lördag 16 maj 2009

Till alla kristna bloggare...

Jag känner att jag vill skriva till er om en del saker som jag har tänkt på under lång tid medan jag har följt utvecklingen i bloggosfären.

Börjar undra om bloggandet leder till mer synd än det gör nytta.

För se hur det ser ut... Oupphörliga strider om detaljer i trons marginaler äger rum i bloggarna, och infernaliska elakheter sprids i en aldrig sinande ström, särskilt i inläggens kommentarer - där det skulle vara plats för goda samtal... Ja, ibland blir det tack och lov såna också - pärlor som glimmar i dyngan.

Men inser de som sprider smuts i äkta nyfariseisk anda inte vad de ställer till med? Vad ska man göra för att få stopp på det? Sätta upp strikta regler och radera alla inlägg som inte följer dem helt eller delvis? Låta bli att svara? Censurera kommentarer? Har ingen lust att helt stänga av kommentarsfunktionen eftersom syftet med bloggandet då försvinner för min del. Men kanske det till slut är nödvändigt?

Jag undrar:

Vad gör det för gott med inlägg som har som enda syfte att smutskasta och sprida fördomar om andra kyrkor?

Och varför har en del tagit på sig blänkande trospolisuniformer för att, iklädda dem, ideligen sparka på folk i syfte att försöka få dem att lämna sin kyrkotillhörighet?

Varför tror en del att de med högmodiga och dömande inlägg kan lyckas med sitt missriktade syfte att förmedla "hela sanningen" som de förmodligen anser sig besitta själva eller via sin kyrkas "ofelbara" ämbete?

Varför är det de som har minst att säga som mest uttalar sig? Medan de som verkligen skulle ha något att säga tiger, inte vågar yttra sig...

Varför är de som är trevliga i verkligheten så otäcka under anonym bloggpseudonym och skriver sånt som de aldrig skulle säga?

Varför sprids det sådant hat i kristna bloggar...?

Stod jag utanför kyrkan men var lite nyfiken på kristen tro så skulle jag då aldrig ta steget in i någon kyrka (oavsett vilken) om jag först hade tagit en titt in i bloggosfären för att få veta mer. Det är tur att internet inte fanns när jag blev kristen - och bara var i sin linda när jag tog steget in i den katolska kyrkan.

Det har gått så pass långt nu att jag för egen del faktiskt inte längre vet om jag vill tillhöra någon kyrka eftersom mer än 90% av mina möten med kristna numera sker i bloggosfären, då jag inte bor nära någon församling sedan ett par år tillbaka och därför inte kan ta mig dit lika ofta som tidigare. Och intrycket jag mestadels får, särskilt från elaka internetkatoliker är att jag inte är välkommen i deras kyrka, att jag borde bege mig till den kyrka jag tidigare tillhörde, som de alltid brukar passa på att i samma andetag spy ut föraktfulla kommentarer om.

Kanske jag kommer att glädja dessa en dag genom att lämna deras trångsynta sammanhang bakom mig och gå vidare i ett nytt liv - ett verkligt liv - eventuellt utan kyrkotillhörighet, åtminstone för en tid, för att jag bara inte orkar med det efter så många år i hetluften, då jag har följt kyrkans tilltagande förstelning och tragiska utveckling i skandalform, och efter att ha upplevt den ena inkvisitionen efter den andra IRL. Så känns det just nu, kanske det går över, kanske inte. Det är som att sista droppen nu väger på bägarkanten. Kanske trillar den ner. För jag har verkligen fått nog och övernog av så kallade "kristna" som beter sig djävulskt.

Men lämnar jag kyrkan så kommer det i så fall bli för att bättre kunna följa Gud.

19 kommentarer:

Anneli 16 maj 2009 kl. 12:20  

Det här med stridigheter och elakheter mellan kristna samfund är ju ingalunda något nytt. Det har förekommit i alla tider och är ju trots allt mindre våldsamt nu förtiden.

Däremot blir det mer tillspetsat i bloggosfären eftersom många känner sig anonyma här.

Din kyrka och vi högkyrkliga inom svenska kyrkan får mest kritik, ni av traditioner som går tillbaka till reformationen, samt att ni precis som vi håller en linje som inte, stämmer med bokstavstroende församlingar och för ateister är vi inte PK, men tillräckligt stora och kända i Sverige.

Dessvärre tror jag att denna skiljelinje kommer att bestå länge.

Debattorerna i bloggosfären borde tänka på Bibelorden " döm inte så blir du själv inte dömd", samt "Med det mått ni mäter skäll också mätas åt er"

Jag hoppas att du inte överger bloggosfären du behövs här.

Jag går under pseudonym eftersom jag är så färsk bloggare, men kommer så småningom att sluta med den saken när jag blir litet varmare i kläderna.

Kram!

Anneli

Bitte 16 maj 2009 kl. 16:22  

Har skrivit ett mejl till dig istället för kommentar.

Hosanna 16 maj 2009 kl. 17:00  

Man kan inte lämna kyrkan för att följa Gud. Vi behöver ett sammanhang av brödragemenskap och tillrättavisningar, gemensam bön och syndabekännelse för att kunna leva ut vår tro.Det är min övertygelse.

F ö så finns de med bjälkar i de egna ögonen i alla församlingar. Ändå är de inne och försöker peta i andras ögon. De är för små för att förstå...

Mikael 16 maj 2009 kl. 18:05  

Hej Charlotte Therese!

...när saltet mist sin sälta är det inte ens värt att trampa på...

De orden gör ont, men de står där och vi kommer inte ifrån orden.

Vad jag vill säga dig, jag har sagt det förut du behövs.

Det är få förunnat att ha så mycket kärlek kvar att ge!

Mikael

Teresa 16 maj 2009 kl. 18:07  

Jag brukar läsa många kristna bloggar och jag tycker att det är väldigt få som är hatiska och elaka. Men kanske är det så att du sårar många genom att vända dig emot så mycket i kyrkan du tillhör? De kanske tycker om sin kyrka, med eventuella fel å brister, och kanske tycker att du är fel ute som går emot lärorna? För det gör du ju faktiskt ganska mycket. Men det ger inte folk rätt å vara elaka, särskilt inte anonymt. men jag tycker många verkar ge vettiga kommentarer tll dina bloggposter.

minutz3 16 maj 2009 kl. 18:50  

Jag håller helt med föregående talare, alltså Teresa.

Vi behöver alla fördjupa tron, Charlotte, och jag har mina tvivel själv, det förnekar jag inte, men det är vad det innebär att ha en tro. Jag skulle rekommendera starkt att ha samtal med en katolsk präst lite då och då, en präst som är trogen Katolska Kyrkan och som är insatt i sakernas tillstånd, för det ger verkligen en förståelse när man vacklar, en förståelse som hjälper en i tron.

Teresa 16 maj 2009 kl. 18:56  

Jag vill också säga att jag personligen tycker du har rätt i det du säger Charlotte Therese, jag menar om kvinnliga präster till ex .men att ja tror andra kan känna att du är lite ironisk mot dom som liksom tycker om kyrkan som den är, fattar du hur jag menar?

Anonym 16 maj 2009 kl. 20:47  

Tycker du har en jättefin blogg Charlotte Therese som bygger upp, det kan man inte säga om alla kristna bloggar så jag håller med dig.

Jag är övertygad att guds folk som nu kämpar i motvind i världen och tynar och har det svårt på många sätt, snart får förnyelse och kraft från Gud.

Kyrkorna behöver helgon lika människor och idealister som kan förnya och rena,läka kristi kropp.

Jag är övertygad att den tiden närmar sig...

Vad blir då dom som bara vill kritisera och fördärva ? antingen måste dom bättra sig från sin väg eller bli lämnade bakom som gamla utdöda dinosauirer, tror jag Charlotte Therese, så tappa inte modet.

Charlotte Thérèse 16 maj 2009 kl. 23:19  

Tack alla för fina kommentarer...

Kort svar nu bara:

Grejen är ju att det är fullt möjligt att ha goda samtal även om man inte är överens om allt - kommer just från ett sådant.

Var på en fest där en luthersk präst kände igen mig och kom ihåg att vi hade pratat om kvinnliga präster i katolska kyrkan för länge sen... Vi har olika uppfattningar i frågan - men nu blev det så att vi fortsatte det samtalet i kväll. Och det blev som sagt mycket bra, kom även in på andra intressanta ämnen. Samtalet präglades av öppet lyssnande från båda håll, på olika perspektiv och synsätt. Och en vänlig glimt i ögat hela tiden. Jag uppskattade verkligen det och det verkar som att han också gjorde det.

Det är detta jag skulle önska kunde ske i bloggosfären - i min blogg åtminstone eftersom det är den jag har ansvar för.

Jag undrar bara hur... Inser att det kräver mänsklig mognad och trygghet i den egna tron av samtalsdeltagarna så de inte känner sig hotade av någon med annorlunda uppfattning och går till attack. Det är något som måste växa fram hos var och en...

Nu vet ni det i alla fall, hur jag önskar att det skulle vara här - hoppas att ni vill hjälpa mig att få till fler sådana positiva samtal framöver. Oavsett om vi delar åsikt eller inte.

För jag tror inte jag har nån lust att fortsätta blogga annars. Då känns det bara trist och jobbigt och just som att man bidrar till en anda som är okristlig och destruktiv. Och det vill jag inte.

kyrksyster 17 maj 2009 kl. 18:33  

Känner så mycket inför ditt inlägg. Främst detta att vi är inte fler kristna än att vi faktiskt behöver varandra. Vi har inte råd att tjafsa om detaljer. Visst kan vi lyssna på olika åsikter och tolkningar.Jag har ett ständigt behov av att utmanas och tänka om. Men detta fördömande, detta krav på att "jag accepterar inte dig om du inte underordnar dig mig och det jag tror" orkar jag inte med. Det får mig att dra mig tillbaka...

Och jag anar att det är vad du också känner emellanåt.

Dangereux 18 maj 2009 kl. 09:13  

Tack för ett bra inlägg Charlotte och jag förstår verkligen dina tankegångar. Sedan tror jag faktiskt att internet tar fram det sämsta hos många människor, det är nog anonymiteten som gör det, samt bristen på nyanser i skriftspråket samt att texter författas ofta snabbt (allt ska ju gå snabbt nuförtiden) så någon tid tille eftertänksamhet tycks inte finnas.

Lägg till detta att många troende brinner för sin världssyn och bär på en djup inre övertygelse om att de bär på sanningen... ja då är en ganska våldsam boll i rullning tyvär.

Men det finns också många av oss öppensinniga kristna här ute, som inte gärna kastar salt och svavel på folk och delar ut dommar till höger och vänster, dömmandet får herren stå för. Vi existerar också IRL, så det finns gott om "goda" människor också.

Håll ut syster och låt aldrig glöden slockna... ibland kan den pyra och ibland blossa upp till en stark eld... det hör till världens natur men låt den aldrig slockna. Han ser dig, glöm inte det! :)

Charlotte Thérèse 18 maj 2009 kl. 12:21  

Kyrksyster,

Ja, så är det...


Papa Dan,

Tack...

David 19 maj 2009 kl. 14:39  

Det är tråkigt att läsa ditt inlägg av ett enda skäl: Du har så skrämmande rätt!

Önskar vi kristna kunde ta vårt kristna ansvar och agera kärleksfullt också på webben. Eller vänta nu, agerar vi ens gott AFK?

Jag översatte en mkt bra artikel som heter Hur man är oense som har mkt att säga om hur vi borde bete oss…

Charlotte Thérèse 19 maj 2009 kl. 20:03  

David,

Ja, bortanför tangentbordet - är det alltid bättre där?

Det känns som att det behöver hända något stort i kristenheten.

Ska kolla in artikeln.

Charlotte Thérèse 19 maj 2009 kl. 20:12  

Nu har jag läst den. Tycker särskilt att detta på slutet var bra:

"Du måste inte vara elak när du har en poäng att driva hem. Faktum är, att du inte vill det. Om du verkligen har något att säga, är elakhet bara i vägen.

Om människor blir mindre elaka genom att höja sig på oenighetshierarkin, kommer det göra de flesta av oss lyckligare. De flesta människor gillar egentligen inte att vara elaka; de är det för att de inte vet bättre."

Mikael 19 maj 2009 kl. 23:28  

Hej David!
Jag debaterar av hjärtans lust och tyvärr viker jag inte av i tid utan fortsätter att trappa upp striden lite väl mycket.

Det är bra att se den retoriska form som passar bäst för ett sådant forum som CT försöker skapa!

Tack David!

PS. Jag skall försöka använda denna kunskap så gott de går CT!

:) Mikael

David 19 maj 2009 kl. 23:35  

CT: Kul att du gillade den. Jag använder den ibland mot tjuriga debattörer som behöver få veta om att de inte längre diskuterar saken. Så jag anger vilken nivå personens svar ligger på (kan ju vara flera) och försöker därmed lyfta diskussionen. Kanske är din blogg lite väl livad ibland för att du ska hinna motsvarande alltid :-)

Mikael: Kul att du känner att du har nytta av artikeln! De är väldigt bra att pröva sig själv med, det har jag också märkt. Det är t.ex. oerhört lätt att svara på känslan och inte på saken…

Charlotte Thérèse 19 maj 2009 kl. 23:59  

David,

Det kan vara bra med såna här mallar för att tydliggöra vad som ibland går snett i debatten och varför.

Och för att se hur man själv debatterar inte minst.

Men som du säger - det vore omöjligt att börja gradera in andra debattörer - möjligen kan jag hänvisa till detta inlägg om/när det behövs...


Mikael,

Ta det inte för personligt - detta inlägg var en tillbakablick på flera års bloggande och bloggläsande.

Men visst är det bra om var och en prövar sig själv.

Jag önskar att debatten förs på en bra nivå här. Så hög som möjligt. För först då kan den bli meningsfull för samtliga inblandade och kanske rentav leda till oväntade resultat, förnyade tankar.

Mikael 20 maj 2009 kl. 14:13  

Hej Charlotte Therese!

Jag försöker ta det personligt, inte det att jag gott på lite som Jehu gjorde :) Utan det faktum att det personliga ansvar måste var och en ta ansvar för:)

Annars bygger vi inte endräkt och samförstånd utan förstör bara en kanal till, som du på din fritid satsar din glöd och arbete på :)


Mikael

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP