torsdag 16 oktober 2008

Tystnadens illusion - plågsamt resande med SJ

Åkte tåg till Skåne (och tillbaka) under en stor del av de senaste dagarna.... En lång resa...

Passade på att välja en "tyst avdelning" för att hinna läsa en tjock bok som jag lovat recensera. En sådan vagn innebär att det ska vara mobilfritt (helt avstängda mobiler), och endast dämpade samtal. Vad skönt - tänkte jag, och såg fram emot många timmars god läsning....

Kom bara 30 sidor in i boken - på sammanlagt 12 timmars resa.

För inte var det mobilfritt precis. Det sms:ades friskt, med åtföljande truddelutter. Och några gånger ringde det, och en tjej som inte ens visste om att hon satt i en tyst vagn pratade på. (Informerar inte SJ om vad det är för specialvagn när de säljer biljetter till den?) Själv hade jag bara sovit ett par timmar natten innan och var för trött för att börja leka tystnadspolis igen, vilket en nitisk kvinna, och till slut även jag, gjorde under nerresan eftersom det aldrig blev tyst i vagnen.

För in kom personer som satte sig och talade högt. Och som spelade hög musik i mp3-spelare, och DVD-spelare med skärm, och laptops. Ett ständigt dunka-dunka hördes i olika takt från alla håll genom hörlurarna, ackompanjerat av ett hårt knattrande på datorerna. (Det var likadant både på ner- och uppresan, så det tycks vara så här jämt.) De flesta av ljudmakarna satte sig bredvid och mitt emot mig - jag satt där det fanns fyra platser - och hela tiden var där några som störde.

In kom bl.a. en kille med stora hörlurar, slog sig ner bredvid mig, och skulle just sätta på musik - när jag bad honom låta bli...eftersom en annan hög-musik-spelare som satt där och bjöd vagnen på sin musik ett bra tag precis hade gått iväg. Killen som kom in hade flytt från en vagn med 22 vilda danska ungdomar...

Dessutom kom det in en parfymfabrik i gestalt av en tjej som måste ha hällt över sig en hel flaska av en särskilt kväljande sort - samt en rökfabrik i form av hennes pojkvän (som gick ut och rökte vid stationerna eftersom tåget var rökfritt - och som sen spred stanken i hela den lilla vagnen). De pratade dessutom hela tiden, och han var den värsta av musik-dataknattrarna. När hennes parfymångor fick mig att nysa hyschade hon åt mig...

En kvinna steg på tåget 40 minuter innan ankomst till slutdestinationen och rumstrerade om hela vagnen så att allt passade henne. Jag fick flytta min väska så att hon skulle kunna bre ut sig över både sin och min plats - och hon satt sen och gymnastiserade och sparkade mig på benen hela tiden. Hon rev också av soppåsen till hälften så att den hängde bara på min sida. Hon var också den som redan då hon satte sig läxade upp den mobilpratande tjejen (som för övrigt satt med skrällande hårdrocks-DVD hela resan), men själv knappade hon rastlöst på både mobil och laptop. För säkerhets skull hade hon med sig en deckare också, som hon öppnade några gånger men snabbt la ner igen för att ta fram sina elektroniska förströelser. Flera minuter innan tåget ens hade stannat trängde hon sig våldsamt förbi för att komma av en sekund före mig.

Jag funderade mer än en gång på hur det är fatt med världen... För några år sen när man åkte tåg såg man knappt en enda laptop på hela tåget. Möjligen hade någon en freestyle med sig, och en och annan pratade någon enstaka gång i mobilen. De flesta läste, sov, eller talade lågmält med varandra. Det var fridfullt att åka tåg.

Nu är där ett fullkomligt hav av elektronik i varje vagn. Ett blått sken stiger från så gott som varje säte. Och överallt ringer det och plingar och smattrar och väsnas, och folk ropar ut detaljer om sina privatliv i mobilerna, ofta blir det långa samtal, med allt hesare och knarrigare röster. Inte kul att hamna framför en sådan...

Hur mår egentligen människor som inte kan låta bli att vara hyperaktivt sysselsatta vaje sekund? Som ständigt måste ha något att fingra på, och ha ljud i öronen, och skärmar framför ögonen hela tiden - även på en tågresa.

Inte ens i den lilla tysta avdelningen - som bara utgör 16 futtiga platser av många hundra på hela tåget - får det uppenbarligen vara lugn och ro. Så ironiskt då att kalla det för "tyst" avdelning. Falsk marknadsföring....

SJ - snälla - nu är det verkligen hög tid: inför en HELT elektronikfri vagn!

Låt enbart dem sitta där som aktivt har valt det.

Och placera den längst bak i tåget så att det inte går en massa folk igenom vagnen hela tiden på väg till eller från bistron, högljutt talandes i mobil....

Det behövs tystnadsreservat som lever upp till namnet, inte minst under långresor.... Annars återstår bara att välja flyget - som ironiskt nog är billigare än det så kallade "miljövänliga" tåget. Frånsett ljudmiljön då....

Och något drastiskt skulle för övrigt rent allmänt behöva göras åt den accelererande teknikhysterin innan den stressar sönder hela mänskligheten...

4 kommentarer:

Anonym 17 oktober 2008 kl. 07:55  

Vilken dråplig och fullständigt rakbladsvass beskrivning av eländet.

Jag hade en liknande erfarenhet på väg hem från bokmässan i en tyst vagn. Efter att ha bevistat mässan i 4 dagar var man verkligen i behov av tystnad och i väskan låg en hög med böcker som bara längtade efter att bli upptagna och lästa. Men icke! I vår vagn var det en kvinna som talade så högt i mobil om en kurs hon och den andra msk i luren skulle ha inom ramen för sitt käcka företag.
Det lät som om de planlade hela terminen och det tog aaaaaaldrig slut. Trots att det emellanåt bröts helt naturligt och man i sitt stilla sinne tackade Gud för att det saknades täckning och bad för att det skulle fortsätta så, så ringde hon gång på gång upp igen.
Bakre delen av vagnen- där jag satt- skruvade mer och mer på sig och till och med de små barnen bredvid blev engagerade i hennes upplägg. När hon till slut triumferande skrek ut :" Jag tycker att vi kör Jaharis fönster, eller vad säger du?" Svarade både jag och pappan till barnen högt " Nej, gör inte det! Ta ngt annat istället" Behöver jag nämna att det var vi som blev åthutade av henne?

Puh!

Jag tycker att du skulle skicka din text till SJ tidning, på allvar. Fler skulle behöva ta del av dina tankar och det kanske skulle få SJ att förstå att vi är många som lider.

Här i Skåne finns det en förening som heter "Öronfrid" och som värna om den offentliga miljön och arbetar mot akustisk nedsmutsning av densamma. Den borde man omedelbart bli medlem i eller hur?

Maria

Charlotte Thérèse 17 oktober 2008 kl. 13:21  

Jo jo...

Under den "korta" sträckan mellan Sthlm och U-a (sista biten av den ljudmässigt redan så hårt prövande resan), fick jag höra alla detaljer om hur en säljarutbildning går till, ta del av tjejens karriärsplanering, samt planerad flytt till ny lägenhet och medföljande inflyttningsfest - på en extremt obehagligt knarrig röst, från sätet bakom mig - hon lutade sig dessutom framåt.

Funderade på hur hon lyckas sälja något med en sån "telefonröst".

Samtalet varade lääääänge - och tog slut först när hennes mobilbatteri höll på att ge upp - mobilen hade börjat ge ifrån sig konstiga ljud som tydde på det (ja, hon upplyste om det med)...

Drog en lättnadens suck!

Har du möjligen mailadress till SJ's tidning?

Skickade redan en länk till deras förbättringsförslagsavdelning.

Hoppas de svarar...

Men det här kan ju intressera fler... Och så kanske vi kan få förändring.

16 elektronikfria platser i ett långt tåg är väl inte för mycket begärt?

För övrigt så var så gott som all mat slut i bistron efter bara knappa 1 1/2 timmes resa. Det hade varit rusning sa de - så jag fick ta vad som fanns kvar (en ost/skinkpizza i miniatyr) - inte alls vad jag hade sett fram emot.

Kan man önska sig ett lite större lager av den mat som brukar gå åt först?

Ja, den där föreningen låter som ett bra initiativ....

Tystnaden är utrotningshotad...

Den tillfälliga bilden av katten i bloggheadern känns förresten talande - tänkte inte på det när jag la in den - men den har bara ett upprätt öra - det andra hänger ner efter en vild kattfajt, men är nog till största delen intakt. Den ser ut ungefär så som man känner sig efter en tågresa nuförtiden... :-)

Synd förresten, att det var så kort om tid nere i söder - det hade varit kul att ses igen!

Såg du inlägget om kursen nyligen?

Anonym 21 oktober 2008 kl. 22:54  

Jag åkte själv idag med 1544 tåget från Stockholm till Borlänge och satt i den tysta avdelningen i förstaklassvagnen. Hade inte valt detta själv dock men är det tyst så ska det vara i princip tyst. Ändå var det en person som satt och ringde säkert tre fyra samtal och dessutom förde andra samtal. Var även andra som gjorde detta. Själv gick jag bort när jag skulle ringa ett samtal, även om jag dock inte hade telefonen avstängd utan endast på tyst.

Charlotte Thérèse 22 oktober 2008 kl. 00:11  

Det kanske är mer klass på tystnaden i första klass än i andra klass (där jag satt)? :-)

Åkte till Sthlm fram och tillbaka i slutet av veckan, på eftermiddagen båda gångerna - och hamnade ena gången utan att veta om det i en tyst avdelning på ett "kameltåg" (IC).

Medan jag funderade på hur otroligt fridfullt det var jämfört med långresan, började det ringas... Fast det var först då vi närmade oss Sthlm - vi var dessutom försenade och körde i snigelfart - så förmodligen började folk som väntade undra när vi skulle komma fram.

Först ringde en tjej som satt bredvid, sen två andra. En av dem var italienare och han satt framför mig - men det lät så trevligt (det förde mig i tankarna till det vackra landet i söder för några minuter), så det hade jag inget emot. Däremot de svenska rösterna - där man förstod allt - störde mer...

Bloggregister

bloggping Bloggtoppen.se Photography Art Blogs - BlogCatalog Blog Directory Top Religion bloggar Blog Flux Directory Religion Blogglista.se Add to Technorati Favorites Reggad på Commo.se Filosofi/Religion
eXTReMe Tracker
Creeper

Bloggheader

Copyright, bild: Charlotte Thérèse

Senaste inlägg

Kristen webbring

  © Blogger template Fishing by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP