måndag 3 november 2008

Brev från en ung katolsk prästseminarist i Rom

Fick just läsa följande fantastiska brev apropå aktionen nyligen (där de som lämnade över skrivelsen om kvinnliga diakoner till påven även delade ut broschyrer om kvinnliga präster på Petersplatsen - och blev arresterade flera gånger av italiensk polis p.g.a. detta).

Läste brevet med tårar i ögonen. Tack, Gud, för de yngsta prästkandidaterna....!!!

Nedan är ett utdrag - läs hela brevet här.

***

"I am a seminarian studying for the priesthood in Rome. You do not know who I am, but I met you in Rome. I was dressed casually and not wearing my clerical clothes. You handed me one of the WOC cards while I was crossing the street. I simply said thank you and kept on walking, not realizing what it was for at first.

I must tell you that I was so very impressed by how you, Erin Hanna, and the other women from WOC made your presence known in Rome in such a positive way. It is important for you to understand that your efforts were a great success, more than you realize. WOC has been out of Rome for almost two weeks now and you are still being talked about at my seminary and I am still seeing your cards and pamphlets around the city. You inspired many women and men about their faith and women's equality within our Church.

I will tell you in complete confidence that many of the young seminarians between the ages of 21-35 years old support (privately, of course) the ordination of Catholic women in the Church. It is mostly the older seminarians and priests that have a lot of difficulty with such an idea.

What impressed me and other seminarians about your group's presence in Rome is the fact that you led the protests in a very respectful and peaceful manner, yet you were very effective and became "the talk of the town" so to speak.

I can provide you with information about the topics of conversation in the seminary, including the ordination of women. I will say that many of the older priests and seminarians are truly afraid of WOC and their continued success in our Church and culture, mainly because they do not like change. However, many unfortunately, also still hold some very sexist views of women.

One thing I've learned from growing up with sisters is to respect women -- ALWAYS -- and I certainly do. I believe that many women would make excellent, holy priests in our Catholic Church. The gift, talents and charisma that many women could bring to the office of priesthood are innumerable."

***

Uppdatering:

Följande är vad Women's Ordination Conference (WOC) gjorde i Rom (ur deras nyhetsbrev):

"Generated international media coverage of the women's ordination movement in more than 100 media outlets around the world, including Associated Press, International Herald Tribune, Univision, and the major press agencies in Germany and Italy. News of our campaign reached Austria, Canada, New Zealand, Australia, Nicaragua, the U.K., Vatican City and more (see below for details).

Distributed over 1,000 stickers and over 600 fliers to visitors in St. Peter's Square, including many priests and women religious.

Raised public awareness around Rome and in Vatican City, by carrying our banner and by wearing "Ordain Women" t-shirts in nine languages.

Educated Catholics about the archaeological sites depicting women's leadership in early Christianity by arranging a slide show presentation and organizing a tour of the sites.

Throughout the week, we and our coalition partners became well-known in Vatican City. We were highly visible, holding a banner stating "Ordain Catholic Women," wearing our purple stoles, and sporting "Ordain Women" buttons and t-shirts in English, French, Gaelic, German, Italian, Japanese, Korean, Portuguese, and Spanish. All along our route, we handed out fliers in six languages citing the reasons to ordain women. Hundreds of women and men smiled and nodded to us, and we educated many about WOC and the need for women's ordination.

Our conversations with Roman Catholics from around the world reinforced what we knew all along - that a majority of Catholics the world over support women's ordination. We engaged in noteworthy dialogue with three young seminarians, who by the end of our conversation, agreed that women's ordination should at the very least be open for discussion.

/.../

WOC's campaign succeeded beyond our expectations, and our presence reverberated throughout the streets of Rome. On our final day in St. Peter's Square handing out literature on women's ordination, Erin and I were detained one final time. When we told the Italian police officer that we were headed back to the U.S. the following day, he shouted, "Thanks be to God!" We took it as a compliment. Our hard work had paid off, as the Vatican had taken notice of our campaign."

18 kommentarer:

Jacob 9 december 2008 kl. 17:00  

Jag läser själv teologi i Rom, och mitt intryck är inte alls att de yngsta prästkandidaterna är för att viga kvinnor till präster, snarare motsatsen.

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 17:12  

Jag kan ju bara utgå från vad den här seminaristen skriver i sitt öppna brev...och att han talar sanning. Finner ingen anledning att betvivla det.

Du kanske skulle tala med andra seminarister än de du redan känner?

Det kan ju också vara så att de inte vågar säga det till dig ifall de vet att du är emot, och de vill undvika debatt om det, och inte minst risken att bli utkastade från seminariet ifall det kommer till rektorns/lärarnas kännedom.

Många katoliker har tyvärr fått lära sig (genom att se andra bli uteslutna) att tystnad är nödvändigt om man vill få en kyrklig tjänst.

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 17:15  

P.S.

Läs gärna mitt öppna brev till Påven om denna fråga (länk finns överst i bloggen till vänster för tillfället).

Och tipsa gärna dina vänner i Rom (och på annat håll) om det!

Jacob 9 december 2008 kl. 18:02  

Har du kontemplerat möjligheten att brevet kan vara falskt? Av de prästkandidater jag känner vet jag bara en som har gett uttryck för något i den vägen(dvs han frågade sig varför kvinnor inte kan vigas och att han inte såg något problem med det), han verkar inte vara rädd för att bli utkastad från seminariet, och jag känner mig inte ett dugg inklinerad att "ange honom" så jag tror inte att folk skulle vara rädda att säga det till mig för att de vet att jag är mot. Jag är ju inte prästkandidat själv utan en vanlig lekman, jag skulle nog inte kunna ställa till med något större besvär.
Nej, jag avstår nog från att läsa ditt brev till påven, jag är övertygad om att jag redan har läst samma brev flera gånger.
Vad jag ville var att nyansera din bild av prästkandidaterna i Rom,

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 20:47  

Jacob,

Nej, jag har väldigt svårt att tro att det skulle vara en förfalskning. Tonen i det är äkta.

De som fick brevet vet vem det är eftersom han signerade det med sitt namn - enkelt att kolla upp alltså.

Och det är han själv som skriver:

"I will tell you in complete confidence that many of the young seminarians between the ages of 21-35 years old support (privately, of course) the ordination of Catholic women in the Church. It is mostly the older seminarians and priests that have a lot of difficulty with such an idea."

"Many" är inte bara en eller två.

Flera präster och prästkandidater än den som skrev brevet har varit i kontakt med kvinnorna som delade ut broschyrer på Petersplatsen under biskopssynoden.

Skrev om det i ett annat inlägg.

Tråkigt att du sedan är så fördomsfull att du tror dig veta vad som står i ett unikt brev utan att ha läst det.

Det visar väl på hur stort allvar man ska ta det du skriver, antar jag...?

Anonym 9 december 2008 kl. 21:29  

Charlotte, om jag minns rätt så tog du upp det förhållandet att en viss annan bloggare och svenskkyrklig prästkandidat inte var öppen med att han hade en klassisk ämbetssyn. Du håller väl med mig om att det inte är någon principiell skillnad mellan honom och katolska prästkandidater som gör på samma sätt?!

Jacob 9 december 2008 kl. 21:38  

Jag vet inte på hur stort allvar du ska ta det, kanske lika stort som någon som fäster såpass stor vikt på sitt brev till påven att hon/han uppmanar andra till att läsa den och sprida vidare till sina vänner. Jag tror mig inte veta vad som står i ditt brev, däremot baserat på vad du brukar skriva så kan jag bilda mig en viss uppfattning, och ser därför ingen mening med att läsa det, än mindre tipsa mina vänner i Rom om det.

Det är fullt möjligt att seminaristens brev är äkta, min enda poäng är att den ståndpunkten han ger uttryck för är knappast normerande för det universitet jag studerar på, dvs Angelicum. Och från vad jag har hört från folk som studerar på Gregoriana(det kanske mest kända universitetet för katolsk teologi) så verkar det inte särskilt normerande där heller. Och jag har starka tvivel på att det skulle vara det på Regina Apostolorum eller Santa Croce, som drivs av de "ultra-konservativa" Kristi legionärer respektive Opus Dei. Allt detta talar starkt emot den anonyme seminaristens påstående att de flesta unga prästkandidater är för vigning av kvinnor till prästämbetet.

minutz3 9 december 2008 kl. 22:10  

Vill nog också instämma i Jacobs påstående här. Den yngre generationen i (Katolska) Kyrkan är betydligt mer trogen den än den "förlorade" 1960-tals-generationen, som vänt sig emot allt Kyrkan står för, men vill att den skall erkänna deras leverne i alla fall.

Menar förstås inte på att alla från denna generation, som upplevde 1960-talet, skulle vara så förstås, men tyvärr blev de väldans förstörda utav detta.

Rent generellt tror jag (jag kan bara utgå ifrån mina egna erfarenheter) att "de yngre" i Kyrkan är mera trogna henne än "de äldre". Rent generellt nu alltså, och inga pekpinnar emot specifika individer, och detta är såklart bara den uppfattning jag har fått.

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 22:14  

Jacob,

"Hur jag brukar skriva".

Jag brukar inte skriva brev till Påven. Det här var första gången.

Och du vet alltså inte hur jag har valt att ta upp frågan. Det påminner inte om något jag har skrivit tidigare.

Men visst, jag låter dig gärna tro att du vet allt på förhand. Det är ju just det som kallas "fördomar"... :-)

Om du nu tror dig veta vem av seminaristerna det är som har skrivit brevet (eftersom du tycks tro att det bara är en enda eller ett par stycken som är positiva till det så borde det ju vara han eller någon han känner), så är det väl en bra idé att prata med personen i fråga? Han kan ju, om han nu vill ge sig till känna, berätta om så är fallet (att det är han), och hur många andra det rör sig om ungefär.

>att de flesta unga prästkandidater är för vigning av kvinnor till prästämbetet.

Så skrev han ju inte - utan han skrev "many".

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 22:17  

Jonas,

Du blandar ihop två helt olika saker här.

Den katolske seminaristen (om det är samma person som Jacob känner) verkar vara öppen med sin åsikt - det skulle inte förvåna mig om han har talat med sin biskop om det.

Medan den andra personen med flit döljer sina egentliga tankar för att kunna bli prästvigd - och smygkatolicera Svenska kyrkan (till en förtridentinsk kyrka)?

Charlotte Thérèse 9 december 2008 kl. 22:22  

Minutz,

Jag skulle kalla mig trogen Kyrkan.

Har aldrig brutit emot någon regel.

Att ha en annan tolkning av något efter att man under lång tid har letts till det av Gud - det är en annan sak - och det gör en inte mindre trogen Kyrkan.

Tror att det finns ganska många fler "unga" än jag som ser det så här. De flesta jag frågar (lite informellt, IRL) är faktiskt för vigning av kvinnor. Men de skulle inte ställa sig och ropa ut det på kyrktorget.

Just för att det är ett sånt hysch-hysch omkring det.

Jacob 9 december 2008 kl. 22:54  

"Jag brukar inte skriva brev till Påven. Det här var första gången."

Det var inte det jag menade, utan jag menade att jag vet vad du brukar skriva om.

"Och du vet alltså inte hur jag har valt att ta upp frågan. Det påminner inte om något jag har skrivit tidigare."

Jag tog mig till slut besväret att läsa brevet, och jag medger att de vanliga personangreppen och andra otrevligheter var borta. Men jag tror knappast att smicker biter på påven, han är smartare än så.

"Men visst, jag låter dig gärna tro att du vet allt på förhand. Det är ju just det som kallas "fördomar"... :-)"

Du tycks tydligen inte veta skillnaden mellan att veta och göra en kvalificerad gissning. Men det kanske var fördomsfullt av mig, isåfall måste jag dystert konstatera att mina fördomar blev bekräftade när jag läste brevet. Och sådant avskyr jag, det kanske bidrog till att jag inte ville läsa brevet till att börja med.
Det var det vanliga propagerandet för kvinnliga präster, med samma argument och hänvisningar som förut, plus din vädjan för Fr. Bourgeois(ett passande namn, det brukar vara folk från borgerligheten som driver såna här saker). Allt i samma liberala anda som du brukar skriva(jag kunde inte undgå att märka hur du refererade till Gud "S/HE", så typiskt för de feministteologer jag studerade i Uppsala).


"Så skrev han ju inte - utan han skrev "many"."

OK, jag medger att jag hade fel. Men "many" är en ganska intetsägande term, isåfall måste de vara åtminstone såpass många att det syns och hörs(för om det nu är "many", så är de väldigt bra på att hålla det hemligt. Och hemligheter tenderar att komma ut när de involverar många personer). Så nä, jag är inte mycket för konspirationsteorier.

Jacob 9 december 2008 kl. 23:20  

Sedan så skriver han ju förstås att "It is mostly the older seminarians and priests that have a lot of difficulty with such an idea.", så han verkar ju åtminstone implicit säga att de flesta unga prästkandidater är för vigning av kvinnor till prästämbetet. Sedan så refererar han ju i början till sitt prästseminarium, och det kan väl hända att de är i majoritet där.
Men då är de knappast representativa för resten av seminaristerna som bor på femtiotal andra seminarier som finns i Rom. Och jag som inte bor på ett seminarium känner de genom universitetet där de kommer från alla möjliga håll, och där har jag som sagt inte märkt av det, förutom en då, och jag tvivlar på att det är han som skrev det brevet, av två anledningar. Det första är att hans uttalande var mer ett uttryck för hans oförståelse till varför kvinnor inte kan vigas, jag tror inte att det är något han aktivt skulle verka för. För det andra så skrev den anonyme seminaristen att han inte hade på sig klerikal klädsel, vilket verkar vara en indikation på att han brukar ha det, men personen ifråga som jag känner brukar aldrig bära klerikal klädsel, jag har aldrig sett det.
Och jag tänker inte gå fram till honom och säga "ursäkta mig, har du skrivit ett visst brev?". Min enda poäng är att det inte är speciellt känt att många unga seminarister är för att viga kvinnor till präster, vilket indikerar på att de inte är särskilt många.

Charlotte Thérèse 10 december 2008 kl. 11:20  

Jacob,

Tråkigt att du uppfattade brevet så.

Det var inte på minsta sätt smicker, utan kom direkt från hjärtat, det var därför jag ville att du skulle läsa det - så kanske du skulle förstå - inifrån.

Jag vet inte vad du har för bild av mig, men det verkar vara väldigt länge sen du läste något jag skrev i ämnet. Håller med om att debatten ibland i början blev lite väl het, och att ordvalet inte alltid var det bästa - men det gäller ju båda sidor. Här i den "nya" bloggen har debattklimatet mestadels varit riktigt gott. Och det är så jag önskar att det ska förbli.

Liberal skulle jag inte kalla mig. Jag är ingen direkt anhängare av det lilla jag har läst av feministteologi - kan tycka att det har spårat ur och att det därför behövs balans (vilket jag har skrivit om i ett annat inlägg nyligen) - men kanske var det nödvändigt med överdrifter åt andra hållet efter att det under så lång tid istället har överdrivits åt ena hållet?

Att skriva S/HE i dikten i slutet av brevet var ett försök att skriva så att det inte begränsas till HE eller SHE, utan sträcker sig utöver alla mänskliga begrepp - det var det jag ville markera - och det finns inga bättre ord för det så vitt jag vet. Att använda neutrum vore ju än mer missvisande.

Tycker att du drar lite väl långtgående slutsatser utifrån gissningar om seminaristerna...

Men det vore onekligen intressant med en enkätundersökning bland samtliga.

P.S. Bara för att han skrev att han inte bar klerikal klädsel så behöver det ju inte betyda att han annars brukar göra det.

Jacob 10 december 2008 kl. 13:28  

Om jag säger att det finns indikationer så är det inte detsamma som att dra en slutsats. En slutsats är mer definitiv, och jag tror inte ens att en enkätundersökning skulle kunna leda till en definitiv slutsats eftersom man skulle alltid kunna ifrågasätta resultaten.

Vad jag kan säga är att jag inte alls känner igen den bilden av de unga seminaristerna som denne anonyme seminarist har gett, och att om de i själva verket är många så döljer de det förvånansvärt väl. Och det pågår inga häxjakter på folk som tycker annorlunda, inte ens i frågor som tydligt strider mot Kyrkans lära, som frågan om vigning av kvinnor till prästämbetet. Och inte ens i ett sådant klimat tenderar hemligheter att förbli hemliga när tillräckligt många människor är delaktiga i dem, det är så människan fungerar. Så jag säger inte att det är så, men håller det för troligt.

Du kanske inte kallar dig liberal, men de idéer du ger uttryck för brukar i folkmun kallas liberala. Jag kallar mig inte konservativ men ändå envisas folk att kalla mig så. Folk har en tendens att sätta etikett på andra, vad ska man göra?

Sedan har du rätt i att det inte behöver betyda att seminaristen ifråga brukar bära klerikal klädsel.

Hoppas satte din returadress när du skickade iväg ditt brev, de kanske skickar dig en rosenkrans.

Charlotte Thérèse 10 december 2008 kl. 17:52  

>Folk har en tendens att sätta etikett på andra, vad ska man göra?

Man kan försöka låta bli att göra sånt som andra gör...

Ja, får väl se om det kommer en rosenkrans... Jag har redan en som är välsignad av förre Påven, men ingen från den här Påven än... ;-)

Anonym 10 december 2008 kl. 22:38  

Charlotte, i texten - så som det är återgivet här inte är ett öppet brev eftersom det inte är undertecknat av skribenten med sitt riktiga namn - tycker jag inte att det helt tydligt framgår att han har talat om sina åsikter för biskopen och prästerna vid seminariet. Alldeles oavsett detta syftade jag på det som du skrev att många katoliker tyvärr fått lära sig att tystnad är nödvändigt om man vill få en kyrklig tjänst. Jag antar att du har närmare kännedom om detta och då var min retoriska fråga att du inte ser någon principiell skillnad ur moralisk eller annan synvinkel mellan dessa och prästkandidaten i Svenska kyrkan som har en klassisk ämbetssyn?

Charlotte Thérèse 10 december 2008 kl. 23:25  

Brevet är undertecknat med hans riktiga namn - men de han skickade det till har anonymiserat honom (de skrev om det där brevet publicerades).

Utifrån det Jacob har skrivit verkar det inte vara direkt farligt för tillfället att som prästkandidat prata om sånt här, eftersom sådana samtal förekommer öppet.

Det har åtminstone tidigare varit så att teologer som vill jobba på katolska universitet bör tiga om de inte håller med om den nuvarande linjen. Tror att det fortfarande är så.

Skillnaden är att dessa inte kommer att prästvigas - de är och förblir lekfolk. Det spelar ingen roll vad de tycker och tänker i olika frågor, eftersom de förväntas lära ut den gällande läran - och även gör det.

Det är en enorm skillnad då att medvetet ljuga för sin biskop för att bli präst (fint sätt att vigas grundat på lögn, eller hur?), och dessutom deklarera det på nätet, tycker jag.

Det kommer ju också sannolikt bli så att han får samarbetssvårigheter med sina kvinnliga kollegor. Är det rätt att utsätta dem för det?

Hoppas att hans samvete vaknar innan han vigs.

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP