svek som Alliansen visat de allra svagaste lämnar mig alldeles uppgiven och oförstående.

Idag sa man till min mamma att hon har fyra månader på sig att sälja sin lägenhet. Nu ska jag berätta om de senaste fem åren av hennes liv."

LÄS om det!

Och rösta sedan bort de politiker som tycker att det är så här som sjuka människor ska behandlas! Det rör sig tyvärr inte om ett enstaka undantag, utan är helt enligt de nya sjukreglerna. Som alliansen inte tänker ändra eftersom de är väldigt nöjda med den här reformen.

Intressant brev till politikerna

2010-09-15T14:36:00.000+02:00

"Vi vet inte vad vi ska rösta på för vi vill se:

ett samhälle som styrs av våra folkvalda representanter, inte av anonyma företagsledningar med vinstmaximering som främsta mål.
att människors frihet och rättigheter, över hela jorden, ska sättas i främsta rummet, inte företagsledningars och aktieägares kortsiktiga krav på maximal utdelning.
ett samhälle som alltid sätter människan – individen - främst, som ser myndigheter som ett redskap för oss medborgare att skapa en bättre värld för alla.
ledare som tror på rättvisa för alla, som själva lever efter samma regler som de ålägger andra att följa.
att representanter och ledare ska ta ansvar för sju generationer framåt. Varken mer eller mindre. Vi kan inte förstå hur det kan göras genom en ökad produktion och konsumtion."

Läs hela brevet här.

Lästips inför valet

2010-09-14T20:01:00.000+02:00

Pressmeddelande: "Kristdemokraternas väljare grundluras" http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/resurs/pressrelease/view/kristdemokraternas-vaeljare-grundluras-469313 "Kristdemokraterna har efter de senaste fyra åren visat att de driver en människofientlig politik som inte överensstämmer med det kristna budskapet. Svårt sjuka har kastats ut från sjukförsäkringen, personer med arbetsförmågenedsättningar har fått gå från sin anpassade deltidsarbeten och klyftorna i samhället har ökat markant. Många sjuka och utsatta tvingas idag vända sig till kyrkan för stöd och mat och Sverige har också fått en stor ökning av hemlösa. Bland Diakoner pratas det om "Det nya fattigsverige"."

Debatt i Aftonbladet: "Kristna, byt block!" http://www.aftonbladet.se/debatt/article7776405.ab "Kyrkobesökare röstar traditionellt borgerligt – nu vädjar kristna debattörer sina medtroende att byta sida: ”Alliansen har försämrat för de utsatta.” "Vi uppmanar därför alla kristna som traditionellt röstat borgerligt, eller som lutar åt att göra det i år: Tänk efter och pröva i ditt hjärta – är stöd till denna politik förenligt med att bejaka Jesus som sin mästare och vilja följa honom?"

Pressmeddelande: "KD kommer inte få syndernas förlåtelse av oss" http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/per-kvist-associates/pressrelease/view/kd-kommer-inte-faa-syndernas-foerlaatelse-av-oss-456512 "Vi har alltid lärt oss att Jesus står på de godas sida, så han kan knappast vara särskilt glad när det är så illa att folk tar sina liv på grund av en gigantisk utsortering! Kom nu inte och säg att det inte sker för det har vi själva erfarenhet av, förutom alla reportage i media. Och inga av varningarna vad reformen skulle leda till togs på allvar. I dag sker det man försökte påtala för regeringen innan reformen röstades igenom, trots detta görs inget för att ändra besluten"

Diakoner: "Vi kan inte längre tiga om det nya Fattigsverige" http://svt.se/2.35188/1.1720576/ "Sociala myndigheter skickar unga, fattiga föräldrar till kyrkan för att de ska få mat och blöjor. Socialtjänsten slarvar så att hyresgäster blir vräkta.
Diakoner vid Hässelby församling vittnar om en ny grupp unga vuxna i fattigdom, och menar att det handlar om ett politiskt systemfel"
Kristen och politiskt högerinriktad - hur går det ihop? http://katolskakyrkan.blogspot.com/2010/07/kristen-och-politiskt-hogerinriktad-hur.html "Hur kan man som kristen rösta på partier som förbättrar för de friska och starka, men försämrar för de sjuka och svaga, som tar från de fattigaste och ger till de rikaste?"

"Tydligt samband mellan de nya sjukreglerna och socialbidragen" http://www.utredarna.nu/kjellrautio/2010/09/08/tydligt-samband-mellan-de-nya-sjukreglerna-och-socialbidragen/ "Nästan 70 procent av de tillfrågade kommunerna uppgav att de fått fler socialbidragstagare på grund av de nya sjukreglerna. Dessutom uppgav 75 procent av kommunerna att socialbidragskostnanderna ökat på grund av de nya reglerna i arbetslöhetsförsäkringen"

"Kyrkans diakoner i uppror" http://www.socialpolitik.com/kyrkans-diakoner-i-uppror/ "Sjuka drivs ut i arbetslöshet. Barn växer upp i fattigdom. Diakoner samlas nu i upprop till regeringen: Vi kan inte vara tysta när man sparkar på dem som redan ligger"

"Diakoner protesterar mot hårdare sjukregler" http://www.dn.se/insidan/insidannotiser/diakoner-protesterar-mot-hardare-sjukregler-1.942375 ”Vi som diakoner ifrågasätter regeringens mål med sjukförsäkringsreformen om att minska antalet sjukskrivna i riket med 60 000 personer, när dess konsekvenser blir att slå på den som redan ligger. Det är högst orättfärdigt!”, skriver diakonerna i uppropet.

"Diakon varnar för ett nytt klassamhälle" http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=196245 - "Jag hoppas att frågan blir så brännande att regeringen måste backa.Det säger Marie Larsson, diakon i Visby domkyrkoförsamling, angående de nya reglerna för sjukskrivna som regeringen beslutar om i morgon. Till henne vänder det sig fler än någonsin med behov av hjälp med ekonomin."

"Tvingas till kyrkan för att få mat tack vare alliansen i det nya fattig Sverige" http://claeskrantz.se/arkivet/4436 "Det är värt att påpekas att det är alliansen som är ansvarig för a-kassans villkor och utformning. Det är alliansens som är ansvarig för försäkringskassans organisation och utformning. Det är den moderatledda alliansen som bestämt att det ska vara svårare för folk att ‘leva på bidrag’"

"Många vänder sig till kyrkan" http://svt.se/2.33782/1.1823151/manga_vander_sig_till_kyrkan?lid=senasteNytt_363929&lpos=rubrik_1823151 "Under året har vi hört mycket om finanskrisen och om människor som varslats från sina jobb. Nu kommer effekterna hos myndigheter som försäkringskassan och socialtjänsten. Fler söker hjälp och handläggningstiderna ökar. Resultat för dem som inte har några ekonomiska marginaler blir direkt och de hamnar snabbt i ett utsatt läge"

"Ny stor grupp ber kyrkan om ekonomisk hjälp" http://www.sydostran.se/index.84368---1.html "Arbetslösa, sjuka, barnfamiljer, folkpensionärer i akut behov av tandvård... Dagligen möter diakonerna i Svenska kyrkan i Blekinge människor som behöver ekonomisk hjälp till det allra nödvändigaste"

Varför lurar kristdemokraterna väljarna?

2010-09-13T13:19:00.003+02:00

"Kristdemokraterna har efter de senaste fyra åren visat att de driver en människofientlig politik som inte överensstämmer med det kristna budskapet. Svårt sjuka har kastats ut från sjukförsäkringen, personer med arbetsförmågenedsättningar har fått gå från sin anpassade deltidsarbeten och klyftorna i samhället har ökat markant. Många sjuka och utsatta tvingas idag vända sig till kyrkan för stöd och mat och Sverige har också fått en stor ökning av hemlösa. Bland Diakoner pratas det om "Det nya fattigsverige"."

/.../

Vi vill rekommendera alla att läsa debatten "Kristen och politiskt högerinriktad - hur går det ihop". I debatten kan vi läsa: "Men då undrar jag: hur kan ni som kallar er kristna vara positiva till en politik som öppet går ut på att ta från de mest utsatta: sjuka och arbetslösa, och ge till de friska och rika? Kan ni föreställa er att Jesus skulle vara positiv till det? Är det verkligen evangeliets budskap?"

Läs också debatten "Vi kan inte längre tiga om det nya Fattigsverige" av diakonen Karin Österby.
http://svt.se/2.35188/1.1720576/

Här finns hela artikeln.

Uppdatering:

Som av ett gudomligt ingripande skriver några kristna debattörer samtidigt det här.

VAKNA UPP NU OCH SE VAD SOM PÅGÅR, ALLA KRISTNA!!!!

Har Du fått nog av nedskärningarna i vår gemensamma välfärd?

2010-09-08T14:02:00.000+02:00

Kom då till en välfärdsmanifestation, den 18 september, på Mynttorget i Stockholm, klockan 12–15.

Där kommer Margareta Winberg (S), Johan Ehrenberg (ETC), Stig-Björn Ljunggren, Jenny Fjell (RESURS), Therese Rajaniemi, Linnea (FI), Lars Sjöblom, med flera, att närvara för att försvara vår VÄLFÄRD.

Men, vi behöver också Din röst och närvaro! Det är viktigt att vi blir så många som möjligt. Så, kom du med!

Som medborgare och aktiva i ideella nätverk ser vi dagligen de tragiska konsekvenserna av en cynisk och iskall politik:

* Sjuka som kränks och förnedras av försäkringskassa och politiker. Som blir ställda utanför försäkringssystemen och utan reell möjlighet att försörja sig. Som tvingas söka jobb eller delta i oavlönad praktik fast de inte orkar.
* Arbetslösa som tvingas arbeta gratis i JUG / FAS 3.
* Unga som aldrig får möjlighet att ens komma i närheten av anställning, sociala trygghetssystem eller egen bostad.
* Hemlösa som förvägras stöd och vård och en rimlig möjlighet att hitta tillbaka till jobb och bostad.
* Barn som till följd av föräldrars utsatthet tvingas växa upp i fattigdom.

Det räcker nu!!

Ska vi fortsätta att klaga och titta på utan att göra något? Klyftorna växer! Dags att visa RÄTTVISA, HUMANISM och EMPATI!

Nu höjer vi rösten och kräver respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället!!!

Arrangör: Välfärdsmanifest 2010 (Paraply för flera medverkande nätverk bl.a. RESURS, Sociala medborgargardet, m.fl.)

Stoppa alliansens iskalla politik! Rösta för ett varmare Sverige!!

Frågor till statsministern

2010-09-07T10:18:00.003+02:00

Jag läste just ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt som innehåller många av de frågor jag själv har efter att ha satt mig in i sjukförsäkringsreformen och dess förödande konsekvenser på individnivå.

"Nätverket Resurs (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) har dagligen kontakt med långvarigt sjuka som kämpar för att överleva då deras sjukersättning eller sjukpenning upphör då de blivit ”friskförkarade” eller ”omförsäkrade” efter alliansens omdaning av sjukförsäkringssystemet.

Under två års tid har vi i Nätverket Resurs försökt påtala några av de skrämmande konsekvenserna av utförsäkringarna. Vi ser att många av de sjukas försämras kraftigt i samband med hot om utförsäkring med tillkomst av ångest, depressioner, förvärrade symtom och till och med självmord. När självmord nämns i media uppges de gärna vara enskilda tragiska fall. I stark kontrast med denna uppfattning antyder vår eget material att 4,8% gjort självmordsförsök i samband med utförsäkringen från sjukförsäkringen. En handfull av dessa har vi lyckats rädda till livet genom kontakter med polis, sjukvård och jurister.

Att utifrån denna dramatiska vardag bemötas med lögner, myter och vinklad statistik tär på krafterna. Vi skulle därför vilja be statsministern om ett ärligt och eftertänksamt svar på våra frågor.

Med tanke på att statsministern uppgivit att han är mycket nöjd med förändringen i sjukförsäkringen och att denna utan tvivel är alliansregeringens mest omfattande reform under den gångna mandatperioden förväntar vi oss som ett kortfattad, snabbt och öppet svar."

Läs hela brevet och frågorna här.

Hoppas att han svarar!

Inlägg hos Brännbergs Blandningar

2010-09-02T15:00:00.002+02:00

Conny Brännberg står för en typisk kd-filtrerad verklighet i sitt inlägg om arbetslinjen.

Så här svarade jag honom där:

"Med alliansens politik tvingas även svårt sjuka till arbete, och kan de inte arbeta lämnas de helt
åt sitt öde eftersom både försäkringskassa och sociala myndigheter allt oftare nekar till hjälp.

På vilket sätt är det en mänsklig politik?

Er reform är något av det mest inhumana som har skett i Sverige under de senaste tusen åren eller så.

Lyssna till vad de sjuka faktiskt säger, ni har inte frågat dem om de vill bli utförsäkrade, förlora inkomsten och hamna helt utanför samhället, i värsta fall bli vräkta, bo på gatan... Många utförsäkrade riskerar att frysa ihjäl nu i vinter.

Vem blir friskare av att bli utfattig?

Och du, sjukförsäkringen har aldrig varit ett bidrag, utan just en försäkring som alla har varit med och betalat. Just för att inte riskera att hamna i den situation ni har placerat dem i nu.

Sjukförsäkringen gick med vinst. Varför monterade ni ner välfärdssystemet och kastade ut sjuka i ingenmansland, utanför den fina statistiken, där man bara syns om man har arbete eller är i åtgärder eller får pengar nånstans ifrån?

Har ni som kallar er kristna inget samvete?"

http://katolskakyrkan.blogspot.com/2010/08/vilket-sverige-vill-vi-ha.html

http://katolskakyrkan.blogspot.com/2010/08/behovs-det-ett-kristet-vansterparti.html

http://katolskakyrkan.blogspot.com/2010/07/kristen-och-politiskt-hogerinriktad-hur.html

https://docs.google.com/Doc?docid=0ATrBafj6kOlaZGdobXNwNnFfMTl4Zm5tY2hq&hl=sv

http://resurs.ning.com/

Vilket Sverige vill vi ha?

2010-08-27T17:45:00.001+02:00

Vill vi ha ett land som präglas av medmänsklighet och värme, trots att klimatet är ganska frostigt temperaturmässigt? Eller ett land vars invånare främst ser till sina egna intressen och struntar i hur andra har det?

Under de senaste åren har vi sett ett mycket snabbt nedmonterande av det välfärdssystem som tidigare gjorde att Sverige betraktades som ett idealiskt föregångsland internationellt sett.

Förra regeringen lade grunden för det som den nuvarande regeringen har fullföljt. Inget tyder i nuläget på att några större förbättringar är på gång oavsett vilka som vinner valet i höst. Inte mycket tyder på att politikerna ens tycker att det här är en särskilt viktig fråga.

Det finns heller ingen stark opinion för förändring bland folkrörelser och trossamfund - de som annars brukar stå på de utsattas sida och protestera högljutt när något går för långt.

Jag vet att det finns enskilda som ser vad som pågår och upprörs, även bland anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men det råder ändå en ganska otäck tystnad, samtidigt som det går utför för allt fler personer i vårt land.

Den som är frisk, arbetar heltid och tjänar bra har fått det ännu bättre. Men den som är svårt sjuk eller långtidsarbetslös har hamnat i en mer utsatt position än någonsin genom de nya utförsäkringsreglerna, och en form av åtgärdsarbete (Fas 3/JUG) för en lön under existensminimum, utan möjlighet att ta sig ur det och utan de rättigheter som gäller för andra som arbetar.

Den som har ett anpassat deltidsarbete kan tvingas säga upp sig för att söka heltidsarbete fast detta går emot läkares rekommendationer och kan leda till förvärrande av sjukdom samt ironiskt nog till heltidsarbetslöshet.

Läkare som känner patienten väl upplever att de ifrågasätts av försäkringsläkare som aldrig har träffat personen det gäller.

Den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen, och stadigvarande sjukersättning är i princip omöjligt att få godkänd efter regeländringarna.

Återstår: utanförskap för allt fler.

Många utförsäkrade tvingas söka försörjningsstöd, men nekas detta om de inte gör sig av med den eventuella bilen, huset och allt annat av värde. De förväntas klara sig på en tillfällig aktivitetsersättning som kan hamna under 4.000 kr/månad om de inte har varit medlemmar i en a-kassa minst tolv månader.

De sjuka som inte kan återfå sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och därmed inte har möjlighet att få förnyad sjukpenning, hamnar helt utanför systemet och riskerar att aldrig kunna ta sig tillbaka in i det igen. De som är för sjuka för att arbeta men bedöms som för friska för att få ersättning utgör en osynlig grupp som lever av sparade medel tills dessa tar slut, eller av släktingar och vänner.

Alla dessa hamnar utanför sjuk- och arbetslöshetsstatistiken och tynger den alltså inte inför valet. Det ser kanske bra ut på ytan, men under den sjuder det av förtvivlan...

Det tycks inte vara många som inser att svår sjukdom eller arbetslöshet kan drabba vem som helst utan förvarning, och då är det dessa regler som gäller. Det finns inga försäkringar som kan garantera livslång hälsa eller anställning, det säger sig självt, men de som har haft oturen att drabbas behandlas närmast som brottslingar som förväntas ertappas med att snylta på systemet, när de i själva verket ofta kämpar för livet. Bokstavligen.

Men vill vi verkligen "i denna ljuva sommartid" läsa om alla fruktansvärda situationer och t.o.m. självmord som är orsakade av reglerna? En snabb sökning på internet ger många träffar. Och det är en mycket sorglig läsning som döljer sig bakom varje länk. Detta är bara toppen på ett växande isberg. Här är bara ett exempel som jag fick tips om.

En sak är säker: det hjälper inte att blunda för problemen. Det gör inte att de försvinner. Det gör tvärtom att de ökar!

Ett samhälle av 100% heltidsfriska och heltidsarbetande medborgare är en utopisk omöjlighet. Den hårda press de nya reglerna utsätter många för motverkar just det som de var tänkta att åstadkomma. Det går inte att stressa sig frisk. Alla klarar inte att heltidsarbeta. Därför måste reglerna anpassas efter individen och inte tvärtom.

Jag undrar nu, mitt i den brinnande valrörelsen, vad politikerna i båda blocken rent konkret tänker göra åt den här situationen om de vinner valet. Från varje parti skulle jag vilja se en klar och tydlig, väl genomtänkt sammanställning, och en tidsplan för genomförandet. (En tröttsam pajkastning gentemot det andra blocket, eller intetsägande mantran till standardsvar undanbedes.)

Och jag vill att alla som tänker rösta i valet i höst verkligen tänker efter, lyssnar till vad politikerna säger i dessa frågor, och ser lite längre än till hur den egna plånboken kan fyllas bäst just nu. Nästa gång kan det vara din tur att drabbas. Vad vill du då mötas av?

För att detta ska bli en högt prioriterad fråga för politikerna skulle jag också vilja uppmana ALLA som bryr sig, eller som själva är drabbade, att ta varje tillfälle som ges att protestera mot dessa sjuka regler innan de ställer ännu fler utanför vad som måste anses vara grundläggande mänskliga rättigheter! Inte minst i ett land som vårt, som har de resurser som behövs, men där fördelningen av dem tyvärr lämnar mycket att önska...